Är du debuterande författare? Skicka in ditt debutantporträtt till oss på tips@boktugg.se (max 150 ord/1000 tecken). Bifoga bild i jpg-format (minst 1200 px bred). Ange titel, förlag, utgivningsdag och ISBN för din debutbok. Porträttet ska presentera författaren - inte boken. Skriv i jagform.
Vi tar emot debutantporträtt för böcker som släpptes från och med oktober 2019. För bästa möjliga exponering, skicka in ditt debutantporträtt i god tid före utgivning. Debutantporträtt är kostnadsfria, men för den som vill synas ännu mer erbjuder vi prisvärda Marknadspaket.
Vår definition av debutant: En författare kan debutera två gånger i sitt liv - som skönlitterär och som facklitterär författare.

De senaste debutanterna

Mitch Fredriksson. Foto: Magnus Liam Karlsson

Hösten 2017 skriver jag dom första raderna på det som ska bli min debutroman. Jag har innan det gått flera skrivutbildningar. Gjort otaliga försök med noveller och romaner, men inte landat i något jag själv gillar ens. Jag kommer bara längre och längre bort från det. Det är nånstans i den där frustrationen som jag fattar ett beslut och börjar skriva dom där första raderna. Det jag bestämmer mej för är att jag aldrig mer ska ödsla tid eller språk på nåt jag inte känner starkt för. Att allt jag skriver måste utgå från sånt jag själv älskar att läsa om. Och då äntligen släpper det.

Jag hoppas att dom som väljer att läsa min bok ska känna att dom får komma riktigt nära en annan människa (om än påhittad), och att läsningen ska kännas i hela kroppen.

Fail

Fail

Av alla tusentals auditions, varför var dom tvungna att visa just min?

När Kattis blir offentligt förnedrad i en artisttävling i teve rasar hennes värld. Hon har varit skolans drottning och styrt både vänner och fiender med järnhand, nu ser hennes fiender chansen att störta henne. En hatkampanj drar igång, men Kattis tänker inte backa. Läs mer »

Peter Sundberg. Foto: Reine Magnusson

Att jag skulle skriva var länge självklart, detta fram till att jag snubblade över en kvällskurs i hur man gör radio. Kärleken var omedelbar. Efter mer än ett decennium i radiostudion och med hundratals timmar direktsänd radio började dock suget efter att återigen få utrycka mig i skrift skapa ett så pass starkt sug att jag anmälde mig till en kvällskurs på Skrivarakademien. Nu har jag min debutroman framför mig.

Låt mig bara vara din tar upp ett ämne som påverkat mig i hela mitt liv, rätten att få älska vem man vill och dessutom göra det så att alla ser. Detta är en självklarhet 2020, kan man tycka. Trots att vi kommit oerhört långt så är det inte alltid självklart att leva som öppet homosexuell, det finns till exempel inte en enda öppet homosexuell hockeyspelare i SHL.

Min roman är dedikerad till alla som gått före och min förhoppning med den är att den ska få andra att våga göra samma sak.

Låt mig bara vara din

Låt mig bara vara din

Adam har allt. Eller har han det? Han är hockeyproffs i Nordamerika, bor i en lyxig våning på Manhattan och har en flickvän som tilldrar sig andra killars blickar. Trots detta tyngs han av en stor hemlighet, en hemlighet han dolt i hela sitt vuxna liv.

En dag kommer det ett brev poststämplat i Sverige som gläntar på den garderobsdörr som Adam desperat har försökt hålla stängd. Läs mer »

Johanna Häger. Foto: Kajsa Göransson

När jag var liten och behövde tröst vände jag mig till böckerna. Genom att skildra allt det vackra fyllde de mig med hopp och med en kärlek till livet som jag bär med mig än idag. Orden och illustrationerna gav mig drömbilder och magiska stämningar att längta till. Så som en slädfärd under en glittrande vinterhimmel, nerbäddad bland mjuka fällar, med Astrid Lindgrens Lisa. Böckerna gav mig dessutom en kärlek till bilder. När jag ritar förlorar jag mig gärna i detaljer. Årsringar i trä, kvällsljuset genom en tunn gardin eller hur en stol är hopsnickrad. Framöver önskar jag få ge mina egna världar liv. Både i ord och i bild. Där kryssar barnen mellan ljusgröna björkar med tårna täckta av vitsippor. Där sitter de på solvarma klippor och hör vattnet klucka. Kanske får barnen även resa tillbaka i tiden och karda ull och baka bröd över öppna eldar. Jag önskar att genom mina ord och illustrationer få ge andra barn det som böcker har gett till mig. Tröst, kärlek och längtan.

Halsduken

Halsduken

Hur förvandlar man en tråkig vardag till en fantastisk lek?

Los nya halsduk kliar. Lo vill INTE ha den! Men mamma säger MÅSTE. De är osams hela vägen hem till morfar. Morfar har en soffa som man kan gömma sig bakom och en sax som är extra bra att klippa halsdukar med. Sen måste morfar laga länge. Läs mer »

Författaren Teresia Stråberg. Foto: Karin Tydén

Min första uppenbarelse av hur euforiskt skrivande kan kännas fick jag på en altan i södra Turkiet för tjugo år sedan. Med utsikt över apelsinträden ackompanjerades knattrandet på den uråldriga datorn av en kamels grälsjuka råmande från grannens trädgård. Upplevelsen av den totala friheten att forma berättelsen som jag ville var oemotståndlig.

Så länge jag kan minnas har jag fascinerats av människor. I mina roller som psykologiforskare, ledarutvecklare och coach möter jag dagligen kvinnor och män som funderar på sin personliga utveckling. Deras frågor inspirerade mig att skriva I hjärtat av Avalon – en magisk, äventyrlig kärlekshistoria med filosofiska inslag, som belyser urkraften inom oss alla och visar hur vi kan ta oss ut ur skuggorna och in i ljuset, där vi finner vårt eget bästa jag. Med mitt skrivande vill jag förmedla känslan av att vi aldrig ska sluta söka efter vår sanna livsväg.

I hjärtat av Avalon

I hjärtat av Avalon

Under en hypnossession kastas Lilian tillbaka till 500-talets Avalon. Här är hon inte Lilian längre, utan Idelle. Hon landar rakt in i en profetia som utmanar alla hennes värderingar och trosföreställningar om hur världen fungerar. Mitt uppe i sitt livs äventyr, ställs Idelle inför ett val som vänder upp och ner på hela hennes tillvaro. Läs mer »
Malin Tyberg. Foto: Privat

Skrivandet blev tidigt ett sätt att kanalisera känslorna, båda mina föräldrar dog i cancer när jag var barn. Förutom den fysiska ohälsan fanns också psykisk ohälsa som ledde till missbruk hos flera som stod mig nära. Vilka tankar fanns hos barnet som stod bredvid? Jag stod nära döden, samtidigt lockade livet. Ljuset finns också där, en framtidstro. Det var ensamt där bredvid, kanske kan den här boken ge styrka till någon som står där idag. Någon som är medberoende, förlorat sina kära eller är anhörig till någon som är sjuk. Att leva mellan är poesi, men jag skriver även i andra genrer och om andra ämnen. Det är så intressant med ord, hur de kan förena och dra isär. Som författare ger jag lite av mig själv i texten och läsaren ger också lite av sig. Inte bara sin tid vid läsandet, utan också lite av sina tankar. Kanske upplever vi händelserna i böckerna tillsammans, på samma sätt, kanske inte.

Att leva mellan

Att leva mellan

När närstående tärs av psykisk ohälsa som leder till missbruk. När mamma snart ska dö i cancer. Vilka tankar kommer då? Några ord från barnet som stod bredvid och blev kvar. En diktsamling om att leva mellan det friska och det sjuka och att klara sig igenom trots allt. Läs mer »
Josefine Hektor. Foto: Privat

I takt med att bibliotekets hyllor blev allt lägre, med mina mått mätt, formades den fysiska längtan efter att skriva något eget. Just deckare har fängslat mig sedan jag var stor nog att begripa de matta sidornas innebörd och någonstans bland alla underarmslånga lånekvitton växte lusten hos mitt 15-åriga jag att gå emot alla oskrivna regler. Att låta berättelsen kretsa kring en arbetslös, ung tjej med prickar i brottsregistret, ångest, ätstörningar och en medioker tillvaro hemma hos sin utförsäkrade mamma. 

Kombinationen av henne, den kollektiva rädslan för att ljudlöst försvinna och 60-talets textilkris blev Sömmerskorna.

För blotta tanken på att det fanns en tid då de sedan länge nedlagda syfabrikerna i min hemstad dånade av matarfötter som sydde på ackord, en yrkeskår av kvinnor som valde mellan att stanna hemma och sambeskatta, och den tystnad som följde, gjorde det omöjligt att stå emot.

Sömmerskorna

Sömmerskorna

Runtom i landet plockas skyltarna ner där tekokrisen fått maskinerna att stanna. Ortens syfabrik går på knäna när två kvinnliga arbetare försvinner i november 1969. Ett halvt sekel senare hittas kvarlevorna i en stilla villaträdgård, men fallet är preskriberat och eftervärlden tycks ha glömt att de någonsin existerat. Läs mer »