Är du debuterande författare eller har ni aktuella debutanter på ert förlag? Läs mer här om hur du gör för att skicka in och vilka kriterier som gäller.

Vår definition av debutant: En författare kan debutera två gånger i sitt liv: som skönlitterär och som facklitterär författare.

Du kan även hitta debutantporträtt här, i bokstavsordning A-Ö.

De senaste debutanterna

  • I mitt yrke som historiker har jag fått brottas med frågan hur man bäst beskriver och förstår människors handlingar i det förflutna, i lägen då källorna inte räcker till. En del av lösningen ligger i fiktivt historieberättande, t.ex. historiska romaner. För även om personerna och intrigerna är påhittade så kan de med större djup illustrera en viss tid och dess förutsättningar.

    På så vis skildrar jag i min kollektivroman De rotlösa hur människor under Sveriges industrialisering och urbanisering på 1800-talet lyftes in i ett delvis nytt samhälle, där en annan regelbok gällde mellan olika klasser och generationer såväl som mellan kvinnor och män.

    Efter att som historiker ha publicerat ett tjugotal artiklar, bokkapitel och böcker om framförallt svenskt 1800-tal, tog jag således steget 2021 och debuterade skönlitterärt med den historiska kollektivromanen ”De rotlösa”.

    De rotlösa

    De rotlösa

    På övervåningen i Lindströms hus finner vi ”de rotlösa”, de som sökt sig till staden för sitt uppehälle. Vi får bland annat följa den ryggskadade arbetskarlen Olof och hans nyinflyttade dotter Greta, den unge spinneriarbetaren August samt det gifta paret, Valter och Wilhelmina, och deras sjuka barn. Läs mer »
  • ”Är de elaka mot dig därute, min kyckling?”

    ”Bara när Frank ente e me, men han e nästan allti me.”

    Kim och Frank är bröder. Fru Darija är deras mamma. De bor i kvarteret Linjalen på Södermalm.

    Historien började med Kims tunna röst och hans drömska blick. Även med tankar om flykt och jakt. Kim ritar. Han ritar det som inte syns. Det är hans flykt, sedan blir magisk röka det. Skrivandet är min.

    Jag har skrivit i hemlighet. Skyddat det som något bräckligt. Fru Darija skrev små sagor, men hon slutade med det. Hon bevarade hemligheten. Hon höll pennan i handen. Blodet strömmade fram i ådrorna och löste upp propparna. Det var såhär det kändes att vara frisk och omtyckt av sin kropp, tänkte hon. När en person som behöver skriva ner orden inom sig inte gör det, uppstår en stumhet. Kanske är tårarna som Kim ser längst bak i fru Darijas ögon alla de oskrivna orden.

    ”Du måste slå, du måste slå först, sårom fattar.” Han smällde näven i handflatan flera gånger. ”Såhära, såhära, såhära.”

    Jag skrev inledningsvis att historien började med Kim. Den började med storebror Franks nävar också.

    Hennes söner

    Hennes söner

    Fru Darija och hennes familj rör sig i skuggorna runt den riktiga staden. De bor i kvarteret Linjalen på Södermalm i Stockholm. Sönerna och maken är inte som andra. På kvällarna sitter fru Darija vid köksfönstret och fantiserar om de som passerar där nere och om att lämna och göra om. Yngsta sonen Kim som är på väg att bli vuxen ritar det som saknas. Läs mer »

  • Att debutera känns som en äkta askungesaga. Jag växte upp i Ådalen, vid Ångermanälven, ett landskap med stora kontraster. Det är höga berg och djupa dalar, mörka skogar, svarta vatten. Bländande idyll möter ond, bråd död. Som Twin Peaks möter Änglagård, brukar jag säga. Vid nitton års ålder flyttade jag därifrån men har alltid återvänt till min hembygd i mitt skrivande. Som barn skrev jag kortnoveller men jag hann bli 30 år innan jag skrev de första orden i min debutroman. Att det skulle bli en deckare var självklart eftersom jag alltid älskat gåtor och mysterier.

    Sedan arton år tillbaka bor jag i Gävle och har två barn. Fram tills i höstas har jag arbetat som socionom och psykoterapeut, och min huvudkaraktär Annie Ljung är socionom. När jag inte skriver är jag helst ute i naturen eller i någon form av träning. Jag frossar också i kriminalserier på Netflix, och hämtar mycket inspiration till mitt skrivande därifrån.

    Rovhjärta

    Rovhjärta

    Rovhjärta är den första delen i en tät och suggestiv spänningsserie som utspelar sig i Ångermanland – en drabbande kriminalroman inspirerad av folktro, historiska mordfall och 1600-talets häxprocesser.

    Annie Ljung har byggt upp ett nytt liv som socionom i Stockholm, långt från hembyn Lockne. Läs mer »

  • ”Sluta aldrig skriva.” Så stod det på uppsatserna som kom tillbaka i skolan.

    Och jag skrev. Dagbok. Dikter. Rapporter. Analyser. Mer dagbok. Om hur jag inte var på rätt ställe.

    Jag sadlade om. Utbildade mig till reporter – långt bort. På
    artiklarna jag fick tillbaka lyste det: ”Du kan inte skriva på
    engelska.” Tills det vände och stod: ”Sluta aldrig skriva.”

    Och jag skrev. Om människor, stora händelser: presidentval,
    börskrascher. Men jag behövde få ihop världarna.

    Jag flyttade hem och började skriva för ett företag. Livet sprang på. Jag sprang på.

    Två fina barn kom. Hus kom. Men fast det var mer än jag kunde önska, skrev jag inte längre. Inte så som jag gjort. Tills kroppen sa stopp. Tills den sa du ska inte vara en tunn månskära. Du ska vara hela du.

    Då skrev jag en bok. Och lusten återvände.

    Så ett vet jag: jag ska aldrig sluta skriva.

    Kirskålsgrannar

    Kirskålsgrannar

    Kärlek, konkurrens och vackra trädgårdar på den skånska landsbygden.

    Pommie Dahl är bygdens trädgårdsstjärna med Österlens mest prunkande rosor och tätaste lavendel. Men när trädgårdscelebriteten Frank Blumer flyttar in i huset bredvid, hotas plötsligt hennes ställning. Läs mer »

  • På min väg har jag träffat alla upptänkliga människor.
    Unga och gamla. Varma och kalla. Onda och goda. Trygga och trasiga. Glada och bittra. De flesta var nog lite av varje.
    Och alla har de haft något att berätta.
    Jag har träffat dem som fångvaktare, som journalist, som musiker, genom släkt och vänner.
    Och jag har lyssnat på dem.
    Det är en ynnest. Att kunna lyssna och vilja skriva. Att kunna plocka upp, blanda, sila och återanvända en snutt av alla de där människorna, ge en portion av sig själv och sedan skapa någonting nytt.
    Det var väl det jag insåg med tiden, att de bästa böckerna var de som innehöll riktig människa. Att det egentligen inte var det dödande skottet eller örfilen, det hårda ordet eller kyssen som betydde någonting, utan snarare vad som hände inom de där människorna som tog emot och gav. Någonting som väckte känslor som man kunde känna igen. Det är väl det som är konstens essens.
    Det är just de böckerna som har en framträdande plats i min välfyllda bokhylla. De som är skrivna av författare som har lyckats lägga in människan där mellan bladen.
    Det är något att sträva efter, att förtjäna en plats där.

    Mannen som försvann

    Mannen som försvann

    Kvinnan var kanske i tjugofemårsåldern. Hon hade mörkt och vågigt, axellångt hår. Hennes ögon var öppna och uttorkade och hade en grå hinna. Över kvinnans bröstkorg hade någon i ohyggliga, blodiga bokstäver skurit in: KILROY WAS HERE  

    Bokhandelsbiträdet Hans Arnesson räddar en fyraårig flicka från att drunkna i Hamnkanalen. Läs mer »

  • När mina barn var små fick jag upp ögonen för hur skadliga kemikalier påverkar miljön, och började då leta efter sätt att få till en miljövänligare vardag. För ungefär fem år sedan startade jag Instagramkontot Ekotipset för att kunna sprida informationen som jag hittade.

    Våren 2020 drabbades vi av en coronapandemi, och Ekotipset började växa med tusentals nya följare varje dag – förmodligen som en följd av att många tillbringade mer tid hemma och hade lite mer tid för städning. Mina tips spred sig som löpeldar, inte minst de om rengöring med ättika och bikarbonat.

    Nu har jag samlat mina bästa tips i en bok – många är gamla bortglömda husmorsknep som förtjänar att dammas av och spridas vidare, men här finns också ekohacks från nu. Min dröm är att göra mångas städning roligare och smartare, utan att belasta miljön. Förhoppningsvis är denna bok ett steg mot att förverkliga den drömmen.

    Städa hållbart med Ekotipset : husmorsknep och ekohacks

    Städa hållbart med Ekotipset : husmorsknep och ekohacks

    Rent hemma med rent miljösamvete! Städningen blir så mycket roligare om den är strukturerad, effektiv och snäll mot vår planet. Detta är något Ellinor Sirén, kvinnan bakom Ekotipset på sociala medier, är en stjärna på, och här har hon samlat alla sina bästa tips och råd i en miljöklok handbok. Läs mer »

  • Bilderböcker har alltid fascinerat mig. Det är någonting med samspelet mellan ord och bild, hur det ena lutar sig mot det andra. Som barn satt jag försjunken i de rika och färgsprakande uppslagen: Hattjakten, Solägget m.fl. Senare kom jag alltmer att uppskatta det enkla och avskalade, det lilla. Men kärnan är densamma. Text och illustration som gemensamt bär en berättelse framåt. Jag växte upp, reste, flyttade, utbildade mig. Och plötsligt en dag fann jag mig sittande med en egen barnboksidé. Jag hade fått en systerson och började se på saker och ting med nya ögon. Upptäckandet, de små men livsviktiga projekten, förmågan att härma och viljan att göra rätt. Alla dråpliga situationer som blev både roliga och hjärtskärande på samma gång.

    Jag är född och uppvuxen i Stockholm och arbetar sedan flera år som landskapsarkitekt. Trots att både ritande och bildskapande ingår i yrkesrollen så har jag ständigt sökt andra sätt att få utlopp för min kreativitet.

    Boken om Lemmy kom till efter att jag själv fått barn, som en kommentar på det höga tempo som många av oss lever i, hur vi kämpar med att få tiden att räcka till. Utmaningen blev att försöka beskriva detta ur det lilla barnets perspektiv.

    Lemmy

    Lemmy

    Lille Lemmy längtar efter mamma och väntar och längtar efter att få leka. När mamma äntligen kommer hem är hon så trött att hon inte orkar. Lemmy bestämmer sig för att göra mamma glad och han är väldigt stolt över allt han hittar att visa för mamma. Lemmy vill visa hur duktig han varit men mamma har inte tid och måste rusa. Läs mer »
  • ”Mitt intresse för litteratur vaknade inte förrän långt efter tjugo års ålder, i samband med teaterkurser. Innan dess avskydde jag böcker, särskilt romaner, eftersom jag hade svårt att leva mig in i dem. Som barn tänkte jag nog att det värsta jag skulle kunna göra som vuxen, förutom att läsa en bok, var att skriva en bok. Däremot har jag alltid burit med mig ett behov av konstnärligt skapande, och med yrkeserfarenhet som socionom bar jag mängder med material och fick idéer som kom till uttryck genom kreativt skrivande. 

    Människor i utanförskap är ett angeläget tema i min debutroman och kommer förmodligen även att vara det i framtida skrivprojekt. Huvudkaraktärerna i min debutroman är adopterade koreaner, liksom jag själv. Att huvudkaraktärer i fiktiva berättelser är adoptivkoreaner är något jag själv, under min uppväxt, aldrig fick uppleva. Varken i litteratur, film eller teater. Nu har jag bidragit till att ändra på det vilket varit en stor drivkraft.”

    Drömmegården

    Drömmegården

    En mörk decemberdag transporteras den adopterade koreanen Tom Olsson till Drömmegården, institutionen som ligger omsluten av norrländsk skog och tar emot landets svåraste missbrukare. Han möter där behandlingsassistenten David Rex som också är adopterad från Korea. Läs mer »
  • För några somrar sedan satt jag vid sjön i Småland, nära vårt torp. Jag hade skrivit flera manus – men det hade aldrig känts rätt att skicka till förlag. Så vad skulle jag skriva om nu?

    Jag har alltid fascinerats av mordhistorier, men i verkligheten var just döden min stora skräck. När jag var i tjugoårsåldern gick min mamma bort i cancer. Det påverkade hela mitt liv, men det var också mammas småländska bakgrund som gav mig chansen att sitta där vid sjön och fundera på nästa mordgåta.

    Till vardags arbetar jag som manusutvecklare; nu var det dags för mitt eget manus. Titeln blev Var inte rädd för mörkret, trots att jag aldrig haft svårt att sova själv i vårt ensliga torp. Livets mörker är desto knepigare. Det blir även min huvudperson Alva varse när hennes mamma dör under mystiska omständigheter.

    Det var när jag satt där vid den glittrande sjön som jag insåg att nästa manus skulle utspela sig i Småland – mitt i den svenska sommaren.

    Och den här gången skulle jag skicka till förlag.

    Var inte rädd för mörkret

    Var inte rädd för mörkret

    Alva lämnar Stockholm med ett krossat hjärta för att röja upp i det gamla båtsmanstorpet hon ärvt efter sin mamma. Väl på plats i de småländska skogarna får hon veta att modern inte dött en naturlig död. Läs mer »

  • Alla säger att jag är modig. En förebild. Men jag känner att jag inte har något val. Jag måste skriva, och berätta. Vara en röst för de som lider i det tysta. För jag var en gång en av dem. Hela min uppväxt och mitt tidiga vuxenliv präglades av hedersnormer och förtryck, hela mitt liv har varit en enda lista med förbud och begränsningar. Och som jag skämdes. Men idag vet jag att skammen aldrig var min att bära. Ingen väljer att vara förtryckt. Att skriva den här boken är det mest utlämnande och jobbigaste jag gjort, men jag gör det för 15-åriga Elaf och för alla andra som växer upp utan att leva i frihet. Det finns en väg ut. Man vet inte hur stark man är, förrän att vara stark är ens enda val.

    Vem har sagt något om kärlek? : att bryta sig fri från hedersförtryck

    Vem har sagt något om kärlek? : att bryta sig fri från hedersförtryck

    Det är en vanlig onsdagskväll när det som inte får hända händer. Hemtelefonen ringer och Elafs pappa svarar. Hon hör att han är upprörd och sekunden efter stormar han in i hennes rum. Det är en kille som frågat efter henne i luren och hon förstår att det är David, chattkompisen från Lunarstorm som tjatat till sig hennes nummer. Läs mer »

  • I debutboken Järnmärkt har en värld som återspeglar människoöden byggts upp utsprungna från platsen intill mitt barndomshem Högbergsfältet, Persberg. Ett gruvfält vars historiska vingslag manar mig att väcka ljudet av hammarslag mot sten till liv. Tillåter mig fantisera om fattigdomen som präglade området, barnen som hjälpte till både på gruvfältet men även långt nere i djupet. I min släkt finns flera gruvarbetare och min mammas morbror har varit en flitig berättare som levnadsgjort gruvarbetet och slitet i byn.

    Att min debutbok omfamnar historien och platsen där jag vuxit upp är för mig givet, även om mina kommande alster inte stannar kvar i just den lilla gruvbyn i Värmland. Däremot kommer mitt författarskap fortsätta omge sig av de värmländska skogarna och miljöerna. Och det är ett författarskap jag först inte trodde var möjligt. En dröm jag aldrig ägde för jag trodde inte att sådana drömmar kunde leva inom mig. Tills nu.

    Järnmärkt

    Järnmärkt

    »Helén Wigh har inlett ett författarskap som lovar gott för framtiden. Hennes språk är klart som vatten.« Ölandsbladet

    »Helén Wighs Filipstad noir är sensationell. Herregud, vilken skröna, vilken berättare.« Lasse Anrell, Nya Wermlands-tidningen

    Värmland, 1858. Läs mer »

  • Redan i mammas mage föddes en livslång fascination för det mörka och makabra. 

    När mitt fostervatten vibrerade av distade gitarriff och dundrande dubbelkaggar på en konsert med hårdrocksbandet Candlemass förseglades mitt öde. Där och då visste nog det där lilla fostret att hon skulle dedikera sitt liv till mystik och melankoli i både toner och texter.

    Så småningom räckte det inte enbart med ond bråd död dånande ur högtalarna. Som liten flicka fann jag även fara och fasa i skönlitteratur och skräckfilmer.

    Först i vuxen ålder insåg jag att historieböckerna kryllar av hemskheter av olika slag, som tider och omständigheter då en sketen förkylning var detsamma som ett dödsbud.

    Inte i min vildaste fantasi hade jag kunnat ana att jag en vacker dag skulle sitta på jobbet och skriva om blodiga kräkkaskader, ruttna näsor som trillar av och soldater som bajsar ihjäl sig.

    Ärrad och frälst vandrar jag vidare i en underbart härlig tillvaro av hårdrock, hemskheter och historia.

    Världens hemskaste sjukdomar

    Världens hemskaste sjukdomar

    Inget för kräsmagade

    Humorfylld faktabok om historiska farsoter som bygger på hyllat barnprogram. Följ med på en ruskig tidsresa där syskonen Maxi och Lo får prova på tio av de värsta sjukdomarna som har plågat Sverige. Barnen blir smittade med pest, kolera, karies, dysenteri och många fler. Ibland tillfrisknar de och ibland inte. Läs mer »

  • Jag har skrivit den här boken eftersom jag vet att det går att göra mycket för att förebygga psykisk ohälsa i allmänhet och utmattning i synnerhet. Jag ser ett stort behov av bättre psykologisk kunskap i samhället. Psykisk ohälsa, speciellt bland unga, ökar hela tiden, men samhället hänger inte riktigt med, eller prioriterar fel. Man riktar sina insatser mot de som redan mår dåligt, eller skickar dem till vårdcentralen eller HR när problemet redan är ett faktum – trots att man hade kunnat hjälpa dessa personer mer om man istället jobbat förebyggande. Genom att agera före hade man kunnat ge dem verktyg för att tänka på och hantera sin återhämtning, sina tankar, känslor, beteenden och relationer på daglig basis, och på det viset avsevärt minska riskerna för att de senare ska hamna i problem.

    De verktyg som presenteras i denna bok fungerar både för den som vill förebygga en utmattning och för den som redan har drabbats av utmattning. Har du stora problem och känner att boken inte räcker för dig kan du söka professionell hjälp.

    Min dröm är att skapa en värld där alla människor har grundläggande kunskap om psykologi eftersom jag tror att världen hade mått mycket bättre då. Det finns så mycket evidensbaserad psykologisk kunskap som verkligen kan hjälpa personer som riskerar att bli utmattade, deprimerade eller att drabbas av ångest, eller som har problem med sin självkänsla och sina relationer.

    Nära gränsen : så använder du psykologens verktyg för att inte bli utmattad

    Nära gränsen : så använder du psykologens verktyg för att inte bli utmattad

    Upplever du att du är på väg att bli utmattad? Eller har du redan gått in i väggen och är på väg tillbaka? Det här är självhjälpsboken som lär dig att se och motverka syndromet innan det är för sent, särskilt om du inte har möjlighet att gå till en psykolog för att reda ut problemen. Läs mer »

  • Hur hänger allt ihop? Under hela mitt liv har jag drivits av en nyfikenhet på naturvetenskapens olika modeller för att förklara världen.

    Mina föräldrar flyttade till Sverige som arbetskraftsinvandrare från det krigsskadade Europa. Min nyfikenhet togs på allvar och stimulerades av både mor och far. Idag är jag mycket tacksam för fars tekniska uppmuntran och mors humanistiska grundsyn.

    Jag utbildade mig på Chalmers och är docent i Innovationsteknik. 1993 grundade jag Experimentum, ett vetenskapscenter. Den här boken är en sorts förlängning och fördjupning av de experiment som utgjorde kärnan i vetenskapscentret. Jag har alltid varit intresserad av kaosteori, relativitetsteori och kvantteori, och det har blivit drivkraften att skiva den här boken om hur allt kan hänga ihop i det holistiska paradigmet som vi nu befinner oss i.

    2005 tilldelades jag Gustaf Dalén-medaljen för min verksamhet med Experimentum, den finaste utmärkelse en chalmerist kan få av Chalmersska Ingenjörsföreningen.

    Vad väger en tanke? : det holistiska paradigmet

    Vad väger en tanke? : det holistiska paradigmet

    Nyfikenheten driver oss framåt – till nya frågor, till nya överraskande svar. Stephan Mangold, fysiker och uppfinnare, skriver om de stora naturvetenskapliga frågeställningarna på ett lättbegripligt sätt i sin tankeväckande populärfackliga bok Vad väger en tanke? Det holistiska paradigmet. Läs mer »

  • Jag har alltid skrivit. Skrev min första dikt när jag var åtta år gammal efter att mamma hade förklarat för mig vad en dikt är. Jag älskar dig, du älskar mig, vi älskar varandra. Om nån gång vi skiljes åt, är vi tillsammans även då, även då.

    När jag inte skriver läser jag. Att läsa är att resa, sägs det. Men även att skriva är att resa, tycker jag. Det är spännande att se vart orden tar mig. Jag vet aldrig på förhand hur det ska sluta. Jag kan ha en idé om vad jag vill förmedla, men sällan mer än så. Det skulle vara för tråkigt. Inte alls som att resa. 

    Längden av ett ögonblick skrev jag på svala caféer den heta sommaren 2018. Jag ville förmedla en lärdom som år av sjukdom givit mig. Något om vad livet innebär. Vad som betyder något – alltså verkligen betyder något. Något om vad som finns kvar när allt det där yttre har skalats bort.

    Längden av ett ögonblick

    Längden av ett ögonblick

    En morgon när J vaknar hemma i radhuset känner hon att något är fel. Hon lämnar sin dotter i sängen och går ut i hallen där hon finner en främmande man med kniv. Vem är han och vad vill han? Mannen tvingar ut henne i köket och kräver att hon slår sig ner vid köksbordet, om hon inte gör som han säger hotar han att skada hennes dotter. Motvilligt lyder J. Läs mer »

  • Skrivandet har funnits med mig så länge jag kan minnas, även om det i många år bara var en periodvis hobby utan riktigt mål och med skrivbordslådan som enda läsare. I början blev det flera berättelser om svärdssvingande krigare, superhjältar och sjörövare, och senare övergick det till rena deckare och spioner.

    Jag har alltid försökt skriva berättelser som jag själv uppskattar att läsa, och redan från början har jag haft en dragning åt spänning, äventyr och action. Genremässigt hamnar det jag skriver oftast någonstans inom fantastiken och jag kan tycka att de övernaturliga elementen förhöjer en berättelse.

    2013 började jag skriva på en berättelse utan att egentligen veta mer om den än att jag ville skriva någonting serietidningsinspirerat i en mörkare svensk miljö. Sakta men säkert växte handlingen fram i omgångar under flera års tid, och så småningom mynnade det ut i min debutroman En natt i Logtown City.

    En natt i Logtown City

    En natt i Logtown City

    Samtidigt som polisen gör sitt största gripande någonsin, när de tar en ökänd försvarsadvokat, drar ett brutalt råskinn fram genom staden som en enmansarmé. Ingen vet vem han är eller vad han har för mål, bara att han måste stoppas innan han gör allt för stor skada. Läs mer »