Jag Upphäver Gravitationen" är en stark utlämnande självbiografi från en ung person med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Hen föddes i Rumänien 1991, bara några få år efter att den rumänska kommunistregimen föll 1989. I nästan fyra år bodde hen på ett sunkigt barnhem i Rumänien, fram tills 1994 då hen adopterades av sina svenska adoptivföräldrar till Sverige. Alexander fungerade bra under sina första år, men när kraven ökade på honom när hen började på dagis, så visade sig symtomen på hens funktionsnedsättning allt mer tydligt och vid fem års ålder fick hen sin första neuropsykiatriska diagnos, autism. I boken berättar hen om sin barndom fram till idag, och hur samhällets krav på att vara en pjäs i det sociala skådespelet, och att tvingas engagera sig i sådana saker hen inte är motiverad till, får sina "frekvenser" att blir oroliga och att hen då drog på sig fler psykiska problem när skolan ställde allt högre press på hen. Genom tiderna har hen levt i datorns värld, på flykt från det sociala samhället för att "upphäva samhällets gravitationsfält" och senare upptäckte hen möjligheten att frigöra sina energier via meditation, och plötsligt blev vän med sin inre person, "Alecca", som också är hens "flickvän", eftersom hen har svårt att hitta någon att vara med och därför då vill vara sin egen flickvän, för att på sätt hitta inre styrka och kärlek till sig själv för att kunna klara de utmaningar och krav som samhället ställer på hen. Ur ett spirituellt och tekniskt perspektiv berättar hen också om sin upplevelse av ADHD, autism och OCD, med datatekniken som metafor, att hen är som ett datasystem av annan typ som "söker hela trädstrukturen".