Eremiterna i tajgan : den största ensamheten

Långt ute i den sibiriska oändligheten upptäcktes år 1978, vid en flygning över den ödsliga tajgan, en gåtfull boplats. En grupp geologer sökte sig till stället. Helt avskilda från omvärlden bodde där fem personer, en familj, i en primitiv liten koja. För två av de fyra redan vuxna barnen var detta deras första uppskakande möte med människor från "världen". Den yngsta, Agafja, var då 34 år gammal.

Om familjens kamp för överlevnad i den storslagna men obarmhärtiga naturen bland vilda djur och i den hårda sibiriska vinterkylan, om det vardagliga livet i den totala isoleringen och avsaknaden av allt det nödvändigaste som en modern människa inte kan föreställa sig livet utan, om omvandlingen av de "medeltida" människornas liv i takt med deras försiktiga kontakter med världen utanför, berättar journalisten Vasilij Peskov i sin fängslande och häpnadsväckande bok Eremiterna i tajgan.

Den dokumentära berättelsen om familjen Lykov kom första gången på svenska 1995. Boken väckte ett enormt intresse och många av läsarna har frågat hur det gått för Agafja sedan hon blivit ensam kvar. Vasilij Peskov fortsätter, trots sin höga ålder, att besöka den starka och egensinniga kvinnan i hennes självvalda isolering i tajgan. I denna bok berättas hela historien från upptäckten av den undangömda boplatsen och fram till idag.