Är du debuterande författare? Skicka in ditt debutantporträtt till oss på tips@boktugg.se (max 150 ord/1000 tecken). Bifoga bild i jpg-format (minst 1200 px bred). Ange titel, förlag, utgivningsdag och ISBN för din debutbok. Porträttet ska presentera författaren - inte boken. Skriv i jagform.
Vi tar emot debutantporträtt för böcker som släpptes från och med oktober 2019. För bästa möjliga exponering, skicka in ditt debutantporträtt i god tid före utgivning. Debutantporträtt är kostnadsfria, men för den som vill synas ännu mer erbjuder vi prisvärda Marknadspaket.
Vår definition av debutant: En författare kan debutera två gånger i sitt liv - som skönlitterär och som facklitterär författare.

De senaste debutanterna

Jasmine Berge. Foto: Kajsa Göransson

Jag har alltid haft en dragning till berättelser och det var det som fick mig att söka till Serieskolan efter gymnasiet. Att berätta i både ord och bild passar mig bra, jag gillar att försöka få texten och bilden att komplettera varandra. En annan anledning till att jag tycker om bilderböcker är att det finns en performativ dimension i dem, med tanke på att de ofta blir höglästa. Att en bok på så sätt ger upphov till många olika läsningar, och blir i förlängningen olika böcker.

När jag var liten hade min familj en sommarstuga i Tiveden och stämningen i de stora skogarna där har varit en inspiration för stämningen i boken. Även ett minne av hur jag en sen kväll fick ögonkontakt med en grävling som visade sig bo under vårt hus.

Jag vågar visst

Jag vågar visst

En tidig höstkväll smyger Otis och hans storasyskon ut i skogen. De tror inte att han som är yngst kommer att våga, men det gör han visst! Vinden gör att gräset ser ut som ett kusligt böljande hav och de hemtama träden får läskiga skuggor, allt känns spöklikt. Syskonen bestämmer sig ändå för att trotsa rädslan och gå hela vägen till ödehuset på andra sidan skogen. Läs mer »
Henrik Wolgast. Foto: Nora Tysklind

Fyrtio plus och åren går. De säger att man inte ångrar det man gjort, bara det man inte gjort. Skitsnack naturligtvis, men det fick mig att tänka.

Skriva. Om jag aldrig skulle ge mig själv chansen att skriva.

Bara sätt igång manar kung Stephen, ta en idé, en början på en historia och låt den bli skriven, låt den skrivas som när arkeologen avtäcker ett fossil i jorden! Lite flummigt, men jag provar. Letar efter idéer, efter berättelser, efter någonstans att börja gräva. Vill hitta något angeläget utan att bli övertydlig, något viktigt utan att bli för pretentiös. Och jag vill att det ska vara spännande.

Idén kommer som en käftsmäll, ett pirr i bröstet efteråt. Jag skriver när Metoo-uppropen sprids som en löpeld över världen, skriver när #intedinhora ger en välriktad pungspark på sexindustrins lobbykampanjer. Jag skriver och märker att det gör mig lycklig. Jag hoppas att berättelsen blir läst, jag tycker den förtjänar det, att Viorica och Katja förtjänar det. Men det blir som det blir. Jag skriver. Äntligen.

Bita den hand som slår

Bita den hand som slår

Instängd i en fashionabel våning i Sveriges huvudstad väntar rumänskan Viorica på ännu en kund, ännu en man. Inom sig vårdar hon sina minnen. Väntar på en tid som måste komma. Men där finns också något mer. Något som hon själv inte vet vad det är. En släkthemlighet. En blodets förbannelse från hennes ursprung. Läs mer »

Anne-Marie Davis. Foto: Håkan Målbäck

Mormor och morfar hade en Facit skrivmaskin uppe på vinden och det var på den jag skrev mina första berättelser. Tangenterna smattrade och en liten klocka plingade när det var dags att byta rad. Färgbandet lossnade och typarmarna fastnade i varandra som långa spindelben om man hade för bråttom. Det hade jag för det mesta.

Facit skrivmaskiner tillverkades på fabriken i Svängsta, någon mil norr om Karlshamn i Blekinge. Det var i Svängsta jag växte upp och det är också där min debutroman utspelar sig.

Från Svängsta styrde jag kosan mot Lund där jag utbildade mig till jurist. Via Kalifornien, Göteborg, Texas och Karlskrona har jag landat i Stockholm där jag är verksam som bolagsjurist sedan många år. Det innebär att jag skriver nästan jämt. Avtalstexter i veckorna och böcker på helgerna.

I Den längsta vägen hem ställs frågor om tillhörighet och livsval på sin spets när en advokat återvänder till sin hemort och hamnar i lojalitetskonflikt mellan klienten å ena sidan och hemorten å den andra.

Den längsta vägen hem

Den längsta vägen hem

Den framgångsrika advokaten Hillevi återvänder till barndomsorten Svängsta i Blekinge för en sommar, utan en aning om vilka konflikter som väntar runt hörnet. Inom henne gror en längtan efter barn, men hennes man Philippe är orubblig på den punkten. Läs mer »

Madeleine Strandberg. Foto: Privat

Att läsa böcker har alltid varit ett av mina största intressen. Genom litteraturen finns en fantastisk möjlighet att få dyka in i en annan värld, om än för ett litet tag. Fantasin berikas, och att läsa hjälper mig att stressa ned. Under min föräldraledighet kom jag på en idé till en bok som jag började skriva ned. Att skriva blev mitt kreativa rum som kom att bli ack så viktigt mitt bland alla sömnlösa nätter. Fantasin fick flöda fritt och bidrog till att jag mådde bra.

Jag föddes 1990 i en av Göteborgs förorter men bor numer på landet tillsammans med min man, våra två gemensamma barn och två bonusbarn. Jag är utbildad socionom och arbetar till vardags på socialtjänsten med vuxna personer med missbruksproblematik eller personer som har erfarenheter av våld i nära relation.

Förmögenheten : ensamhet i sällskap

Förmögenheten : ensamhet i sällskap

Majken överrumplar sin man tillsammans med en annan kvinna i deras gemensamma säng. Abrupt tvingas hon därför bryta upp från sitt liv som lyxhustru mot en betydligt enklare vardag. Ensam flyttar hon till en tvårummare i stadsdelen Högsbo i Göteborg, ett område där hon inte känner någon. Utan arbete måste hon nu skapa sig ett nytt självständigt liv. Läs mer »

Kaj Hagstedt. Foto: Peter Andersson Shanygin

Alla barn har rätt till sina känslor och åsikter, sin röst och sin talan. Som författare kan vi inspirera och entusiasmera barn att vidga sina perspektiv och att utforska de kreativa möjligheterna inom fantasin. Vi kan med våra ord ge barnen vidare referensramar och ett mångfacetterat språk.

Jag har under större delen av mitt liv jobbat som regissör inom tv och film, med fokus på barn och ungdom. Jag har också jobbat med språkutveckling och är utbildad lärare för årskurs 4–6. Med min debutroman tar jag stolta men ödmjuka kliv in i den litterära världen och ser hela processen som steg i min personliga utveckling.

Jag önskar att boken blir ett aktivt inlägg i den pågående debatten om barns och ungdomars läsintresse, och hoppas att lärarhandledningen skapar spännande och kreativa samtal i klassrum. Jag vill med boken kommunicera och entusiasmera, glädja och inspirera, roa och förvåna.

Framtidskameran

Framtidskameran

Farfar har dött och 12-åriga Emma faller ner i ett svart hål av sorg. Inte blir det bättre av att pappa är arg och vill göra sig av med farfars gamla fotobutik så snabbt det bara går.

Farfar har lämnat en magisk gåva åt Emma. Hon ärver en ombyggd kamera som leder henne ut på spännande äventyr. Läs mer »

Jon Henrik Fjällgren. Foto: Maria Östlin

”Varför skriver du en självbiografi? Du är ju så ung!” frågade någon.

”För att jag varit med om mer än en människa ska behöva uppleva under en livstid”, svarade jag.

Mitt liv har inte bara bestått av Talang och Let’s Dance och av magiska stunder på fjället. Jag har också upplevt djup sorg, mobbning, trauman och svek. Jag har varit på botten.

Först valde jag den lätta vägen ut ur ångesten. Med självdestruktiviteten dövade jag känslorna, men det var varken hållbart eller långsiktigt. Allt blev egentligen bara värre. Musiken och jojken – mitt musikaliska modersmål – blev min väg tillbaka.

Jag får ibland höra att jag har en gammal själ. Det kan säkert stämma. Jag tror att den vandrat genom många liv och byggt upp en styrka som gjort att jag klarat av allt jag utsatts för. Genom att dela min historia hoppas jag kunna hjälpa andra att hitta sin inre styrka. Det är en berättelse om rasism, våld och droger. Men lika mycket en berättelse om tröst och hopp. Och om Moder Jord. Om fjället.

Månbarn

Månbarn

Kan man flytta en människas själ? En bok om den bortadopterade pojken som blev renskötare och folkkär artist.

Endast ett år gammal adopterades Jon Henrik Fjällgren från en bergsby i Colombia till en sameby i Sverige. Läs mer »