Söndagstuggare: Kan romankaraktärerna hjälpa oss att skapa en bättre framtid?

Fackböcker om klimatet är bra men vi behöver narrativ för en levande planet också i feelgood och deckare, och alla författare är välkomna att bidra. Kanske lämpar sig rentav det vardagsnära berättandet bäst för att förändra vår syn på vad som är normalt, resonerar författaren Victoria Olausson i ett gästblogginlägg.

Medan regnet faller utanför läser jag om hur värmerekorden exploderar sommaren 2023. Extremväder skördar dödsoffer och FN låter som en vetenskapligt baserad domedagsprofet. Jag funderar över författarnas roll och hur förlagen kan stötta dem.

Flodhästar i Thames och tennisbollshagel

För denna sommar brinner världen och vi måste få ett stopp på det. Den 10 juli hade Kanada 639 aktiva skogsbränder, varav 350 var utom kontroll. Ett par veckor senare orsakade skogsbränder undantagstillstånd i Grekland. I Italien plågades invånarna av såväl rekordvärme (48 °C), skogsbränder, översvämningar som hagel stora som tennisbollar. Bibliskt levande exempel på att extremväder blivit vardag.

Globalt sett är de första juliveckorna de varmaste sedan mätningarna började. Forskare uppskattar faktiskt att det inte varit varmare på 125 000 år när flodhästar simmade i Thames och London inte fanns. FNs generalsekreterare Antonio Guterres menade nyligen att ’klimatet är bortom kontroll’ och att vi trätt in i eran ”global kokning” (global boiling).

Sätt bokens karaktär på elcykel

För oss som orkar lyssna är dessa fakta lika chockerande som välbekanta. På den ljusa sidan vet vi att lösningarna finns. Entreprenörerna har tagit fram dem åt oss, och de är kommersiellt mogna: använd förnybar energi, res elektriskt, återvinn för slutna kretslopp, skydda mer natur och ät vegetariskt. De måste bara införas snabbare, medan problemets orsaker fasas ut. Styrning från makthavarna behövs, men även sociala normer måste förändras. Det är just där författarna kommer in.

Forskare ropar sedan flera år efter ett nytt narrativ för mänskligheten. De som hittills känt sig manade är ofta naturvetare eller intellektuella filosofer med ”mind-boggling” böcker som den Den obeboeliga planeten av David Wallace-Wells. Sådana böcker måste vi ha. Men djupgående normförändring kan inte drivas enkom av facklitteratur eller larmklocksböcker. Livet på jorden tillhör oss alla. Vi behöver narrativ för en levande planet också i feelgood och deckare, och alla författare är välkomna att bidra. Kanske lämpar sig rentav det vardagsnära berättandet bäst för att förändra vår syn på vad som är normalt. För när vi ligger i hängmattan och bläddrar i en bok vilar troligen också våra egna försvarssystem.

Det kan börja enkelt: en karaktär råkar arbeta som miljöjurist, eller får nog och strejkar för klimatet. Kanske huvudpersonen tar tåget istället för flyget? Eller så ges extremvädret och naturen mer plats där ute i kulisserna. Perspektivet vidgas bortom det snävt mänskliga till att inkludera något vildare. Endast kreativiteten sätter gränser, och ingen annan har väl fantasin till yrke som författarna?

Hjärnavtrycket är det största ekologiska fotavtrycket

Men de som skriver kan inte arbeta i isolering. Jag tror att förlagshusen också har en roll att spela. Två tredjedelar av svenskarna läser böcker på fritiden, så deras samordning kan göra enorm skillnad. Fast när jag tittar på de största aktörernas hållbarhetsrapporter tycks mig insikten saknas om att det är genom produkterna, dvs böckernas innehåll, som de kan ha sin i särklass största påverkan på miljön.

Det hållbarhetsarbete som bedrivs riktar in sig på saker som energi, pappersråvara, och de anställdas resor. En viktig början, men vad jag sett tar endast Storytel steget ut och pratar om sin ”brainprint” på läsarna. Även då uteblir dock den ekologiska hållbarheten, trots att intressenterna ser klimatkrisen som ett för bolaget mycket angeläget område.

Vid det här laget är nog några av er upprörda. Yttrandefrihet och konst för konstens egen skull är principer vi inte kan tumma på! Det håller jag med om. Ändå tror jag att förlagen kan inspirera, stimulera till branschsamtal och kanske erbjuda utbildning. Skönlitterära skribenter, ensamma i sin skrivarstuga, vill väl veta hur förlagen tar ställning? Även enskilda förläggare kan önska stöd från ledningen, för när de organisatoriska ramarna saknas överlämnas initiativet åt eldsjälar som agerar ”på egen risk”. Men när planeten brinner behöver vi som FN säger ”alle man på däck”.

Visst vill många författare låta läsarna få fly världens stress för en stund. Men om det betyder att själva verkligheten förnekas kanske feelgood-böckerna snart hör hemma på fantasy-hyllan?

Historier kan erbjuda läsvärda berättelser med genuina karaktärer som får lyckliga slut, samtidigt som de förändrar vår samtid. Jag tror att läsare gärna ser ett angeläget budskap mitt i lättsamheten. Därför sitter jag här i skrivarsoffan med just ett sådant feelgood-manus. Jag letar efter ett förlag och kanske en eldsjäl, en själsfrände, eller två. Vem vill vara med mig och engagera för en bättre värld?

Om gästbloggaren
Victoria Olausson har det senaste året skrivit på ett skönlitterärt feelgood-manus, och redan gett ut fackboken Grön kommunikation på Liber. Till vardags arbetar hon på Världsnaturfonden.