Författarförbundet och Förläggareföreningen stödjer censurfilter och länkskatt

Upphovsrättslobbyn vill skydda copyrighten men går för långt och propagerar för censurfilter och länkskatter som riskerar att göra internet både tråkigare och mycket sämre för alla. Foto: iStock

Författarförbundet och Förläggareföreningen finns överraskande med bland de organisationer som ställer sig bakom ett EU-förslag om censurfilter och länkskatt på internet. Ett förslag som kommer att göra internet både tråkigare och sämre för alla.

Jag och många med mig har väldigt svårt att förstå hur upphovsrättslobbyn resonerar när de försöker baxa igenom ett så dumt förslag som artikel 13. Jag skrev om det i somras när det först röstades igenom. Lyckligtvis stoppades det i nästa instans och fick bakläxa efter att bland annat svenska politiker vaknat.

Men bara tillfälligt. Imorgon är det dags för ny omröstning och reviderade förslag ska debatteras och sedan ska man fatta beslut. Problemet är att förslagen är mer eller mindre lika dåliga som det ursprungliga.

Lobbyorganisationer i upprop mot … lobbying

Nu ställer sig ett antal organisationer på barrikaderna och försöker bygga ett vilseledande narrativ om att Google och Facebook har betalat lobbyister för att påverka EU att inte införa de hårdare copyrightrestriktionerna.

ANNONS

I en debattartikel med titeln ”Google för dold kamp mot svenska kulturskapare” i Svenska Dagbladet (även publicerad på vissa av organisationernas hemsidor, exempelvis Författarförbundet) som undertecknats av Wiwi Ahlberg, styrelseordförande Sveriges läromedelsförfattares förbund, Åsa Berndtsson, styrelseordförande Bildupphovsrätt, Eric Broberg, styrelseordförande Film- & tv-branschens samarbetskommitté, Anna Carlson, styrelseordförande Rättighetsbolaget, Karsten Dyhrberg Nielsen, vd Stim, Anders Engström, styrelseordförande SOM, Svenska oberoende musikproducenter, Pia Gradvall, styrelseordförande Dramatikerförbundet, Eva Hamilton, styrelseordförande Film & tv-producenterna, Paulina Holmgren, styrelseordförande Svenska fotografers förbund, Sofia Jerneck, förbundsdirektör Svenska tecknare, Martin Jonsson Tibblin, styrelseordförande FST, Föreningen svenska tonsättare, Katarina Jönsson Norling, styrelseordförande KRO Konstnärernas riksorganisation, Alfons Karabuda, styrelseordförande SKAP, Sveriges kompositörer och textförfattare, Per Kviman, styrelseordförande Music managers forum, Simon Norrthon, förbundsordförande Teaterförbundet för scen och film, Eduard Pröckl, styrelseordförande ALIS, Administration av litterära rättigheter i Sverige, Grethe Rottböll, styrelseordförande Sveriges författarförbund, Johan Seth, styrelseordförande Oberoende filmares förbund, Per Strömbäck, talesperson Dataspelsbranschen, Ludvig Werner, vd IFPI Sverige och Elisabet Widlund, vd Musikförläggarna.

Oj, så många kloka människor kan väl ändå inte vara ute och cykla? tänker du genast. Nja, det finns givetvis en god tanke bakom förslaget. Men det innehåller alltför många dåliga saker för att man ska rösta igenom det och det är djupt tragiskt att företrädare för så många journalister och författare ställer sig bakom vad som med dess rätta ord handlar om censur och att förstöra grundtanken med internet.

Grunden i det hela är förstås att organisationerna ovan anser att Google och Facebook tjänar pengar på deras innehåll. I debattartikeln skriver de:

ANNONS

”Företag som Google och Youtube – några av de största företagen i världen – bygger sina verksamheter på att sprida filmer, bilder, musik, nyhetsartiklar och dataspel till miljarder användare. Och de gör gigantiska vinster. Det är förstås inte något fel i det, de skapar tjänster som förbättrar och förgyller livet för många. Har man skapat något bra, som många efterfrågar, ska man definitivt få betalt för det. Men detsamma ska gälla alla oss som verkar i den kulturella och kreativa sektorn – vi som skapar innehållet som finns på de digitala plattformarna.”

Det kan ju låta sympatiskt. Det är ingen tvekan om att det laddas upp mycket filmer på Youtube som är copyrightskyddade. Men det bedrivs också ett intensivt arbete för att plocka ner detta. Dessutom är det i många fall något som gynnar skaparna av materialet. Om någon laddar upp en musikvideo med en artist – vem tjänar på det?

Artikel 13 – krav på censurfilter

Artikel 13 är ett krav på att alla sidor där det går att ladda upp filer av något slag, ska förses med ett filter som kontrollerar om materialet är registrerat som upphovsrättsligt skyddat, och i så fall inte låter användaren ladda upp det. Youtube har ett liknande filter idag.

Ja, jag gillar Boktugg och vill anmäla mig till ert gratis nyhetsbrev.

Här vill upphovsrättslobbyn att Google, Youtube, Facebook (och alla andra som har en plattform där användare kan ladda upp material) tvingas införa ett filter som i förväg granskar att det inte är material som är skyddat av copyright. Det är detta vi kallar censurfilter eftersom vi vet att det kommer att slå till och stoppa massor av material som faktiskt inte är skyddat. Vad händer med den som gör en karikatyr och det automatiska filtret tycker att det är alldeles för likt en annan bild? Vad händer när filtret avfärdar en text, som denna, för att skribenten citerat ett stycke ur en annan text som är skyddad av copyright – men som du ändå får plocka ur enligt citaträtten?

Vi har redan sett hur censurfilter fungerar på Facebook där de stoppar allt som kan likna nakna bröst och det blir plötsligt upp till den som postat att överklaga beslutet.

Upphovsrättslobbyn vill att censur blir normen och att upphovsmän ska få överklaga om deras verk fastnar i filtret. Det här är viktigt. För vem ska styra hur filtret utformas? Ja, det åläggs ju de multinationella företagen som Google och Facebook, precis de som man vill sätta åt. Och ingen annan kommer att ha råd att utveckla den typen av komplexa och avancerade filter som i princip kartlägger allt material som är skyddat av copyright och sedan jämför material som laddas upp mot detta. Vi pratar hundratals miljoner dollar.

Sedan var det länkskatten. Här är det mediehusen som är otroligt sura på Google och Facebook som tagit alla deras annonsintäkter. De tycker att det skett genom att Google länkar till all världens dagstidningar och genom att folk delar artiklar på Facebook.

Artikel 11 – rätt att ta ut avgift på länkar till nyheter

Artikel 11 stipulerar att nyheter är skyddade av en ny närstående rättighet. Det blir upphovsrättsbrott att återanvända nyheter som tidningsförlag publicerat utan att ersätta dessa på förhand. Målet är att stora sociala medier och sökmotorer ska betala en avgift till mediebolagen för att de visar länkar till deras nyheter om länken i någon form indikerar vad innehållet är.

Facebook och Google driver hundratusentals besökare till dagstidningarnas nyhetssajter varje dag i Sverige. I vissa fall står de för mer än hälften av trafiken på dessa sajter. Tacken för detta tycker mediehusen borde vara att de ska betala en avgift (läs skatt) för att länka. Undantaget ska vara när det inte är kommersiellt, så att inte bloggare ska komma i kläm. Men var går gränsen för kommersiell? En författare som driver en blogg och har banners och tjänar 2 500 kronor i månaden – är det kommersiellt? Det är ju nästan i nivå med ett förskott på en bok.

Samtidigt krockar länkskatteidén med citaträtten. Men det har ju mediehusen löst genom att de tänkt att de själva ska undantas från länkskatten. Så de ska även fortsatt få lov att göra ”rewrites” på det som skrivs av exempelvis bloggare. Eller använda skärmdumpar från Facebook, Instagram. Och bädda in klipp från Youtube när det passar i en artikel.

Eller i klartext: mediehusen vill förbjuda andra att citera ur och länka till deras nyheter, men de vill förbehålla sig själva rätten att stjäla andras nyheter. På lodrätt 13 skriver vi hyckleri.

Den här typen av lag har dessutom redan prövats i Spanien tidigare. Vad som händer? Google ville slippa betala avgift för att visa sökresultat från tidningar, och exkluderade istället dem. När inga tidningar gick att hitta på nätet, blev lagen snabbt upphävd. Nu ligger samma lagförslag på EU-nivå.

Mediejättarna och musikindustrin drivande bakom förslaget?

Jag tycker det är helt obegripligt hur Författarförbundet och Förläggareföreningen (som stödjer förslaget via Federation of European Publishers) aktivt kan stötta ett förslag som så uppenbart innebär att deras medlemmar kommer att drabbas av censurfilter som försvårar deras vardag och en länkskatt som kommer att göra research betydligt svårare i framtiden.

Det här är ett riktigt, riktigt dumt förslag som aldrig borde ha kommit så här långt. Blir det inte lite dubbelmoral att å ena sidan stå upp för fri press och frihet för upphovsmän runtom i världen när dessa hotas av diktaturer – och å andra sidan ställa sig bakom censur på internet i Europa? Det känns som om det finns alltför många som inte tänkt hela vägen.

Dessutom är det riktigt osympatiskt när de försöker sprida falska narrativ då de skriver:
”När Europaparlamentet röstade om frågan i juli, var det under extremt hårt tryck från lobbyister och opinionsbildare. Tiden före omröstningen var tumultartad med fejkade ‘medborgarkampanjer’ och en allmän opinion som bygger på missförstånd som planterats av it-jättarna själva. Tyvärr kunde en majoritet av parlamentarikerna inte stå emot denna ‘medborgarstorm’ och förslaget röstades inte igenom. Av de svenska parlamentarikerna var det inte en enda som röstade ja.”

Okej, de är upprörda och menar att det är it-jättarnas fel att vanliga människor fått kunskap om innehållet i förslaget. Men nämner inte att de själva lagt enorma resurser på sitt lobbyarbete och dessutom stöttats av mediejättarna som kontrollerar dagstidningar, radiokanaler och tv-stationer. Det är väldigt uppenbart att få redaktioner och journalister brytt sig om att granska frågan. Tvärtom har de använts för propaganda till stöd för förslaget.

Problemet är ju att det här förslaget drabbar hundratals miljoner användare. Dessa användare är även kända som läsare och lyssnare och tittare. Även kända som kunder. Ni vet, de där som faktiskt betalar för innehållet och betalar våra löner.

Dags för författare och journalister att vakna och ifrågasätta era arbets- och uppdragsgivare samt representanter innan de skadar internet permanent.

Mer läsning: Under rubriken Om upphovsrättsreformen och lobbyism, skriver Mattias Bjärnemalm klokt bland annat om att det inte bara är amerikanska IT-jättar som protesterar mot förslaget utan även europeiska it-företag, en i stort enig vetenskapsvärld, FN:s särskilda rapportör för yttrandefrihet, Wikimedia/Wikipedia, bibliotekssektorn, civilsamhällesorganisationer för digitala rättigheter, youtubers, samt Wyclef Jean.

Uppdaterat: En av få svenska journalister som bevakar frågan är Emanuel Karlsten som dessutom är på plats i Strasbourg och skriver om det i GP: ”Möjligheten att lägga ned förslaget nu finns i praktiken inte, men ändringar kan göras inför det som kallas trilogsamtal. 244 förslag till tillägg har skickats in. Det är ovanligt många, mer än fem gånger så många som behövs för att talmannen ska få makt att skicka tillbaka förslaget till utskotten. Det kommer inte hända nu. Frågan är för känslig. Europas internet vibrerar ju?”

 


 

 Tack för att du kom hit och läste …

… det gör oss stolta och glada. Till skillnad mot andra sidor, så har vi ingen betalvägg. Det är ett val vi gjort, eftersom vi genuint älskar litteraturen och vill sprida våra nyheter till så många som möjligt.

För att vi ska kunna fortsätta göra det vill vi ge dig chansen att bli vår supporter. Det kostar som en kopp kaffe på stan (39 kronor/mån) och du stöttar den hårdast arbetande lilla redaktionen i landet. En billig peng för alla de tusentals artiklar vi publicerar varje år.
Samtidigt får du tillgång till vår insider-avdelning, med både extramaterial och emagasin.

Vi behöver dig och det tar bara en minut av din tid. Bli en Insider idag >>

Sölve Dahlgren är journalist sedan 25 år tillbaka och författare till åtta böcker. VD och chefredaktör för Boktugg.
Inga kommentarer än

Kommentarer är avstängda.