Nu plastar man in en livsfarlig bok som har mer än 150 år på nacken

Den här boken bör man handskas med varsamt ...

Sidorna i Shadows from the Walls of Death är så giftiga att man inte kan röra dem utan handskar. Men det fanns ett gott syfte med boken.

Boken har ett par år på nacken och trycktes faktiskt redan 1874. Men den är inte som alla andra böcker. Faktum är att den har något som skulle kunna placera den i vilken skräckfilm som helst – om du rör den, så dör du nämligen. Inte ens innehållet är av det vanliga slaget, utan det rör sig om ett hundratal tester på tapeter. Problemet är att varje litet exemplar är dränkt i arsenik.

Det låter konstigt, men det finns en enkel förklaring. Boken är skriven av kirurgen Robert M. Kedizie, som medvetet ville höja folks kunskap om farorna med att använda just arsenik i en tapet. Ofta använde man det i en blandning tillsammans med koppar för att skapa vackra färgmönster. Och inte var det här undantag heller, utan något man gjorde ofta.

Nu handlade det inte om att folk var dumma, utan de visste att arsenik var farligt att äta. Det man missat var att arsenik också kunde förvandlas till dammpartiklar som sedan smög sig in i kroppen efter slitage och liknande. Istället för att man dog direkt så blev det en långsam förgiftning som tog livet av det tapetälskande folket där borta i USA.

När Robert M. Kedizie förstod att det var något liknande som skedde, vilket tidigare varit okänt, så gjorde han 100 kopior av boken Shadows from the Walls of Death och skickade dem till bibliotek runt om i Michigan. Innehållet har nästan bara just tapetbitarna, och mycket lite text. Med boken skickades också en förklaring om vad den var och innehöll, så att man var på sin vakt i närheten av den.

Av alla de där ursprungliga böckerna finns nu bara en handfull kvar, eftersom biblioteken blev skrämda och ville skydda sin personal. Men tre exemplar har vi alltså kvar i världen, varav det ena finns på Michigans universitet, nerstoppat i en grön låda. Varje sida har plastats noggrant så att man kan studera den utan att riskera livet.

Men så har det inte alltid varit. Innan 1998 kunde vem som helst begära ut den, men fick då ha på sig ett par rejäla handskar. Och den fick bara lämna sin plats under viss tid, och då med ett särskilt råd.

– Slicka inte på fingrarna efter att du bläddrat bland sidorna …

Ett av de andra exemplaren har studerats noga för att man skulle se vilka ångor som avdunstade från den. Inget enkelt jobb, eftersom de som fick utföra uppdraget behövde ha på sig stora dräkter som man annars ser i laboratorium som arbetar med smittsamma sjukdomar. Samtidigt försöker man plasta in också det exemplaret nu, för att inte riskera någons hälsa.

Slående är hur vackra alla mönstren är, inte minst om man frågar forskarna som arbetat med boken. Det är makalöst, säger de. Förtrollande nästan.

– Men det är som en sådan där pilgiftsgroda, säger Dr. Kedzie. De mest vackra tingen kan också vara de dödligaste.

Conny Palmkvist är författare, spökskrivare och journalist. Han har skrivit sju romaner och tilldelats Helsingborgs Dagblads kulturpris och Umeå novellpris.
Inga kommentarer än

Kommentarer är avstängda.