Är du debuterande författare eller har ni aktuella debutanter på ert förlag? Läs mer här om hur du gör för att skicka in och vilka kriterier som gäller.

Vår definition av debutant: En författare kan debutera två gånger i sitt liv: som skönlitterär och som facklitterär författare.

Du kan även hitta debutantporträtt här, i bokstavsordning A-Ö.

De senaste debutanterna

Eva Rehbinder. Författarporträtt: Per Larsson

Jag heter Eva Rehbinder. Född och uppväxt i Kinna, bor i Göteborg och har även hemmahamn på Styrsö. Jag har skrivit ”Rapport från ett liv på övertid” med underrubrikerna ”Hur jag blev som jag blev när jag inte blev som jag skulle” och ”Varför jag inte är rädd för att dö och allt däremellan” som beskriver mitt  liv med en krånglig kropp. Hur jag trots motgångar och närheten till döden återigen hittar livstråden och tar mig vidare.
Sjuksköterska och arbetat med palliativ vård och därmed erfarenheter som både patient och vårdpersonal. Alltid nära till pennan och pappret.

Rapport från ett liv på övertid

Rapport från ett liv på övertid

  • Förlag: Vulkan
  • Utgiven: 2022-08-16

Är man född med en envetenhet och överlevnadsinstinkt eller kommer det genom vad man är med om i livet?
Evas liv är kantat av sjukdom och död men hon tar hela tiden nya tag och lyckas finna kraft, hopp och glädje som för henne vidare. Hon är inte rädd för att dö men hon vill väldigt gärna leva. Läs mer »

Tina Rubbestad och Marie Dahlström. Fotograf: Roland Aalto

Vi träffades genom jobbet för ett antal år sedan och blev vänner. Efter en tid föddes en spännande idé om att skriva en bok tillsammans eftersom vi båda alltid varit intresserade av språk och skrivande.

Marie: Jag har alltid tyckt om att uttrycka mig i skrift. Att skriva uppsatser i skolan var bland det roligaste jag visste och jag skrev alltid dagbok. När jag blev tonåring började jag skriva dikter och noveller vilket jag också har fortsatt med i vuxen ålder.

Tina: Jag har jobbat med IT i hela mitt yrkesliv men har också alltid varit intresserad av språk, ord och texter. Sen jag var liten har jag läst böcker i alla olika genrer, gärna flera samtidigt. Det har varit en dröm för mig att skriva en egen bok.

När vi började hade vi ingen synopsis, Marie började skriva en sida och satte huvudkaraktärerna. Därefter skrev vi varannan sida och skickade manuset fram och tillbaka emellan oss. Handlingen växte fram allteftersom och vi förhöll oss alltid till vad den andra skrivit. Vår stil och vårt sätt att uttrycka oss är väldigt lika. Efter redigeringen är det svårt även för oss själva att avgöra vem som skrivit vad.

Resultatet blev vår debutroman Skrinet som kom ut den 14/10. Vi vill fortsätta skriva tillsammans så nu jobbar vi både på en uppföljare till Skrinet och ett annat bokmanus. Att skriva betyder allt för oss och vi försöker på olika sätt frigöra mer tid för att kunna ägna oss åt det på heltid.

Jonatan Olofsgård. Sotick Photography

Det var först när jag blev förälder som mitt skrivande lossnade på riktigt, även om jag skrivit i omgångar hela livet. Det var förlösande att inte längre ha tid över, att jag var tvungen att prioritera skrivande om det alls skulle bli något. Att första boken handlar om föräldrar och barn är därför kanske inte så konstigt. Och att det är skräck känns som att återvända hem. Jag växte upp på en diet av skräck från åttiotalet, fantasy och gamla sf-romaner. När jag för länge sedan började skriva var det just skräck som gällde.

Som barn är relationen till vuxenvärlden alltid villkorad. Även de mest tålmodiga och förstående vuxna kan i grunden framstå som oberäkneliga. Barns preferenser kan alltid viftas undan. Och som vuxen vill man gärna förtränga det, för vem vill egentligen tillhöra överheten och kännas vid sin maktposition? Samtidigt är det nog få föräldrar som inte har drömt om att vara någon annanstans, om att slippa allt ansvar och alla uppoffringar. Frågan om vad som händer om man drar det till sin spets har legat och grott i mig länge nu.

Sommaren tar slut

Sommaren tar slut

Tom och Lea reser med föräldrarna till sommarstugan för att bomma igen inför hösten.
Morgonen därpå lämnas de ensamma när föräldrarna åker iväg på ett ärende, men tiden går utan att de kommer tillbaka.
På andra sidan sjön bor Udo, den gamla mannen med ögon av is och händer som får en att tänka på blanka vapen. Läs mer »
Helena Hedström. Foto: Douglas Hedström

Jag är uppvuxen i Stockholm och bor nu i Fruängen, söder om stan. När jag var barn läste jag alla spänningsböcker som jag kom över. Enid Blytons ”Vi fem-böcker” var en favorit. Efter det började jag läsa romantik, deckare, spänning, feelgood och annan litteratur. Jag promenerar varje dag oavsett väder och det är då karaktärerna ”pratar” med mig och min fantasi frodas. För mig är en fysisk bok självklar. Känslan av att krypa upp i soffan, hålla en uppslagen bok i handen och låta ögonen följa orden till meningar är underbar.
De flesta av mina somrar sedan barnsben har jag spenderat på landsbygden i Södermanland. Där finns fantastiska insjöar, ängar och härliga skogar vilket gett inspiration till miljön i boken.

Jag hoppas att min bok ska väcka ett intresse hos barn för mysterier, spänning, känna pirret som det ger och på så sätt få inspiration till att lägga bort sin mobil.

Nu skriver jag på en psykologisk spänningsroman för vuxna samt på en uppföljare till min bok om Julius.

Julius och mysteriet på pensionat Skogsgläntan

Julius och mysteriet på pensionat Skogsgläntan

Då plötsligt dyker en vit gestalt upp, mitt i skogen. Julius hoppar bak i sätet, blinkar hårt innan han hastigt vänder sig mot bakrutan och spanar. Ingen där. En kuslig känsla ilar genom honom. Vad som helst skulle kunna finnas bakom stammarna och de gröna små höjderna. De har åkt en lång stund genom skogarna. Inga byggnader. Inte ens en bil har han sett. Läs mer »
Carina Eriksson. Fotograf: Kattis Nordström

Under en visning av Biskopsgården i Strängnäs 2018 så låg det plötsligt där. Häftet som skulle komma att sysselsätta mig de följande 4 åren. Häftet handlade om Barn i Biskopsgården. Det var Maja Stade, född Ullman, som berättade om sin uppväxt i Strängnäs på 1890 talet. Där och då slog idén ner som en blixt från klar himmel, det var det här jag skulle göra en barnbok om. Drömmen hade funnits där väldigt länge. Jag läste om det spännande livet och kunde för mitt inre se de vackra miljöerna som jag längtade efter att få illustrera. Maja var biskopsdotter till Uddo Ullman som satt på Strängnäs biskopsstol i nära 40 år.

Jag är utbildad illustratör och har jobbat som guide i Strängnäs i snart 30 år. Perfekta förutsättningar för att kunna skapa en vacker och intressant historisk barnboksserie med inspiration från Majas häfte. Jag hittade senare ytterligare intervjuer och bandinspelningar med Maja i bibliotekets källare.

Barnboksserien om Maja i Biskopsgården handlar om verkliga personer och händelser ut Strängnäs historia. Jag varvar mellan Majas egna berättelser och spännande saker ur Strängnäs historia på 1890 talet. Del ett finns ute nu. Den heter Silvertjuven på Göta kanal, och handlar om flytten till Strängnäs.

Bilderbok, rikt illustrerad och med en lagom spännande historia.

Silvertjuven på Göta Kanal

Silvertjuven på Göta Kanal

Maja och hennes åtta syskon gick ombord på ångbåten Alba som skulle ta dem från Göteborg till deras nya hemstad Strängnäs, där pappa Uddo fått jobb som biskop. Hur skulle deras nya liv egentligen bli, i den stora biskopsgården där storasyster Magdalena sa att det spökade? Maja glömde snart all oro för flytten när det började hända konstiga saker på båten. Läs mer »
Per Törnqvist

Min bakgrund är inom scenkonsten. Jag gick ut Scenskolan 1991 och har arbetat som skådespelare, dramatiker och regissör. När såpoperorna var populära, så regisserade jag ett stort antal avsnitt av ”Vita Lögner” om någon kommer ihåg den.

De senaste arton åren arbetade jag som dramatiker, regissör och konstnärlig ledare på Moomsteatern i Malmö. Mooms är den enda helt professionella teatern i världen, där skådespelare med intellektuella funktionshinder är fast anställda enligt kollektivavtal.

En viktig grej för mej, var att ändra perspektiv så att den funktionshindrade, som ofta lever i en beroendesituation, istället fick bli avsändare istället för mottagare.

Därför min första bok (av planerade sex), där huvudkaraktärerna har Downs. Berättelsen genom dem, representation, identifikation och förebilder.

Lika olika

Lika olika

Emma och Kaspar har båda Downs syndrom och är bästevänner. En dag när de ska rita hur den andra ser ut inser de att de är väldigt lika. Skönt, tycker de. Det är bra att vara lika!

Men så kommer de på ... Emmas pappa har ju inte Downs syndrom, tantgrannen äter inte glass och Jakob sitter i rullstol. Läs mer »