Är du debuterande författare? Skicka in ditt debutantporträtt till oss på tips@boktugg.se (max 150 ord/1000 tecken). Bifoga bild i jpg-format (i liggande format, minst 1200 px bred). Ange titel, förlag, utgivningsdag och ISBN för din debutbok. Porträttet ska presentera författaren - inte boken. Skriv i jagform.
Vi tar emot debutantporträtt för böcker som släpptes från och med oktober 2019. För bästa möjliga exponering, skicka in ditt debutantporträtt i god tid före utgivning. Debutantporträtt är kostnadsfria, men för den som vill synas ännu mer erbjuder vi prisvärda Marknadspaket.
Vår definition av debutant: En författare kan debutera två gånger i sitt liv - som skönlitterär och som facklitterär författare.

De senaste debutanterna

Författaren Cecilia Johansson. Foto: Pernilla Pedersen

Böckernas magiska, föränderliga och outtröttliga mångfald av världar har alltid varit en del av mitt liv. En härlig tillflykt och paus från vardagen, ett sätt att slappna av och ladda batterierna, men också som sällskap under regniga, ensamma dagar.

Läs- och skrivintresset väcktes tidigt. Jag påverkades mycket av min familj. Mormor, mamma och storebror var storläsare. Mamma och pappa läste högt för mig ända tills jag insåg att det gick snabbare att läsa själv. Otaliga kvällar gömde jag mig under täcket med ficklampan för att smygläsa efter läggdags. Och vilken inspiration det gav, både till lekfulla äventyr, och berättelser som klottrades ner i små anteckningsböcker; men oftast bara blev halvfärdiga.

Jag skriver gärna för blandade åldrar, låter idéerna styra riktningen. Men oavsett vilken åldersgrupp jag skriver för, kommer min förtjusning för spänning, äventyr och fantasy och mitt intresse för det andliga och mediala, på något sätt alltid synas som en röd tråd genom mina böcker.

Den vilsna världen

Den vilsna världen

För sjuttonåriga Sofia är världen ett kaos av känslor, förluster och utmaningar. Hennes pappa har varit försvunnen i ett år, och när familjens hus brinner blir det för mycket för Sofia. För att få lite lugn i sitt liv flyttar hon in hos sin bästa vän. Men ödet vilar inte. Hon kastas in i oförklarliga händelser som hon tvingas försöka förstå. Läs mer »

Kristina Aspemo. Foto: Særún Hrafnkelsdóttir

Oväntat och mitt i livet dog min älskade Gösta av en hjärnblödning. Jag fullkomligt överöstes av omtänksamma hälsningar från människor. Kraften att svara alla fanns inte, utan istället skrev jag om sorgen på Facebook. Det jag skrev berörde, och ett frö om att en dag skriva en bok föddes.

Min önskan är att skänka tröst och hopp. Hopp om att det går att överleva, och finna mening, även efter att det värsta har hänt. Och tröst i att du som sörjande inte är ensam eller har blivit tokig. Din sorg är en frisk reaktion på en förlust, även om du vissa dagar inte ens orkar stiga upp eller det tar mycket längre tid än du önskat att må bättre.

Boken handlar om det svåra, men min önskan är att du efter att ha läst den ska känna dig mer levande med ett hjärta som slår lite starkare än tidigare.

När det värsta händer : ett år av djupaste sorg, kärlek och förundran

När det värsta händer : ett år av djupaste sorg, kärlek och förundran

Jag sitter längst ut på en stol intill din säng och håller dina händer i mina. Alldeles nyss har jag kysst dig på kinden för sista gången och viskat Hej då, älskling. Du är fri att gå. Du ligger så fridfullt på sidan, vänd mot mig. Jag vill stryka dig ömt över kinden, men förstår intuitivt att jag ska låta bli. Läs mer »

Debutanten Åsa Leijon. Foto: Carla Orrego Veliz

Under årens lopp har jag skrivit så många oavslutade texter. Dagböcker. Fragment i proppfulla skrivböcker. Buntar av papper som legat och vilat i garderober och under sängar. Halvfärdiga. Avbrutna. Ofullständiga. Det pågående vardagslivet med arbete och barn har krävt min uppmärksamhet och därför är det först på senare år som tiden funnits. Jag beslutade mig för att äntligen ta mitt skrivande på allvar och att lyssna inåt efter berättelserna. Bara låta orden komma. Bilderna fanns redan där. De trängdes i mitt huvud och ville komma ut.

Drunkna tyst handlar om saknad och sorg och om våldet som kan smyga sig på oinbjudet och stanna kvar utan att du vet hur det gick till. Den handlar också om en trakt. När jag var sju år flyttade vi från staden till en gammal gård på landet. Jag växte upp i en bygd där jag kände varje sten och varje gupp i vägen. På något vis har jag aldrig lämnat den platsen. Den bor i mig och därför lät jag människorna i min berättelse flytta in där.

Drunkna tyst

Drunkna tyst

Sedan Jannica steg av bussen vid stora vägen sent en fredagskväll i början av sommarlovet har ingen sett henne. Den enda som vet vad som verkligen hände är Minna, Jannicas lillasyster. Men sanningen är farlig.

I byn på den uppländska landsbygden hanterar alla sorgen, saknaden och skulden på sitt eget sätt, och om natten sker skamliga ting. Läs mer »

Martin G. Ljungqvist. Foto: Privat

En dag satt jag på en buss och lät blicken glida över molnen på himlen när jag såg historien framför mig. Jag hade nyligen läst en fackbok om matematik som inspirerade mig.

Den där känslan när jag läser en riktigt bra bok som jag blir uppslukad av, precis samma känsla upplever jag när jag skriver.

Jag gick med i en skrivarcirkel för att kunna diskutera texter och det blev en mycket bra plattform. Det blev också mycket research. Jag gillar att lära mig nya saker.

Resultatet blev en spänningsroman, en kriminalroman om bedrägerier i det digitala samhället, där handlingen kretsar kring matematik, teknik och kryptering.

Det är inte så vanligt med en svensk roman där matematik ingår som ett tema. Jag hoppas bland annat kunna sprida inspiration kring matematik och teknik i alla åldrar. Det finns så mycket i samhället där matematik används för att hjälpa men utan att synas.

Rubinkretsen

Rubinkretsen

När svenska storföretag och rika privatpersoner blir av med miljonbelopp blir polisen och IT-forensikern Roger Tross inblandad i vad som visar sig vara de största bedrägerierna i svensk historia. Polisen kan inte tro sina ögon när de upptäcker vart pengarna har tagit vägen.

Oro sprids i samhället över att pengar plötsligt kan försvinna. Läs mer »

Debutanten Susanna Hjertonsson. Foto: Privat

En dag hade jag inte längre något val. När sökandet efter den där berättelsen som pågått inuti mitt huvud under så lång tid plötsligt landade och ville ut var det bara att följa med den inre drivkraften.

Jag heter Susanna Hjertonsson, är 53 år och när jag inte skriver på olika berättelser jobbar jag som rådgivare inom kommunikation från mitt eget företag.

Idén till att skriva min debutroman, social thrillern Mindfucker, växte fram när jag drabbades av en hjärntumör och tillbringade mycket tid på sjukhus och genomgick flera operationer i hjärnan. Tankar om hur skört livet är, vad som skulle kunna hända om den i vars händer man tvingas lägga sitt liv är en galen psykopat, hur ensam och utsatt man kan känna sig och hur lite vi egentligen vet om andra människor inspirerade mig att skapa intrigen och karaktärerna.

Jag har alltid fascinerats av det som ligger under ytan och det är det jag vill fortsätta skriva spännande och gripande berättelser om.

Mindfucker

Mindfucker

Jan-Olofs enda mål är elegant i sin enkelhet – att kontrollera allt och alla. Som neurokirurg har han makt över det mest centrala i andra människors liv: hjärnan. Han träffar ständigt nya kvinnor via dejtingsajter under falska identiteter. Läs mer »

Författaren Moa Backe Åstot. Foto: Carl-Johan Utsi

Jag har hört två saker om att skriva för barn och unga: Enligt vissa är det väldigt svårt, enligt andra alldeles för enkelt. Jag vet inte vad som är sant. Jag vet bara att berättelserna finns kvar hos mig, om inte i minnet så mellan pärmar. I hyllorna, kartongerna, i de tjugosju dagböcker som skildrar mitt liv fram till nitton års ålder. Jag behöver bara öppna dem. Orden lever fortfarande, de sprakar och bränner. Där finns en källa som går att hämta kraft ifrån. En karta över hur en ung människa har tänkt och känt. Jag berättar någon annans berättelse, men använder glöden från min egen. Lägger känslorna i en kropp som inte är min. Skriver, pusslar, känner efter. Pusslar och skriver om igen. Kanske är det på sätt och vis enkelt. Men också det svåraste jag någonsin har gjort.

Himlabrand

Himlabrand

Ántes liv har präglats av de samiska traditionerna. För honom är det självklart att han, som familjens enda barn, ska fortsätta arbetet med renarna. Men plötsligt finns det något annat där, något som pockar och drar. Känslorna för bästa kompisen Erik har utvecklats till något större. Läs mer »