Är du debuterande författare? Skicka in ditt debutantporträtt till oss på tips@boktugg.se (max 150 ord/1000 tecken). Bifoga bild i jpg-format (i liggande format, minst 1200 px bred), glöm inte att ange fotograf. Ange titel, förlag, utgivningsdag och ISBN för din debutbok. Porträttet ska presentera författaren, inte boken. Skriv i jagform.
Vi tar emot debutantporträtt för böcker som släpptes från och med oktober 2019. För bästa möjliga exponering, skicka in ditt debutantporträtt i god tid före utgivning. Debutantporträtt är kostnadsfria, men för den som vill synas ännu mer erbjuder vi prisvärda Marknadspaket.
Vår definition av debutant: En författare kan debutera två gånger i sitt liv: som skönlitterär och som facklitterär författare.

De senaste debutanterna

Debutanten Åsa Leijon. Foto: Carla Orrego Veliz

Under årens lopp har jag skrivit så många oavslutade texter. Dagböcker. Fragment i proppfulla skrivböcker. Buntar av papper som legat och vilat i garderober och under sängar. Halvfärdiga. Avbrutna. Ofullständiga. Det pågående vardagslivet med arbete och barn har krävt min uppmärksamhet och därför är det först på senare år som tiden funnits. Jag beslutade mig för att äntligen ta mitt skrivande på allvar och att lyssna inåt efter berättelserna. Bara låta orden komma. Bilderna fanns redan där. De trängdes i mitt huvud och ville komma ut.

Drunkna tyst handlar om saknad och sorg och om våldet som kan smyga sig på oinbjudet och stanna kvar utan att du vet hur det gick till. Den handlar också om en trakt. När jag var sju år flyttade vi från staden till en gammal gård på landet. Jag växte upp i en bygd där jag kände varje sten och varje gupp i vägen. På något vis har jag aldrig lämnat den platsen. Den bor i mig och därför lät jag människorna i min berättelse flytta in där.

Drunkna tyst

Drunkna tyst

Sedan Jannica steg av bussen vid stora vägen sent en fredagskväll i början av sommarlovet har ingen sett henne. Den enda som vet vad som verkligen hände är Minna, Jannicas lillasyster. Men sanningen är farlig.

I byn på den uppländska landsbygden hanterar alla sorgen, saknaden och skulden på sitt eget sätt, och om natten sker skamliga ting. Läs mer »

Martin G. Ljungqvist. Foto: Privat

En dag satt jag på en buss och lät blicken glida över molnen på himlen när jag såg historien framför mig. Jag hade nyligen läst en fackbok om matematik som inspirerade mig.

Den där känslan när jag läser en riktigt bra bok som jag blir uppslukad av, precis samma känsla upplever jag när jag skriver.

Jag gick med i en skrivarcirkel för att kunna diskutera texter och det blev en mycket bra plattform. Det blev också mycket research. Jag gillar att lära mig nya saker.

Resultatet blev en spänningsroman, en kriminalroman om bedrägerier i det digitala samhället, där handlingen kretsar kring matematik, teknik och kryptering.

Det är inte så vanligt med en svensk roman där matematik ingår som ett tema. Jag hoppas bland annat kunna sprida inspiration kring matematik och teknik i alla åldrar. Det finns så mycket i samhället där matematik används för att hjälpa men utan att synas.

Rubinkretsen

Rubinkretsen

När svenska storföretag och rika privatpersoner blir av med miljonbelopp blir polisen och IT-forensikern Roger Tross inblandad i vad som visar sig vara de största bedrägerierna i svensk historia. Polisen kan inte tro sina ögon när de upptäcker vart pengarna har tagit vägen.

Oro sprids i samhället över att pengar plötsligt kan försvinna. Läs mer »

Debutanten Susanna Hjertonsson. Foto: Privat

En dag hade jag inte längre något val. När sökandet efter den där berättelsen som pågått inuti mitt huvud under så lång tid plötsligt landade och ville ut var det bara att följa med den inre drivkraften.

Jag heter Susanna Hjertonsson, är 53 år och när jag inte skriver på olika berättelser jobbar jag som rådgivare inom kommunikation från mitt eget företag.

Idén till att skriva min debutroman, social thrillern Mindfucker, växte fram när jag drabbades av en hjärntumör och tillbringade mycket tid på sjukhus och genomgick flera operationer i hjärnan. Tankar om hur skört livet är, vad som skulle kunna hända om den i vars händer man tvingas lägga sitt liv är en galen psykopat, hur ensam och utsatt man kan känna sig och hur lite vi egentligen vet om andra människor inspirerade mig att skapa intrigen och karaktärerna.

Jag har alltid fascinerats av det som ligger under ytan och det är det jag vill fortsätta skriva spännande och gripande berättelser om.

Mindfucker

Mindfucker

Jan-Olofs enda mål är elegant i sin enkelhet – att kontrollera allt och alla. Som neurokirurg har han makt över det mest centrala i andra människors liv: hjärnan. Han träffar ständigt nya kvinnor via dejtingsajter under falska identiteter. Läs mer »

Författaren Moa Backe Åstot. Foto: Carl-Johan Utsi

Jag har hört två saker om att skriva för barn och unga: Enligt vissa är det väldigt svårt, enligt andra alldeles för enkelt. Jag vet inte vad som är sant. Jag vet bara att berättelserna finns kvar hos mig, om inte i minnet så mellan pärmar. I hyllorna, kartongerna, i de tjugosju dagböcker som skildrar mitt liv fram till nitton års ålder. Jag behöver bara öppna dem. Orden lever fortfarande, de sprakar och bränner. Där finns en källa som går att hämta kraft ifrån. En karta över hur en ung människa har tänkt och känt. Jag berättar någon annans berättelse, men använder glöden från min egen. Lägger känslorna i en kropp som inte är min. Skriver, pusslar, känner efter. Pusslar och skriver om igen. Kanske är det på sätt och vis enkelt. Men också det svåraste jag någonsin har gjort.

Himlabrand

Himlabrand

Ántes liv har präglats av de samiska traditionerna. För honom är det självklart att han, som familjens enda barn, ska fortsätta arbetet med renarna. Men plötsligt finns det något annat där, något som pockar och drar. Känslorna för bästa kompisen Erik har utvecklats till något större. Läs mer »
Debutanten Jenny Danielsson. Foto: Oliver Grassman

Mycket av det jag skriver kommer till mig när jag springer. Allra bäst blir det när jag sprungit någon timme, helst ännu längre. Då brukar det dyka upp meningar som jag tycker är bra, och så fort löprundan är klar skriver jag snabbt ner dem i mobilen. Efter det kan jag vid ett senare tillfälle sätta mig framför datorn och spinna vidare. Det var så min debutroman, Barnet jag aldrig, till stor del kom till.  

För mig är språket minst lika viktigt som berättelsen. Jag lägger mycket tid på att försöka hitta de exakta orden, och möblerar om meningsuppbyggnaden till förbannelse för att få en bra rytm.  

Mycket i min bok är självupplevt och jag tror att jag kommer att utgå från mig själv även i mitt fortsatta skrivande. På gott och ont. Det är omtumlande att vända ut och in på sig själv offentligt. 

Barnet jag aldrig

Barnet jag aldrig

En barnlängtande kvinna som närmar sig 40 blir utan för­varning lämnad av sin sambo, mitt under pågående prov­rörsprocess. I stället för att fortsätta kämpa vidare mot det som länge har varit deras gemensamma dröm behöver han plötsligt tid för att komma fram till vad han verkligen vill. Men han släpper inte taget på riktigt, utan kommer tillbaka och lämnar, gång på gång. Läs mer »

Debutanten Britta Kasholm Tengve. Foto: Privat

Min debutbok publicerades dagen före min 85-årsdag. Jag valde titeln: Livet öppnar dörrar men du måste själv gå in eftersom jag alltid varit villig att anta de utmaningar som livet bjuder.

Boken handlar om mina nära fem år i Tanzania. Där arbetade jag först som ensam läkare på en avlägsen ort och undervisade sedan blivande Medical Assistants. Åter i Sverige blev jag till slut överläkare i kirurgi vid regionsjukhuset i Örebro. Jag beskriver också min uppväxt i en småstad i Sverige under krigs- och efterkrigsåren och ett collegeår i en amerikansk sydstat. Det ryms också en kärlekshistoria. 

Både min man och jag reste mycket, gärna i Asien, helst utanför allfartsvägarna för att försöka lära känna människor och kulturer. Tyvärr gled min älskade make de sista åren av sitt liv in i en allt djupare demens och jag beskriver de känslomässiga och praktiska bekymmer som möter en anhörig. 

Livet öppnar dörrar, men du måste själv gå in

Livet öppnar dörrar, men du måste själv gå in

  • Förlag: Vulkan
  • Utgiven: 2021-01-13
”Vägen är klar, när kommer ni?” Tolv mil från Mwezi vid Lake Tanganjika, låg byn Ulimba.När jag berättade att vi inte kunde komma för mottagning och vaccinationer eftersom det inte fanns någon väg, dröjde det bara tre månader innan budet kom. Vägen hade nu röjts. Läs mer »