Författaren Robert Rosendrake släpper bokserien Ymrblodets Ättlingar
Jag heter Robert Rosendrake, är 50 år och har i många år varit aktiv som amatörskådespelare, manusförfattare och regissör. Genom vår lokala teaterförening i Eskilstuna har jag skrivit och satt upp flera pjäser.
Vid sidan av mitt kreativa arbete är jag utbildad inom fastighetsbranschen och arbetar idag som fastighetsförvaltare i Hallstahammar med ansvar för planering och underhåll av byggnader.
Att skriva har alltid varit en naturlig del av mitt liv. Ända sedan barndomen har jag haft lätt för att uttrycka mig i ord – i form av noveller, dikter och teatermanus, varav flera har framförts på mindre scener i Eskilstuna.
Fantasyserien heter Ymrblodets ättlingar. Serien bygger på nordisk mytologi och väver samman mytiska teman med klassisk fantasy. Jag har också flera andra projekt på gång – men dem håller jag hemliga tills de är redo att möta världen.
Noxathars Arv Första boken i serien Ymrblodets ättlingar
I en värld där gudar vandrar bland dödliga och där forna sagor ännu viskar genom skogar och fjäll, förenas nordisk mytologi med mörk fantasy i en berättelse om blod, skuld och hoppets sista låga. Djupt under marken vaknar något som borde ha förblivit begravt. Läs mer »
Jag heter Marie Åström och bor i Stockholm. Jag har skrivit så länge jag kan minnas. Min första ”bok” författade jag redan innan jag kunde skriva.
Som vuxen blev det mest dagbok för eget bruk och sakliga dokument i mitt arbete inom tech. Det skulle dröja många år innan jag hittade tillbaka till min ursprungliga skrivglädje. Det kanske låter konstigt men plötsligt kom jag ihåg att man faktiskt kan ”hitta på” när man skriver. Det behöver ju inte vara sant.
Idén till Knut lär sig spöka fick jag när jag arbetade som volontär för Berättarministeriet. Ett barn vände sig mot mig och frågade, ”Tänk om spöken skulle gå i skolan? Hur skulle det vara då?” Den frågan satte fart på fantasin och snart började Knut ta form i mitt huvud.
Det är därför jag älskar att skriva för barn. Jag får hitta på. Jag får fantisera. Jag får skapa nya världar där allt är möjligt. Jag hoppas att min skrivglädje ska smitta av sig och omvandlas till läsglädje hos de barn som läser mina berättelser.
Knut är nervös. Det är första dagen i spökskolan. De andra spökena ser riktigt otäcka ut. Själv känner han sig inte särskilt läskig. Det finns väl ingen som kan bli rädd för honom?
Deras lärare, Baron Svenning, vill se vad barnen går för. Han skickar i väg dem på ett uppdrag. De ska spöka för valfri människa, vilket visar sig vara svårare än man kan tro. Läs mer »
Ända sedan jag var liten har böcker varit en del av mitt liv. Jag minns att jag tvingade min storasyster att låna böcker på biblioteket redan som femåring och det dröjde inte länge innan det var jag som läste dem för henne. Att lära mig läsa var en frihet, ett sätt att försvinna in i en fantasivärld, och snart fylldes bokhyllan med bok efter bok.
Som tonåring fanns det två författare, med vitt skilda genrer, som blev mina favoriter: Stephen King och Margit Sandemo. Deras sätt att skriva var förtrollande, det gick inte lägga undan boken för man ville bara läsa ett kapitel till, och ett till, och ett till…
Jag började som tonåring att skriva dikter och noveller, gjorde även några försök att skriva böcker men blev aldrig nöjd med resultatet. Det kändes inte som jag. Trots att fantasin var stark så fick jag inte ihop historierna, jag skrev om och om, kastade, började på nytt, men det blev inte bra. Slutligen lade jag skrivandet åt sidan och lade fokus på studier och familj. Under 16 års tid kom barnens behov först och arbetet som arbetsterapeut på andra plats. Men jag trivdes med såväl familjelivet, trots de utmaningar vi stod inför med barn med särskilda behov, samt att arbeta med människor. Jag lärde mig mycket om mig själv under dessa år och det har format mig till den jag är idag.
Det dröjde ända till 2025 innan skrivandet tog fart igen. Jag bestämde mig en dag för att det var dags, och denna gång skiftade jag fokus till den genre jag själv älskar. Det mörka och obehagliga. Det som inte går att förklara med rationellt sinne. Som får en att rysa. Denna gång rann orden ur mig och två månader senare satt jag med mitt första utkast till Under ytan, stolt och nöjd med min prestation. Den resa som jag har gjort därefter har varit riktigt rolig, men framför allt lärorik.
Som liten ville jag bli många saker: skådespelare, advokat, obducent, tolk, kriminolog, pilot, författare. Idag kan jag stolt titulera mig författare och jag känner ingen saknad över att de andra drömmarna med åren rann ut i sanden. För jag har hittat min plats i livet!
Psykologen Adrian blir erbjuden ett arbete på Villa Solbacken som han inte kan tacka nej till. Arbetet är att behandla patienter med djupa trauman och spruckna självbilder, något som han gjort många gånger under sin karriär. Men redan från första dagen står det klart att något i huset inte följer psykologins lagar.
Debutant kallas jag och heter Karin Åslund – Nyberg. Jag föddes 1973 och lever och verkar i Höga kusten. Till vardags arbetar jag som Förskollärare. Boken Ulvökungen tillägnas alla som gör som havet och vågar. Både i mitt yrke som Förskollärare och i min roll som förälder vill jag peppa, stärka och få alla i min omgivning att tro på sig själva. Alla kan! Redan som barn sade jag alltid: Kan själv! Jag vill med boken få oss alla att våga mer och hoppas att den som lyssnar vid bokens slut ska säga: IGEN!
Har du gjort något modigt någon gång? En solig sommardag gör älgen Sigge något modigt. Han flyttar! Nu ska han upptäcka och lära sig om Ulvön och alla dess pärlor. Med hjälp av sin kusin och en packmoped ger de sig ut på nya äventyr.
Den här boken tillägnas Bottenhavets pärla – Ulvön, och alla som gör som havet och vågar. Vare sig man är en älg eller annat. Läs mer »
Sanna Cederström släpper boken Vargtimmarna. Foto: Agnes Andersson
Jag heter Sanna Cederström och bor i Stockholm, men har mina rötter i Kristinehamn och de värmländska skogarnas stillhet där jag växte upp. Tidigare har jag även bott i London och Los Angeles. Alla människor jag har träffat, de livserfarenheter och livsöden de har berättat om, har gjort mig nyfiken på att skriva om det mänskliga – och att göra det med värme, humor och igenkänning.
Efter en utbrändhet drog jag mig undan i två veckors tystnad i skogen. Där, i stillheten, förändrades något i grunden. Upplevelser och insikter jag bar med mig därifrån blev startpunkten för min debutbok.
I mitt skrivande utforskar jag existentiella frågor – om kärlek, relationer, ångest och mening – ofta i de ögonblick då vi möter oss själva.
Jag driver också podden Min Pappa Terapeuten, där jag tillsammans med min pappa samtalar om dessa frågor.
Vad händer när livet inte längre går att kontrollera – och det enda valet är att stanna upp? Emmy är nyseparerad, ensamstående mamma och på gränsen till utmattning. Läs mer »
Från födelseorten Uppsala och uppväxten i Örebro – med halva släkten på Nya Zeeland och en mamma från Mora – har flyttlassen till slut landat i Stockholm, där jag idag bor med min dotter. Hela min ungdom dedikerades till teater och aktivism. Det ledde till en utbildning som dramapedagog, ett yrke som format min syn på hur vi får människors kreativitet att blomstra. Sen tog mitt stora rörelseintresse över och jag pluggade till idrottsvetare i Göteborg.
Idag brinner jag för allas rätt till en god hälsa, oavsett förutsättningar. Jag vill se ett varmare, rörligare samhälle där vi möts på riktigt istället för genom skärmar. Efter att länge ha arbetat för barn och ungas rätt till idrott på lika villkor, arbetar jag nu även för att våra pensionärer ska få leva ett starkt liv. Mitt eget fokus har skiftat från boxning och skateboard till naturen, men jag söker alltid efter nya rörelseformer att testa. Har du något bra tips?
Anna Hjärter och Spader släpper boken Jenkabubblan, och pang - där sprack den!
När jag skriver är det som om jag kliver in i en egen liten värld och det är knappt att jag själv vet hur karaktärerna kommer att förhålla sig eller hur situationerna kommer att utvecklas. Jag försöker att skriva levande och med ett enkelt språk utan filter, där jag svävar både högt och lågt och där jag varvar det svartvita med det färgglada, liksom nutid varvas med tillbakablickar på 70-talet, 80-talet och 90-talet. Förhoppningen är igenkänning hos läsaren. Att väcka känslor, tankar och ifrågasättande är också mål med mitt skrivande och att glänta lite på dörren till det förbjudna. (För att inte tala om hur fantastiskt det vore om mitt skrivande på något vis kan förändra världen till det bättre.)
Någonting jag också försöker göra är att skriva med humor (men det vete tusan om det kanske bara är jag som tycker att det är himla roligt – också därav denna pseudonym).
Jag kan väl ändå avslöja att jag är född på 70-talet och att jag skrivit sedan jag gick i lågstadiet, om inte tidigare. För mig är det ett lyckorus att skriva och jag får tvinga mig själv att kliva ur bubblan för att återgå till ”det vanliga livet”.
Lars Bondemark släpper boken ”Superfisken - Sanningar och skrönor om superfisken – om ålen och ålakustens fiske”
Jag kommer från Gualöv i Skåne. Jag har alltid tyckt om att skriva. Under mitt tidigare yrke som professor vid Malmö universitet kom skrivandet att tillfredsställas med över hundra vetenskapliga artiklar och flera läroböcker om tandreglering och klinisk forskning. Som pensionär kan jag nu i ännu högre grad fokusera på mitt författarskap.
En av mina drivkrafter som författare är att förmedla kunskaper om de småskaliga regionala trakterna med sina stämningar och det där lilla extra vilket präglar min sakprosabok om ”Superfisken”. En annan drivkraft är att skriva berättelser som läsaren i hög grad kan känna igen sig i.
Utan tvekan leder skrivandet till ett självförverkligande och möjligheter att förmedla kunskap över tid och rum. De skrivna orden kan dessutom vara verktyg för skarpsinniga reflektioner och i bästa fall till förändringar som sätter spår i tillvaron.
Det är viktigt att mina böcker blir intressanta och roliga att läsa eftersom skrivandet för mig är både intressant och roligt.
En oumbärlig och upplysande populärvetenskaplig bok om ålen och ålakustens fiske. En hel värld har fascinerats av ålen som skapat så många frågor och debatt. Utan tvekan är ålen en ”superfisk”. Den kan leva i sött som salt vatten, simmar både framåt och bakåt. Den dyker ner till 600 meters djup och kan vandra 700 mil till Sargassohavet. Läs mer »
