Är du debuterande författare eller har ni aktuella debutanter på ert förlag? Läs mer här om hur du gör för att skicka in och vilka kriterier som gäller.

Vår definition av debutant: En författare kan debutera två gånger i sitt liv: som skönlitterär och som facklitterär författare.

Du kan även hitta debutantporträtt här, i bokstavsordning A-Ö.

De senaste debutanterna

Vedran Maras. Foto: Ludvig Swärd

Stephen King sa en gång: ”Böcker är en unikt portabel magi.” Jag upplevde denna magi tidigt i mitt liv. Först genom muntliga berättelser från min farfar, sedan via R.L Stines klassiska skräckböcker för barn och ungdomar. Det var inte desto mindre Dean Koontz med boken Väktare och Richard Matheson med boken Legend somväckte min egen skrivarlust. Än idag kan jag komma på mig själv med att gå tillbaka och läsa just de böckerna för att få inspiration och drivkraft.

Och riktig drivkraft fick jag en sen höstkväll för knappt två år sen. Jag satt lutad över mitt skrivbord med ansiktet i händerna och tänkte: ”Vad skrämmer mig mest?”

Svaret på den frågan presenterade sig nästan genast, och sedan började romanen ta form. Jag kastade pinne efter pinne på brasan som till en början brann långsamt men som snart flammade upp. Karaktärer framträdde ur mörkret: en hämndlysten far, titelkaraktären själv. Därpå kom inspektör Vide Eldh, den outtröttliga. Sedan dök hon upp – Hedda Schwarz, journalisten som vill något mer än att bara skriva för lokaltidningen. De ställde sig runt den metaforiska brasan och värmde händerna. Och jag såg dem, och de såg mig. Efter att ha utforskat deras mörka sidor (Hämnaren är en mörk roman) är jag redo att släppa taget.

Jag är legitimerad lärare i engelska och svenska för gymnasiet och högstadiet. Jag har växt upp i en liten stad mitt i Södermanland. Flen, Sörmlands hjärta. Violen från Flen. Det är härifrån jag i min debut försökt få människor att känna den magi King talade om. Har jag lyckats? Det får tiden utvisa. Min kompis – den så kallade debuten – går sina första stapplande steg där ute nu. Lever sitt eget liv. Ensam. Det finns inget mer jag kan göra. Hoppas att du klarar dig, kompis. Och jag hoppas att du ger samma underhållning till andra som du givit mig.

Hämnaren

Hämnaren

Mario Lekos liv är ingen framgångssaga. Hans sexåriga dotter är allvarligt hjärtsjuk och förhållandet med frun spänt. Liksom många andra gör han sitt bästa för att få allting att fungera men när hans fru och dotter en dag spårlöst försvinner förvandlas hans liv snabbt till en mardröm. Läs mer »
Jessica Nihlén Fahlquist. Foto: Marcus Holmqvist

Jag heter Jessica Nihlén Fahlquist och bor med min man och mina tre barn i Täby utanför Stockholm. Jag är docent i praktisk filosofi och arbetar på Uppsala universitet, men har även arbetat på olika ställen i världen. Min forskning och undervisning handlar om etik inom hälsa och teknikutveckling. Både i forskningen och under hela livet har jag tänkt mycket på vad det betyder att vi som människor är ansvariga för oss själva och varandra. Som förälder ställs man också inför frågor som har att göra med vad som är rätt och fel. 

Jag älskar att skriva, men den största delen av mitt skrivande har jag gjort i mitt jobb. 2018 publicerades min bok ”Moral Responsibility and Risk in Society: Emerging Technologies, Public Health and Environment”. Nu kommer min första roman, ”Välja fritt”, som släpps i juni 2023. Boken handlar om huvudpersonens känslor och tankar kring hur fria eller förutbestämda vi är, och hur vi hela tiden påverkar varandra som människor.

Välja fritt

Välja fritt

Emelie går igenom tre svåra händelser i olika faser av livet. Som tonåring på 1990-
talet upplever hon ett abrupt avslut på en relation med en pojkvän och samtidigt
vänder sig hennes bästa vänner emot henne. Det börjar också gå rykten om henne
och hon anklagar sig själv för det som händer.


När hon precis tagit studenten skiljer sig hennes föräldrar. Läs mer »

Jag var under fem år (2002 – 2007) utplacerad kriminalkommissarie i S:t Petersburg Ryssland för dåvarande Rikskriminalens räkning.

Där var jag medutredare i ett antal konstförfalskningsärenden. En tid efter hemkomsten ifrån Ryssland fick jag tjänsten som renodlad konstutredare. Parallellt med jobbet läste jag på deltid de första två åren konsthistoria på SAV, materialkunskap vid KKH och gick en kurs för konstförfalskarutredare på CEPOL i Paris.

Jag har tidigare haft en spalt på Barnebys där jag skrev om konstförfalskningsutredningar och ingick också i tidningen Konstvärldens expertpanel. Jag ruvade på ett par bokidéer som jag presenterade för bokförlaget Lind & Co som nappade på båda och

2022 utkom jag med faktaboken ”Förfalskad konst” med förord av Ernst Billgren,
2023 utkommer jag (12 juni) med ljudboken ”Jagad av ryska maffian” om rysk konstförfalskning i deckarform. Uppläsare är Reine Brynolfsson.

2025 Räknar jag med att komma ut med faktaboken ”Förfalskad konst är också konst”.

Jag kommer från Boden och växte upp i en miljö där rövarhistorien var en prominent del av den lokala underhållningen, särskilt om man närmade sig ljugarbänken inne på Domus. Den ena historien var värre än den andra, och den tredje hade säkerligen varit med om något ännu värre än den fjärde. Det enda som höll samman berättelserna var att de var uppenbart påhittade, eller i vart fall kraftigt överdrivna, och att det började barka ganska tidigt.

Själv kom jag att fastna för lite mer raffinerade versioner av hitte-på, fantastiken. Allt ifrån Tolkien till Tove Jansson och säkerligen har jag mycket med mig därifrån. Nu har jag försökt gifta samman all denna galenskap i min debutroman Köldhorans sång (eller balladen om den vita viskningen), som innehåller berättelsen om björnmästerskapet i stubbryckning, skräckhistorien om Mörkmården och Väderbiten, visan om vansinnesverket Barnajägarmyndigheten och mycket, mycket mer. Dröm dig gärna bort och tillbaka.

Köldhorans sång (eller balladen om den vita viskningen)

Köldhorans sång (eller balladen om den vita viskningen)

Barnajägarmyndigheten i Alaska har fått problem. Vid de kraftiga temperaturfall som blivit allt vanligare i delstaten börjar barnajägarkittet fallera. Och då tekniken sviker står man där med bara nävarna i de björntätaste av marker. Läs mer »

Det roligaste jag vet är att hitta på berättelser. Det har jag gjort i hela mitt liv. När jag var liten satt jag på hästryggen och hittade på mystiska historier om skogen jag red igenom.

De senaste 25 åren har jag arbetat med scenkonst för barn och unga på olika vis. Jag både skriver, regisserar och skådespelar, men jobbar också som teaterpedagog.

Det bästa med det jobbet är att jag får prata med barn och unga om allt i hela livet. Både det roliga och det jobbiga. I min bok skriver jag om saker som är svåra att prata om.

Jag har gått på teaterskola i Paris och utbildat mig i skrivande på Linnéuniversitet i Växjö.

Jag bor i Lund och har en man och två barn.

När jag skriver har jag ofta sällskap av min hund Pussel. Precis som när jag var liten tycker jag fortfarande om att vara ute i naturen. Även i min bok har skogen betydelse som en plats där huvudpersonen finner tröst och där hon kan bearbeta sina upplevelser.

Skatpakten

Skatpakten

Vi var de utvalda, hade han sagt. Vi var bättre än de andra. Vi var speciella.

Från början kände vi inte till varandra. Ännu mindre anade vi att vi några månader senare skulle stå där som tre hämndgudinnor med trasiga jeans och ett blodigt rådjurshjärta i en Coop-påse.

Stella går i åttan på Ängdalaskolan. Läs mer »

Nilo Khanshan Wörner

Att få känna belåtenhet över sig själv är en känsla jag vill att alla barn ska få uppleva under sin uppväxt. Saknaden av den känslan inför mina utmaningar som barn och tidvis även i vuxen ålder gjorde så att jag ofta använde pennan i min hand för att förstå världen omkring mig. En dag för många år sedan formades ett platt snäckskal, vilket blev starten till min barnbok. 

Jag började sakteligen finna mig själv när jag lät skapandet ta mer plats i mitt liv och när jag bestämde mig för att skola om mig från fysioterapeut till landskapsarkitekt. Jag har precis läst klart mitt andra år och väntar mitt tredje barn i slutet av sommaren. Dagarna har varit utmanande men på ett positivt sätt då jag dag för dag kommit närmare mig själv. 

Att finna glädjen i att vara sig själv kan vara en livslång resa. Därför kan vi inte nog påminna barnen om hur värdefulla de är – precis som de är. Det har varit min drivkraft i skapandet och det känns helt fantastiskt att fler barn nu kommer att få läsa om Knäckis!

Knäckis och det stora plasket

Knäckis och det stora plasket

Det är sommarlovets sista dag. Då brukar alla sniglar samlas vid Plaskis för att se det årliga Snigelplasket. Nästan alla sniglar som Knäckis känner är med och hoppar. Men inte Knäckis ...

Knäckis föddes med ett platt skal. Han känner sig oftast precis som alla andra sniglar, men inte när han ser på Snigelplasket. I år vinner Kudding, precis som förra året. Läs mer »