Är du debuterande författare eller har ni aktuella debutanter på ert förlag? Läs mer här om hur du gör för att skicka in och vilka kriterier som gäller.

Vår definition av debutant: En författare kan debutera två gånger i sitt liv: som skönlitterär och som facklitterär författare.

De senaste debutanterna

Gudrun Wallte. Foto: Privat

Jag som heter Gudrun Wallte är född 1948 och har aldrig gått en skrivarkurs. Eftersom jag inte är en skrivande person, har jag aldrig drömt om att bli en författare. Jag har varit nöjd med att ha arbetat som förskollärare och specialpedagog. Men när ett av mina barnbarn enträget ber sin mormor skriva en berättelse om den familj jag växte upp med. Då köper jag en dator och sätter mig ner. Men vad ska man tänka på när man ska skriva en bok? Bäst att fråga Google. Där får jag rådgivning av en författare som menar att man bara behöver tänka på de två orden Realism och Optimism. Då bestämmer jag att detta ska bli mina ledstjärnor i mitt nyfunna skrivande. Efter 187 dagar blev boken färdigskriven på 283 sidor. Nu återstår det bara att boken hittar hem till alla läsare som tycker om att bli berörda.

Tapetblomman

Tapetblomman

Jag förklarar för henne att det är viktigt att pappa får en fin bukett på sin 50-årsdag, men att jag har så lite att köpa för. Dessutom sitter pappa i soffan och är sjuk. Blommorna är det enda han får idag.

Så glad jag är på hemvägen med en stor vacker bukett i handen. Tänk vad glad mamma ska bli som får ge pappa en så storslagen bukett för så lite pengar. Läs mer »

Marcus Magnusson. Foto: Hannes Magnusson

Debut. Smaka på det ordet. Jag ser i min backspegel några av debuterna i livet: första dagen i skolan, första dejten, första jobbet. Visst är det något speciellt med att bryta ny mark? När jag var ung saknades förmågan att stanna upp i ögonblicken. Debutera var inget jag ville göra, det var något som jag ville avklara. Och fort skulle det gå.  

Fördelen med stigande ålder – vilken förvisso alltid har varit stigande – är den ödmjukhet inför livet som smyger inpå. En självreflekterande tanke gror, den viskar att den här första gången kanske även blir sista gången.   

Nu är det min debut som författare. Även om jag alltid har skrivit, så kan jag åter känna ilningen likt i den unge Marcus, nu som bokdebutant. Men som fyrtioplussare uppskattar jag stunden: vill inte bara debutera, utan framförallt utföra det väl. Nuförtiden är det mesta man gör bara roligt. Att ge ut Mot elden har blivit ett äventyr, för medelåldern är en gyllene tid.

Mot elden

Mot elden

Förmiddagen den 22 juli 2015 lämnar sommarvikarien Karin Johansson, för sista gången, den psykiatriska kliniken utanför Värnamo. Enligt uppgift är det för att göra ett rutinärende med patienten Paul Klasson. Karin har därefter aldrig återfunnits. Vid slagningar i polisens databas går det inte att finna någon relevant information om Karin, hon har agerat under en kapad identitet. Läs mer »

Ulf Stjernefeldt. Foto: Privat

Jag är född och uppvuxen i Jämtland men bor sedan trettio år tillbaka i Uppsala. Nu debuterar jag med Smärta i allmänhet – Diskbråck i synnerhet, en bok om kampen mot långvarig  smärta.

Efter att ha arbetat många år i finansbranschen har jag nu äntligen utrymme för mitt skrivande. Fritidshuset några mil från Klövsjöfjällen är smultronstället som jag och min fru besöker så ofta vi kan. Besöken har blivit tätare och längre sedan vi båda gick i pension. Lugnet i sydöstra hörnet av Jämtland, precis på gränsen till Medelpad har betytt mycket för att hitta tillbaka till ett bra liv, trots diskbråck och smärta. Mycket av boken har skrivits vid köksbordet med utsikt mot Ljungan och det vidsträckta skogsområdet på andra sidan älven.

Det är ingen lärobok, ingen forskningsrapport och ingen faktabok. Det är en berättelse om ett smärtsamt skede i mitt liv och de erfarenheter som jag samlat på mig av att leva med diskbråck och långvarig smärta.

Smärta i allmänhet Diskbråck i synnerhet : Låt inte smärtan styra ditt liv

Smärta i allmänhet Diskbråck i synnerhet : Låt inte smärtan styra ditt liv

Smärta är ett vitt begrepp och kan ha sitt ursprung i en mängd olika faktorer och problem, men hur smärta upplevs kan bara beskrivas av den som själv är drabbad. Jag beskriver de svårigheter och det lidande som jag levt med och de metoder som jag provat för att bli fri från smärtan. Samtidigt vill jag lyfta fram att det finns glädje och lösningarna mitt i eländet. Läs mer »
Martin Nilsson. Foto: Åsa Siller

Böcker kan förändra liv. För 10 år sedan köpte jag boken som förändrade mitt. Då var jag runt 35 år, hade jobbat som psykologilärare i ett decennium och behövde nya perspektiv och erfarenheter. Jag bytte jobb, separerade och började tågpendla. Redo för nya erfarenheter och upplevelser. Första dagen på det nya jobbet gick jag till bokhandeln och köpte en bok om minnesträning, något att göra på tåget. Det blev mer än så.

Idag är jag regerande svensk mästare i minne och världsrekordhållare. Men det är inte medaljer och troféer som är berättelsen om mig. Det är den resa jag genomgått det senaste decenniet. Jag är fortfarande lärare, men idag vet jag hur man lär sig. Jag vet hur man slipper glömma bort. Det går faktiskt att lära sig allting. Nu har jag skrivit en bok. En bok som kan förändra liv. Kanske ditt? 

Det andra minnet : om hjärnforskning, minnespalats och konsten att komma ihåg

Det andra minnet : om hjärnforskning, minnespalats och konsten att komma ihåg

Jakten på den försvunna konsten att komma ihåg!

Modern hjärnforskning har kunnat visa på en omvälvande slutsats: ju mer vi lär oss desto större blir hjärnans kapacitet. Det finns med andra ord all anledning att utmana vår minnesförmåga, vårt lärande och på köpet få en mer vital hjärna. Läs mer »

Jag är sagoberättare. Länge har jag vandrat och många är de som jag har fått möta utmed vägarna, både stora och små; människor och oknytt. Jag berättar legender och historier, jag berättar om det jag har hört och om det jag har sett.

Så länge jag kan minnas har sagor varit en del av mitt liv. Sagor som innehåller magi och trolsk mystik, sagor som fick vara mörka och samtidigt måla bilder av skönhet som inte går att finna någon annanstans. Sagor har för mig alltid rört sig i det okända, i det lite farliga; jag tror att just det är en av sagornas styrkor. De rör sig tillräckligt långt från vår verklighet för att lyckas belysa, granska och utmana på ett sätt som inget annat kan. I sagans värld vågar vi stå upp emot det hemska trollet, vi ger oss ut på jakt efter den äkta kärleken och vi möter sorg och saknad efter en fallen vän.

Med humor, glädje och, när det behövs, ett stort allvar, vill jag ta er med till fantastiska platser.

Berättarens sagor

Berättarens sagor

Jag är sagoberättare. Jag berättar sagor och legender. Jag berättar om sådant som jag har sett och om sådant som jag har hört. Länge har jag vandrat omkring och jag har fått möta många, både stora och små, människor och andra varelser. Läs mer »
Maria Almkvist. Foto: Marie Robé

Jag är skåning i grunden, men bosatt i Blekinge sedan många år. I mitt arbete som teaterpedagog har jag skrivit en hel del manus, som spelats av barn och unga.

Trots att jag är en riktig skogsmänniska bor jag nu i ett villakvarter tillsammans med min ungdomskärlek. Efter nästan tjugo år isär hittade vi varandra igen och det är fortfarande lite overkligt!

I vårt hem finns det alltid lakrits, tio sorter är ett minimum och självklart ska den vara salt.

Jag älskar att gå i naturen, gärna där det går att logga en eller annan geocache samtidigt.

Trots att jag egentligen är en galen katt-tant har jag ingen egen, utan får passa på att klappa andras när tillfälle ges. Inget ljud slår det från en spinnande katt!

Skrivandet har alltid varit en viktig del i mitt liv, både i det lilla och i det stora.

Kaffekampen är min första barnbok, som jag fått förmånen att skriva texten till, utifrån Felicia Ransmarks idé. Självklart börjar min dag med en kopp kaffe. Eller flera egentligen …

Kaffekampen

Kaffekampen

Kaffekampen är en bok om att längta efter något. Men hur blir det om man vill olika saker?

Lilla Py ska äntligen åka till stranden t­illsammans med kaninen Guff-Guff, sina föräldrar och vänner. Men de vuxna verkar behöva kaffe hela tiden. Läs mer »