Är du debuterande författare eller har ni aktuella debutanter på ert förlag? Läs mer här om hur du gör för att skicka in och vilka kriterier som gäller.

Vår definition av debutant: En författare kan debutera två gånger i sitt liv: som skönlitterär och som facklitterär författare.

Du kan även hitta debutantporträtt här, i bokstavsordning A-Ö.

De senaste debutanterna

Cecilia Fransson. Fotograf:  Tobias Andersson

I min första barnbok händer det fruktansvärda saker på ett bibliotek i en liten stad. Det betyder inte att jag hatar barn, bibliotek eller små städer. Tvärtom.

Jag är född och uppvuxen i Skövde, och har i perioder av mitt liv bott utomlands, i de stora europeiska metropolerna. Men jag har alltid återvänt till min hemstad mellan varven. Jag älskar närheten till allt här, lugnet, familjen, och att jag vet vad alla gator heter.

Precis som för hjältinnan Alma i min debutbok Fara i kikaren har bibliotek och boklådor alltid varit lite heliga för mig. Biblioteket i Skövde med sin ljuvliga önskedamm är ett tidigt barndomsminne, och Flemmings bokhandel på Hertig Johans gata var tonårens vardagsrum. När jag pluggade litteraturvetenskap i Brighton var den enorma bokhandeln en naturlig mötesplats. Den spände över flera våningar och hade ett kafé där man fick läsa alla tidskrifter gratis. Där satt jag och pluggade, och där fann jag flera själsfränder. Hela livets äventyr rymdes innanför och utanför bokpärmarna. 

Den gotiska litteraturen blev min favoritgenre. Därför var det självklart för mig att förlägga min barndeckare till en historisk miljö, och att det skulle finnas rejält ruskiga inslag. Det som är extra kusligt i Marbergmysterierna är att det inte finns något övernaturligt där. Allt utspelar sig bland vanliga människor i vår värld. Lite som att Madicken möter Sherlock Holmes.

Else-Marie Strese

Skogen och berget var min barndoms lekplats. De var inte tillrättalagda av vuxna och ingen hade bestämt vad jag skulle leka. Den förändrades snabbt till de fantasivärldar jag behövde. Där fanns oändligt med insekter, träd, pinnar och grottor att upptäcka. Man hade aldrig långtråkigt.

Senare blev jag biolog och forskare, men det var i skogen mitt intresse för biologi började. Som yrkesverksam har jag arbetat med frågor kring biologisk mångfald och dess bevarande. Nu som pensionär vill jag i ord och bild väcka barnens nyfikenhet och fascination för djur och växter.  Jag utgår till stor del från självupplevda historier. Samtidigt har jag en ambition att förmedla kunskap.

Min stora önskan är att barn i framtiden ska ha kvar fantasieggande och biologiskt rika naturmiljöer!

Jag föddes 1951 i Göteborg. Utbildade mig och disputerade i växtförädling vid Freie Universität Berlin. Har arbetat som forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet och naturvetarintendent vid Nordiska museet / Julita Gård.

Myrfångaren

Myrfångaren

En sommardag går Essi upp på berget för att titta på myror, fast mamma har varnat henne att åskan snart kommer. Essi ska bli myrforskare och vill veta allt om myror! Hon bestämmer sig för att göra ett experiment för att få reda på mer om dessa lustiga varelser. Läs mer »
Pernilla Enbom. Fotograf: Pontus Enbom

Något hände med tiden när barnen växte upp, dygnet blev längre på något sätt. Jag fick tid ”över” att reflektera, fundera över livet och upptäcka nya saker, som psykologistudier och barnbokskrivande. Jag har egentligen aldrig drömt om att blir författare, trots att jag älskade godnattsagorna mamma läste för mig och min syster varje kväll. Jag drömde om att bli polis och hjälpa människor i nöd.  Men en dag för drygt 10 år sedan väcktes tanken på att skriva en bok.  Det saknades en historia på marknaden som mina barn hade behövt höra när de växte upp.

Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder (Adhd) svepte in i våra liv dagen min yngsta dotter föddes. Sedan dess har varje dag varit en påminnelse om att inte ta något för givet. Vi anhöriga lär oss att glädjas åt de positiva ögonblicken och kämpa oss genom de negativa. Men hur påverkas syskonen av att växa upp som anhöriga till ett syskon med särskilda behov? Det är historien som nu har fått liv, deras egen historia.

Melles lillasyster har adhd

Melles lillasyster har adhd

Melle duckar för en sko som kommer flygande. Det kokar i Moas huvud och då kastar hon saker. Trots att Melle är van vid Moas utbrott så tycker hon att det är jobbigt. Speciellt i skolan ...

Det är tur att Moa är rolig också, annars skulle Melle inte vilja vara Moas storasyster.

Hur är det egentligen att ha ett syskon med adhd? Det vet Melle. Det är som en bergodalbana. Läs mer »
Linda Wallin Fotograf: Alvin Strandlund

Min pappa berättade fantastiska historier från sin barndom för mig när jag var liten. Den ena mer spännande och rolig än den andra. Jag minns att jag ville vara lika orädd, vild och påhittig som han, men hur jag än försökte så förblev jag ett lugnt, blygt och tillbakadraget barn. Jag satt mest och skrev sagor och ritade eller berättade långa skrönor för våra höns. När jag blev arton år kände jag plötsligt, till min förtjusning, att jag nog ärvt pappas smak för äventyr. Jag lämnade den lilla trygga ön där jag vuxit upp och drog till Nederländerna för att gå på en Konstskola. Efter den erfarenheten kunde jag inte sluta resa. Ju mindre jag planerade och strukturerade mitt liv, desto roligare. Nu, några decennier senare, sitter jag åter och skriver sagor och ritar eller berättar långa skrönor, fast för mina barn. Jag tror faktiskt att min glädje till berättelser började där i pappas knä, med tillgång till en annan tid, en annans människas känsloliv och nyckeln till att våga. Att han alltid stöttade mig gjorde att jag tog sats ut i världen, men också att jag landade mjukt och vågade slå mig till ro. För det kan krävas mod för det också.

Bakom fasaden men framför allt

Bakom fasaden men framför allt

Välkommen till en värld där autism och adhd förvånar och fascinerar. I den här boken varvas fakta med dråpliga möten och händelser ut författarens egna liv, känsligt och humoristiskt illustrerat. Boken skildrar den knaggliga vardag som rullas ut framför en när man har barn med diagnoser, hela familjen blir märkbart påverkad. Läs mer »

Helene Ragnarsdotter Ternblad

Nuförtiden bor jag på Västkusten men jag är uppväxt i södra Skåne, där land möter hav och vattnet sköljer in över milslånga vita stränder. Solbelysta gula rapsfält möter mig när jag återvänder till min hembygd för att samla kraft och inspiration. Dessa miljöer dyker gärna upp i mina texter, liksom min hemstad som fått stå modell för de småstadsidyller jag beskriver. 

Jag har ett stort intresse för språk och läser mycket, älskar böcker och bär ständigt hem nya till en redan överfull bokhylla. Att skriva en bok är en dröm som jag vet att jag delar med många andra, det sägs att en av tre svenskar vill skriva en bok. Men med familj, tre barn och heltidsarbete blev det inte många stunder över till att skriva, så de flesta texter hamnade ofärdiga i byrålådan. Det var först när barnen vuxit upp som jag förverkligade min gamla längtan att skriva en bok, inspirerad av en sann historia. Nu finns den i tryck och drömmen har äntligen gått i uppfyllelse!

Systrar i vått och torrt

Systrar i vått och torrt

En sen natt i maj 1920 gör Isabel verklighet av sin länge planerade flykt och lämnar sin högt uppburna familj i största hemlighet. Hon flyr med sin älskade – en skådespelare. Det blir skandal och konsekvenserna sträcker sig långt in i framtiden. Läs mer »

Tomas Ericson

Jag heter Tomas Ericson och har debuterat tillsammans med mina två döttrar.
Det är en gammal dröm sedan jag var ung och läste mycket ungdomsdeckare och spökhistorier som nu gått i uppfyllelse.

Jag minns väl hur jag kunde sitta i mitt rum i timmar och sjunka allt djupare in i en berättelse och världen runt mig försvann helt tills någon av mina föräldrar ropade att det var dags att äta och magin försvann.

Jag kastade i mig maten och sedan snabbt tillbaka till rummet och boken.
Den känslan önskar jag att alla ska få uppleva men tyvärr finns det mycket annat som stjäl tid från läsande nuförtiden.

Jag och min fru har tillsammans med goda vänner besökt bokmässan i Göteborg under många år och det har alltid varit en av årets höjdpunkter.
Jag gillar flera genrer men har nog alltid haft en förkärlek för barnböcker och tillbringat mycket tid bland böcker som är spännande men med lite humor och som riktar sig till barn i slukaråldern.

När jag bestämde mig för att själv skriva en bok så fick den handla om hur det spökar på Örebro slott och mina båda döttrar ville gärna vara med i ett gemensamt projekt.

Min äldsta dotter, Emma som är 30 år och konstnär, har illustrerat och min andra dotter, som är 28 år, har fotograferat omslaget.

Det projektet har inneburit att vi fått lite uppmärksamhet i både radio och lokalpress och det är väldigt roligt att vi kunnat göra en bok tillsammans.
Det har dessutom gett blodad tand så nu är arbetet igång med en uppföljare.

Svart natt

Svart natt

Jag hittar inte på det här. Ni vet att jag inte skulle försöka lura er med någon historia om spöken. Jag vill inte att ni ska tro att jag är galen. Vi tror inte att du är galen, säger Amanda. Men du måste ju förstå att det du berättar är lite underligt. Jag tror att både jag och Alex är ganska säkra på att det inte finns några spöken. Läs mer »