fbpx

Jonas Karlsson: ”Bli föräldralös var jobbigare än jag trodde”

"Jag gillar korta berättelser, eller den sorten som bygger på ett skeende, jag kommer nog aldrig att skriva en episk roman", säger författaren och skådespelaren Jonas Karlsson. Foto: Janerik Henriksson/TT.

Han skrev i sorgen över att förlora sina föräldrar. Jonas Karlssons nya roman Regnmannen, hans mest personliga hittills, handlar om Ingmar som lever för att vårda sina rosor.

Hans flyktyrke är trädgårdsmästare, det brukar skådespelaren och författaren Jonas Karlsson skämtsamt säga. Men faktum är att gödningsmedel och skugglägen för växter har en särskild nostalgisk klang för honom – trädgården var hans föräldrars stora passion.

– De funkade så bra tillsammans i det, och de älskade det. Det är en del av min uppväxt, jag tyckte väldigt mycket om att springa runt och vara med dem där, det var något lugnt och mysigt över det, säger Jonas Karlsson ömt.

Med samma värme porträtterar han Ingmar i romanen Regnmannen. Denne är en pensionerad teaterregissör som efter att hans fru gått bort ägnar all sin tid och kärlek åt hennes rosor.

ANNONS

Det är tolv år sedan Jonas Karlsson debuterade, och sedan dess har han varvat sin skådespelarkarriär med att ge ut kortromaner och noveller. Den nya boken tycker han känns som den första riktiga romanen. Vägen fram till den var känsloladdad. Hans mamma fick en hjärnblödning för några år sedan och gick plötsligt bort. Under sjukdomstiden upptäckte Jonas Karlsson också nya sidor hos sin pappa.

– Han tog hand om henne så himla fint. Han åkte till sjukhuset varenda dag. Det var så kärleksfullt och ömt, så det var nästan som att få en ny pappa, jag visste inte att det där fanns i honom.

Hans barndom var både kärleksfull och lycklig, intygar han. Men hans pappa delade ändå vissa egenskaper med huvudpersonen Ingmar: de tillhör båda en generation män som inte gärna pratar så mycket om känslor.

– När mamma gick bort blev han så otroligt ensam och ledsen. Jag tänkte ”nu kanske vi kan mötas här på något sätt”. Men det var ändå som att han pratade ett annat språk, det gick inte riktigt.

För ungefär två år sedan dog dessutom Jonas Karlssons pappa.

– Då åkte jag ner i något hål och boken kom att handla mer om mig och hur det var att bli föräldralös. Det var jobbigare än jag hade trott, jag var inte beredd på det.

Så småningom blev dock bokens Ingmar en egen person, en lågmäld typ som känns igen från Jonas Karlssons författarskap. Handlingen tar en smått absurd riktning, vilket också det karaktäriserar mycket av hans prosa. Ingmar hittar en märklig kran, som på något vis tycks stå i förbund med regnet.

ANNONS

– När jag skriver är jag så osorterad, så mycket skrivet är bara allmänt och kan man då hitta en kran blir man så lycklig, säger Jonas Karlsson, som prövar sig fram också när han pratar.

Men han förtydligar: det han själv söker efter är just att få upptäcka. Han har ingen agenda utan trevar sig fram och unnar sig att ”simma runt” i det där okända som berättelsen först är.

– Jag har hundratals ”börjor” i datorn. Ibland händer det att det finns något slags mysterium och då brukar jag försöka att inte för tidigt bestämma eller formulera vad det är. Å andra sidan är det väldigt kul när folk förklarar vad det handlar om, det känns rikt att kunna öppna en värld, så får folk fylla i, säger han.

I ”Regnmannen” dras både den förnumstige grannen och en lokal kommunpolitiker in i Ingmars upptäckt. De är alla lite omsprungna, säger Jonas Karlsson fundersamt, som i en Tjechovsk värld av väntan. Ingmar lade hela sitt liv på länsteatrarna – porträttet av honom är också en hyllning till alla de eldsjälar som får Sveriges teaterliv att gå runt. Men plötsligt är han passé, och vännerna försvunna.

Den ensamheten är något Jonas Karlsson har berört förut.

Boktuggs nyhetsbrev
Håll dig uppdaterad om de senaste trenderna. Vi tar dig med bakom kulisserna i bokbranschen. Kostnadsfritt.
Vi delar aldrig din epostadress med tredjepart. Avsluta när du vill.

– Jag tror att jag har skrivit om det för att jag är lite rädd för den där ensamheten, så är det med vissa av de ämnen jag återkommer till, som psykisk instabilitet – i det här fallet handlar det kanske om vanföreställningar, säger han och jämför med trädgården.

Både den och fantasin får gärna vara lite vild – så länge de samtidigt tuktas.

Att hamna utanför gruppen tycker han känns läskigt. Men att vara för sig själv är inget Jonas Karlsson är rädd för – stora delar av barndomen tillbringade han i en tallskog med sina egna fantasier som sällskap. Han minns fortfarande besvikelsen när omvärlden ansåg att han var för stor för att låtsas.

Men den kreativa kranen har han aldrig stängt av.

– I grunden är skapandet ett sätt att kommunicera med andra människor. Jag tror att jag föredrar den sortens kommunikation, som är lite långsammare för jag är en rätt långsam person. Jag har inte ens Facebook – det snabba passar inte mitt temperament.

Text: Elin Swedenmark/TT

Fakta om Jonas Karlsson

Född: 1971
Bor: Stockholm
Familj: Fru och tre döttrar.
Läser gärna: ”Jag läser så mycket. Men jag har just läst Agota Kristofs trilogi, den var fantastisk.”
Bakgrund: Han debuterade som skådespelare i Lars Noréns ”Rumäner” på Teater Plaza (1994). På senare år har han medverkat i bland annat ”Scener ur ett äktenskap”, ”Stormen”, ”Rickard III” och ”Fanny och Alexander”. På film har vi sett honom i till exempel ”Livet är en schlager”, ”Hans och hennes” och ”Miffo”.
Som författare debuterade han 2007 med novellsamlingen Det andra målet. Han har också skrivit novellsamlingen Den perfekte vännen, berättelsen ”God jul” och kortromanen Jag är en tjuv. Hans böcker är översatta till flera språk och berättelsen ”Rummet” har utkommit i elva länder.
På gång: ”Vi kommer att ha premiär på filmen om Thomas Quick i oktober. Sedan är det premiär på en musikalfilm med en massa Thomas Ledin-låtar, där Edward af Sillén är regissör.”

Jonas Karlsson om…

… situationen på Dramaten:
”Jag har varit tjänstledig från Dramaten i flera år. Men jag blir bedrövad. Jag har läst det som skrivits och det är otroligt sorgligt att det ska behöva vara så. Det är helt orimligt att man inte kan gå till jobbet och känna sig säker. På det hela taget är det där huset fullt av så mycket bra människor och fantastiska skådespelare, regissörer och sufflöser, som jobbar dag och natt för att de är så dedikerade åt att göra bra teater. Därför tycker jag att det minsta man kan begära är att alla ska känna sig trygga på teatern.

Det finns inget i att vara våldsam, hotfull, trakassera eller vara utlevande så att folk blir rädda som gör att det skulle bli bättre teater. Det trodde jag att vi var förbi. Tvärtom, bra teater kan man bara göra när alla känner sig trygga och att man litar på varandra fullständigt. För det är så otroligt utsatt att stå där ändå.”

… skrivandet:
”Jag har alltid skrivit. Jag började skriva dagböcker och egna historier tidigt, långt innan jag blev skådespelare. Det är skönt att skriva. Ibland är det för att man behöver reda ut tankarna, man måste formulera sig för att förstå sig själv och världen.”



❤ Tack för att du kom hit och läste …
… det gör oss stolta och glada. Som du märkte slapp du betalvägg. Ett val vi gjort, eftersom vi genuint älskar litteraturen och vill sprida våra artiklar till alla bokälskare. Är du trogen boktuggare och gillar det vi gör – stötta gärna den hårdast arbetande lilla redaktionen i landet. Varje bidrag vi får från läsare som dig, litet eller stort, gör att vi kan fortsätta ta med er bakom kulisserna i bokbranschen. Stöd Boktugg från 35 kr/mån eller 250 kr/år. Det tar bara en minut. Tack.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på linkedin
Dela på email
Dela på print
TT

TT

Om du frågar någon vem som är Sveriges mest trovärdiga nyhetsförmedlare är chansen stor att svaret blir "TT". Sedan 1921 har vi varit en oberoende aktör i Mediesverige med mottot snabbt, korrekt och trovärdigt. Vi gör andra bättre. Så presenterar sig TT på sin hemsida. Boktugg samarbetar med dem för att få tillgång till fler spännande nyheter och reportage än vi själva hinner med.

tt@boktugg.se

Relaterade nyheter

Stäng meny