Är du debuterande författare? Skicka in ditt debutantporträtt till oss på tips@boktugg.se (max 150 ord/1000 tecken). Bifoga bild i jpg-format (i liggande format, minst 1200 px bred). Ange titel, förlag, utgivningsdag och ISBN för din debutbok. Porträttet ska presentera författaren - inte boken. Skriv i jagform.
Vi tar emot debutantporträtt för böcker som släpptes från och med oktober 2019. För bästa möjliga exponering, skicka in ditt debutantporträtt i god tid före utgivning. Debutantporträtt är kostnadsfria, men för den som vill synas ännu mer erbjuder vi prisvärda Marknadspaket.
Vår definition av debutant: En författare kan debutera två gånger i sitt liv - som skönlitterär och som facklitterär författare.

De senaste debutanterna

Debutanten Anders Blentare. Foto: Zofia Åsenlöf

Berättelsen om Sanja kom liksom till mig en dag. Pockade på min uppmärksamhet, med en början, en mitt och ett slut. Min uppgift nu var att sätta mig ner och få den på pränt. Och så blev det.

Vanligtvis jobbar jag som skådespelare, och även där är kärleken till texten en stor del av det som driver mig. Att få levandegöra text. Och jag tänker att det är samma sak jag gör när jag skriver – levandegör text.

Skrivandet och kärleken till ordet har alltid funnits där för mig. Från tidiga tonåren då jag och min vän Kristian satt och smygskrev poesi i räknehäftena på mattelektionerna och skickade mellan oss, till ett ständigt slags dagboksantecknande upp i vuxen ålder för att hålla skrivandet vid liv.

De första två böckerna om Sanja, som kommer nu i vår, handlar mycket om attityd och om vilja. Att vilja vara bäst. Vilja vara någon annan än den man är. Vilja få respekt.

Jag tror att många kommer att känna igen sig i Sanja och vad hon går igenom.

Sanja - Tuff nog?!

Sanja - Tuff nog?!

I serien Sanja ryms både svettiga, snabba fotbollsmatcher, tjafs på skolgården och rivalitet. Det är sena träningar, bitska kommentarer i omklädningsrummet och oförätter som följer med in i klassrummet. Sanja är en serie om att hitta sig själv och sin väg lika mycket som en serie om hattricks, hörnor och avgörande straffar. Läs mer »
Debutanten Gunnel Hillås. Foto: Privat

Jag heter Gunnel Hillås och är konstnär och präst, med studier i teologi, filosofi, psykologi och på målarskolor, skrivarskola och filmmanuslinje. 1994 hade jag min debututställning på Galleri Dialog i Stockholm. Chadô och ikonskrivande är konstnärliga praktiker jag ägnar mig åt.

Jag arbetar i ett växelbruk mellan konstformerna. Måleri och att skriva berättelser integreras ofta. Jag ”skriver bilden” och en ny berättelse är som en resa mot ett okänt mål, där berättelsens karaktärer blir alltmer tydliga. Jag skriver det mesta för hand, kropp och ord hör tätt samman. Har gjort en kortfilm; Cora, och ett par filmprojekt som för närvarande befinner sig i vilostadium.

De konstnärliga praktikerna Chadô och ikonografi vilar i djupa traditioner och är en givande kontrast till mitt ”eget” skapande, liksom att skriva predikan som präst.

Se på månen, se på mig

Se på månen, se på mig

Böneutropen från minareten i ett av Istanbuls kvarter väcker henne i gryningen. Hon vänder sig försiktigt om och ser på honom. Han sover djupt. Rädslan hugger tag i henne. Hon ser på den trasiga, ituskurna målarduken som ligger slängd i ett hörn på golvet. Hur kunde det bli så här? Hans förändring skrämmer henne. Läs mer »
Eva Martinsson debuterar i januari 2021. Foto: Privat

Glädje och skyldighet, är orden som bäst betecknar varför jag skriver. Glädjen i att få lyssna till människors berättelser om sig själva och sina liv,
har alltid funnits hos mig. Och genom att ta del av innehåll i olika gamla arkiv, som jag blev tipsad om för några år sedan, såg jag historier växa fram.

Fantasin blev mitt trollspö i skapandet och levandegörandet av personer och händelser, som successivt skulle komma att bli min bok. Detta gav mig en känsla av djup tillfredsställelse.

Tidigt i min skrivprocess kände jag också en skyldighet att, särskilt gentemot kvinnor som kämpat mot fattigdom, fördomar och förtryck, synliggöra dem i vår tid. De levde och drömde, precis som vi – i vårt land, i en tid, inte alls långt borta.

Min drivkraft och glädje, var också att dessa kvinnor skulle bli sedda och lyssnade till av nutida människor, läsarna.

Alma : en kvinnohistoria

Alma : en kvinnohistoria

ALMA – en kvinnohistoria är en historisk roman som spänner över de första sju decennierna på 1900-talet. Berättelsen börjar i ett fattigsverige med avgrundsdjupa skillnader mellan fattig och rik, och skildrar, genom några kvinnoöden, det långsamt framväxande välståndet.
I centrum står Alma, som föds i ett fattigt hem i Dalsland. Läs mer »
Annica Jäverby. Foto: Privat

Jag är född 1974 och har över tjugo års erfarenhet som grundskolelärare med en magister- och masterexamen inom specialpedagogik. Nu arbetar jag som specialpedagog på halvtid inom grundskolans senare del. Utöver det doktorerar jag på halvtid och forskar på ämnet hemmasittande elever.

Utbildning och lärande är en stor passion i mitt liv och jag har deltagit i konferenser runtom i världen för att samtala om och diskutera lärande. För två år sedan väcktes tanken om att skriva skönlitterärt.

Debutromanen Brustna relationer växte fram under en period av intensivt skrivande, och skildrar mina egna upplevelser av kärlek och svek, skriven i romanens berättande form.

Brustna relationer

Brustna relationer

Maries hemliga förälskelse sedan tonåren blir äntligen besvarad och allt tycks gå som på räls för henne. Men kärleken kantas av svårigheter och innan hon vet ordet av står hon inför en sorglig separation. När Marie äntligen vågar älska igen dras hon in i en familjs intriger och hennes liv fylls av händelser så märkliga att de tycks vara tagna ur en saga. Läs mer »
Debutanten Maja Björklöv. Foto: Pressbild

Med boken Äktenskapet har jag försökt göra en litterär relationsroman av någonting jobbigt.

Inledningsvis var skrivandet en berättelse om otrohet. Ett sätt att efter ett decennium lägga det bakom mig. Få mer distans än bara tiden. Sätta punkt. Men efterhand växte historien.

Den kom att handla om mer; ett utforskande av tillkortakommanden, förälskelse, klass, ilska, tystnad, vänskap, jämvikt, acceptans. Framförallt om livet mellan trettio och fyrtio, när man har småbarn och ska försöka få ihop vardagen med familj och arbete. Den tiden av livet då man inte ens hinner läsa en bok.

Först skrev jag under semestrar, kvällar och helger, sedan på heltid. Jag har gått två år på Skrivarakademins heltidsutbildningar. Det var fantastiskt.

Innan arbetade jag i trettiosex år i reklambranschen. Efter många år med korrekturläsning och samtal om reklamtexter så har jag ett språk som förhoppningsvis är ovanligt lättbegripligt. Förebilden är Bodil Malmsten.

När jag inte skriver, läser eller är ute med hunden, då simmar jag. Förra året lärde jag mig att göra voltvändningar, det är jag också stolt över.

Äktenskapet

Äktenskapet

 

De var lyckliga, Hanna och Mårten. Familjen, huset, resorna. Det var ett bra liv. Och nu. Familjeidyllen som slits itu.  

Efteråt. Genom närtid, nutid och dåtid försöker Hanna förstå.
Vilka de var och vilka de blev.
Trohet, godtrogenhet, otrohet? Klass? Makt, tigande och vanmakt. Obalans, jämvikt. Ilska, kyla, irritation. Läs mer »

Debutanten Philomène Grandin. Foto: Carla Orrego Veliz

Jag är uppvuxen bland ord, konst och musik. Mitt i kärlek och mitt i Stockholm. Ibland fanns sedlar i pappas ficka, ibland fanns inget. Ibland kom journalister som ville veta hur pappa kände Bob Dylan, Patti Smith, Allen Ginsberg och en massa andra. Ibland tittade jag och pappa på folkdansare som hade på sig knätofs. Jag levde i en svensk värld med dagis, skola och fritids och så en annan fylld av konserter och minnen från pappas tid i New York. Ett eko från 60-talet när hans Folklore Center var ett mecka för musiker och poeter.

Var vi än var fanns pappas och min dagbok alltid med. Vi skrev, han i sin lilla och jag i min stora. Så fortsatte jag att skriva, som tonåring, som vuxen, som mamma och till sist som den dotter jag blev till ett pappabarn. Jag skrev om allt det vackra och allt det svåra, om alzheimer, farväl, fattigdom och hemlöshet, om glädjen att få dansa med honom, både som liten och på Nobelbanketten 2016. Jag skrev om ”true pure love” som pappa skulle säga.

Glöm allt men inte mig

Glöm allt men inte mig

Det är 80-tal och Philomène och hennes pappa lever ett okonventionellt liv fyllt av kultur och kärlek. Men pengarna är oftast slut. Pappa är Izzy Young, legendaren som upptäckte Bob Dylan och vars Folklore Center i New York utgjorde scen för musiker och poeter som Patti Smith och Allen Ginsberg.

Trettio år senare sjunker Izzy allt djupare in i demens. Läs mer »