Är du debuterande författare eller har ni aktuella debutanter på ert förlag? Läs mer här om hur du gör för att skicka in och vilka kriterier som gäller.

Vår definition av debutant: En författare kan debutera två gånger i sitt liv: som skönlitterär och som facklitterär författare.

De senaste debutanterna

Debutanten Anders Isacson. Foto: Privat

Bilderböcker har alltid fascinerat mig. Det är någonting med samspelet mellan ord och bild, hur det ena lutar sig mot det andra. Som barn satt jag försjunken i de rika och färgsprakande uppslagen: Hattjakten, Solägget m.fl. Senare kom jag alltmer att uppskatta det enkla och avskalade, det lilla. Men kärnan är densamma. Text och illustration som gemensamt bär en berättelse framåt. Jag växte upp, reste, flyttade, utbildade mig. Och plötsligt en dag fann jag mig sittande med en egen barnboksidé. Jag hade fått en systerson och började se på saker och ting med nya ögon. Upptäckandet, de små men livsviktiga projekten, förmågan att härma och viljan att göra rätt. Alla dråpliga situationer som blev både roliga och hjärtskärande på samma gång.

Jag är född och uppvuxen i Stockholm och arbetar sedan flera år som landskapsarkitekt. Trots att både ritande och bildskapande ingår i yrkesrollen så har jag ständigt sökt andra sätt att få utlopp för min kreativitet.

Boken om Lemmy kom till efter att jag själv fått barn, som en kommentar på det höga tempo som många av oss lever i, hur vi kämpar med att få tiden att räcka till. Utmaningen blev att försöka beskriva detta ur det lilla barnets perspektiv.

Lemmy

Lemmy

Lille Lemmy längtar efter mamma och väntar och längtar efter att få leka. När mamma äntligen kommer hem är hon så trött att hon inte orkar. Lemmy bestämmer sig för att göra mamma glad och han är väldigt stolt över allt han hittar att visa för mamma. Lemmy vill visa hur duktig han varit men mamma har inte tid och måste rusa. Läs mer »
Författaren Ted Stenström.
Författaren Ted Stenström. Foto: Andreas Svensson (Westphoto)

”Mitt intresse för litteratur vaknade inte förrän långt efter tjugo års ålder, i samband med teaterkurser. Innan dess avskydde jag böcker, särskilt romaner, eftersom jag hade svårt att leva mig in i dem. Som barn tänkte jag nog att det värsta jag skulle kunna göra som vuxen, förutom att läsa en bok, var att skriva en bok. Däremot har jag alltid burit med mig ett behov av konstnärligt skapande, och med yrkeserfarenhet som socionom bar jag mängder med material och fick idéer som kom till uttryck genom kreativt skrivande. 

Människor i utanförskap är ett angeläget tema i min debutroman och kommer förmodligen även att vara det i framtida skrivprojekt. Huvudkaraktärerna i min debutroman är adopterade koreaner, liksom jag själv. Att huvudkaraktärer i fiktiva berättelser är adoptivkoreaner är något jag själv, under min uppväxt, aldrig fick uppleva. Varken i litteratur, film eller teater. Nu har jag bidragit till att ändra på det vilket varit en stor drivkraft.”

Drömmegården

Drömmegården

En mörk decemberdag transporteras den adopterade koreanen Tom Olsson till Drömmegården, institutionen som ligger omsluten av norrländsk skog och tar emot landets svåraste missbrukare. Han möter där behandlingsassistenten David Rex som också är adopterad från Korea. Läs mer »
Manusutvecklaren Kristina Agnér debuterar som författare. Foto: Emil Malmborg

För några somrar sedan satt jag vid sjön i Småland, nära vårt torp. Jag hade skrivit flera manus – men det hade aldrig känts rätt att skicka till förlag. Så vad skulle jag skriva om nu?

Jag har alltid fascinerats av mordhistorier, men i verkligheten var just döden min stora skräck. När jag var i tjugoårsåldern gick min mamma bort i cancer. Det påverkade hela mitt liv, men det var också mammas småländska bakgrund som gav mig chansen att sitta där vid sjön och fundera på nästa mordgåta.

Till vardags arbetar jag som manusutvecklare; nu var det dags för mitt eget manus. Titeln blev Var inte rädd för mörkret, trots att jag aldrig haft svårt att sova själv i vårt ensliga torp. Livets mörker är desto knepigare. Det blir även min huvudperson Alva varse när hennes mamma dör under mystiska omständigheter.

Det var när jag satt där vid den glittrande sjön som jag insåg att nästa manus skulle utspela sig i Småland – mitt i den svenska sommaren.

Och den här gången skulle jag skicka till förlag.

Var inte rädd för mörkret

Var inte rädd för mörkret

Alva lämnar Stockholm med ett krossat hjärta för att röja upp i det gamla båtsmanstorpet hon ärvt efter sin mamma. Väl på plats i de småländska skogarna får hon veta att modern inte dött en naturlig död. Läs mer »

Debutanten Elaf Ali. Foto: Hugo Thambert

Alla säger att jag är modig. En förebild. Men jag känner att jag inte har något val. Jag måste skriva, och berätta. Vara en röst för de som lider i det tysta. För jag var en gång en av dem. Hela min uppväxt och mitt tidiga vuxenliv präglades av hedersnormer och förtryck, hela mitt liv har varit en enda lista med förbud och begränsningar. Och som jag skämdes. Men idag vet jag att skammen aldrig var min att bära. Ingen väljer att vara förtryckt. Att skriva den här boken är det mest utlämnande och jobbigaste jag gjort, men jag gör det för 15-åriga Elaf och för alla andra som växer upp utan att leva i frihet. Det finns en väg ut. Man vet inte hur stark man är, förrän att vara stark är ens enda val.

Vem har sagt något om kärlek? : att bryta sig fri från hedersförtryck

Vem har sagt något om kärlek? : att bryta sig fri från hedersförtryck

Det är en vanlig onsdagskväll när det som inte får hända händer. Hemtelefonen ringer och Elafs pappa svarar. Hon hör att han är upprörd och sekunden efter stormar han in i hennes rum. Det är en kille som frågat efter henne i luren och hon förstår att det är David, chattkompisen från Lunarstorm som tjatat till sig hennes nummer. Läs mer »
Helén Wigh debuterar som författare. Foto: Fredrik Jernberg

I debutboken Järnmärkt har en värld som återspeglar människoöden byggts upp utsprungna från platsen intill mitt barndomshem Högbergsfältet, Persberg. Ett gruvfält vars historiska vingslag manar mig att väcka ljudet av hammarslag mot sten till liv. Tillåter mig fantisera om fattigdomen som präglade området, barnen som hjälpte till både på gruvfältet men även långt nere i djupet. I min släkt finns flera gruvarbetare och min mammas morbror har varit en flitig berättare som levnadsgjort gruvarbetet och slitet i byn.

Att min debutbok omfamnar historien och platsen där jag vuxit upp är för mig givet, även om mina kommande alster inte stannar kvar i just den lilla gruvbyn i Värmland. Däremot kommer mitt författarskap fortsätta omge sig av de värmländska skogarna och miljöerna. Och det är ett författarskap jag först inte trodde var möjligt. En dröm jag aldrig ägde för jag trodde inte att sådana drömmar kunde leva inom mig. Tills nu.

Järnmärkt

Järnmärkt

»Helén Wigh har inlett ett författarskap som lovar gott för framtiden. Hennes språk är klart som vatten.« Ölandsbladet

»Helén Wighs Filipstad noir är sensationell. Herregud, vilken skröna, vilken berättare.« Lasse Anrell, Nya Wermlands-tidningen

Värmland, 1858. Läs mer »

Debutanten Sofia Bergström. Foto: Stefan Tell

Redan i mammas mage föddes en livslång fascination för det mörka och makabra. 

När mitt fostervatten vibrerade av distade gitarriff och dundrande dubbelkaggar på en konsert med hårdrocksbandet Candlemass förseglades mitt öde. Där och då visste nog det där lilla fostret att hon skulle dedikera sitt liv till mystik och melankoli i både toner och texter.

Så småningom räckte det inte enbart med ond bråd död dånande ur högtalarna. Som liten flicka fann jag även fara och fasa i skönlitteratur och skräckfilmer.

Först i vuxen ålder insåg jag att historieböckerna kryllar av hemskheter av olika slag, som tider och omständigheter då en sketen förkylning var detsamma som ett dödsbud.

Inte i min vildaste fantasi hade jag kunnat ana att jag en vacker dag skulle sitta på jobbet och skriva om blodiga kräkkaskader, ruttna näsor som trillar av och soldater som bajsar ihjäl sig.

Ärrad och frälst vandrar jag vidare i en underbart härlig tillvaro av hårdrock, hemskheter och historia.

Världens hemskaste sjukdomar

Världens hemskaste sjukdomar

Inget för kräsmagade

Humorfylld faktabok om historiska farsoter som bygger på hyllat barnprogram. Följ med på en ruskig tidsresa där syskonen Maxi och Lo får prova på tio av de värsta sjukdomarna som har plågat Sverige. Barnen blir smittade med pest, kolera, karies, dysenteri och många fler. Ibland tillfrisknar de och ibland inte. Läs mer »