Med När andra njuter ville Quynh Tran bort från debutens stillhet. Nu är romanen nominerad till Nordiska rådets litteraturpris. Men litterär framgång är inte samma sak som ekonomisk trygghet.
När Quynh Tran hade skrivit Skugga och svalka var han trött på nästan allt som hade definierat romanen. Det långsamma tempot, barnets blick.
Debuten från 2021 rörde sig med en säregen försiktighet genom minne, familj och ett finlandssvenskt landskap. I centrum står en familj med rötter i Vietnam, bosatt i Jakobstad. Tran hade varit närmast avogt inställd till tanken på en konventionellt handlingsdriven roman. Han tänkte i fotografier och film snarare än i intrig.
När det var dags att skriva igen ville han åt motsatsen.
– Jag var så trött på hela Skugga och svalka-grejen. Det här långsamma, stillastående, visuella.
Bort från stillheten
I När andra njuter är tempot högre och rörelsen vildare. Romanen kretsar kring tonåringen Lana och hennes mamma Maggie, bundna till varandra men drivna av olika begär och föreställningar om hur ett liv kan levas. Tran började skriva om Maggie, men dottern tog snart allt större plats.
– Jag brukar säga att den första boken är vacker och den andra är ful.
Skugga och svalka belönades bland annat med Runebergspriset, Borås Tidnings debutantpris och Svenska Yles litteraturpris. När andra njuter är nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2026.
Priser och nomineringar sporrar, säger han. Åtminstone för stunden.
– Det är kul att bli uppmärksammad. Men det är inte hållbart att ha det som långsiktig drivkraft.
Ett liv bredvid litteraturen
