Byråkrat by day, rockjournalist by night, svarar jag när någon undrar vad jag sysslar med. Men nu backar vi bandet, närmare bestämt till augusti 2005. Jag är 16 år och har som utbytesstudent kommit till ett främmande land där jag kan två ord: köttbulle och kanelbulle. En sak är säker: jag kommer inte att gå hungrig. Eller?
Jo, kanske. Siktet är nämligen inställt på att bli författare, men är man som jag född i skuggan av järnridån får man under hela sin uppväxt höra att man måste skaffa sig ett riktigt jobb först. Därför kommer det att krävas en omväg via juristprogrammet och en statlig tjänst innan jag vågar börja på mitt stora romanprojekt.
Ironiskt nog är tålamod inte min bästa gren, varför jag inte tvekade när möjligheten att börja skriva för musiktidningen GAFFA dök upp. De snabba kickarna av att bli läst har varit guld värda att ha vid sidan av arbetet med romanen. Dessutom är musiken min främsta inspirationskälla. Med facit i hand tror jag resultatet har blivit ännu bättre och jag är glad att få debutera först nu.
Hösten 2006. Alexander har precis kommit till Karlskrona med sin gitarr för att plugga. Kvar i Malmö finns både familjelögnen och den perfekta flickvännen som Alexander känner att det är ganska lätt att lämna utan att förstå varför.
På universitetet blir han snabbt vän med Linda som bor i ett kollektiv och är olyckligt kär i en kompis där. Läs mer »
Jag vet inte hur många gånger jag har fått den frågan. Om man som jag jobbar som journalist och copywriter är det underförstått att vad man egentligen vill göra är att skriva är en roman.
Men varför skulle jag vilja skriva en bok? När jag har fått ynnesten och privilegiet att skriva nördiga essäer, roliga recensioner, bitska krönikor och grotta ner mig i dokumentärer om populärkulturella ämnen som jag verkligen brinner för. Vad mer kunde jag önska mig?
Jag vet inte vad det var som till slut kom i kapp mig. Åren? Någon form av oundviklig identitetskris som alltid letar upp en skribent när de nått en viss plats i livet? Eller den där förbannade förbränningsmotorn jag bär i bröstet som hela tiden vill uppåt, framåt och vidare.
Oavsett vad fanns det något som pockade på mig, från insidan, och ställde den där irriterande frågan om och om igen. ”När ska du skriva en bok?”. Det ena ledde till det andra som orsakade det tredje som utlöste en kedja av händelser och, ja … här är vi.
Hur lever man upp till förväntningar som är omöjliga att infria? Efter framgångarna med debuten Luftfickor flyr Niklas Schön rampljuset. I författarens frånvaro formas en kult kring verket och dess upphovsman tills han 19 år senare gör comeback. Läs mer »
Mitt namn är Joanna André och jag är mamma till tre barn – Alma, Harry och Laura. Tillsammans med min blivande man, Axel, startade vi för sex år sedan en Youtube-kanal under namnet – The Swedish Family. Vi har sedan dess byggt upp en familjär och tilltalande kanal med 15–20 miljoner visningar i månaden! Jag har en bakgrund i tv-branschen och redigerar alla filmer för vår kanal.
För vår familj har läsning alltid varit centralt och viktigt och jag har länge velat skriva en bok. Och nu är det äntligen dags! För min del var det viktigt att utgå från vår egen familj – vilka slags böcker vi älskar att läsa och ha högläsning ur. Det var också viktigt med humor och spänning – och självklart är barnen hjältarna! Precis som dem är till vardags.
The Swedish Family älskas på Youtube, och nu kommer den första boken i en serie för barn i åldrarna 6-9 år.
Det spökar på äventyrsbadet är historien om en helt vanlig familj. Eller helt vanlig är den kanske inte. Mamma är pinsam och skrattar för ofta och för högt. Pappa är tankspridd och klantar sig nästan jämt. Läs mer »
Mitt namn är Annika Kjeller, en glad skåning med dialekten intakt efter en flytt till Göteborg för 25 år sedan på grund av kärleken. Här bor jag numera precis utanför staden, i Mölnlycke med man, son och två dansksvenska gårdshundar i ett hus på den allra bästa gatan. Det kan låta som en klyscha och ”så säger alla” men vi har en alldeles särskild sammanhållning bland grannarna här.
Trivs utmärkt men smygköper en spettekaka allt som oftast och känner alltid ett glädjerus i magen när jag kör över Hallandsåsen mot sydligare breddgrader (läs Malmö). I bilen sjunger jag mer än gärna och övar stämmor till kören jag är med i. Kreativitet är viktigt för mig, jag brukar säga att jag tänker i bilder och ser både privat och yrkesmässigt det stora värdet i att uttrycka känslor och tankar med händerna – skriva, måla, skapa, odla och ”göra”. En självläkande process som visade sig bli ett livsviktigt verktyg i mitt eget liv!
Min bakgrund som pedagog och pedagogista, rektor, familjehandledare och verksamhetschef har bidragit till att jag innehar mångårig erfarenhet av att arbeta med barn och unga samt deras familjer i sorg och svåra situationer, samt att samordna det systematiska kvalitetsarbetet för arbetsgrupp och ledning inom såväl utbildningssektor som ideell organisation.
Engagemanget för att ge stöd i sorg efter olika förluster tog sin början för mig i en aggressiv bröstcancerdiagnos samma vecka som vår son, då fem år, insjuknade i diabetes typ 1. Familjen letade förtvivlat efter något att hålla i när mattan under våra fötter så brutalt rycktes undan. Hälsa och välmående för samtliga i familjen utmanades under många år, stor risk för återfall och tunga biverkningar av cellgifter gjorde mig till en spillra av den person jag en gång var. Min man var anhörig till både en fru och en son med svåra sjukdomar och vårt barn var ett barn som anhörig till en mamma sjuk i cancer med döden flåsandes i nacken och med en egen kronisk sjukdom att hantera. Vår sorg och förtvivlan var avgrundsdjup!
När livet trots allt åter igen rullade på toppades det flera år senare med en oväntad hjärntumörsoperation för min del och familjen föll åter igen handlöst, var och en på sitt sätt. Stödet till vår familj kom från högst oväntade håll och det kom att betyda allt! En avgörande betydelse för min väg framåt till debuterande barnboksförfattare!
Fantastiska människor i vårt nätverk gav familjen och mig personligen under många år stöd på olika sätt genom kärleksfulla och medmänskliga handlingar. Inom mig såddes det ett frö av förundran, att det stödet kom att betyda så mycket för min egen förmåga att fylla på med energi. Det gav mig en oanad styrka och kraft att på nytt skapa trygghet för mig, mitt barn och min familj. Att hitta livsglädjen!
Man kan inte lösa eller återkalla det som händer eller har hänt men man kan återta en ny form av kontroll, tända livsgnistor och därmed skapa framtidshopp! Jag vet!
Att sprida framtidshopp och tända livsgnistor i sorg efter olika förluster, för små och deras stora individer – det är just det jag gör idag genom det egna företaget K Mentorway AB. På en del av min tid hittar ni även mig som verksamhetsutvecklare på Kraftens hus Göteborg, en mötesplats för cancerberörda.
Idag är jag den där grannen på gatan som kan ge tillbaka stöd och medmänsklighet när livet utmanar. I det lilla ligger det stora och tillsammans gör vi skillnad som bidrar till hälsa och välmående!
Det är på riktigt så oerhört viktigt att finnas där för varandra!
Jag heter Ariana Damon och representerar ett litterärt partnerskap tillsammans med min make, som är cirka 14 år äldre än jag. Vi delar en passion för litteratur och berättande, och blandar fantasi med verklighet. Vi har båda ursprung i ett land där kulturarbetare som kritiserar regimen avrättas och deras familjer utsätts för förtryck. För att skydda vår släkt skriver vi under pseudonym.
Min make skriver mest, medan jag bidrar med fantasi, PR i sociala medier och är ansiktet utåt för Ariana Damon. Vi väver samman våra livserfarenheter i vårt skrivande med målet att underhålla, väcka eftertänksamhet och ge insikter som berikar.
Vår debutroman utvecklades från spontan brainstorming till ett noggrant bearbetat verk. Med vår pågående, ännu ej utgivna andra bok, har vi infört en tydligare struktur och strävar efter att leverera ett klart och starkt budskap. Vi drömmer om att en dag kunna skriva på heltid, ständigt förbättra vårt hantverk och djupt beröra våra läsare. Jag hoppas innerligt att vår anonymitet respekteras.
I en värld där nästan alla män plötsligt förlorar sin intimitetsförmåga, tar Ariana Damon med läsaren på en djärv resa i “<em>Jakten på den sista älskaren</em>”. Läs mer »
Äntligen låg den där på bordet! Boken jag arbetat med i flera år. Nu fanns den i sinnevärlden! Till salu där böcker säljs!
Jag har skrivit i hela mitt vuxna liv, artiklar, faktaböcker, prator till tv-inslag, men aldrig en skönlitterär bok.
Så ville jag någonting annat. Det började med att jag gick kurser i att skriva gestaltande, först vid Långholmens folkhögskola i Stockholm. Där fick vi skriva i alla genrer, roman, novell, dikt, dramatik. Det var roligt.
Det fortsatte med Författarakademin, där kravet var att vi till varje möte skulle ha skrivit minst fem A4-sidor på vårt projekt. För då hade jag nämligen ett projekt, en idé hade tagit form i mitt huvud. Jag skulle skriva om hur livet kan se ut i Sverige, för några helt vanliga människor, efter den klimatkollaps som förmodligen kommer att inträffa inom några decennier. Men det skulle finnas hopp, det fick inte bli en dystopi.
Så fortsatte det. Jag skrev och skrev, det blev en bok. Det var det roligaste jag någonsin gjort.
Sonja, Bosse och Lena söker nya möjligheter att överleva i en by i Småland, när klimatkollapsen och den auktoritära överheten tvingar dem att ge sig av från storstan. De ska bli småbrukare i sina forna fritidshus. Det är ont om mat så all tillgänglig mark ska odlas upp, till och med gräsmattorna runt deras hus. Läs mer »
Mitt namn är Emelie Bodin, är nyss fyllda 35 år. Jag bor på en liten ort i Västergötland i villa med man och tre barn. På fritiden älskar jag utomhusaktiviteter – allt ifrån en lugn skogspromenad till skidåkning under vintertid, naturen är min plats.
Jag har älskat att skriva så länge jag kan minnas, det har alltid varit min kran. När jag för ett och ett halvt år sen öppnade kranen helt flödade orden ut, bokstav efter bokstav fyllde de tomma bladen och min debutroman tog form.
Till vardags arbetar jag som ekonom med juridisk kompetens, att skriva och få använda det fria ordet är för mig en absolut nödvändig motpol till det annars så strikta ramarna jag behöver förhålla mig till i mitt ordinarie jobb.
Som det är nu trivs jag med kontrasten i att få arbeta med det jag gör, som för att hålla fötterna på jorden eller hindra mig själv från att sväva iväg i skrivandets förtrollande värld. I en förlängning kanske författarskapet skulle kunna bli en heltidssysselsättning, men efter jag går helt på känsla i allt jag gör är dagsläget helt i linje med min inre röst.
Hur som helst är jag nu, overkligt nog, en debuterande författare som hoppas på att få dela många fler skrivna ord med omvärlden. I stort eller smått är mindre viktigt – bara hjärtats röst följs kommer skrivandet därefter.
Lyfte man blicken ovanför lyktornas sken kunde man se hur de mörkt gröna talltopparna mötte den ljusa sommarnattshimlen. Just i denna sena timma var ljuset något alldeles speciellt, dunkelt på något vis. Finnskogen bar på en magi som inte gick att förklara. Tonerna av kvällens sista låt klingade ut. Läs mer »
Jag önskar att jag hade börjat skriva mycket tidigare, men universum hade sin gång och jag försöker lita på den.
Jag heter Elin Heldin och började skriva för några år sedan, när barnen var små och det fanns mycket som behövde komma ut, både ord och historier och karaktärer.
Jag arbetar till vardags som landskapsarkitekt men trots att det kan vara ett kreativt yrke behövde jag mer av den varan, en plats att kunna få helt bestämma och skapa det jag vill utan regler eller ramar. Samtidigt som jag började skriva på Alla hennes monster började jag också illustrera till den: världen, karaktärerna, magisystemen och kopplingar i handlingen – och tack vare det arbetssättet kom jag närmare den slutliga historien. Världen runt oss är en perfekt inspiration till en fantasyhistoria och för mig är det inte så mycket fantasy utan bara en förlängning och en metafor för det verkliga livet. Min huvudkaraktär Helmis upplevelser och insikter är egentligen inte så långt ifrån det jag tror att de flesta av oss omges av, bara i en något uppskruvad takt och intensitet.
Jag är uppvuxen i Uppsala och många av miljöerna som inspirerat mig är tagna härifrån, dock med fiktiva namn. Dessutom har mina somrar i semesterorten Båstad gett mig ytterligare inspiration till det lilla samhället jag kallar Rödviken.
Att skriva är den absolut bästa terapiformen och jag önskar att alla fick testa på hur det kan vara att ledas av en karaktär och en historia, som om den skrev sig själv, samtidigt som man får klarhet och insikt i sitt eget liv.
Inka Gurung heter jag. Jag har rötterna i Jämtland och är uppvuxen i Stockholm. Efter många år av resande världen över hamnade jag i Nepal och fann en passion i forspaddling i Nepals djupa grönskande dalgångar. Jag blev kvar i många år och paddlade, vandrade i bergen, njöt av den stressfria tillvaron och startade så småningom ett eget företag och började guida besökare både på floderna och i bergen. Av en slump(?) träffade jag en dag en ung nepalesisk tjej som blev förtjust över att höra att jag var forspaddlingsinstruktör och hon bad mig att lära henne. Det blev starten på ett projekt där jag lärde många unga kvinnor i den mansdominerade turistbranschen att paddla och utbilda dem till äventyrsguider. När jag flyttade tillbaka till Sverige hittade jag det lilla samhället Dala-Floda vid den forsande Västerdalälven. Här bor jag nu tillsammans med mina två barn och leder forspaddlingskurser, skogsbad, yoga och frigörande dans när jag inte skriver, jobbar i trädgården, paddlar SUP-bräda eller reser till Nepal och guidar resor.
Nirmala bor tillsammans med sin pappa och två bröder på en bergssluttning ovanför Trisulifloden. Livet i byn är inte lätt. Pappa dricker och de har svårt att få ihop till brödfödan. Trots det vill Nirmala inget annat än att leva tillsammans med lilla Babu och storebror Raju, och ta hand om djuren och odlingsdungen. Läs mer »
Jag heter Åsa Norrby och debuterar med spänningsromanen ” Du kommer aldrig undan”.
Det är en fristående del i trilogin om det fiktiva samhället Östermo. Under hela min uppväxt i Tännäs och Funäsdalen som ligger i Härliga Härjedalen, präglades jag av estetiska uttryck. Mina morföräldrar byggde upp familjehotellet Tännäsgården, tidigt 60-tal och där gavs både konserter och konstutställningar. Jag fick tidigt spela och agera inför publik tillsammans med mina föräldrar och morföräldrar. På repertoaren stod allt från Vivaldi via Beatles till Svarta Rudolf.
Dikten ”Svarta Rudolf” skrevs av poeten och författaren Erik Axel Karlfeldt, tillägnad Albert Engström. Den tonsattes senare av en släkting – Robert Norrby. Vad jag inte visste som barn, var att den handlar om Svarta Rudolf som dansar med en flicka i Roslagen, dit jag sedermera flyttade efter min musikutbildning i Stockholm.
Tillsammans med min man, våra barn och barnbarn som bor i närheten, har vi naturen inpå knuten med allt det underbara som finns där. Även om det ibland är bistert att bo nära Roslagskustens kalla vindar.
Pedagogik har alltid intresserat mig och med mina trettio år som musiklärare, ville jag inte bara förmedla ämnet musik utan också skapande i alla dess former – dans, drama, bild, form och det som också ligger tätt intill – att öppna det inre rummet.
Som dirigent och kompositör för kör och orkester utvecklade jag mina idéer tillsammans med fantastiska skådespelare, musiker och sångare.
I min estetiska värd har böcker och text alltid varit viktiga och viljan att skriva har funnits länge. När jag kastade mig över det här projektet för ett par år sedan kunde jag aldrig drömma om hur roligt det skulle bli.
Med min bok vill jag förmedla att om du är utsatt, förminskad och befinner dig längst ner i det svarta, finns det vägar ut. Vägar som till en början inte syns eller ens verkar existera. Det svåra i att aldrig ge upp och våga lita på sig själv. Att läka och släppa hatet för att bli fri.
Det är 1990-tal. Kerstin börjar förstå att hennes förhållande med Johan är destruktivt. När hon kommer hem från BB efter att de fått barn står Johans mamma på trappan. Detta blir starten på en psykisk terror. Kerstin flyr för att skydda sin dotter, men det är då den verkliga mardrömmen börjar. Läs mer »
Det här med att måla har jag alltid gjort och det känns som att ständigt ha en kompanjon i livet att vända sig till både i glada och tråkiga stunder. Att måla i litet format, djur, figurer och blommor och blad ger mig känslan av att krypa in i en mysig och trevlig bubbla där jag bara vill stanna hur länge som helst. Att rimma på ord och skapa ramsor är ett roligt sätt att lära sig läsa och jag tror vi minns orden bättre när de är på rim. Jag målade bilder och berättade sagor för min dotter när hon var liten. Illustrationerna blev under många år små inramade små tavlor på väggarna innan jag funderade på att de kunde bli en bok.
Förutom att skriva barnböcker arbetar jag som sjuksköterska och har en magisterexamen i omvårdnad inom oftalmologi. Jag är född i Jokkmokk 1967 och har genom åren bott på ett flertal ställen innan jag tillslut träffade min man och hamnade i Gagnef. Här trivs familjen i det gamla men nyrenoverade huset vid sjön. Som konstnär har jag haft en rad utställningar, bl.a. på Örebro Slott, har tryckt fem litografiupplagor på Stentryckeriet i Vikmanshyttan och håller konstkurser i oljemåleri hemma på gården i ateljen. Jag har utbildat mig på konstskolor i Oslo och Stockholm på 90-talet. Olika favoritteman har funnits och det går i perioder var som känns trevligt att måla. Jag tycker också om att måla på stora dukar. Tidigare var det stora stenformationer och klippblock som var intressant, sedan fick blommor från trädgården ge mig inspiration. Nu är det nog porträtt som är favoriten. Jag målar även dalahästar åt Nils Olsson i Nusnäs och har under vintern designat och tagit fram en egen symbol; Krus-korpen, en svart, glad fågel i trä bemålad med lite kurbits. Den representerar våra korpar som finns här och som flyger över vår gård Krusgården och över Mojesjön.
Följ med humlan Pierre på blomsterjakt och träffa djuren han möter längs vägen!
Djur som gör är en lekfull bok på rim om djur och deras kännetecken. Möt apan Liam som målar med händer och fötter, igelkotten Inger som syr ett tält inför vintern och grävlingen Per som ordnar plats för frukt och bär. Men vad gör alla de andra djuren?
Ibland när det regnar särskilt vackert. När regnet är mjukt och når mitt fönster. När känslan är stilla och vacker. När jag ensam och vemodig lyssnar på regnet. Då hör jag änglar gråta det vackra mot mitt fönster.
Jag föddes vid ett hav, en gammal kuststad, vilar staden och havet sin siluett och historia i havet. Ett salt hav. Och vilken vacker tanke att låta havet berätta sin egen historia, spelar en havsorgel sin melodi för mig, jag en långväga turist från ett annat liv – och hav det blev för mig.
Jag växte upp i mitt Malmö. Ett Malmö nära torg och drömmar jag alltid hörde och lyssnade till. Hörde en annan slags melodi än den jag lyssnade till hemma. En barnslig Trappa i ett hörn, jag bland de gamla rivningskåkarna, arbetarhusen strax före rivning. Bland drömmar och människor som bar på minnen och historia. Som äldre brukar jag svara att jag kommer från Klaragatan, norra Sofielund är mitt Malmö från en tid nästan numera glömd. Skånska kullerstensgator och parallellt fanns alltid en osynlig värld utan böcker och fotografier. Det fanns berättelser, minnen komna över ett annat hav en gång. Jag är två världar. Jag är Gästarbetarnas dotter. Gästarbetarna i Sverige, tidigt 60-tal, de som aldrig skulle stanna och inte kunde återvända medan det begav sig och jag deras dotter gråter när jag minns. Det kommer jag nog alltid göra. Gråta och le.
Jag skriver från en melodi som är min. Som är jag.
Ibland när det regnar särskilt vackert. När regnet är mjukt och når mitt fönster. När känslan är stilla och vacker. När jag ensam och vemodig lyssnar på regnet. Då hör jag änglar gråta det vackra mot mitt fönster.
Historien om den osannolika, svåra kärleken. Otrolig kärlek. Otrolig ensamhet. Otroliga liv. Läs mer »
Jag har skrivit denna bok för dig som önskar skapa en tanke- och känslomässig trygghet och på så vis bli känslotrygg i dig själv. I boken lär du dig även att träna din hjärna i att kunna vara mer still, i en värld där allting rör sig.
Jag heter Kendra Fraser–Potts och är livscoach och mindfulnessinstruktör, och vill hjälpa dig att hantera och förstå hela ditt tanke- och känsloregister.
Jag är högkänslig och i boken delar jag med mig av min egen resa med utmattning i bagaget.
Denna bok är för dig som önskar skapa en tanke- och känslomässig trygghet och på så vis bli känslotrygg i dig själv. I boken lär du dig även att träna din hjärna i att kunna vara mer still, i en värld där allting rör sig.
Negativa tankar och känslor påverkar oss alla och det vanliga sättet att hantera dem på är att fly, förneka eller undvika dem. Läs mer »
Jag heter Lina Miller och har precis gett ut min debutbok, Osorterade tankar. En bok med dikter om livet, kärleken och skuggorna runtomkring oss. Om att våga stanna upp i ögonblicket även när tillvaron gungar. Om att låta sig omsvepas av naturens trygghet och att känna tacksamhet för det lilla. Om hur tiden ibland rusar snabbare än livet självt, och hur allt kan förändras med en kronisk sjukdom. Att skriva och arbeta med texter har varit en röd tråd under hela mitt liv; från hemmasnickrade berättelser och tidningar i småskolan till ett yrkesliv som nyhetsjournalist på Sveriges Television, presschef och kriskommunikationsstrateg i en region till att nu vara senior rådgivare inom områdena krisberedskap och totalförsvar. Skrivandet har kommit att bli en viktig ventil och kontrast till såväl krishantering på jobbet som olika utmaningar i livet. Med min diktbok hoppas jag kunna skicka vidare små ögonblick av eftertanke och en stunds avkoppling från bruset i vardagen.
Diktsamlingen Osorterade tankar handlar om livet, kärleken och skuggorna runtomkring oss. Om att våga stanna upp i ögonblicket även när tillvaron gungar. Att låta sig omsvepas av naturens trygghet och att känna tacksamhet för det lilla. Om hur tiden ibland rusar snabbare än livet självt, och hur allt kan förändras med en kronisk sjukdom. Läs mer »
Känslan när boken är ute i handeln? Är du författare på riktigt nu?
– Haha, ja kanske det! Tänk att drömmen gick att förverkliga! Det är spännande men också lite skrämmande att berättelsen inte längre är bara min.
Vem är personen bakom författarskapet?
– En medelålders ex-punkare med familj och kåk på landet. Jag har arbetat länge som journalist, gett ut egna tidningar och medverkat i fackböcker. Skönlitterärt är jag en senkommen debutant.
Varför skriver du?
– Det är något jag måste göra. För att få utlopp för fantasi och kreativitet, men också för att behålla förståndet i den galna men underbara värld vi lever i.
Vilket är ditt första läsminne?
– Alistair Macleans ”Örnnästet”. Minns att jag sträckläste den från pärm till pärm en varm sommarlovsnatt i mitt pojkrum.
Beskriv din arbetsprocess!
– För mig funkar det inte att skriva bara på känsla. Jag behöver ha berättelsen klar för mig för att mitt författande ska lyfta.
Vad jobbar du med nu?
– Research och synopsis till en ny roman, samtidigt som jag marknadsför debuten. Att den ska gå plus minus noll är en mer uppnåelig dröm än att den ska bli en bestseller!
Vinterns första snöoväder har bäddat in småstaden under ett djupt täcke av stillhet. Plötsligt rycks det undan – med ett skri. På elitbandylagets arena har plogbilen blottlagt något lika fasansfullt som ogripbart: ett avslitet huvud. Det är början på en mördarjakt som leder några av stadens invånare ner i en avgrund vars mörker de aldrig kunnat föreställa sig. Läs mer »
Mitt skrivande har sitt ursprung i min själs strävan efter ljus och frihet, och i min kärlek till att skapa världar bortom det som för ögat är synligt. Mitt språk är präglat av min uppväxt nära skogen och av musiken som alltid varit en stor del av min vardag. Under många år turnerade jag som artist runtom i världen och jobbade parallellt som lärare inom skapande verksamheter. Musiken var länge mitt primära uttrycksmedel, men under en svår sjukdomsperiod, då jag tvingades till stillhet, blev poesin en väg till läkning och dikterna till min debutbok Svart kol Vita duvor började formas. Mina texter kommer alltid intuitivt och i ett flöde där känslan alltid förekommer intellektet. Jag lyssnar i ögonblicken och låter orden undersöka vilka bilder och historier som vill komma fram ur kroppens gömställen och ur det som blänker till i viskningarna och ropen runtom oss. Likt sagan har mina dikter en inbyggd strävan efter upplösning och förvandling vilket låter mig och läsarna läka och växa.