Efter att ha klivit runt lite på måfå snubblar jag till slut över en mossbeklädd stenhög. Blir stående en stund och försöker få lite styr på tankarna. Aha, den här högen känns igen, den här högen av sten har inte lagt sig där av sig självt. Här finns en historia jag har hört berättas en gång för länge sedan. Berättad av en äldre man sittandes på en knarrig kökssoffa i föräldrarnas kök. Historien om när fattigvården kom på besök hos ”Mor i Sote”.

För uppmärksamma ögon är skogen full av spår från tidigare generationer. En gång levde här människor i hus utan egentliga adresser. I backstugor eller jordkulor. Medan kolarkojor och skogshuggarkojor var tillfälliga vistelser.