Deckarförfattaren Anna Roos skriver gärna om temat klasskillnader och överklasskulturer där hon kan utgå sina egna erfarenheter både från Östergötland och USA. Eftersom hon växte upp på ett slott är det logiskt att sagor fått en roll i en hennes deckarserie.
Anna Roos är civilekonom i grunden med en examen från Handelshögskolan i Stockholm. Tidigare har hon bland annat arbetat på kasino och under en tid var hon bosatt i USA. Idag jobbar hon vid sidan av författarskapet med ekonomi. Hon debuterade som deckarförfattare 2017 med Spel som delvis inspirerades av åren i USA. Och i fjolårets Mercy (2025), som är hennes sjunde bok, tar hon bland annat upp frågor om dödsstraff och aktiv dödshjälp. Boktuggs Kerstin Bergman har talat med Anna om några av hennes starka teman, om att inspireras av sagor, och om betydelsen av hennes tid i USA.
Från slott till exklusiva universitet – med blick för klasskillnader
Ett tema som präglat Annas deckare ända sedan debuten med den psykologiska thrillern Spel (2017) är klasskillnader och överklasskulturer. Jag inleder med att fråga hur det kommer sig att hon velat utforska just det och Anna berättar om sin bakgrund.
”Från början var det inte så medvetet, men i backspegeln kan jag se var det kommer ifrån. Jag växte upp på Mauritzbergs slott [på Vikbolandet i Östergötland] där pappa var trädgårdsmästare. Då fungerade slottet som ett behandlingshem dit rika människor kom. Det blev naturligt att jag observerade hur olika människor och deras förutsättningar kunde vara. Och när jag senare kom till USA såg jag där en annan sida av överklassen.”
Hon berättar att hon som ung länge var nyfiken på USA, och efter gymnasiet insåg hon att hon kunde söka stipendium och få studera gratis där. Hon sökte och fick ett fotbollsstipendium till ett amerikanskt universitet.
”Damfotbollen växte vid den tiden och de svenska spelarna var duktiga och eftertraktade”, förklarar hon. Egentligen var det meningen att Anna skulle ha åkt tillsammans med ett par kompisar, men när det kom till kritan var hon den enda av dem som klarade antagningsproven så hon fick åka ensam. Det blev två år som satte starka spår.
”Jag hamnade i Macon, Georgia 2000. Det låg i södern, i bibelbältet, och var inte alls det USA jag sett på tv. Där fanns gamla vackra skolbyggnader i tegel och det var mycket fokus på att alla skulle läsa engelsk litteratur. Som svensk var det svårt, men jag läste Toni Morrisson, en massa avancerad amerikansk litteratur och Bibeln. Det är något jag har haft mycket nytta av sedan jag började skriva själv, liksom av att jag såg de stora klasskillnaderna mellan studenter och personal på campus. Det var sådant som fastnade, sådant som var annorlunda än hemma.”
”Mercer University var ett privat universitet där studenterna kom från priviligierade bakgrunder”, fortsätter hon. ”Jag påverkades nog mycket av att hamna i en miljö där jag inte riktigt kände mig hemma och inte kunde alla regler. Det skapar en osäkerhet, men också en position där man betraktar sammanhangen lite utifrån. När jag återvände till Sverige började jag läsa på Handelshögskolan i Stockholm. Det var också en sådan miljö. Och när jag senare började skriva dök allt det där upp.”
Från klasskillnader till dödsstraff
Redan i debuten Spel närmade Anna sig USA-tiden.
”Jag gav huvudpersonen Sol lite av mina egna erfarenheter. Jag hade först skrivit ett manus som jag fått refuserat så i Spel tog jag i och la in allt spännande jag upplevt. Medan jag var i USA inträffade 9/11, då hårdnade klimatet och jag kände att det var dags att lämna USA.”
Den senaste boken, Mercy (2025), handlar mycket om dödsstraffet och intrigen utgår från ett brott som begåtts i USA där den svenska förövaren nu sitter fängslad, dömd till döden.
”Georgia där jag studerade hade dödsstraff och diskussionen där kring brott och straff skilde sig mycket från den svenska, sättet man såg på hur brott skulle sonas var ett helt annat. I Sverige talade man vid den tiden fortfarande mycket mer om vård och rehabilitering”, förklarar Anna.
”Och det låg ett fängelse i Macon”, fortsätter hon. ”Det skilde sig väldigt mycket från den öppna anstalt som låg i trakten där jag växte upp hemma i Sverige. Mina föräldrar började arbeta där efter att Mauritzbergs slott bytte ägare, så kriminalvård har alltid varit något närvarande. Men det här var ett svårt ämne, det tog lång tid innan jag visste hur jag skulle angripa det i bokform, förena det svenska med USA.”
Hon berättar vidare att hon följde Annika Östberg-fallet (den svenska kvinnan som dömdes för mord och satt fängslad i USA under många år) och att hon läst Carina Bergfeldts böcker om dödsstraffet. Tills slut föll bitarna på plats och hon kunde skriva Mercy (2025)
”Gruppdynamik är väldigt spännande”
Ett annat tema som går igen i Annas böcker är dysfunktionella relationer mellan unga människor som svetsas samman av hemligheter och ömsesidiga beroenden. I Trosa-trilogin, Morden vid världens ände, skildras exempelvis de ungdomar som huvudpersonen, revisorn Vera Jansson, umgicks med under uppväxten och brotten har sitt ursprung i deras gemensamma ungdomstid.
”Jag tycker gruppdynamik är väldigt spännande”, säger Anna. ”Det är så olika vad man för med sig in i en grupp, alla kommer med olika saker och förutsättningar samtidigt som de är styrda av sina egna rädslor och osäkerheter.”
Även denna tematik är präglad av vistelsen i USA, men Anna hänvisar också både till tiden på Handels och till litteraturen. ”Jag läste tidigt Flugornas herre [William Golding, 1954], där barnen i brist på regler skapar sina egna. Jag har burit med mig de tankarna. Idag handlar det genom sociala medier ofta om större grupper, där regler och beteenden snabbt kan förändras. Jag berör till viss del detta i Mercy (2025), där en av huvudpersonerna använder plattformen X för att påverka människor.”
Med inspiration från sagornas värld
Böckerna i den ovan nämnda trilogin – Lika i döden (2019), En evig sömn (2020) och I mörka vatten (2020) – utgår dessutom från olika sagor eller sägner. Jag frågar hur det kom sig.
”Jag skrev synopsis till hela trilogin innan den första boken blev klar och då satt jag mycket på kaféer och redigerade i Trosa där jag bor”, berättar Anna. ”Trosa är på många sätt som en idyllisk sagostad. Jag tänkte mycket på sagostunder, den där barndomstryggheten, och på hur tryggheten ofta stod i motsättning till innehållet i de gamla sagorna som kunde vara ganska hemskt. Det kändes som en bra kontrast att utgå ifrån.”
”Jag utgick från Trosa och att jag ville skriva om en grupp barndomsvänner, men sedan fick sagorna styra mycket”, förklarar hon. ”Jag tror egentligen att de flesta sagor skulle kunna utgöra grund för en deckarintrig, men det är naturligtvis bra om där finns en tydlig tematik, som i Kejsarens nya kläder [H. C. Andersen, 1837] som jag använde i första boken. Och det är förstås också en fördel om det är en saga som många läsare är bekanta med.”
När det gäller just Kejsarens nya kläder berättar Anna att det som lockade var att sagan handlade om ”det man inte vill se, något som symboliskt också kunde bli en bild för den lilla staden där det finns saker man inte talar högt om.”
Likfynd med sagoteman
En annan plats Anna ofta satt och redigerade på under den tiden var Tullgarns slott inte långt från Trosa, en plats fylld av rosor som gav inspiration till valet av Törnrosa som den andra bokens sagobakgrund. När det gällde tredje boken blev det Näcken, en sägen snarare än en saga, som fick utgöra bokens fond. ”Där var det bokens miljö och Näktergalslunden [naturområde i Trosa] som inspirerade”, konstaterar Anna.
Hon berättar att hon läste olika versioner av sagorna och inte minst av sägnerna om Näcken för att hitta de element hon sökte.
”Jag har använt tematiken, men mer konkret har jag också skapat bilderna av offren som de hittas med utgångspunkt i sagorna”, förklarar hon. Det rör sig om en naken man sittandes på en vintrig kungatron på torget; en kvinna med prinsesskrona som ligger i ett rosenbuskage nedanför slottet; och en man som återfinns i det mörka vattnet i sankmarken.
”Jag gillar kontrasten liken skapar, det obehagliga mot det sagobetonade”, säger Anna. ”Det är roligt att göra på det här sättet och det är viktigt när man ska jobba så länge med något att hitta ett arbetssätt och miljöer man trivs med. Fördelen med sagorna är att de ger ett ramverk för skrivandet, och i mitt fall också för hela serien – det är bra med något genomgående.”
När det gällde Morden vid världens ände hade Anna klart för sig från början att det skulle bli just en trilogi och inte en längre serie med fler böcker med sagoteman.
”Jag hade bestämt redan innan att jag skulle lämna karaktärerna sen, och jag lämnar dem på en punkt där jag känner mig färdig med dem.”
Böckerna i trilogin kom ut i snabb takt, det var ganska exakt ett år mellan första och sista boken, något som var tufft att hinna med trots att synopsis var klara i förväg.
Med förkärlek för familjära miljöer
Utöver trilogin har alla Annas böcker varit helt fristående.
”Jag läser själv alla typer av deckare”, säger hon. ”Ett brott drar i gång så mycket, det fungerar som en katalysator för så mycket slitningar mellan människor. Det är intressant och förmodligen vad som fått mig att väja just deckargenren.”
Huvudsakligen rör sig hennes böcker inom den psykologiska thrillergenren, men Ett dockspel (2022) som utspelar sig på ett hotell i Söderköping, inte långt ifrån där Anna själv växte upp, bär också starka spår av pusseldeckaren.
”Det var väldigt tacksamt med de olika hotellrummen”, säger hon och förklarar att inspirationen egentligen kom från ett hotell där hon brukar sitta och skriva i Trosa, orten där hon numera är bosatt. ”Det är bra att använda sig av miljöer som är familjära, det är ändå så mycket man ska hitta på när man skriver.”
Vad kommer då härnäst? Anna berättar att hon arbetar med en duologi, två böcker som tar avstamp i fabler. Parallellt skriver hon också på fristående psykologisk thriller som i huvudsak utspelar sig på Gotland.
”Den är lite annorlunda i uppbyggnaden och där är det fågelskådning och olika fåglar som utgör ramverket”, förklarar hon. ”Vi får se om jag kommer i mål, men jag hoppas det.” Med tanke på alla de olika bokprojekt hon rott i land hittills, är det knappast någon annan än möjligen hon själv som tvivlar.
Kriminalromaner av Anna Roos
Fristående
Spel (Louise Bäckelin förlag/Modernista 2017)
Pakt (Modernista 2018)
Ett dockspel (Louise Bäckelin förlag 2022)
Mercy (Louise Bäckelin förlag 2025)
Morden vid världens ände
Lika i döden (Louise Bäckelin förlag 2019)
En evig sömn (Louise Bäckelin förlag 2020)
I mörka vatten (Louise Bäckelin förlag 2020)
