Är du debuterande författare eller har ni aktuella debutanter på ert förlag? Läs mer här om hur du gör för att skicka in och vilka kriterier som gäller.

Vår definition av debutant: En författare kan debutera två gånger i sitt liv: som skönlitterär och som facklitterär författare.

Du kan även hitta debutantporträtt här, i bokstavsordning A-Ö.

De senaste debutanterna

Jesper Sipola. Fotograf Rebecca Thorslund.

Jag arbetar som systemspecialist på ett IT-företag och bor i Örebro med sambo, två söner och hunden Charlie. Sedan barnsben har jag varit en idrottskille, men numera utövar jag idrott mer på hobbynivå för vardagsmotionens skull.

Jag har velat berätta min historia sedan jag var tolv år gammal. Jag växte upp i en mindre ort i Sverige, där de flesta förstod att något var på tok med mig, men de visste inte mer än så. Idén att göra en bok av min historia kom när jag började studera på universitet. Det tog mig åtta år att förverkliga idén och den 30 september debuterar jag med ”Obetrodd: Tills livet blev mitt att påverka”.

Boken handlar om ett dramatiskt sjukdomsförlopp utan diagnos som påverkade mig starkt och ändrade mitt sätt att se på livet. Jag tror att personer som själva har drabbats av oförklarlig sjukdom och deras anhöriga kan ha stor behållning av att läsa boken, men även alla som gillar personliga skildringar av sanna händelser.

Obetrodd : tills livet blev mitt att påverka

Obetrodd : tills livet blev mitt att påverka

Om man säger något tillräckligt ofta blir det en sanning, sägs det. Då borde också något som nästan aldrig nämns sakta suddas ut från historiken. Något som en historia. Min historia. Det vill inte jag

Så inleder Jesper Sipola berättelsen om hur hans liv tog en dramatisk vändning när han bara var elva år gammal. Läs mer »

Olof Eneroth

Min kärlek till böcker vaknade tidigt. Varje kväll läste min mamma sagor för mig och mina syskon och jag lärde mig läsa redan innan jag fyllde fem år. När jag började skolan och kom in i skolans bibliotek var det som att komma till paradiset. Där fanns långa rader av böcker, det var bara att välja. Astrid Lindgrens bok Mio, min Mio var den som gjorde det största intrycket på mig. I den öppnade sig en underbar sagovärld. Även som vuxen fortsatte jag att läsa böcker. När min dotter föddes började jag tidigt läsa sagor för henne och även hon älskar att läsa böcker.

Världen har förändrats mycket sedan jag var liten. De klassiska sagorna med prinsar och prinsessor har blivit föråldrade och det har kommit nya modernare sagor. Prinsessorna är inte längre svaga kvinnor som behöver bli räddade av modiga prinsar utan starka och självständiga och besegrar själv det onda. Jag tycker att det är viktigt att alla människor har samma värde. Det är dags att slopa könsrollerna för gott. 

Kugg och den upptagna dagen

Kugg och den upptagna dagen

Kugg är ett magiskt, mekaniskt barn som alltid vill kunna hjälpa till!

Men vad händer när det finns mer att hjälpa till med än vad Kugg är van vid?

 

"Mycket bra!" tycker BTJ.

"[...] Kugg och den upptagna dagen är en finstämd bok om att våga stanna upp och känna efter."

Lektör Maria Nestorzon, BTJ-häfte 19:2022.

Läs mer »
Hanna Nolin

”Astronaut” skrev kompisen, själv skrev jag: ”Författare”. Det var i ettan, vi satt och fyllde i ”Mina vänner”-böcker med trubbiga blyertspennor. Nu har jag förverkligat drömmen, det blev en deckare.

Vägen hit var krokig, noveller, halvfärdiga relationsromaner följdes av nyhetstext och reportage, i mitt yrke som journalist. En dag intervjuade jag Camilla Läckberg som gav rådet: Släpp lös karaktärerna så skapar de egna handlingar. I samma veva mötte jag min huvudperson på en bro i Stockholm. En polisbil drog förbi med påslagna sirener, kvinnan bakom ratten var blond, som jag, i min ålder. Fantasin drog iväg, livet som polis… På många sätt likt mitt eget, möten med människor i avgörande situationer. Men där jag träffar de som baxat sig igenom kriser står polisen kvar dag efter dag och möter det mörka och svåra. Det där ville jag utforska, vad får människor att gå över gränsen. Jag släppte lös mina karaktärer, och insåg att vi aldrig fullt ut kan veta vad som pågår inuti en människa…

Ät ur min hand

Ät ur min hand

En intensiv värmebölja lamslår Stockholm. Ute i en förort hittas en kvinna mördad i en skogskoja, placerad på en bädd av rosenblad med rosentaggar instuckna under naglarna.     

Kriminalinspektör Camille Albeck-Schmidt är en tvåbarnsmamma som ifrågasätter det mesta, familjen, jobbet, livets mening. Läs mer »

Maths Hedberg.

Ibland så förundras jag över att jag faktiskt gav mig på att skriva en barnbok – och dessutom måla alla illustrationer med akvarell. För egentligen känner jag mig som mest hemma inom kommunikation och grafisk design gömd bakom min dator, där allt jag ritar går att redigera hur många gånger som helst. Så förutom att debutera som författare så var det första gången jag målade med akvarell. Men det är alltid roligt med nya utmaningar!

Själva idén till min debutbok ”Var sover älgarna?” fick jag under en älgsafari som jag och min då 2-åriga dotter Majken var ute på. Hon ställde miljoner frågor som alla 2-åringar gör. Var sover älgarna, var bor dem, vad käkar dem, ja ni fattar…

Och nu 2 år senare, kan jag äntligen visa och förklara var älgarna (och många andra svenska djur) håller hus och vad dem pysslar med om dagarna och nätterna. Så spana in boken vetja, även vuxna kommer lära sig massor. Det gjorde jag när jag kollade upp fakta…

Var sover älgarna?

Var sover älgarna?

Har du någonsin funderat på var älgarna sover? Eller vill du kanske veta vad björnarna äter, hur ormarna sover och vad myrorna jobbar med? Var sover älgarna? är en färgglad och lärorik bok om hur djuren lever sina liv. Kanske är du själv inte helt olik en räv eller ett bi? Läs mer »
Oscar Lind Alexandersson

När jag skrev Urskog hände det att jag tog promenader i skogen, mitt i natten, med obehagligt piano spelande i hörlurarna. Jag älskade kicken som infann sig. Och det är väl just det fina som skräck har att erbjuda? Kickar. Ju mer rått och skruvat, desto bättre, så länge det finns ett känslomässigt djup som stomme att balansera det på.

Jag är en 33 år gammal småbarnspappa, bosatt i Åkersberga, där min debutroman utspelar sig. När jag inte är med familjen eller skriver så ägnar jag mig åt musik, klättring, löpturer eller åt att försöka dra ett nytt personbästa i marklyft. Såväl kreativt skapande som träning är att betrakta som lyckopiller.

Kärleken till skrivandet kom samtidigt som jag fann kärleken till musiken. Sedan tonåren har jag skrivit lyrik till egenkomponerad musik. Det var först i vuxen ålder som jag bestämde mig för att skriva en bok. När jag väl hade bestämt mig blev jag besatt. Och ut kom en bok. Nu är planen att fortsätta skriva, både på bokmanus och noveller.

Urskog

Urskog

Hösten, år 1931. Den ekonomiska krisen som råder i landet har drivit föräldrarna Knut och Elise till ruinens brant. Snart står de hemlösa och till råga på allt har de precis fått sitt andra barn. Med stort vemod ser Knut inget annat alternativ än att ta med sig familjen till sitt barndomshem i Åkersberga: platsen han svurit på att aldrig återvända till. Läs mer »

Tina Harnesk. Foto Sandra Hallnor.

Att hindra Máriddja var som att försöka hålla tillbaka krystvärkar med hjälp av böner och plåster. Genom småbarnsår, depression, pandemi och ett försök till arbetsliv stångade hennes historia sig fram som ett björnspjut genom mjukdelar och päls.

Så ut kom hon, rätt i knäet på mig, en boktravande höns- och kattmånskensbonde i Norrbottens inland som varken hade tid eller ork för någon annans dramatik. Det var bara att försöka hänga med.

Men under den turbulenta resan med henne insåg jag att berättelsen inte bara var ett nödvändigt ont för mig själv, utan att Máriddja hade något viktigt att säga världen. Hon talade om värden i livet som faller i glömska, om stöttålig kärlek i en fragil värld och om krafter i en kultur som är främmande för de flesta. Och bland det folk som både jag och Máriddja tillhör, är äldres ord och lärdomar viktiga och dyrbara.

Så jag lyssnade, skrev och lät en vidlyftig gammal samisk kvinna ur min fantasi berätta sin historia.

Nu vill jag dela den med er.

Folk som sår i snö

Folk som sår i snö

Ingen ska komma och berätta för Máriddja när hon ska dö och ingen kan dra ur 85-åringen sanningen om cancerdiagnosen hon fått. 

Särskilt maken Biera måste hållas ovetande. Den enda hon kan anförtro sig åt är Siri, en växeltelefonist i den nya telefonapparatmaskinen som gubben skaffat bakom hennes rygg. 

Kajs mamma är död utan att ha yppat sin hemlighet. Läs mer »