Saudade : att längta bort och hem på samma gång

"Saudade är en strålande bok som öppnar ögonen för migration och den portugisiskspråkiga världen."
<em><strong>BTJ</strong></em>

I den portugisisktalande v&auml;rlden finns ett s&auml;rpr&auml;glat ord som saknar &ouml;vers&auml;ttning p&aring; andra spr&aring;k &ndash; <em>saudade</em>. Uttrycket beskriver k&auml;nslan av att samtidigt l&auml;ngta bort och l&auml;ngta hem. Ordet skildrar en motstridig sinnesst&auml;mning som kan vara b&aring;de pl&aring;gsam och njutbar &ndash; en sk&ouml;n sorg.
Saudade kan uppst&aring; n&auml;r du l&auml;ngtar efter n&aring;got eller n&aring;gon som du f&ouml;rlorat eller som inte l&auml;ngre &auml;r tillg&auml;nglig. Det kan vara en person, en plats eller en livsstil. Att allt fler f&ouml;ds i ett land och hamnar i ett annat g&ouml;r att saudadebegreppet blivit en universell k&auml;nsla. Saudade h&aring;ller p&aring; att bli normen i v&aring;r globaliserade v&auml;rld.

Under Henrik Brand&atilde;o J&ouml;nssons n&auml;stan tjugofem &aring;r i Brasilien har han l&auml;rt sig inneb&ouml;rden av saudade. I sin nya bok, uppf&ouml;ljaren till b&auml;sts&auml;ljaren <em>D&auml;r solen aldrig g&aring;r ned,</em> reser han till de atlantiska arkipelagerna Azorerna, Madeira och Kap Verde, vars befolkningar p&aring; grund av valjakt, vulkanutbrott och fattigdom under &aring;rhundranden emigrerat till Nord- och Sydamerika.

Trots att m&aring;nga funnit ett b&auml;ttre liv p&aring; andra sidan Atlanten saknar de st&auml;ndigt sina &ouml;ar. F&ouml;rfattaren reser till &ouml;grupperna f&ouml;r att g&aring; till botten med saudadek&auml;nslan, b&aring;de hos m&auml;nniskorna i den lusofona v&auml;rlden och inom sig sj&auml;lv.