Är du debuterande författare eller har ni aktuella debutanter på ert förlag? Läs mer här om hur du gör för att skicka in och vilka kriterier som gäller.

Vår definition av debutant: En författare kan debutera två gånger i sitt liv: som skönlitterär och som facklitterär författare.

De senaste debutanterna

Debutanten Hans-Christian Höie. Foto: Privat

Som barn slukade jag allt jag kom över av spännande böcker. I vuxen ålder har jag läst litteraturvetenskap och gått skrivkurser. Jag har även en master inom Estetiska vetenskaper med inriktning musikvetenskap och har studerat psykologi och pedagogik med nya medier. Under många år var jag aktiv som vissångare och singer/songwriter med egenkomponerade sånger, men på senare år har jag övergått till att skriva längre, skönlitterära texter. Jag har bakgrund som psykiatriskötare och brinner för att öka samhällets förståelse för, och integrering av, människor som lider av psykisk ohälsa eller känner sig annorlunda.

2018 deltog jag i skrivutmaningen ”Nanowrimo” (50 000 ord under november månad). Jag påbörjade då en novell som var tänkt att ingå i en samling av mystiska, spännande berättelser. Den fick ett eget liv och snart stod det klart att den skulle bli en hel roman med feelgoodkänsla: Relatörerna.

Sophie G Hallgren. Foto: Privat

Jag vill läsa och skriva om det som känns och bränns, relationer och svåra ämnen, gärna snårigt och lite skav, men ändå spännande och roligt. Mest skriver jag för barn och ungdomar.

När jag var liten älskade jag att läsa. Jämt gick, satt, låg och åt jag med näsan i en bok, skrattade, ryste och grät. Försökte också själv skriva en och annan rad. Drömjobbet blev förstås bibliotekarie, men skrivandet tappade jag bort på vägen. Tror det hamnade någonstans mellan jobbet, familjen, mataffären och tvättmaskinen. På en skrivworkshop återfann jag skrivglädjen och snart hittade jag berättelserna. Nu utbildar jag mig till skrivpedagog samtidigt som jag går skrivarkurs efter skrivarkurs, för det är så himla roligt. Drömmen är att kunna väcka samma känslor i det jag skriver som jag själv upplevt som läsare.

Min debutbok Flickan från andra sidan havet skrev jag för att jag som adoptivförälder vill göra allt jag kan för mitt barn, även när det ibland är omöjligt. Hoppas den kan hjälpa andra också.

Flickan från andra sidan havet

Flickan från andra sidan havet

Vem kan vara ledsen efter ett kalas? Jo, Maya. Hon fyller sex år idag, men är ändå inte glad. Hon saknade sin biologiska mamma på kalaset. För att trösta Maya berättar hennes adoptivmamma sagan om flickan från andra sidan havet.

I sagan räddar Elena sin älskade dotter från hunger och nöd genom att hitta en ny familj åt henne. Läs mer »

Humor och skrivande har alltid legat mig varmt om hjärtat. Jag började skriva serier när jag gick i lågstadiet och noveller i högstadiet. Mitt skrivande är främst inspirerat av den klassiska brittiska humorn. Jag hade inga idrottsstjärnor eller popstjärnor som idoler när jag växte upp utan min idoldyrkan handlade istället om humorgruppen Monty Python.

Eftersom mitt andra stora intresse var djur och natur fanns det egentligen bara två yrkesval: författare eller biolog. Min träffsäkerhet när det gäller felaktiga val ledde såklart till att jag istället valde teknik och pluggade till civilingenjör. Att ingenjörer, som per definition är tråkiga, skulle syssla med humor kändes såklart som en paradox varför skrivandet lades på is under flera år.

Under dessa år hämtade jag inspiration till framtida skrivande genom alla resor. Besökte alla sju kontinenter och runt femtio länder. Inget var dock mer magiskt än kryssningen till Antarktis. Finns nog nåt i allt jag skriver som är inspirerat därifrån.

Och så var de bara två

Och så var de bara två

Efter en händelserik kryssning på Nilen uppstod en oväntad romans mellan Asta och Evert, utan hänsyn till deras höga ålder. Trots att Astas väninna ansåg att till och med trädgårdstomten Rasmus var ett bättre val av make stundar nu bröllopet ute på en enslig ö i Östersjön. Läs mer »

Sara Hammarkrantz debuterar som författare. Foto: Simon Cederquist

”Men det ligger alldeles i närheten. Kom, vi åker dit.”

Cristina är blek och sammanbiten. Vi sitter utanför kyrkan där hennes födelseattest förfalskades. När jag nu vill dra med henne till klostret där hon föddes väller övergivenhetskänslorna över.

Vi har rest från Stockholm till Bogotá i Colombia. Hon har ett behov av ett vittne till allt det otäcka som hon plötsligt minns i vuxen ålder. Hon berättar, jag antecknar. Sedan lämnar hon mig på en sandstrand där jag skriver de första kapitlen på det som vi då tror ska bli en biografi och ett självhjälpsverktyg.

Några år senare får vi ett oväntat besked från bokförlaget.

”Det här är ett bra råmanus till en roman.”

Min värld kastas om. Jag är journalist och fackboksförfattare. En roman?

Friheten är lockande. Men var går gränsen mellan verklighet och fiktion? Ja, överallt. I varje mening jag inte kunnat lyssna på, i varje person som inte längre är i livet, i varje plats jag inte besökt. Men också på de platser jag besökt och de människor jag mött.  

Jag bestämmer mig för att anta utmaningen. Det är det svåraste och det roligaste jag gjort.

Cristina, din vilja bor i skogen

Cristina, din vilja bor i skogen

 

"Jag har alltid trott att jag skulle gå sönder om jag mindes. Men till slut har Cristina inget val. Minnena pockar på, skaver, kräver att få komma till ytan.  

Cristina, din vilja bor i skogen är baserad på en sann berättelse. En utvecklingsroman om en familj i tvärdrag mellan olika tidsepoker, kulturer och samhällsskikt. Läs mer »

Stefan Reitersjö. Foto: Alice Björnsdotter

Året var 1976. Jag fyllde 9 år och mamma gav mig en av sina gamla ungdomsböcker. Jag slog upp boken och började läsa det första lilla tecknet på det då gulvita papperet. Sedan stavade jag mig igenom den och det var också första gången som jag verkligen sögs in i en berättelse. Jag minns också att jag förundrades över att man i fantasin och i berättelserna kunde vara någon annanstans fast man var fysiskt inkapabel att förflytta sig (CP-skada). Vilken känsla! Sedan dess har jag varit fascinerad av deckare i alla dess former. Jag minns hur mysigt det var att krypa upp i sängen med en påse godis, en Poirot i knät och familjens hund ihoprullad vid sidan av en.

När jag nu debuterar som skönlitterär författare återvänder jag till mitt tidiga och livslånga intresse för deckare. Det är verkligen förunderligt hur ett svart litet tecken på ett gulvitt papper kan bli början på ett livslångt äventyr från den lille parveln på 9 år till dagens mogna man på 54 år som känner att cirkeln har slutits.

Tranor och körsbärsträd

Tranor och körsbärsträd

Tranor och körsbärsträd är namnet på en nyupptäckt målning av Carl Larsson. Målningen visar sig dock innehålla hemligheter som många är beredda att göra vad som helst för att antingen komma åt eller dölja. Läs mer »
Författaren Ingela Sand. Foto: Eva Lindblad/1001bild.se

”Det enda sättet att förlänga livet är att ständigt göra nya saker”, är det motto jag lever efter. När alla dagar blir lika flyter tiden ihop och åren går för fort men med nya intryck kan jag skilja en tid från en annan.

När jag efter tjugo år avvecklade mitt företag för att gå i pension bestämde jag mig för att skriva en bok. Hade en idé till en feelgood, tog en helgkurs i skrivande och fick de grundverktyg jag behövde för att komma igång. Det tog ett år innan jag var klar och efter så många timmars arbete tänkte jag bekosta tryckningen av boken och ge till familjen. Då slog det mig att det inte var likt mig att börja från botten så jag rätade på ryggen och började uppifrån istället. Skickade mitt manus till de fem största förlagen och fick snabbt ett erbjudande från Lind & Co.  

Sedan dess är det inte mycket som är som vanligt. Det är många beslut som ska tas och det händer ständigt nya saker runt utgivningen av min debutroman.

Så jag håller för fullt på att förlänga mitt liv!

Från Djursholm till Hornstull

Från Djursholm till Hornstull

Att hon skrev under ett äktenskapsförord när hon var ung hade Gunhilde faktiskt glömt bort. Men nu, nästan fyrtio år senare, blir hon bryskt påmind och måste lämna sitt liv som lyxhustru i Djursholm och flytta till en sliten lägenhet på Södermalm. Sviken och bedrövad inser hon att hon måste ta tag i sitt liv. Läs mer »