Författaren Fatima Essaidi släpper boken "Vi är barnen till invandrarna"
Jag heter Fatima Essaidi, är 23 år och uppvuxen i Helsingborg. Jag är civilingenjör i industriell ekonomi från Lunds universitet och drivs av ett starkt engagemang för samhällsfrågor.
Jag har tidigare uppmärksammats som finalist i Stora Ingenjörspriset och Microsofts Tech-tjej, och driver podden “20 råd innan 20”. I mina projekt rör jag mig ofta i skärningspunkten mellan unga perspektiv, inkludering och framtidens arbetsliv.
Som barn till invandrare från Irak har jag erfarenhet av att navigera mellan olika världar. Det har format både min blick på samhället och mitt sätt att berätta.
Mitt skrivande är ett sätt att sätta ord på det som ofta förblir osagt och att skapa igenkänning där många tidigare känt sig ensamma.
Vad händer när du är "för svensk" i ett sammanhang och "inte tillräckligt svensk" i ett annat?
I Vi är barnen till invandrarna utforskar Fatima Essaidi mellanförskapet och erfarenheten av att växa upp som barn till invandrare i Sverige. Med värme, skärpa och igenkänning skildrar boken identitet, prestationskrav och det osynliga ansvar som många bär redan från tidig ålder. Läs mer »
Henrik Ungerth släpper sonettkransen Kärlekshistoria
Jag heter Henrik Ungerth och debuterar inom lyrik med boken Kärlekshistoria – En Sonettkrans. Det är trots diktsamlingens titel en berättelse som utgår från den stora smärta som en skilsmässa kan innebära när den är som värst och det dessutom är barn inblandade. Dikternas tema är psykisk misshandel och ensamhet men också försoning med sig själv och till sist också en slags harmoni i en ny relation. I ett nytt liv.
Jag är samhällsvetare och litteraturvetare men jobbar sedan manga år med onkologi inom läkemedelsindustrin. Tidigare har jag skrivit två böcker om det italienska vinet Amarone. Annars är barnlitteratur mitt stora intresse vid sidan om just sonettkransar, som har fascinerat mig sedan jag läste Inger ChristensensFjärilsdalen. När sedan Olivia BergdahlsBarnet kom ut bestämde jag mig för att försöka skriva en slags självterapeutisk berättelse i sonettkransens mycket krävande form. Den tekniska utmaningen blev i sig en slags helande utmaning.
De femton sonetterna handlar övergripande om att välja sig själv för att kunna fungera som man och förälder. För att inte gå under. För att kunna detta krävdes ett val innebärande att välja bort umgänget med ett eget barn. Detta för att överhuvudtaget få möjlighet att på ett normalt sätt umgås med de andra egna barnen.
Att ställas inför ett sådant val är närmast omänskligt och något som ställer existentiella frågor som inte har något svar. Men kanske kan mina dikter hjälpa någon annan genom att visa att det i oerhört svåra situationer ändå alltid finns hopp, ljus och en slags harmoni vid horisonten.
Kärlekshistoria är en poetisk berättelse om en man som utsatts för ett svårt trauma. Författaren tar oss med på en resa genom förlustens, förnedringens, ensamhetens, uppgörelsens och till sist också kärlekens land.
Presentation:
Henrik Ungerth har en litteraturvetarexamen från Linnéuniversitetet med inriktning på barnlitteratur. Läs mer »
Camilla Thompson släpper boken Kärleksplikt, foto Åsa Juthberg
Mitt namn är Camilla Thompson, är nyss fyllda 50 år och jag bor i både Skellefteå i lägenhet och på en gård i Västra Gumboda/Robertsfors. Jag är gift och har två barn, eller barn? Yngsta är snart 18 år och äldsta 24 år. Jag arbetar som kassörska på en Ica butik. På min fritid pysslar jag med scrapbooking, pärlor, skriva – men framförallt trädgården under sommaren. Min önskan är att en dag vara självförsörjande på grönsaker och rotfrukter.
Mitt skrivande, har varit såväl ett sätt att bearbeta svåra saker i livet som ett sätt att få utlopp för en ständigt bubblande fantasi. Kärleksplikt är resultatet av min process att bearbeta min mammas sjukdom och bortgång efter åratal av frontallobsdemens. Berättelsen är fiktiv eftersom jag inte ville skriva en sann-berättelse utan låta fantasin bestämma vart den skulle leda.
Min önskan är att boken ska beröra läsaren, kanske även hjälpa någon som har någon dement i sin närhet.
Veronica hade levt halva sitt liv i villfarelsen att hon kom från en helt vanlig familj. Sedan kom den där hemska dagen i april där ett telefonsamtal, ett par dygn på IVA och en hemlighet skakade om verkligheten. Ingenting hade varit som hon trott. Nu har det gått tio långa år sedan hon sist besökte sina föräldrars grav. Läs mer »
Författaren Lotta Björkdahl släpper boken Fis-Orvar och de magiska fröna. Foto: Josefine Björkdahl
Jag heter Lotta Björkdahl och debuterar med barnboken Fis-Orvar och de magiska fröna.
Boken vänder sig till barn 6–9 år, men innehåller många vackra illustrationer så även yngre barn kan ha glädje av boken. Sagan innehåller dans, sång, magi och humor. Trollsländelarverna tar oss med på äventyr i två olika världar, där vi får lära oss mycket under vägen.
Jag är född i Västerås men har även bott i Bangladesh, Zambia och Libyen under min uppväxt. Numera är Laknäs, intill Tällberg, min hemby.
Skrivandet har alltid funnits där men mer som rim och ramsor. Tidigare har jag arbetat som undersköterska men sedan 2020 är jag livsnjutare på heltid.
Vid Siljan fann jag lugnet att skriva färdigt manuset, idén som föddes många år tidigare på Ängsö utanför Västerås.
Utöver skrivandet så älskar jag friluftsliv, till exempel vandra, paddla kajak, resa till nya platser och framför allt att umgås med vänner och min härliga familj.
Jag heter Leah Zepeda Persson och debuterar med boken Där himlen finns, finns jag, (en berättelse om änglapojken Valentin och hans magiska besök på jorden).
Jag är journalist, poddare och certifierad handledare i sorgbearbetning. Att skriva har alltid varit en självklar del av mitt liv, ett sätt att förstå, förmedla och skapa mening. Genom ord vill jag nå fram, beröra och kommunicera med känslor, oavsett om det sker i text, ljud eller i mötet med andra människor. Jag har byggt upp ett arbete där samtal, lyssnande och mänskliga erfarenheter står i centrum. I mitt arbete möter jag ofta människor i sorg, där språket kan bli både ett stöd och en väg till läkning.
Jag är född 1985 i Chile, uppväxt i Norrköping, och bor idag på Lidingö med min familj. Jag är mamma till tre, två på jorden och ett i himlen, en livserfarenhet som präglar både mitt förhållningssätt och mitt engagemang. Jag skriver för att bidra till något större, för att ge tröst, hopp och kunskap, och för att skapa större förståelse kring sorg och förlust. Och mina barn är mitt varför.
Där himlen finns, finns jag är en hjärtevärmande berättelse om Valentin, en liten pojke som dog och blev en ängel. Valentin föddes med ett hjärtfel och var tvungen att lämna sin familj för att flytta till himlen. Men trots att han inte längre finns fysiskt på jorden, fortsätter han att vara en del av sin familj. Läs mer »
Marielle Kragner är mitt namn, bildlärare, illustratör och med nybliven barnbok. Sedan jag var liten har jag burit med mig en fascination för det som ryms i det lilla, de där små symbolerna, tecknen och skatterna som nästan går att missa, men som kan bära på hela berättelser om man bara dröjer kvar en stund. Det är i de detaljerna jag hittar min egen plats som skapare.
Jag växte upp på västkusten, bland salta vindar, tångdoft och oändliga horisonter. Där lärde jag mig tidigt att världen är fylld av små detaljer som väntar på att bli upptäckta. Det var där, mellan havets brus och barnets nyfikenhet, som mitt sätt att se föddes.
Barnens värld är min största inspirationskälla. I deras blick finns ett modigt sätt att se på världen, nyfiket, lekfullt, ofiltrerat. Och i mötet med dem, i klassrummet, påminns jag ständigt om att fantasin alltid ligger nära ytan. Det är den energin jag försöker ta med mig när jag tecknar/målar, att allt kan hända, att allt får ta plats.
Mina illustrationer är ofta fyllda av små spår och hemligheter. I min debutbok ”Den magiska gröten” finns ett hjärta som viskar om omtanke, en fjäder som landat där för att bjuda in till lätthet och en magisk pinne som antyder att världen kanske är större än man tror. De har alla en särskild betydelse för mig, som små fragment av min egen historia och min barndoms förundran.
En morgon vill storebror och lillasyster inte äta. Då, helt plötsligt, får de besök av en liten älva som förtrollar gröten genom en magisk formel. Den magiska gröten kan nu smaka precis som syskonen vill! Men hur vill de att den ska smaka? Läs mer »
Jonas Haraldsson släpper boken Sociologi: Grundbok för socialpedagoger
Jag har alltid haft ett starkt intresse för människor, relationer och de sammanhang vi formas av. Detta intresse ledde mig till att utbilda mig till socialpedagog och senare ta en kandidatexamen i sociologi. Kombinationen av dessa perspektiv – det praktiska och det teoretiska – har kommit att prägla både min yrkesbana och mitt sätt att förstå världen.
Under nio år har jag arbetat med behandling inom HVB (hem för vård eller boende) för ungdomar. Det har varit en intensiv och lärorik period där jag fått möta unga människor i komplexa livssituationer. Arbetet har handlat om att bygga relationer, skapa tillit och arbeta långsiktigt med förändring – ofta i situationer där förtroendet för vuxenvärlden redan är bräckligt. I dessa möten har jag utvecklat en fördjupad förståelse för hur identitet, tillhörighet och livsvillkor formas i samspelet mellan individ och samhälle.
En viktig milstolpe i min yrkeskarriär var när jag var med och startade en egen enhet inom HVB-verksamhet. Att få vara med från grunden och bygga upp en verksamhet innebar både ansvar och möjlighet att påverka arbetssätt, struktur och innehåll. Det gav mig värdefulla erfarenheter av ledarskap, samarbete och metodutveckling, men också en tydlig bild av hur avgörande en stabil värdegrund är i arbete med ungdomar.
År 2024 tog min yrkesresa en ny riktning när jag var med och startade upp socialpedagogutbildningen på Mullsjö folkhögskola. Det arbetet blev en naturlig förlängning av mina tidigare erfarenheter, men också en ny plattform där jag fick möjlighet att bidra till att forma framtidens socialpedagoger. I mötet med studenterna blev det tydligt hur viktigt det är att göra teorin levande och koppla den till den praktik de ska verka i.
Samtidigt uppmärksammade jag en tydlig brist på kurslitteratur inom sociologi som riktar sig specifikt till socialpedagoger. Sociologin erbjuder kraftfulla verktyg för att förstå samhället, men mycket av litteraturen är svår att direkt omsätta i praktiskt arbete. Den insikten blev en avgörande drivkraft för mig att skriva denna bok – med ambitionen att göra sociologiska perspektiv mer tillgängliga, relevanta och användbara i socialpedagogiskt arbete.
Som en del av utbildningen har jag genomfört intervjuer med personer som är andra generationens invandrare. Dessa samtal har varit både berörande och insiktsfulla och har gett mig en fördjupad förståelse för frågor som rör identitet, tillhörighet och kulturell anknytning. Många beskrev en komplex relation till sin bakgrund – en känsla av att både höra hemma och stå utanför samtidigt. Det blev tydligt att det saknas ett språk för att fånga dessa nyanser.
Utifrån detta utvecklade jag fem begrepp för att skapa ett mer nyanserat sätt att förstå och prata om kulturell anknytning: Alent, Balent, Mellent, Norment och Rotent.
Alent beskriver när någon känner sig främmande inför sin egen kultur. Det kan handla om en upplevelse av distans, där normer och värderingar inte längre känns självklara, och där individen kan uppleva en inre konflikt kring sin tillhörighet.
Balent handlar om förmågan att balansera och samverka mellan olika kulturer. Här finns en flexibilitet och trygghet i att kunna röra sig mellan olika sammanhang och använda flera kulturella referensramar som en resurs.
Mellent beskriver situationen att stå mellan flera kulturer och försöka navigera dem. Det kan innebära att hantera motstridiga förväntningar och att befinna sig i en pågående process där identiteten formas i spänningsfältet mellan olika tillhörigheter.
Norment synliggör när man lever i en kultur som känns självklar och osynlig. Normer och värderingar tas för givna och reflekteras sällan över, vilket påverkar hur man förstår både sig själv och andra.
Rotent beskriver en stark lojalitet till den egna kulturen och traditionerna, där identiteten är tydligt förankrad i det egna sammanhanget. Denna förankring kan ge trygghet och stabilitet, men kan också göra det svårare att ta till sig andra perspektiv eller anpassa sig till nya kulturella sammanhang.
Begreppen är inte tänkta som fasta kategorier, utan som verktyg för reflektion och dialog. De kan bidra till att öppna upp samtal och skapa förståelse, både i professionella sammanhang och i individers egen bearbetning av identitet och tillhörighet. I arbetet med ungdomar inom HVB har jag sett hur avgörande det kan vara att kunna sätta ord på sin egen position i relation till kultur och sammanhang.
Min ambition med boken är att bidra till en mer tillgänglig och praktiknära sociologi för socialpedagoger. Jag vill bygga en bro mellan teori och verklighet, där sociologiska perspektiv blir användbara i det dagliga arbetet. Samtidigt vill jag lyfta fram de erfarenheter och berättelser som ofta hamnar i skymundan, men som är centrala för att förstå människors livsvillkor.
I grunden handlar mitt arbete om att skapa förståelse – för individen, för sammanhanget och för samspelet däremellan. Jag tror att förändring börjar med språk: när vi kan sätta ord på våra erfarenheter blir det också möjligt att förstå dem, bearbeta dem och arbeta vidare med dem. Det är i mötet mellan sociologi och socialpedagogik som jag finner min drivkraft.
Denna bok är kurslitteratur i sociologi men passar lika bra för dig som vill lära dig på egen hand. Den riktar sig till dig som arbetar med människor, till exempel socialpedagoger, socialarbetare eller andra yrkesverksamma där förståelsen för individen är avgörande. Läs mer »
Författaren Shakila Aschberg släpper en artfakta bok om myror.
Mitt intresse för insekter började tidigt. Jag tillbringade delar av min barndom barfota på en gård i Bangladesh, där naturen alltid var närvarande. De äldre kunde lyfta ett finger mot himlen och veta när regnet var på väg, och vi barn sprang omkring och samlade eldflugor i glasburkar. Det hörde till vardagen att dra loss blodiglar från huden på en farbror eller att stöta på en kobra på jordgolvet i köket. Under litchiträden formades min respekt för naturen och djurlivet.
Jag har alltid förundrats över arternas samarbeten och hur de lever i symbios – med varandra, med solljuset eller med exakt rätt fuktnivåer – för att uppnå sina mål. Insekter fascinerar mig på ett nästan alienerande sätt. Från specialbyggda vingar till skaftögon med krafter som människan gör filmer om och bara kan drömma om. Samtidigt är insekten så liten, ibland nästan obefintlig.
För drygt tolv år sedan väcktes min fascination för myror under ett fältarbete i Centralamerika. Sedan dess har jag fördjupat mig i dessa små men mäktiga varelser genom studier, entomologiska sällskap och otaliga timmar på mage i skog och mark. Jag har delat min passion genom föreläsningar för både skolklasser och vuxna, där jag på ett levande sätt berättar om myrornas anatomi, beteenden och oväntade rikedomar. Med nyfikenhet och ett tränat öga för detaljer fortsätter jag än idag att utforska myrornas värld.
Så länge jag kan minnas har jag haft näsan i insektsböcker, manualer och entomologiska tidskrifter och jag har alltid klottrat – helst för hand. Allt från häpnadsväckande fakta till fragment som kan utvecklas till berättelser. Mina block och mitt arbetsrum har i många år varit fyllda av text och åter text: böcker om myror, illustrationer av deras anatomi, kartläggningar av olika kontinenters arter, överlevnadstaktiker, evolution, utdöende och nyupptäckta arter, obebodda öar fulla av liv, nya ord, gamla ord, märkliga namn, finurliga figurer och mindmaps över specifika kroppsdelar eller hela arters uppbyggnad.
Jag har alltid skrivit ner det som inte går att släppa. Och när det gäller insekter är det väldigt lite som går att släppa. Att skriva faller sig naturligt när man ändå ständigt klottrar på alla möjliga papper – ett sätt att hålla fast hos det som annars lätt trampas förbi.
Myror är otroligt spännande varelser. De finns överallt; under jorden, över jorden och ända upp i trädtopparna, ja, man kan ibland till och med hitta dem under vatten!
- Det finns över 12 000 kända arter av myror. I den här boken får du bekanta dig med några av de mest spännande. Läs mer »
