Är du debuterande författare eller har ni aktuella debutanter på ert förlag? Läs mer här om hur du gör för att skicka in och vilka kriterier som gäller.

Vår definition av debutant: En författare kan debutera två gånger i sitt liv: som skönlitterär och som facklitterär författare.

Du kan även hitta debutantporträtt här, i bokstavsordning A-Ö.

De senaste debutanterna

Ariana Damon. Bild: Jesus Gonzales.

Jag heter Ariana Damon och representerar ett litterärt partnerskap tillsammans med min make, som är cirka 14 år äldre än jag. Vi delar en passion för litteratur och berättande, och blandar fantasi med verklighet. Vi har båda ursprung i ett land där kulturarbetare som kritiserar regimen avrättas och deras familjer utsätts för förtryck. För att skydda vår släkt skriver vi under pseudonym.

Min make skriver mest, medan jag bidrar med fantasi, PR i sociala medier och är ansiktet utåt för Ariana Damon. Vi väver samman våra livserfarenheter i vårt skrivande med målet att underhålla, väcka eftertänksamhet och ge insikter som berikar.

Vår debutroman utvecklades från spontan brainstorming till ett noggrant bearbetat verk. Med vår pågående, ännu ej utgivna andra bok, har vi infört en tydligare struktur och strävar efter att leverera ett klart och starkt budskap. Vi drömmer om att en dag kunna skriva på heltid, ständigt förbättra vårt hantverk och djupt beröra våra läsare. Jag hoppas innerligt att vår anonymitet respekteras.

Jakten på den sista älskaren

Jakten på den sista älskaren

  • Förlag: Vulkan
  • Utgiven: 2024-04-16

EN RESA I EN VÄRLD FYLLD AV OVÄNTADE VÄNDNINGAR

I en värld där nästan alla män plötsligt förlorar sin intimitetsförmåga, tar Ariana Damon med läsaren på en djärv resa i “<em>Jakten på den sista älskaren</em>”. Läs mer »

Emelie Bodin.

Mitt namn är Emelie Bodin, är nyss fyllda 35 år. Jag bor på en liten ort i Västergötland i villa med man och tre barn. På fritiden älskar jag utomhusaktiviteter – allt ifrån en lugn skogspromenad till skidåkning under vintertid, naturen är min plats.

Jag har älskat att skriva så länge jag kan minnas, det har alltid varit min kran. När jag för ett och ett halvt år sen öppnade kranen helt flödade orden ut, bokstav efter bokstav fyllde de tomma bladen och min debutroman tog form.

Till vardags arbetar jag som ekonom med juridisk kompetens, att skriva och få använda det fria ordet är för mig en absolut nödvändig motpol till det annars så strikta ramarna jag behöver förhålla mig till i mitt ordinarie jobb.

Som det är nu trivs jag med kontrasten i att få arbeta  med det jag gör, som för att hålla fötterna på jorden eller hindra mig själv från att sväva iväg i skrivandets förtrollande värld. I en förlängning kanske författarskapet skulle kunna bli en heltidssysselsättning, men efter jag går helt på känsla i allt jag gör är dagsläget helt i linje med min inre röst.

Hur som helst är jag nu, overkligt nog, en debuterande författare som hoppas på att få dela många fler skrivna ord med omvärlden.  I stort eller smått är mindre viktigt – bara hjärtats röst följs kommer skrivandet därefter. 

Cecilia

Cecilia

Lyfte man blicken ovanför lyktornas sken kunde man se hur de mörkt gröna talltopparna mötte den ljusa sommarnattshimlen. Just i denna sena timma var ljuset något alldeles speciellt, dunkelt på något vis. Finnskogen bar på en magi som inte gick att förklara. Tonerna av kvällens sista låt klingade ut. Läs mer »

Inka Gurung. Fotograf: Daniel Breece

Inka Gurung heter jag. Jag har rötterna i Jämtland och är uppvuxen i 
Stockholm. Efter många år av resande världen över hamnade jag i Nepal 
och fann en passion i forspaddling i Nepals djupa grönskande dalgångar. 
Jag blev kvar i många år och paddlade, vandrade i bergen, njöt av den 
stressfria tillvaron och startade så småningom ett eget företag och 
började guida besökare både på floderna och i bergen. Av en slump(?) 
träffade jag en dag en ung nepalesisk tjej som blev förtjust över att 
höra att jag var forspaddlingsinstruktör och hon bad mig att lära henne. 
Det blev starten på ett projekt där jag lärde många unga kvinnor i den 
mansdominerade turistbranschen att paddla och utbilda dem till 
äventyrsguider. När jag flyttade tillbaka till Sverige hittade jag det 
lilla samhället Dala-Floda vid den forsande Västerdalälven. Här bor jag 
nu tillsammans med mina två barn och leder forspaddlingskurser, 
skogsbad, yoga och frigörande dans när jag inte skriver, jobbar i 
trädgården, paddlar SUP-bräda eller reser till Nepal och guidar resor.

I ödets bakvatten : efter monsunen

I ödets bakvatten : efter monsunen

Nirmala bor tillsammans med sin pappa och två bröder på en bergssluttning ovanför Trisulifloden. Livet i byn är inte lätt. Pappa dricker och de har svårt att få ihop till brödfödan. Trots det vill Nirmala inget annat än att leva tillsammans med lilla Babu och storebror Raju, och ta hand om djuren och odlingsdungen. Läs mer »

Jag heter Åsa Norrby och debuterar med spänningsromanen ” Du kommer aldrig undan”.

Det är en fristående del i trilogin om det fiktiva samhället Östermo. Under hela min uppväxt i Tännäs och Funäsdalen som ligger i Härliga Härjedalen, präglades jag av estetiska uttryck. Mina morföräldrar byggde upp familjehotellet Tännäsgården, tidigt 60-tal och där gavs både konserter och konstutställningar. Jag fick tidigt spela och agera inför publik tillsammans med mina föräldrar och morföräldrar. På repertoaren stod allt från Vivaldi via Beatles till Svarta Rudolf.

Dikten ”Svarta Rudolf” skrevs av poeten och författaren Erik Axel Karlfeldt, tillägnad Albert Engström. Den tonsattes senare av en släkting – Robert Norrby.  Vad jag inte visste som barn, var att den handlar om Svarta Rudolf som dansar med en flicka i Roslagen, dit jag sedermera flyttade efter min musikutbildning i Stockholm.

Tillsammans med min man, våra barn och barnbarn som bor i närheten, har vi naturen inpå knuten med allt det underbara som finns där.  Även om det ibland är bistert att bo nära Roslagskustens kalla vindar.

Pedagogik har alltid intresserat mig och med mina trettio år som musiklärare, ville jag inte bara förmedla ämnet musik utan också skapande i alla dess former – dans, drama, bild, form och det som också ligger tätt intill –  att öppna det inre rummet.

Som dirigent och kompositör för kör och orkester utvecklade jag mina idéer tillsammans med fantastiska skådespelare, musiker och sångare. 

I min estetiska värd har böcker och text alltid varit viktiga och viljan att skriva har funnits länge. När jag kastade mig över det här projektet för ett par år sedan kunde jag aldrig drömma om hur roligt det skulle bli. 

Med min bok vill jag förmedla att om du är utsatt, förminskad och befinner dig längst ner i det svarta, finns det vägar ut. Vägar som till en början inte syns eller ens verkar existera. Det svåra i att aldrig ge upp och våga lita på sig själv. Att läka och släppa hatet för att bli fri. 

Du kommer aldrig undan

Du kommer aldrig undan

Det är 1990-tal. Kerstin börjar förstå att hennes förhållande med Johan är destruktivt. När hon kommer hem från BB efter att de fått barn står Johans mamma på trappan. Detta blir starten på en psykisk terror. Kerstin flyr för att skydda sin dotter, men det är då den verkliga mardrömmen börjar. Läs mer »

Camilla Sandbacka Sundell. Fotograf: Jenny Wolf

Det här med att måla har jag alltid gjort och det känns som att ständigt ha en kompanjon i livet att vända sig till både i glada och tråkiga stunder. Att måla i litet format, djur, figurer och blommor och blad ger mig känslan av att krypa in i en mysig och trevlig bubbla där jag bara vill stanna hur länge som helst. Att rimma på ord och skapa ramsor är ett roligt sätt att lära sig läsa och jag tror vi minns orden bättre när de är på rim. Jag målade bilder och berättade sagor för min dotter när hon var liten. Illustrationerna blev under många år små inramade små tavlor på väggarna innan jag funderade på att de kunde bli en bok.

Förutom att skriva barnböcker arbetar jag som sjuksköterska och har en magisterexamen i omvårdnad inom oftalmologi. Jag är född i Jokkmokk 1967 och har genom åren bott på ett flertal ställen innan jag tillslut träffade min man och hamnade i Gagnef. Här trivs familjen i det gamla men nyrenoverade huset vid sjön. Som konstnär har jag haft en rad utställningar, bl.a. på Örebro Slott, har tryckt fem litografiupplagor på Stentryckeriet i Vikmanshyttan och håller konstkurser i oljemåleri hemma på gården i ateljen. Jag har utbildat mig på konstskolor i Oslo och Stockholm på 90-talet. Olika favoritteman har funnits och det går i perioder var som känns trevligt att måla. Jag tycker också om att måla på stora dukar. Tidigare var det stora stenformationer och klippblock som var intressant, sedan fick blommor från trädgården ge mig inspiration. Nu är det nog porträtt som är favoriten.
Jag målar även dalahästar åt Nils Olsson i Nusnäs och har under vintern designat och tagit fram en egen symbol; Krus-korpen, en svart, glad fågel i trä bemålad med lite kurbits. Den representerar våra korpar som finns här och som flyger över vår gård Krusgården och över Mojesjön.

Djur som gör

Djur som gör

Följ med humlan Pierre på blomsterjakt och träffa djuren han möter längs vägen!

Djur som gör är en lekfull bok på rim om djur och deras kännetecken. Möt apan Liam som målar med händer och fötter, igelkotten Inger som syr ett tält inför vintern och grävlingen Per som ordnar plats för frukt och bär. Men vad gör alla de andra djuren?

Läs mer »

Hem som en dröm. Och när himlen svarar.  

Ibland när det regnar särskilt vackert. När regnet är mjukt och når mitt fönster. När känslan är stilla och vacker. När jag ensam och vemodig lyssnar på regnet. Då hör jag änglar gråta det vackra mot mitt fönster. 

Jag föddes vid ett hav, en gammal kuststad, vilar staden och havet sin siluett och historia i havet. Ett salt hav. Och vilken vacker tanke att låta havet berätta sin egen historia, spelar en havsorgel sin melodi för mig, jag en långväga turist från ett annat liv – och hav det blev för mig. 

Jag växte upp i mitt Malmö. Ett Malmö nära torg och drömmar jag alltid hörde och lyssnade till. Hörde en annan slags melodi än den jag lyssnade till hemma. En barnslig Trappa i ett hörn, jag bland de gamla rivningskåkarna, arbetarhusen strax före rivning. Bland drömmar och människor som bar på minnen och historia. Som äldre brukar jag svara att jag kommer från Klaragatan, norra Sofielund är mitt Malmö från en tid nästan numera glömd. Skånska kullerstensgator och parallellt fanns alltid en osynlig värld utan böcker och fotografier. Det fanns berättelser, minnen komna över ett annat hav en gång. Jag är två världar. Jag är Gästarbetarnas dotter. Gästarbetarna i Sverige, tidigt 60-tal, de som aldrig skulle stanna och inte kunde återvända medan det begav sig och jag deras dotter gråter när jag minns. Det kommer jag nog alltid göra. Gråta och le.  

Jag skriver från en melodi som är min. Som är jag. 

Historien om den osannolika kärleken

Historien om den osannolika kärleken

Hem som en dröm.

Och när himlen svarar.

Ibland när det regnar särskilt vackert. När regnet är mjukt och når mitt fönster. När känslan är stilla och vacker. När jag ensam och vemodig lyssnar på regnet. Då hör jag änglar gråta det vackra mot mitt fönster.

Historien om den osannolika, svåra kärleken. Otrolig kärlek. Otrolig ensamhet. Otroliga liv. Läs mer »