Eva spontanöversatte Det hemliga pianot och fick manuset utgivet

En dag stod översättaren Eva Block Holmgren utanför förlaget Volantes kontor med ett översatt manus i händerna och sa ”Jag vill att ni ger ut det här”. Det här är berättelsen om vad som hände före och efter.

Historien om hur Det hemliga pianot av den kinesiska författaren Zhu Xiao-Mei översattes till svenska är ett levande exempel på att saker inte alls måste gå till på ett visst sätt för att få ett lyckligt slut. Det är en berättelse om att lyckas hålla fast vid sina drömmar, som göder tron på att det visst går och gör förväntningarna på i morgon ljusare. Så här gick det till:

En sensommardag 2017 sitter Volantes förläggare Ulrika Bergwall i möte när det ringer på porttelefonen. Hon ursäktar sig och skyndar till porten för att öppna. Där nere står en dam med en pärm tryckt i famnen.

— Jag vill att ni på Volante ska ge ut den här, säger damen och räcker pärmen till Ulrika.

Det är förvisso inte ovanligt att författare kommer förbi förlaget med manus de vill få utgivna. Men där de står på trottoaren går det snart upp för Ulrika att detta inte är en bok som damen själv skrivit utan ett manus hon översatt under många år. Ulrika, som måste återvända upp till sitt väntande möte, är något förvånad. Hon tackar hjärtligt och tar med sig pärmen när hon försvinner in i porten medan damen går åt andra hållet.

Sedan följer höst och på förlaget är det massor att göra. Pärmen pockar på uppmärksamhet i periferin men det finns hela tiden något annat som måste ordnas. Så en dag händer något – ett mail från damen med en uppmaning om att läsa Ola Wongs artikel i Svenska Dagbladet från 1 februari 2018.

— Vad hon inte visste var att hennes mail kom samtidigt som jag fick ett mail från Ola Wong och att de båda breven lägger sig nästan bredvid varandra i min inkorg, säger Ulrika. Då kände jag ”nu måste jag ta mig tiden”.

Tillsammans med kollegan Klas Ekman börjar Ulrika läsa manuset – och fastnar.

— Jag blev väldigt tagen av boken och insåg att jag vetat för lite om kulturrevolutionen, säger Ulrika. Jag hade tyckt att manuset såg intressant ut men inte riktigt var en Volante-bok. Men när jag läste den visade den sig vara så otroligt viktig.

Det hemliga pianot skildrar kulturrevolutionen i Kina. Huvudpersonen Zhu Xiao-Mei växte upp som musiker under tidsperioden och hon berättar inifrån hur det är att berövas sin kultur, sin familj och sin fria vilja. Hon har levt ett liv som trots de stora skillnaderna i kultur och land påminde den översättande damen – Eva Block Holmgren – om sitt eget livsöde.

Som ung ville Eva bli pianist men hennes far tyckte annorlunda och Eva valde istället att bli språklärare i franska. Under 37 år arbetade hon som gymnasielärare i Skellefteå innan hon gick i pension. Hela tiden underhöll hon pianospelandet med kurser och utbildningar i hela Europa – i Wien, i Umeå, i Nice. När hon till slut pensionerade sig från läraryrket sökte hon till en pianistutbildning i Finland och kom in. Men det blev inte riktigt som hon tänkt. Lärarna hade svårt att förhålla sig till varför någon som redan hade så mycket utbildning ville gå en till och det blev motiga år för Eva som ändå genomförde det fram till sista tonen på examenskonserten var spelad.

— Det var när jag var klar på utbildningen som en väninna i Frankrike skickade Det hemliga pianot till mig, berättar Eva. Då hade jag egentligen tänkt skriva en bok om mitt eget liv men Det hemliga pianot kändes på något sätt som den berättelse jag ville skriva. Jag ville ägna mitt liv åt att spela piano men fick i stället spela när jag kunde – och ska man vara pianist räcker inte det, man måste hålla på jämt. När jag läst Det hemliga pianot och kände igen mig själv i den starka drivkraften hos Zhu Xiao-Mei tänkte jag: ”Varken författaren eller boken är känd i Sverige, det kanske ska vara jag som översätter den”.

Eva tog ett kapitel mitt i boken och översatte det för att se om hon klarade det. Och det gjorde hon. Sedan började hon från början och tog sida för sida under en tidsperiod av flera år.

— Det här med datorer och skrivprogram var svårt för jag kunde ingenting i början, säger hon. Men jag fick hjälp av en kvinna från SeniorNet i Täby som kom hem till mig och lärde mig Word. Hon var en riktigt fin människa och hon blev så intresserad av det jag gjorde att hon inte ens tog betalt.

Efter flera försök hos olika förlag som mötte manuset med kall hand läste Eva en bok som Volante gett ut och tänkte att de kanske skulle vara intresserade av Det hemliga pianot. Med manuset i handen gick hon till förlagets kontor den där sensommardagen och möttes av Ulrika i porten.

— Jag hade kanske trott att jag skulle få komma upp men så gick det inte till, säger Eva. Men Ulrika har varit så vänlig ända sedan första mötet och hon tog emot manuset direkt.

Ulrika har under sin tid som förläggare aldrig förr varit i situationen där en översättare kommer till henne med ett färdigt manus:

— Nej, aldrig tidigare har någon som ägnat så mycket arbete åt ett manus dykt upp så här, säger hon. Jag tänker att det här är en lärdom för branschen. Svensk bokutgivning sitter på en begränsad marknad och det finns en så stor mängd fantastiska böcker. Vi borde göra ett upprop till svenska översättare för att plocka fram sina favoritböcker. Evas levnadsberättelse är väldigt speciell och den har berört mig väldigt mycket. Jag älskar att ha fått vara med och ge ut en bok som kom till oss på detta vis. Det är känslomässigt och otroligt häftigt. Förvåningen hos agenten när vi dök upp ”bakvägen” är minnesvärt i sig.

För Evas del är cirkeln sluten i och med releasen av boken som hölls i Gamla stans bokhandel i början av april i år. Hon tänker inte översätta fler böcker nu utan ägna sig åt sitt piano – under intensiva perioder sitter hon upp mot tre-fyra timmar om dagen och spelar musik av Bach, Chopin, Brahms och Schumann.

— Efter att jag lämnat manuset tog det väldigt lång tid och ibland har jag tvivlat på om det skulle bli något av det, säger Eva. Jag har ju aldrig varit i bokbranschen så jag vet inte riktigt hur det går till eller vad som händer. Men nu när boken har kommit ut känns det helt underbart och mina döttrar är så stolta.

Du verkar ha hållit i dina drömmar och ditt piano under väldigt många år, trots att livet tagit sina vändningar. Får man fråga hur gammal du är?

— Ja, det får man. Jag fyller 85 år, i nästa vecka.

Ur mail från Eva till Ulrika februari 2018: ”Jag vet att jag har gjort saker i helt fel ordning. Men hur ska någon få kännedom om Zhu Xiao-Mei, hennes bok och hennes livsöde, hennes musik och hennes filosofi i Sverige, om ingen informerar? När jag började översätta, var det för att jag ville att andra skulle veta.”

Ur blogginlägg av Elina Lindström (redaktör på Volante) april 2019: ”När man jobbar på ett bokförlag händer det ibland att helt oväntade personer knackar på dörren. Det är aspirerande debutanter med manus i hand, formgivare som sliter sitt hår och författare med vägarna förbi. Men det finns vissa som nästan aldrig dyker upp oannonserat: översättare.”  Läs hela blogginlägget här.