Rookie 23 med Ellen Strömberg: ”Man behöver inte vara så jävla tacksam”

När Ellen Strömberg debuterade var yrket omgivet av något nästan mytiskt. Att kalla sig författare kändes ungefär som att säga ”jag är trollkarl”. Åtta böcker senare vet hon att drömjobbet också består av kalenderpussel och kringjobb – och av kampen för att få tid att faktiskt skriva.

Idag finns det framför allt en sak hon önskar att hon hade förstått tidigare om författarlivet.

– Jag skulle vilja säga att jag inte ska vara så jävla tacksam.

Tacksam är hon förstås. Ellen Strömberg har, som hon själv säger, ”alla tiders drömjobb”. Men med åren har hon lärt sig att tacksamheten inte behöver omfatta allt.

När hon debuterade med Jaga vatten 2018 var hon omkring 30 och ny i det maskineri som sätter igång när en bok ska ut i världen. Hon beskriver sig själv som lite naiv inför relationen mellan författare och förlag.

– Man tänker att man bara är goda vänner. Och i bästa fall har man ju väldigt varma och nära relationer på sina förlag. Men det är också en affärsrelation.

– Man behöver kanske inte vara tacksam i onödan.

Som ung visste Strömberg inte ens riktigt hur man blev författare. Hon kände ingen som var det, såg ingen självklar utbildningsväg och tvivlade länge på att hon rent tekniskt skulle kunna skriva klart en bok.

I skolan var hon intresserad, men hade svårt att vara tyst och sitta still. Numera återvänder hon ibland till sitt gamla högstadium för att göra författarbesök. Någon triumferande revansch vill hon inte kalla det. Men nog finns där en sorts personlig upprättelse.

– Jag har lyckats rikta den här energin i en konstruktiv riktning.

Drömjobbet som måste få plats i kalendern

Idag är Ellen Strömberg författare på heltid. Men det betyder inte att arbetsdagarna består av obruten romantid.

– Jag skriver kolumner, jobbar en del med barn-tv på finlandssvenska. Jag gör en massa uppdrag, skriver annat än böcker.

En realitet som hon delar med många författare. Själva bokskrivandet är huvudsysslan, men runt det ligger skolbesök, mässor, framträdanden och andra skrivjobb. Vissa veckor blir det så mycket ”annat smått” att stressen kommer smygande.