Är du debuterande författare eller har ni aktuella debutanter på ert förlag? Läs mer här om hur du gör för att skicka in och vilka kriterier som gäller.

Vår definition av debutant: En författare kan debutera två gånger i sitt liv: som skönlitterär och som facklitterär författare.

Du kan även hitta debutantporträtt här, i bokstavsordning A-Ö.

De senaste debutanterna

Helena Ölmefur debuterar med Hur driver DU projekt? Eller från KASS till KLASS!

Helena Ölmefur. Fotograf: Johan Persson, Spånga

Jag har aldrig drömt om att bli författare, men frågan kom. Den som ställde mig. Frågan som sa: Hur driver du projekt, Helena? Jag som civilingenjör i botten började fundera. Hur gör jag egentligen?

Jag som varit med om så olika typer av projekt från gasledningar, varumärkesbyte, sjukhus, en sporttävling till Citybanan i Stockholm. Jag hade ingen aning om hur mitt svar såg ut.

Frågan etsades sig fast. Min nyfikenhet tog över. Analysen startade. Jag började skriva på min debutantbok. Hur driver du projekt? Eller från KASS till KLASS! En självbiografisk nutidshistoria om projekt jag varit med om, om människor och händelser jag mött och vilka lärdomar jag dragit av dem. Lärdomar som ledde fram till mitt enkla svar. Jag driver projekt. Med ett leende. Det är så jag gör i verkligheten. Hur gör du?

Jag heter Helena Ölmefur och har en lång erfarenhet av projektledning och verksamhetsutveckling. Till det en tid i Civilingenjörsförbundets ledning. Jag bor i Spånga och arbetar som projektledare.

Hur driver du projekt?

Hur driver du projekt?

”Hur driver du projekt egentligen?”

Frågan slungades ut från en styrgruppsordförande i ett av projekten. Jag blev alldeles ställd. Hur gör jag det om det är ett gasledningsprojekt mellan tre länder med sju företag i styrgruppen? Eller. Ett projekt som handlar om ett nytt sätt att resa genom Stockholm? Som Citybanan. Läs mer »

Viveka Enander debuterar med Bestjärnade bekännelser

Viveka Enander.

Forskare blir poet

Den 6 november 2021 öppnades en lucka i mitt huvud. Ur den trillade dikter om rymden ut. Det fortsatte varje natt fram till den 31 januari 2022. Då skickade jag in manus till min första diktsamling till ett antal förlag. Det refuserades. Och accepterades. Men viktigast av allt: jag blev bestjärnad …

Mitt huvud är havande med 

stjärnor

Min hud är bestjärnad, akta dig

för att röra den

Kometen kommer

Snart

Jag har jag arbetat med – eller snarare mot – mäns våld mot kvinnor i hela mitt vuxna liv, bland annat har jag forskat om våldsutsatta kvinnors uppbrottsprocesser och om dödligt våld i nära relationer. Både dessa teman återspeglas också i debutdiktsamlingen. Jag har alltså skrivit ett antal fackböcker och forskningsartiklar förr. Men dikterna kom från en för mig okänd plats. Resultatet blev Bestjärnade bekännelser, skriven i ett bestjärnat tillstånd, bland kometer och planeter, månfarare och kosmiska signaler…

I förlagets författarpresentation står, lite kaxigt, att fler diktsamlingar är att vänta. Diktsamling nr 2 var nämligen redan skriven när nr 1 kom ut. Mitt mål är att nästa gång ges ut på ett traditionellt förlag (ej hybrid), det fina samarbetet med Ekström & Garay till trots. Men nio refuseringar senare känner man ju sig lätt stukad …

En tröst är dock att den nyss anlitade (och för mig anonyme) lektören skrev att mitt sorgligen refuserade manus var ”formmässigt fulländat”, eftersom jag behärskade den enbart synbarligen lätta haukiformen till fullo: ”Inte en stavelse fel, inte ett enda skorrande tonfall”. Jag kan tydligen också, enligt lektören, skriva vackert: ”Många rader är lyrisk sköna, på ett sätt som tvingar mig som läsare att stanna upp och läsa om och om igen, bara för att de är så laddade med innehåll och så vackra, så fängslande.” Men det var också det problem hen såg: att det var för vackert, för helt och avslutat. Så nu ska jag slå sönder lite! Whish me luck!

Bestjärnade bekännelser

Bestjärnade bekännelser

I Bestjärnade bekännelser möts elektronerna i mörkret och expanderar universum medan dystopi och eufori leker med varandra. Samlingens dikter ställer mäns våld mot kvinnor sida vid sida med astronomi, och resultatet blir en egensinnig och omtumlande helhet.

Läs mer »

Elin Rantatalo debuterar med Livet utan ben går vidare – Infektionen tog delar av mig men inte mitt liv

Elin Rantatalo. Fotograf: Hanna Bouveng

Har du någonsin föreställt dig att du åker på solsemester med din partner och två barn och den slutar i katastrof?

De flesta familjer med småbarn lär sig att förutse och planera för att undvika sådant när man ska resa. Men den katastrof som jag och min familj drabbades av höll på att sluta i tragedi. Min familjs framtid såg ut att bli utan mig.

Dagen innan vi åkte med flyget stod jag på min frisörsalong och vinkade av min sista kund någonsin. Utan att ha en aning om att jag en vecka senare skulle ligga så gott som livlös i koma på en semesterö ute i Stilla havet.

Vår semester tog en tvär vändning då jag förlorade nio fingrar, båda underbenen, hörseln på ena örat och fick genomgå flera hudtransplantationer. Jag förlorade många delar av mig, trots det är jag tacksam över att jag inte förlorade mitt liv.

Visst finns det ett liv före och efter, med och utan ben och fingrar. Men jag lever trots allt livet nu, det pågår och det fortsätter.

Trots att min sista kund har lämnat salongen.

Livet utan ben går vidare : infektionen tog delar av mig men inte mitt liv

Livet utan ben går vidare : infektionen tog delar av mig men inte mitt liv

Heidi Honkanen debuterar med Min man har ingen diagnos! Toppen!

Heidi Honkanen.

Jag heter Heidi, jag har alltid skrivit av mig för att bearbeta känslor och frustrationer men har aldrig trott att det skulle bli något av det.

Jag började på min debutroman redan 2014 men visste inte då att det skulle bli en bok av mina texter. En dag för fyra, fem år sedan gav jag delar av manuset till en kompis som tyckte att jag borde skriva klart, det gick ytterligare några år innan hon frågade om jag snart var klar. Det var jag inte, men det var sporren jag behövde för att fortsätta. När jag kände att manuset kanske skulle vara värt att ge ut började jag att på allvar försöka få ordning på alla lösa delar. Jag vågade inte berätta för någon annan att jag hade börjat skriva, för min roman är inspirerad av verkliga händelser.

Men nu är min debutbok äntligen klar. Lyckan över att äntligen ha gått i mål är fantastisk. Jag hoppas att jag kommer att skriva minst en bok till.

Min man har ingen diagnos! Toppen!

Min man har ingen diagnos! Toppen!

Vi skriker åt varandra under större delen av resan hem. Jag gråter några gånger för att Martin är så elak. När jag gör det så blir han arg och tycker att jag är en jävla tönt. När vi kör på Nynäsvägen i sjuttio kilometer i timmen så tar han av sig bilbältet, öppnar bildörren och ska hoppa ur bilen för att straffa mig. Läs mer »

Ann Gewecke debuterar med ett stycke svensk kvinnohistoria i romanform

Ann Gewecke. Fotograf: Hanne Gewecke.

Mitt skrivande började med en spritväska i brunt läder. En lördagskväll 1926 tar min farmors far just den väskan i ena handen och motboken i den andra. Konjaken ligger i säkert förvar i väskan på väg hem från bolaget. 

Veckan som avdelningschef på Cloettafabriken är slut och hemma i herrummet avnjuter farmors far den gyllene drycken tillsammans med en fet cigarr. Min farmors mor knycker cigarren när han bara kommit halvvägs, drar ett bloss och förkunnar att det är dags att planera min farmors bröllop. 

Två generationer senare ärver jag väskan. Den är vackert sliten och konjaken sedan länge urdrucken. I väskan ligger i stället en pärlbroderad festklänning och ett pannband med en stor fjäder. Det är min farmors mors klänning och den luktar art déco och malmedel. Jag får veta av pappa att hon bar den på min farmors bröllop. 

Väskan och klänningen får mig att fundera. Och att börja skriva. Jag hittar flera intressanta händelser i pappas släkt men framför allt hittar jag starka kvinnor. Jag lägger ut de spridda bitarna, syr ihop dem med fiktiva delar och skriver på lediga stunder.

Till vardags är jag lektör, redaktör och manusutvecklare. Jag har tidigare arbetat som keramiker och konsthantverkare inom textil och metall, som bildlärare, ledamot i kommunfullmäktige och tingsrätt. Pennskaft & pessar är min debutroman och den första delen i en trilogi. 

Pennskaft & pessar

Pennskaft & pessar

Året är 1926. Kvinnor har nyligen fått rösträtt och nu öppnas också allt fler möjligheter för dem att göra karriär. Ruth vill ha ett eget yrke men hennes far vill se henne tryggt gift med sonen till Cloetta-fabrikören. Trots sin strävan att bli oberoende faller Ruth ändå för en charmig säljare, gifter sig och ger upp sina planer. Läs mer »

Martin Söderlind debuterar med Ögonblickar

Martin Söderlind

Jag heter Martin Söderlind och är född 1961. Jag har alltid varit intresserad av människans villkor i det förflutna. 
Farmors lägenhet var i min barndom fylld av porträtt av släktingar målade av hennes morbror för drygt hundra år sedan. De dolde alla sina ögon genom att vända sig bort från betraktaren eller sänka blicken. Han kunde inte måla ögon, förklarade farmor. Här fann jag senare i livet uppslaget till debutromanen Ögonblickar som alltigenom är en fiktiv historia om Herman Schultz som med sina konstnärsdrömmar inte ens kan se folk i ögonen. Den utspelar sig runt förra sekelskiftet i en tid som var lik vår egen men samtidigt så annorlunda.

Ögonblickar

Ögonblickar

Redan som liten kan Herman inte se folk i ögonen. Hans mor är orolig för hur det ska gå. I skolan blir han mobbad. Тidigt drömmer han om att bli konstnär. Men han kan inte återge människors blickar. På hans porträtt sänker den avmålade sin blick eller vänder sig bort från betraktaren. Läs mer »