Är du debuterande författare eller har ni aktuella debutanter på ert förlag? Läs mer här om hur du gör för att skicka in och vilka kriterier som gäller.

Vår definition av debutant: En författare kan debutera två gånger i sitt liv: som skönlitterär och som facklitterär författare.

De senaste debutanterna

Alice Johansson och hennes mamma Johanna Krebs har skrivit en gemensam fantasyroman. Foto: Patrik Svedberg

Min dotter Alice var elva år när hon upplevde den stora skräcken för första gången. Den man känner när skolbiblioteket är utläst och man redan kan den egna hyllan på sina fem fingrar. Och trots det är man ändå inte tillräckligt gammal för de lite tyngre och blodigare böckerna i vuxenhyllan.

– Mamma, sa hon, jag har absolut ingenting att läsa. Jag har läst ALLT. Vad ska jag göra? Det är ju jättelänge tills jag blir stor.

Hon kunde inte dölja paniken och jag led med henne. Kom själv ihåg hur det hade varit.

– Tja, vi får väl skriva en egen bok, svarade jag.

Tanken hade faktiskt legat och grott hos mig ett tag. Ända sedan jag fick den där konstiga bilden om svettiga gympaskor i neonfärg på näthinnan från ingenstans. Först blev hon arg och tyckte att bokbristen var alldeles för allvarlig att skoja om. Sedan skrattade hon, för ingen kan väl komma på något så dumt som att skriva en egen bok. Det tog några veckor innan hon kom tillbaka och frågade hur vi skulle göra det.

Viskaren

Viskaren

Tänk dig att vara en helt vanlig tonåring och få en sjukdom som gör dig blind. Det är vad som hänt Emma, som precis har anlänt till en lägerskola för att lära sig anpassa sig till de nya förutsättningarna. Hon tillhör en av få lyckliga som fått en ledarhund, Santos. Fast Emma vill inte ha någon hund. Läs mer »
Linnéa Engström, debuterande författare. Foto: Märta Thisner

Jag föddes 1981 i Uppsala och bor i dag i Bromma. Tidigare har jag även bott i Samara, Ryssland. Jag arbetar som chef på en miljömärkning och har en bakgrund som politiker och tjänsteperson inom Miljöpartiet, bland annat som jämställdhetssamordnare på partikansliet och som ledamot i EU-parlamentet åren 2014–2019. På fritiden ägnar jag mig gärna åt karate, matlagning och snorkling. Jag debuterade som fack-författare 2013 med Klimatfeminism och 2017 släppte jag även Queen-fish – recept för en hållbar framtid. Jag var initiativtagare och föredragande för det första betänkandet i EU-parlamentet om kvinnor, jämställdhet och klimaträttvisa. 

Tillsammans var vi oslagbara

Tillsammans var vi oslagbara

En pappa utesluts ur Jehovas vittnen. Familj, vänner och sammanhang försvinner över en natt. Trettio år senare tvingas en dotter bort från sin plats i EU-parlamentet under förödmjukande omständigheter. Situationen påminner om pappans. Minnen som länge tryckts undan kommer tillbaka, och många frågor och tankar väcks. Läs mer »

Debutanten Lisa W Lindblom. Foto: Fotograf Marianne, Skellefteå

Mitt namn är Lisa W. Lindblom och jag bor i Skellefteå, men är uppvuxen i fjällbyn Klimpfjäll utmed Vildmarksvägen. Omgiven av de vackra och vilda fjällvyerna, läste jag massor och fastnade tidigt för fantasyberättelser där en tidig favorit blev Missne och Robin. Intresset fick växa till sig när jag flyttade till Umeå för mina universitetsstudier, då stadsbiblioteket i Umeå hade fler fantasyböcker att erbjuda och jag fick lära känna författare som Neil Gaiman, Terry Pratchett och Elizabeth Moon.

Skrivandet följde med mitt läsintresse och har utvecklats från barndomens imitation av mina favorithistorier, till att hitta och utforska min egen berättarröst. Brokblodet är den första berättelse att växa fram ur den processen och det har tagit tid att hitta fram till målet, med en spännande och utmanande väg att färdas längs. Precis som de vindlande fjällvägarna som jag fortfarande älskar så.

Brokblodet

Brokblodet

Vardagen i borgen på slätten slås sönder när soldaten och halvalven Vironia Aransdotter får besök av någon från hennes förflutna. Likt en vind blåser han in med dåliga nyheter och hon får i uppdrag att söka efter en försvunnen person. Någon som stått henne nära. När hon reser till sitt hemland utvecklas snart uppdraget till något mycket större. Läs mer »
Fatima Åsard, debuterande författare. Foto: Privat

Mitt namn är Fatima Åsard, jag är född på 70-talet och uppvuxen i förorten Rinkeby. Under många år arbetade jag på Fryshuset i Stockholm, i dag är jag utvecklingsledare på Studieförbundet, Vuxenskolan i Stockholm. Jag kallar mig själv för en social entreprenör då jag har grundat ett flertal sociala projekt som vänder sig till barn och unga i utsatta miljöer. I min strävan efter att förmedla kärlek till barn i utsatta miljöer vacklade jag en period på grund av en svår händelse i mitt liv och i det förlorade fotfästet för en tid. I dag står jag rakryggad med viktiga berättelser att förmedla, berättelser som visar en annan sida av förorten.

Jag är du, du är jag

Jag är du, du är jag

Romanen utspelar sig i nutid där ett brutalt övergrepp på en fjortonårig pojke leder till ett kidnappningsdrama i en förort i Stockholm. Vilket i sin tur utlöser en rad händelser där invånarna ställs mot varandra. Läs mer »
Debutanten Matilda Gunnarsson Rathsman. Foto: Josephine Örtenfelt

När jag var sjutton år fick jag en skrivmaskin av min lillasyster i julklapp. Ja, en sån här riktigt retro som säger ”pling” när det är dags att byta rad. Nu kan du skriva en bok, sa min syster. Ja, sa jag med den här jag-är-oövervinnerlig-rösten som man har när man är sjutton, det ska jag. Vi har alltid lekt väldigt mycket, jag och min syster. Vi brukade bygga upp fantasivärldar som vi när som helst kunde hoppa in i och ut ur. Vi brukade känna oss odödliga. Nu skulle hon flytta hemifrån och börja på ett basketgymnasium. Att skriva blev ett sätt för mig att fortsätta leka. När jag satt i min systers gamla rum och skrev på skrivmaskinen kunde jag låtsas att hon var där. Att vi lekte igen. Jag är varken oövervinnerlig eller odödlig. Men jag skrev en bok. Och lekarna kommer alltid finnas kvar, Cornelia. Alltid.

Tidsfördriv

Tidsfördriv

My ska dö om ett år. Precis som alla andra har hon vetat ända sedan hon var liten vilken dag hon ska dö på. För My kommer den dagen bara lite tidigare än för de flesta andra. 18 år är inget speciellt långt liv. Varje kväll, precis innan hon somnar, får My en syn. Så är det för alla, och synen visar det sista man kommer att se innan man dör. Läs mer »

Rebecca Romero. Foto: Aspetegs foto

Jag har spottats ut av en annan människa. Blivit spottad på. I många år levde jag med en man som misshandlade mig psykiskt och fysiskt. Själv gjorde jag länge allt för att dölja detta faktum, även efter det att jag äntligen frigjort mig från hans grepp. Men till slut insåg jag att minnena höll på att gröpa ur bitar av mig, mindre och mindre fanns kvar. Jag var tvungen att göra något. Så jag skrev, skrev och skrev. Tills jag blev färdig. Jag undrade ett tag om jag någonsin skulle bli det, eller om jag någonsin skulle bli hel. Men det blev jag, och det är jag. I processen har jag lagt ett gigantiskt pussel av minnen; skärvor av mig som behövde få finnas, få höras. Till slut har jag så tvättat rent mina sår med mitt eget spott. Jag har skrivit berättelsen om den osynliga bur som var mitt hem. Nu lever jag äntligen mitt eget liv. Långt borta från alla sorters burar.

Den osynliga buren

Den osynliga buren

Det här är min berättelse om den destruktiva relation som jag kämpade länge för att bli fri från. Om den man som jag trodde skulle bli mitt livs kärlek, men som visade sig bli mitt livs värsta mardröm. 

Rebecca träffar David och tillsammans upplever de himlastormande passion. Men snart börjar gråa moln skymma de rosafärgade skyarna. Läs mer »