Är du debuterande författare? Skicka in ditt debutantporträtt till oss på tips@boktugg.se (max 150 ord/1000 tecken). Bifoga bild i jpg-format (i liggande format, minst 1200 px bred), glöm inte att ange fotograf. Ange titel, förlag, utgivningsdag och ISBN för din debutbok. Porträttet ska presentera författaren, inte boken. Skriv i jagform.
Vi tar emot debutantporträtt för böcker som släpptes från och med oktober 2019. För bästa möjliga exponering, skicka in ditt debutantporträtt i god tid före utgivning. Debutantporträtt är kostnadsfria, men för den som vill synas ännu mer erbjuder vi prisvärda Marknadspaket.
Vår definition av debutant: En författare kan debutera två gånger i sitt liv: som skönlitterär och som facklitterär författare.

De senaste debutanterna

Debutanten Karin Wik. Foto: Privat

Ända sedan Tolkiens Sagan om Ringen och Enid Blytons Fem-böcker har de berättelser jag älskat mest haft ett gemensamt: spänningen. Sedan kan en spännande bok handla om precis vad som helst, och jag tror att en viktig nyckel ligger i det som har blivit en sanning i alla fall för mig: läsaren bryr sig mindre om händelseutvecklingen i själva berättelsen än om hur det ska gå för huvudpersonen eller huvudpersonerna i boken.

Idén som nu har blivit till Skolan kom till mig plötsligt, som idéer tenderar att göra. I teorin flygande från ingenstans, men mer sannolikt efter inspiration från författare som John Le Carré och Gillian Flynn. Jag ville skriva en spänningsroman med det slutna rummet som förutsättning. Både i form av en fysisk plats som är begränsad och skild från omvärlden, och med en huvudperson vars egna erfarenheter och bakgrund begränsar hennes förmåga att se verkligheten som den är. Istället drar hon fel slutsatser och går vilse både i sig själv och i berättelsens mordgåta. Och läsaren går vilse med henne.

Skolan

Skolan

En isolerad internatskola. Två mördade elever. Lojalitet och traditioner som går före allt.

Vass och suggestiv spänningsdebut i internatskolemiljö. Djupt inne i granskogen ligger Axelsons, en prestigefylld internatskola där traditioner och lojalitet är viktigare än allt annat. Läs mer »

Emma Steinwall. Foto: Josefine Bergqvist

Jag har ovanligt mycket tur i livet. Gång på gång får jag kärlek och glädje, framgång och härliga upplevelser. Tur får man genom att fånga möjligheter när de kommer, även när det inte passar.

Jag har mycket otur också. Mitt liv är fullt av misslyckanden och felval, sorg och besvikelser. Det kommer på köpet när man fångar möjligheter.

Kärlek och sorg har haft en stor och avgörande plats i mitt liv och det präglar mycket av det jag skriver. Jag vill visa hur familjerelationer kan vara starka och ovärderliga, men också krävande och respektlösa. Jag fascineras av människor som har mod att förändra sin tillvaro, som vågar göra om och göra rätt. Eller fel. Som dem vill jag vara, och om dem vill jag skriva.

Att andra läser Det röda året och blir berörda av vad jag skriver är mitt livs glädje. Min vanliga tur, igen! Och kanske din, om jag får beröra.

Det röda året

Det röda året

Kusinerna Sarah och Mirjam är nära som tvillingar, fastän de på många sätt är varandras motsatser. Mirjam är orädd och impulsiv, Sarah hämmas av förnuft och normer. Men en sak har de gemensamt – de berättar inte om allt.

När det visar sig att även andra i deras svenskjudiska familj bär på dolda sanningar blir det början på ett händelserikt år för dem alla. Läs mer »

Ann Johansson debuterar som författare. Foto: Patricia Falck

Dröm inte bara dina drömmar, låt dem gå i uppfyllelse också har varit mina ledord.

Sagt och gjort, det blev Åsa folkhögskolas skrivarlinje vid fyrtionio års ålder. Har läst sedan jag var barn. Prövade olika saker såsom måleri, keramik men förstod att skrivandet var mitt uttryck först vid trettio års ålder. Jag har bland annat publicerat historiska texter i Björnlunda hembygdsförenings krönikor. Lite andra texter har det också blivit. Situationer och händelser under livets gång kan sätta startknappen till en ny berättelse. Personernas livsöden i denna bok har kommit till nu och då, när som helst under dygnets timmar. Deras berättelse ville bli nedskriven.

Har arbetat som förskollärare och vandrarhemsvärd.  

Över huden stilla är min debutroman.

Över huden stilla

Över huden stilla

Nu är det den förbannade frysen det handlar om, det är den hon tänker på innan de skiljs åt. Man måste trycka till dörren en extra gång för att den ska stängas ordentligt. Hur många gånger har han inte kommit ut i köket och upptäckt vattnet i en liten pöl på golvet? För att han inte tryckt till dörren! Som Gretel har irriterat sig över hans tankspriddhet och glömska. Läs mer »
Johannes Daun. Foto: Hannah Nilsson

I mitt yrke som historiker har jag fått brottas med frågan hur man bäst beskriver och förstår människors handlingar i det förflutna, i lägen då källorna inte räcker till. En del av lösningen ligger i fiktivt historieberättande, t.ex. historiska romaner. För även om personerna och intrigerna är påhittade så kan de med större djup illustrera en viss tid och dess förutsättningar.

På så vis skildrar jag i min kollektivroman De rotlösa hur människor under Sveriges industrialisering och urbanisering på 1800-talet lyftes in i ett delvis nytt samhälle, där en annan regelbok gällde mellan olika klasser och generationer såväl som mellan kvinnor och män.

Efter att som historiker ha publicerat ett tjugotal artiklar, bokkapitel och böcker om framförallt svenskt 1800-tal, tog jag således steget 2021 och debuterade skönlitterärt med den historiska kollektivromanen ”De rotlösa”.

De rotlösa

De rotlösa

På övervåningen i Lindströms hus finner vi ”de rotlösa”, de som sökt sig till staden för sitt uppehälle. Vi får bland annat följa den ryggskadade arbetskarlen Olof och hans nyinflyttade dotter Greta, den unge spinneriarbetaren August samt det gifta paret, Valter och Wilhelmina, och deras sjuka barn. Läs mer »
Sogand Sasanpour. Foto: Emily Dahl

”Är de elaka mot dig därute, min kyckling?”

”Bara när Frank ente e me, men han e nästan allti me.”

Kim och Frank är bröder. Fru Darija är deras mamma. De bor i kvarteret Linjalen på Södermalm.

Historien började med Kims tunna röst och hans drömska blick. Även med tankar om flykt och jakt. Kim ritar. Han ritar det som inte syns. Det är hans flykt, sedan blir magisk röka det. Skrivandet är min.

Jag har skrivit i hemlighet. Skyddat det som något bräckligt. Fru Darija skrev små sagor, men hon slutade med det. Hon bevarade hemligheten. Hon höll pennan i handen. Blodet strömmade fram i ådrorna och löste upp propparna. Det var såhär det kändes att vara frisk och omtyckt av sin kropp, tänkte hon. När en person som behöver skriva ner orden inom sig inte gör det, uppstår en stumhet. Kanske är tårarna som Kim ser längst bak i fru Darijas ögon alla de oskrivna orden.

”Du måste slå, du måste slå först, sårom fattar.” Han smällde näven i handflatan flera gånger. ”Såhära, såhära, såhära.”

Jag skrev inledningsvis att historien började med Kim. Den började med storebror Franks nävar också.

Hennes söner

Hennes söner

Fru Darija och hennes familj rör sig i skuggorna runt den riktiga staden. De bor i kvarteret Linjalen på Södermalm i Stockholm. Sönerna och maken är inte som andra. På kvällarna sitter fru Darija vid köksfönstret och fantiserar om de som passerar där nere och om att lämna och göra om. Yngsta sonen Kim som är på väg att bli vuxen ritar det som saknas. Läs mer »

Debutanten Ulrika Rolfsdotter. Foto: Thron Ullberg

Att debutera känns som en äkta askungesaga. Jag växte upp i Ådalen, vid Ångermanälven, ett landskap med stora kontraster. Det är höga berg och djupa dalar, mörka skogar, svarta vatten. Bländande idyll möter ond, bråd död. Som Twin Peaks möter Änglagård, brukar jag säga. Vid nitton års ålder flyttade jag därifrån men har alltid återvänt till min hembygd i mitt skrivande. Som barn skrev jag kortnoveller men jag hann bli 30 år innan jag skrev de första orden i min debutroman. Att det skulle bli en deckare var självklart eftersom jag alltid älskat gåtor och mysterier.

Sedan arton år tillbaka bor jag i Gävle och har två barn. Fram tills i höstas har jag arbetat som socionom och psykoterapeut, och min huvudkaraktär Annie Ljung är socionom. När jag inte skriver är jag helst ute i naturen eller i någon form av träning. Jag frossar också i kriminalserier på Netflix, och hämtar mycket inspiration till mitt skrivande därifrån.

Rovhjärta

Rovhjärta

Rovhjärta är den första delen i en tät och suggestiv spänningsserie som utspelar sig i Ångermanland – en drabbande kriminalroman inspirerad av folktro, historiska mordfall och 1600-talets häxprocesser.

Annie Ljung har byggt upp ett nytt liv som socionom i Stockholm, långt från hembyn Lockne. Läs mer »