Myten Rommel

Av Hitlers alla generaler var Erwin Rommel inte bara den mest beundrade utan också den mest mytomspunne. För några är han känd som den skicklige och modige Ökenräven, för andra som en nazistisk krigsförbrytare. Ända tills nu har många frågor kring hans liv förblivit obesvarade men med hjälp av delvis nytt källmaterial tecknar här Maurice Philip Remy en ny bild av Rommels personlighet. För första gången presenteras också konkreta bevis för att Rommel till slut anslöt sig till motståndet mot Hitler. Även om han inte deltog aktivt i 20 juli-attentatet 1944, utan tvärtom avrådde från det, hörde han till den krets av höga officerare som insåg att kriget var förlorat och att Hitler måste stoppas.

För sina insatser i första världskriget tilldelades Rommel det tyska kejsardömets högsta militära utmärkelse, Pour le Merité. 1940 fick han föra befäl över den sjunde pansardivisionen i Frankrike och det visade sig att Rommels trupper flyttade sig fortare och länge än någon annan trupp någonsin gjort tidigare. Framgångarna i Europa ledde till befordran. Och som general i Afrika lyckades han oväntat driva ut britterna ur Libyen.

Efter 20 juli-attentatet upptäckte man att Rommels namn fanns med bland dem som de sammansvurna tänkt tillsätta i landets ledning efter Hitlers död. Beslut tog om att röja Rommel ur vägen men eftersom han var så populär ville man undvika en officiell avrättning. Rommel fick istället välja mellan att begå självmord och få en statsbegravning eller att dömas och arkebuseras. Han valde självmord den officiella dödsorsaken var hjärnblödning.

MAURICE PHILIP REMY (född 1962 i München) är dokumentärfilmare och författare.