ANNONS

Martina Stenström, Fri Tanke förlag. Foto: C Sturmark. Bakgrundsfoto: iStock. Montage: Boktugg.

Sommarserien 2020 – Martina Stenström: Vi gick från att ha flera publika event varje vecka till noll

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på linkedin
Dela på email

Fri Tanke är fortfarande beroende av den fysiska bokhandeln och tog tidigt ett beslut att flytta större delen av utgivningen till hösten för att minimera returer.

Martina Stenström är förlagschef på Fri Tanke och dagens gäst i Boktuggs sommarserie. Hon berättar om en märklig vår som fört med sig flera förändringar på förlaget, i form av inställda event och uppskjutna utgivningar. I sommar tänker hon läsa om en gammal klassiker från sin barndom.

Hur har våren varit för er på förlaget, med tanke på corona och annat?
– Våren har varit märklig, vi gick från att ha flera publika event varje vecka till noll. Vi är fortfarande beroende av den fysiska bokhandeln och tog tidigt ett beslut att flytta större delen av utgivningen till hösten för att minimera returer. Som de flesta andra har vi ställt om till att mestadels jobba hemma och ha digitala möten, säger Martina Stenström.

Vilken är den viktigaste frågan i bokbranschen i höst?
– En långsiktigt hållbar affärsmodell när bokkonsumtionen går från papper till padda. Och samma sak gäller marknad/PR. För vår del också ett sätt att nå ut med samtalsformat när vi inte kan mötas fysiskt.

TIPS: Senaste numret av Magasinet Boktugg ute nu!

Hitta alla tidigare utgåvor av Magasinet här!

Har du något somrigt läsminne, vad brukar du läsa på somrarna?
– Jag brukar läsa ikapp skönlitteratur på sommaren. I sommar funderar jag på att läsa om Kulla Gulla, sträckläste dem första gången ett mellanstadiesommarlov. I augusti ska vi göra ett par digitala samtal med Parkteatern, under vinjetten ”Verket”. Inför det läser jag Calvinos De osynliga städerna och Aleksijevitjs Kriget har inget kvinnligt ansikte.

Uppskjutna utgivningar till trots har Martina några aktuella titlar från Fri Tanke förlag som hon gärna vill tipsa Boktuggs läsare om.

  • Världen själv av Ulf Danielsson är måsteläsning för alla som är intresserade av medvetandets mysterium, tänkande maskiner och huruvida vi kan tala om verklighetens existens. 
  • Neandertalmänniskan av Svante Pääbo finns nu som pocket, det är en fascinerande skildring av människans släkthistoria och ett forskarliv. 
  • Åsa Wikforss bok Alternativa fakta finns i nyutgåva och som ljudbok, inläst av Albin Flinkas. Wikforss ger nycklar till att skilja lögn från sanning och hur vi vet det vi vet.

Är det någon aktuell bok från något annat förlag som du tänkt ”den måste jag läsa i sommar”?
– Jag har fortfarande inte läst Nina Wähäs Testamente. Den tänker jag läsa i sommar!

❤️ Tack för att du läste ända hit. Hoppas att läsupplevelsen var positiv. Som du märkte slapp du betalvägg. Om du har möjlighet får du jättegärna bli Supporter (1 kr/dag) och stötta Boktugg så kan vi fortsätta skriva om böcker och bokbranschen. Det går även att swisha en tjuga eller mer till 123-483 18 71.
(Om du redan är Supporter – tack!)

Anna von Friesen

Anna von Friesen

Anna von Friesen frilansar som journalist, redaktör, korrekturläsare och med andra redaktionella tjänster.

anna.von.friesen@boktugg.se

Lär dig bokbranschen på 5 minuter

Få vårt nyhetsbrev, måndag och fredag. Håll dig uppdaterad om trender och nyheter. Och få lite boktips. Gör som över 8000 andra.

SPONSRAT INNEHÅLL

Sveriges glömda historia, Väringasagan

I slutet på 970 lämnade flertalet män Svitjod, senare kallat Svearike, för att slåss för Vladimir, mot sin bror Jaropolk. Utsikterna för seger var stor. Vladimir hade fler krigare från Norden.

Vladimir var ättling till Rurik, den nordiska fursten över landet Rus, som regerat landet sedan ca 850.

”Vladimirs nordiska krigare, var de verkligen skillnaden mellan seger och förlust?”

”Ja” säger Leif Selander, författare till Väringasagan. ” På den tiden var de nordiska krigarna överlägsna allt motstånd. Nordmännen var fostrade sedan barnsben till krigare, något som inte fienden var.”

Efter att ha uppfyllt sitt löfte Vladimir, fortsatte nordmännen till Miklagård för att hjälpa den Romerska kejsaren mot generaler som gått över till fienden.

Segern över dem gjorde att nordmännen fick bilda Väringagardet. Ett livvaktsgarde som bestod till Romarrikets fall 1453.

”Livvakt och elitgarde i dåtidens främsta civilisation”, avslutar Leif. ”Det är stort. Då var Konstantinopel det absolut mäktigaste riket.”

(...) Läs hela artikeln »