Är du debuterande författare? Skicka in ditt debutantporträtt till oss på tips@boktugg.se (max 150 ord/1000 tecken). Bifoga bild i jpg-format (i liggande format, minst 1200 px bred). Ange titel, förlag, utgivningsdag och ISBN för din debutbok. Porträttet ska presentera författaren - inte boken. Skriv i jagform.
Vi tar emot debutantporträtt för böcker som släpptes från och med oktober 2019. För bästa möjliga exponering, skicka in ditt debutantporträtt i god tid före utgivning. Debutantporträtt är kostnadsfria, men för den som vill synas ännu mer erbjuder vi prisvärda Marknadspaket.
Vår definition av debutant: En författare kan debutera två gånger i sitt liv - som skönlitterär och som facklitterär författare.

De senaste debutanterna

Lina Bonde. Foto: Niklas Sandström

”Om lyrik för mig är ett uppbrott, ett lämnade av orter och stagnerade normer, så är den också en önskan om en ankomst, en blick från en främling som känner igen dig. Detta relationella – mångtydigheten i händelser, svåra och lustfyllda skiftningar i personer och känslor, utforskar jag i min debutsamling tecknar snö. Det är mitt sätt att fråga chans på alla som jag aldrig vågade fråga chans på. Det är det lesbiska, det queeraste – ett ambivalent kärleksbrev till en hembygd skriven från andra orter. Lyriken rann ur fingrarna. Tecknar snö är en långsam uppgörelse med andras blickar och mina egna, ett vacklande feministiskt uppror och en ostämd serenad till de som tagit sig hit.”

Lina Bonde, född 1990, är genusvetare, ursprungligen från Nykarleby, numera bosatt i Berlin där hon jobbar i ett forskningsprojekt med fokus på HIV/AIDS, aktivism, hälsa och medborgarskap i Europa. Hon har även forskat om transmän och diskriminering i deras tillgång till hälsovård.

Tecknar snö

Tecknar snö

Salivspår och snö tynger sidorna. Poeten Lina Bonde tecknar och frågetecknar i snön som fortsätter att falla över stillastående normer, minkburar och tågräls.

I denna bultande debut möter läsaren ett jag som berörs av uppväxtens österbottniska landsbygd, det snötäckta landskapet, men också av Berlin som erbjuder flera sätt att finnas till på. Läs mer »

Axel Åhman. Foto: Erik Åhman

Jag har en bakgrund inom humor, så det komiska ligger alltid nära, men i mina noveller får det roliga dela spaltutrymme med det sorgliga. Tragikomiska berättelser har alltid lockat mig och novellen visade sig vara ett ypperligt format för det.

Mina noveller handlar om män som försöker göra rätt och vara på rätt sätt. En ung man får chansen att skjuta sin första älg, ett byaoriginal drömmer om att kunna fatta egna beslut och en kille köper en gravsten för semesterkassan. En ensam pojke vill bara ha en vän och en pappa kan inte tala med sin släkting.

Novellsamlingen Klein handlar om att vara man, om att växa upp och möta krav. Egnas och andras. Äkta och inbillade. Berättelserna skildrar ögonblick som formar människor, situationer då vi inte förstår vår egen dumhet eller balanserar på misslyckandets brant. 

Klein

Klein

Den här komber do att behöv, sa pappa och räckte över en silverfärgad verktygsback.  Hans ögon sa inget om hur väl han trodde att jag skulle använda den, eller till vad. Men värmen i blicken sa att han litade på att jag skulle lista ut det när jag var tvungen.

Det är svårt att växa upp. Läs mer »

Författarduon Mohlin & Nyström. Foto: Magnus Liam Karlsson

Vi skrev vår första deckare tillsammans i årskurs 4 på Södra skolan i Åmål. När berättelsen var klar var det med en blandning av stolthet och nervositet vi läste upp den för klassen. 30 år senare är det med samma känslor vi ser fram emot publiceringen av vår debutroman Det sista livet – och vi har jublat över varje land som köpt rättigheterna (lagom till Sverigelanseringen är vi uppe i elva språk). Boken är möjligen en aning mer avancerad än förstlingsverket. Men den springer från samma skaparglädje som alltid uppstår när vi träffas. Vissa vänner dricker öl eller golfar för att hålla relationen vid liv. Vi skriver böcker.

Mohlin har en bakgrund som journalist och Nyström jobbar som manusförfattare och regissör. Dessa erfarenheter tar vi med oss i jakten på den perfekta kriminalhistorien. Kommer vi någonsin att skriva den? Givetvis inte, den är en utopi. Men vi har väldigt roligt längs vägen.

Det sista livet

Det sista livet

<p dir="ltr">Vinnare av Crimetime Award Årets deckardebut 2020!

"Peter Mohlin och Peter Nyström är en författarduo med en berättarförmåga bortom det vanliga." Lotta Olsson, DN

Dottern till VD:n för ett av Sveriges mest framgångsrika företag försvinner spårlöst i Karlstad. Hon tros vara mördad, men ingen kropp hittas. Läs mer »
Jenny Runesson. Foto: Jan Weissenberg

Tolken utspelar sig i Luxemburg, Europas gröna hjärta och mitt hemland sedan över tjugo år tillbaka. 

Som titeln avslöjar arbetar bokens huvudkaraktär som tolk. Det var spännande att skriva berättelsen ur en tolks perspektiv, eftersom de har en ovanlig insyn i polisutredningar och brottsfall. En tolk måste vara oberoende och opartisk, men det kan vara svårt att kombinera med viljan att vara medmänniska och samtidigt göra det rätta.

Boken är framför allt en spänningsroman men handlar också om livet som utlandssvensk, i ett ganska unikt land där runt hälften av invånarna är från andra länder och luxemburgarna är i minoritet i sin egen huvudstad. 

Jag är civilekonom och arbetar på EU-kommissionen i Luxemburg. Jag har alltid närt en dröm om att skriva böcker och älskar spänning i bokform, film och podcasts. Just nu skriver jag på en uppföljare till Tolken.

Tolken

Tolken

En natt blir tolken Elsa inkallad för att hjälpa polisen att förhöra en ung svenska som hittat sin pojkvän död i en fåtölj. Vid obduktionen upptäcks ett nålstick i mannens högra hand och Elsa är snart indragen i en omskakande mordutredning. Spåren leder polisen till en av Luxemburgs smutsigaste bordeller där mannen spenderat en stor summa pengar kvällen innan. Läs mer »

Anna Löfdahl. Foto: Katriina Rosen

När jag var ung tonåring på 70-talet fanns det en tyst överenskommelse om att i vår generation var vi jämställda. Alla hade unisexkläder och de tjejer som sminkade sig innan de gick till skolan kunde man räkna på ena handens fingrar. När vi sedan blev äldre diskuterade vi sällan jämlikhet – vi var ju redan jämställda. 

Sedan kom barnen. Då krackelerade allt; tydliga klyftor mellan könen blottlades och kvinnor och män i min generation valde att hantera det på olika sätt. I världens mest jämställda land är jämställdhet fortfarande svårt och ofta sker den på mannens villkor och barnens bekostnad. Istället för att hylla det som historiskt sett är kvinnligt, kastar vi kvinnor det lättvindigt över axeln för att göra allt det som männen gjort och gör. Det skaver.

Första gången jag hörde talas om Lilith, som enligt judisk mytologi är Adams första hustru, och som gömts och glömts av historien, tänkte jag att hon var ”den saknade pusselbiten”. Lilith framstår som en betydligt rivigare urmoder än revbenskvinnan Eva. Inspirerad av Lilith skrev jag min debutroman som handlar om mytens dysfunktionella kärnfamilj och kampen mellan det olydiga och vilda och det lydiga och dygdiga i kvinnan.

Den gudomliga familjen

Den gudomliga familjen

Den egensinniga Lilith var Adams första hustru. Deras lika starka&nbsp;viljor ledde till osämja och gräl i Paradiset, så Lilith lämnade&nbsp;Adam. Då skapade Gud en ny kvinna av Adams revben: Eva.

Nu lever Eva och Adam villaliv med barn. När Eva upptäcker att Adam är notoriskt otrogen skakas deras tillvaro i grunden. Läs mer »

Håkan Norebäck debuterar med romanen En sista vinter på Bokförlaget Forum. Foto: Gabriel Liljevall

Efter en lång rad varierande jobb genom åren, och efter en masterexamen i fri konst från Konstfack kom jag fram till att skrivandet är det enda som erbjuder tillräckligt många omöjliga utmaningar för att räcka livet ut. Det är det enda som aldrig tar slut, det enda som aldrig blir ointressant. Det är fruktansvärt svårt, stundtals vidrigt, men om de stängda dörrarna öppnas är smaken av frihet ljuvligare än någonsin.

Under arbetet med min debutroman En sista vinter blev jag fängslad av Jonny Bergmans livsöde och kände mig tvungen att låta honom berätta sin historia. Antagligen måste det vara så för att jag ska vara tillräckligt motiverad och lyckas behålla koncentrationen. En berättelse måste gripa tag i mig, den måste överraska, chocka och beröra. Den måste vara mer än jag förväntat mig. Om jag inte ägnade mig åt det här skulle jag förmodligen spela tv-spel, ta varma bad och mata änderna i parken tillsammans med ungarna.

En sista vinter

En sista vinter

”En sista vinter” är en stark debutroman om skuld och försoning. Om en pojke som dog, och om att vända hem till något som kanske inte längre finns. Det är blyertsgrå december och Jonny är på väg till den döende hemorten för första gången på länge. Hans pappa är sjuk och mamman vill att hela familjen ska samlas och fira jul. Nu ska allt bli bra. Läs mer »