Jag har jobbat som lärare i över tjugo år och skrivandet har hela tiden funnits med som ett intresse. Tallblod har jag skrivit på i femton år, fram och tillbaka men det är först nu som jag har tagit mitt författarskap på allvar och sett till att berättelsen har blivit klar.
Det är bara skogen som kan få mig att stressa av och hitta andningen igen. Att vara lärare och att ha familj innebär att vardagen viner fram och när jag blir tårögd av farten är det ut i skogen jag beger mig. I skogen, bland träd och mossa, infinner sig det lugn jag behöver. Där jag går på mina promenader är det få människor och det är bara min hund som ser mig när jag står lutad med pannan mot en tall. Min familj är ganska van vid att jag drar in kottar och grenar i huset. Jag måste ha skogen nära mig hela tiden.
Med min bok Tallblod har jag kommit ännu djupare in i skogen och träden är ständigt närvarande, även mitt i stan där jag bor. Bland skorstenar och bilar hör jag dem, träden.
Sommarlovet är bara några dagar bort när något mörkt flyttar in i Myrans hem. Myrans pappa beter sig underligt och plötsligt en dag är han borta. Myran börjar höra viskningar från dungen bakom huset och en brännande saliv väller upp i munnen utan anledning. Något är på väg att hända med henne. Läs mer »
Jag har alltid älskat att förflyttas till nya världar och verkligheter. Som barn hittade jag till dem genom skönlitteraturen, jag plöjde bok efter bok och inspirerades till att börja skrivna egna berättelser. Under tonåren var skrivandet en nödvändig ventil för att sätta ord på och reda i tankar och känslor. Ett behov av att få uttrycka mig kreativt väcktes alltså tidigt och har sedan följ mig genom livet även om pennan & orden i vuxen ålder alltmer byttes ut mot penslar & färger. Genom färg och form har jag format mina egna världar och tolkat det jag erfarit i ett skapande som blivit livsnödvändigt.
Min kärlek till skönlitteraturen har hela tiden funnits kvar men det skulle krävas ett tvärstopp i livet för att jag skulle hitta tillbaka till de egna orden, öppna upp för fiktionen och ge utrymme för de karaktärer som plötsligt steg fram i ljuset. Det är en ynnest att nu fått hitta tillbaka till skrivandet och jag gläds åt att få fortsätta resan med mina karaktärer och utforska deras sammanhang. Sista punkten i boken innebär inte slutet för vår relation.
Stormen viner runt fyren natten då Gaspar får syn på ett mystiskt grönt ljussken på himlen. Vad är det för ljus? Varför fortsätter det lysa så väl natt som dag? I jakten på svar börjar oväntade saker hända. Vägar vävs samman för fyra nya vänner som förstår att någonting är i rörelse. Inom kort står de mitt i stormens öga. Läs mer »
Som fotograf försöker jag alltid fånga harmonin och skönheten i vardagen och har vid ett flertal tillfällen ställt ut både i Geneve och London med dessa ledord. Att intresset för färg, form och skönhet även skulle hitta in i mitt kök var, som så mycket annat i livet, en ren slump.
När vi upptäckte matallergier i familjen började jag intressera mig för matlagning i grunden. Jag utbildade mig i näringslära och gick en kockutbildning på välrenommerade Le Cordon Bleu. Denna kockskola excellerar i vackra upplägg av mat och jag fick lära mig många olika tekniker. Resultatet blev en blogg med glutenfria gourmetrecept vilken nu har följare från hela världen. Fotografierna i bloggen är mina egna och snart fick dessa foton nästan mer uppmärksamhet än mina recept. Därefter följde ett instagramkonto på samma tema men med fokus på matupplägg, inte recept.
Bland vänner och bekanta började jag få ett överdrivet rykte om mig att vara en fantastisk gourmetkock när i själva verket det var mina iögonfallande matupplägg som var orsaken till berömmet. Tanken på en bok, Vacker mat på fat som den nu heter, föddes under en fika med en vän som helt sonika sa att det ju var detta, hemligheterna bakom fantastiska matupplägg och recepten på annorlunda tillbehör, som jag skulle dela med mig av till andra.
Arbetet med boken blev mycket mer omfattande än vad jag hade kunnat ana. Genom att hålla ett par kurser i ämnet fick jag insyn i vad deltagarna tyckte var nytt och spännande och vad som var irrelevant. Därefter, under pandemin, fick jag möjligheten att många, långa dagar ostört sitta med fotografering, redigering därav och testning av recept. Familjen har villigt ställt upp på avsmakning och bedömning av samtliga experiment även om sju varianter på smaksatta oljor i olika färger kanske inte alltid var så frestande. Under den mest intensiva fasen var kylskåpet fullproppat med rödbetskaviar, spenatskum, parmesanlöv, flaskor och burkar som alla hade etiketter ”rör ej – ska fotas” så att min hungriga familj inte skulle råka äta upp mina alster.
Jag är mycket glad över att nu, efter flera års arbete, äntligen kunna släppa boken ”Vacker mat på fat”. En bok som jag tror kommer att vara till nytta för många passionerade hemmakockar och som förhoppningsvis kommer att sprida en extra glans över deras redan så goda mat.
”Vi äter ju med ögonen”, som uttrycket säger, och ett spännande matupplägg kan förhöja hela matupplevelsen.
Detta är det perfekta komplementet till den traditionella kokboken. Vacker mat på fat visar vägar till kreativa uppläggningar av mat - liksom de man ofta får på gourmetrestauranger. Ett praktiskt hjälpmedel i köket hos alla passionerade hemmakockar.
Med ett stort antal bilder presenteras idéer och tekniker kring hur du kan förgylla din matpresentation. Läs mer »
Som liten ville jag bli veterinär och inget annat, nu är jag lantmätare. Har alltid gillat djur och speciellt hästar. Ridning var mitt stora intresse när jag var yngre men när jag pluggade vidare och fick barn pausades detta. Det var då jag kom i gång med skrivandet.
Är uppvuxen i en by som heter Korsberga, strax utanför staden Hjo. I Korsberga hände det inte så mycket men ändå tyckte jag att det fanns en del mystik. Det var inte bara en gång som jag fick kika mig över axeln då känslan av att någon iakttog mig var så stark. Har alltid haft livlig fantasi men vissa saker jag upplevt har inte riktigt gått att förklara.
Jag hoppas att läsaren till min bok ska kunna lämna sin vardag och bege sig in i en spännande och lite magisk värld.
Alva är ensam, riktigt ensam. Hennes pappa dog när hon var liten och hon blir ständigt plågad av sina klasskompisar. Kanske blir ensamheten än mer påtaglig då hennes syster Felicia har så många kompisar. Alla säger att Alva är konstig. Kanske är det så också. Hon har nämligen börjat se saker som ingen annan verkar se.
En dag förändras Alvas tillvaro drastiskt. Läs mer »
När jag var 46 år blev jag änka. Livet blev något helt annat än vad jag tänkt mig och jag kastades ner i ett djupt svart hål fyllt av sorg, smärta och kaos, allt var över och förbi. Det var i alla fall vad jag trodde. Men Universum ville annorlunda och visade mig på det mest fantastiska sätt hur jag skulle ta mig vidare.
Att skriva den här boken under de första två åren av sorg har varit terapi för mig. Jag har alltid gillat att skriva och förmedla saker, men den här gången gick det djupare än så. Jag skrev för att överleva. Att få sätta ord på allt det jag har fått uppleva, både från det allra mörkaste mörka till att bli andligt och spirituellt upplyst, har varit mitt sätt att ta mig framåt. Jag har insett att jag kan släppa all rädsla jag har inför framtiden. Allt kommer bli bra, så länge jag låter min intuition visa vägen från och med nu.
Den 7 oktober 2020, tog han sista andetaget. Medan jag satt och höll om honom och med hans panna mot min, försvann hans själ från hans kropp. Läs mer »
Mitt namn är Liz Essman, född och uppväxt i Östersund, Jämtland.
Redan som barn älskade jag att lyssna till sagor. Under uppväxten läste jag mycket böcker, skrev egna dikter och berättelser. En författare som tidigt fångade mitt intresse var Ernest Hemingway med boken ”Den gamle och havet.”
Jag är utbildad undersköterska, sjuksköterska, polis och diakon och har arbetat inom samtliga yrken.
Livet samt mina yrken har gett mig erfarenhet med djupa dalar och toppar vilket speglas likt ett spektrum av färg i mitt författarskap.
Kaprifolen stod i full blom och spred en ljuvlig doft över Bohus-Malmön. Madelaine såg fram emot flytten till ön. Hjärtat värkte av längtan tillbaka till naturen och till det ärvda huset på Stallen som nu var hennes eget. Madelaine kände sig lättad över att renoveringen av huset äntligen var klar och att flyttlådorna var uppackade. Läs mer »
