Våg av svensk fantasy för unga – nya titlar i flera storsäljande serier

Magiska handböcker, vattendrakar och väktarinnor – nu ges det ut svenska fantasyböcker för unga som aldrig förr. Många av dem lånar inspiration från nordiska miljöer och folktro.

Fantasylitteratur i Sverige bestod länge av översatt litteratur från engelska och amerikanska. Men svenska författare har börjat lockas mer av genren och i vår kommer en hel uppsjö böcker för barn och unga, om pärlfiskare, drakar, väktarinnor och superhjältar.

– Det är jätteroligt och naturligt att det har kommit en generation svenska författare som kanske gör på ett annat sätt, med en lite annan infallsvinkel, säger Maths Claesson som är vd för Science fiction-bokhandeln och har sett genren växa sig allt starkare sedan 80-talet.

Fantasy för yngre

Filmatiseringen av ”Sagan om ringen”, Harry Potter och populära tv-serier som ”Game of thrones” har gjort fantasygenren till en del av mainstreamkulturen. För svensk fantasy hade också ”Engelforstrilogin”, av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren stor betydelse, tror Sofia Flodin, inköpare på Science fiction-bokhandeln.

– Folk trodde inte att det skulle kunna sälja, men förlagsbranschen blev överraskad över att det blev så populärt. Sedan dess har det öppnat lite för fantasy på svensk mark, som utspelar sig här, och har svensk folktematik, säger hon.

Vuxen fantasylitteratur översätts inte alltid och även ungdomar läser gärna på originalspråk, menar Sofia Flodin, om det inte gäller storsäljare som ”Twilight” eller ”Hungerspelen”. Därför riktar sig mycket av den svenska fantasyn till barn i bokslukaråldern, mellan nio och tolv år. Men de senaste åren har det dessutom börjat dyka upp fantasyserier även för de yngre, sex till nioåringarna, som ”Handbok för superhjältar” och serien om ”Musse och Helium”.

– De serierna har blivit jättestora de senaste åren. Jag märker att det är väldigt mycket intresse på förhand och många förbokningar, säger Sofia Flodin, som just nu läser Ylva Hällens serie om Ylvania för sina barn.

Fler flickhjältar

Sverige har en lång fantasytradition, med storheter som Astrid Lindgren och Maria Gripe. Nu finns också en rad nyare referenser, påminner Maths Claesson – till exempel Jo Salmson vars serie om tiggarpojken Tam har nått 200 000 svenska läsare.

Gränserna mellan sagor och fantasy är flytande. Många av de nya fantasyförfattarna lånar också teman från nordisk mytologi.

– Det är mycket nordiska väsen, den typen av tematik har börjat komma, med troll, knytt, väsen och viskor. Älvor som är influerade av huldror – det är den svenska folktron med dess monster och mytologier, säger Sofia Flodin, som också ser en koppling till rollspel och konstböcker på samma tema.

För författaren Sara Bergmark Elfgren har John Ajvide Lindqvist varit en viktig föregångare. Till skillnad mot många andra skriver hon för något äldre läsare: i höst kommer ”Grim”, som utspelar sig i samma värld som hennes ”Norra Latin”. Och hon märker att mycket har hänt sedan hennes och Mats Strandbergs ”Cirkeln” kom för tio år sedan. Fantasygenren är mer etablerad och hjältarna i vårens böcker är i högre grad flickor.

– Det var ett helt annat läge när vi skrev den, därför valde vi att skriva om en grupp tjejer, eftersom vi var trötta på gäng i berättelser där det var killar och en eller max två tjejer, säger hon.

Det omöjliga möjligt

Sara Bergmark Elfgren ser att serietidningsförlag och tv-spelsproducenter på sociala medier har tvingats inse att fansen inte bara är samma sorts mallade killar, vilket har lett till större mångfald. Det välkomnar hon, liksom att den amerikanska fantastiken också numera skrivs av författare med en bredare bakgrund.

– Det är jättetråkigt att bara höra samma historia om och om igen, berättad från samma perspektiv. Vem vill gå till en buffé där det är samma tre rätter hela tiden?

Även Maths Claesson poängterar vikten av nya infallsvinklar på det som annars lätt kan bli klichéer. Författare måste använda fantasyns troper i oväntade kombinationer för att det ska bli bra.

Att förhålla sig till mystik och magi är något som människan dock alltid har gjort, menar Sara Bergmark Elfgren. Delvis handlar det om underhållning. Men att göra det omöjliga möjligt via litteraturen har också andra poänger.

– Det kan vara ett sätt att tackla ganska mörka ämnen. Engelforstrilogin handlade om väldigt hemska saker och ”Grim” är också mörk. Men samtidigt finns den befriande sagotonen, det är en säker plats att utforska olika teman på, säger Sara Bergmark Elfgren och lägger till:

– I sagan kan vi mötas på lika villkor, man går in med sina egna förutsättningar och tolkar på olika sätt. Det kan verkligen vara en brygga mellan generationer.

Text: Elin Swedenmark/TT