Är du debuterande författare eller har ni aktuella debutanter på ert förlag? Läs mer här om hur du gör för att skicka in och vilka kriterier som gäller.

Vår definition av debutant: En författare kan debutera två gånger i sitt liv: som skönlitterär och som facklitterär författare.

Du kan även hitta debutantporträtt här, i bokstavsordning A-Ö.

De senaste debutanterna

Annika Björkhem

I alldeles för många år har jag känt mig som Ignatius i Dumskallarnas Sammansvärjning – ständigt i en sorts opposition mot det moderna samhället. Eller kanske snarare verkligheten.

Skrivit har jag alltid gjort, i perioder väldigt intensivt. Under flera år när min dotter var liten tillbringade jag all ledig tid med att skriva olika texter till veckotidningar. Direkt Ur Livet, Min Egen Historia och några noveller. Men det var ett visst format som gällde och samtidigt var jag i alla förblindad av tanken på mig själv som en riktig författare. För väldigt, väldigt länge tänkte jag att man egentligen inte är det om man inte blir antagen på traditionellt förlag. 

För att bearbeta mina personliga nederlag – Latenta höjder är inte min första bok – startade jag för några år sedan Sjung O Gudinna, som är en sorts blogg som inledningsvis riktade sig just mot opublicerade berättelser, manus som kanske refuserats men som ändå förtjänade uppmärksamhet. Numera intresserar jag mig framför allt för debutromaner. Någons första verk.

Vad gäller min egen debutroman har jag inte valt berättelsen, utan snarare tillåtit den att krysta sig ut ur min hjärna. Detta har ibland varit en berusande känsla men ofta också ungefär lika nöjsamt som det låter. Jag har under mycket lång tid gått upp klockan fem varje morgon, jag har jobbat deltid och tagit konsekvenserna av det, jag har underkastat mig stenhård kritik och försökt ta den konstruktivt, jag har gråtit, firat i förtid minst tio gånger, låtit boken ligga i två år på grund av skam, betalat oändliga summor till Författarcentrum. Gråtit igen, vredgats och velat stämma hela kultureliten. Skrivit om. 

Men en dag insåg jag att Latenta höjder är en bok jag så oerhört gärna vill skall finnas att jag till slut fann kraften att bryta ihop, komma igen och slutligen sätta mig in i de alternativa vägar man idag kan gå för att publicera sin roman. För detta har jag alla, utom mig själv och min tjurskallighet, att tacka. Jag vill naturligtvis att andra människor skall läsa min bok. Men för mig är det allra, allra viktigaste att den finns nu. 

Ytterligare något om min person – jag anser att socialtjänsten och Konsten är oupplösligen förenade. På grund av människors magi. 

Latenta höjder

Latenta höjder

  • Förlag: Vulkan
  • Utgiven: 2022-08-09


På motivationsboendet Höjden, i socialtjänstens yttersta utposter, lever Juri, som är healer, Melody som kanske är ett hopplöst fall, Stellan, som har en djungel i magen och familjen Dhari som är fullkomligt felplacerad.


Sommarvikarien Bett försöker förstå hur man arbetar med latent motivation medan Haaken tycker sig redan veta det. Läs mer »

Nu när jag debuterar med Viljan och världen, ser jag min erfarenhet som pedagog och säljare som en fin kombination. 

Efter skrivkursen på Mallorca bland citronträd och olivlundar var jag fast. Där tog jag ett nytt steg i livet och fortsatte med en ettårig skrivarlinje. Mitt romanprojekt tog fart och min tänkta sångbok för barn fylldes på med nya sånger. Inom mig har kreativiteten alltid funnits. Idéerna, de plötsligt bara finns där, vid en skogspromenad, i bilen eller när jag ser det stora i det lilla här i livet. I Göteborgsoperans fantastiska miljö, där jag var ansvarig för medverkande barn, föddes några av mina idéer och sånger. 

Jag bor på Västkusten med man och fyra barn. Havet och skogen ger mig energi och längs strandkanten tar jag mina löprundor. 

Viljan och världen utspelas i min närmiljö och här bland blåbärsris, hallonsnår och ett rikt djurliv gror idéer till en fortsättning.

Viljan och världen

Viljan och världen

Viljan älskar att gå på upptäcktsfärd i skogen med sin hund Tossie. I granntanten Anniellas trädgård är det extra spännande att vara. Viljan och Anniella har en sak gemensamt, de älskar djur och att ta hand om vår planet. Men i skolan är det jobbigt. Klasskompisen Saga retas hela tiden. Hon säger att Viljan är bästis med en tant som är över hundra år. Läs mer »

Peter Stålhammar

Mitt namn är Peter Stålhammar och jag bor i Getebol strax utanför Säffle. Jag är en fantasifull ingenjör som alltid vill lösa nya problem och har ett konstant behov av att bygga saker. När mörkret infinner sig är det film som gäller, helst fantasy eller science-fiction.

Pumpakungen

Pumpakungen

Tycker du att det är läskigt med mörker? När det blir så där mörkt att du inte kan se handen framför dig? Då är du inte ensam. Halloween är en högtid fylld med glädje och spänning, men även med rädsla och oro. Det är ju inte så konstigt eftersom man alltid pratar om spöken och monster under denna tid. Läs mer »

Sara Edsman

När jag var liten tuggade jag alltid på pennan. Det var en gul blyerts och det smakade illa. Sen skrev jag, och när jag tänkte så tuggade jag. När jag blev äldre snurrade jag mitt hår i stället. Idag skriver jag på datorn och har skrivit min första barnbok. Inte vilken bok som helst. Utan en bok som betyder något för alla som fruktat mörkret. 

Jag skulle kunna berätta för er hur jag älskade böcker när jag var liten, att jag ofta gick på biblioteket, och att fortfarande idag är en bok bland den bästa presenten någon kan ge mig. Men mest av allt vill jag berätta om hur jag älskar berättelser. Jag spär gärna på mina egna så de blir mer intressanta, mer dramatiska. Men verkligheten överträffar ofta fantasin. Så många gånger har jag upplevt det. Böcker har alltid varit en tröst, ett ljus i mörkret som visar en annan värld. 

Jag bor i vackra Norrköping. Är inte född här, men håller staden nära mitt hjärta. Att hitta Norrköping, var att hitta hem. 

Hjälp! Jag kan inte sova

Hjälp! Jag kan inte sova

Tuva kan inte sova. Lite beror det på att hon inte sover i samma rum som sin syster längre. Lite beror det på att hon är mörkrädd. Men mest beror det på den där klumpen i magen. Är hon verkligen ensam i rummet?

Hjälp! Jag kan inte sova är till för den som har svårt att komma till ro på natten och behöver hjälp att förstå och övervinna sina rädslor. Läs mer »

Fotograf: Ludvig Carlson

Allt började med en önskan:

”Jag vill ha en stor alvfest när jag fyller 50. Skira tyger, lyktor i träden och … alver … ja, du vet.”

”Urtråkigt”, sa min man. ”Vad ska vi göra? Lyssna på harpa? Äta sallad?”

I två år planerade vi och skrev manus till det som senare blev en makalös lajvfest i humoristisk fantasymiljö. Här såddes fröet till Eldbarnet. Det grodde till en djupare, allvarligare intrig, men glimten i ögat finns kvar.

Jag bor på landet med familj, katt, hund, papegoja, miniatyrfår och dito hästar. På fritiden titulerar jag mig chocolatier och jazzsångerska. Böcker och serier är en stor del av mitt liv och hemma består biblioteket av över 4 000 böcker. Somliga är urgamla, andra obegripliga, men de har alla stort värde för mig. Att slänga en bok är otänkbart.

Mina bästa skrivarstunder har jag haft i en liten badstuga vid sjön. Härligast är när storyn och karaktärerna tar över och jag blir en storögd åskådare som dokumenterar vad som sker.

Eldbarnet

Eldbarnet

Vivya är på flykt. Allt som var hennes är krossat. Nyss var hon fri och bekymmerslös – nu måste hon använda all sin magiska kraft och träning för att undkomma soldaterna och hitta det hon söker: ett barn med unika egenskaper. Hennes enda hjälp på resan är en pedantisk Överdomare med mindre magisk förmåga än vad som ryms på en avklippt tånagel. Läs mer »

Bild: Susanne Lundbäck

Jag heter Eva Moberg, bor i vackra Norrköping och har drömt i över 40 år om att ge ut en bok. Men drömmar kräver hjälp av handling och förra året blev tiden rätt att påbörja min debutroman.

Redan från när jag förstod ”lampa” har jag älskat ord. Jag har sedan dess övat mig mycket med hjälp av brev, skoluppsatser, poesi, gratulationsrim, noveller, dikter och kulturrecensioner.

Jag är utbildad lärare och arbetar heltid på en skola. Dessutom tycker jag att det är spännande med skådespeleri, både inom film och teater, så det har jag provat.

Långtråkigt vet jag inte vad det är och när människor skrattar trivs jag extra mycket!

Kärlek utan munskydd

Kärlek utan munskydd

Tre singlar. Tre månader. En pandemi.

Peter är en ovanligt attraktiv kulturarbetare. Alla hans jobb försvann när covid-19 svepte in över världen, så han försöker överleva i en omodern sommarstuga. På Instagram lägger han ut välkomponerade bilder som får hans vardag att se tjusigare ut än den är. Läs mer »