Författarbloggen: Hon är här nu

I mina facebook- och instagramflöden har jag många författarvänner och författarkollegor. De flesta väldigt produktiva så det är mer regel än undantag att det dagligen publiceras en massa inlägg och foton som handlar om deras böcker/deras framträdanden/deras medverkan i tv/radio/någon tidning. Oftast klickar jag like och skriver en kommentar och är genuint glad för deras skull. Men ibland ruttnar jag på det, det är ibland lite väl mycket, lite som ett flöde fullt med kattinlägg upphöjt i femhundraåttiosju. Men mitt i mitt ruttnande vet jag. Att jag är precis likadan.

Varför är vi då sådana?

Jo. En anledning är att vi måste synas och höras i bruset. Det är svårt att nå ut och de allra flesta av oss har inte superrika PR-avdelningar i ryggen. Vi måste ligga i lite själva.

Men den allra största anledningen är ju att vi blir så otroligt glada när vi når ut. När vi får publicera en bok / en novell. När vi får vara med någonstans. Att någon tycker att vi är värda att höras på. Då vill vi att folk ska dela vår glädje.

Det är få som vet vilket slit det är att få fram en bok. De flesta författare skriver för att vi älskar det. För att vi måste, för att det är något slags behov. Men sedan är det en så mycket större process. Det är redigering (jag älskar det bollandet med en bra redaktör). Det är korrläsning. (Jag avskyr korrläsning för jag hittar alltid något som korr inte hittat och då blir jag livrädd att det ska vara tusen fel till som varken korr eller jag har hittat och jag ogillar när det är fel). Det är turer med omslag. Det är turer med baksidestext. Det är pressmeddelanden. Det är bokning av signeringar. Det är … ja, väldigt mycket mer än att bara skriva en bok och tjonga ut den.

Så … När vi får vår bok färsk från tryckeriet. Efter allt jobb, allt slit och all tid man har lagt ner. Då är det omöjligt att inte bli barnsligt lycklig. Det är omöjligt att inte ta en sådan här bild och tjonga ut i folks flöde på Facebook och Instagram. För till slut finns det en otroligt vacker bok och den finns på riktigt. Och om någon i mitt flöde ruttnar så får jag bjussa på det. Man kan faktiskt dölja folk man inte orkar läsa om. Eller ta bort som vän.