Den ukrainska författaren Victoria Amelina var fullt upptagen med att dokumentera ryska krigsbrott – när hon blev dödad i en robotattack. Nu ges hennes bok ut postumt, med vittnesmål om elva kvinnors motstånd.

”I grunden handlar rättvisa om människor, eller åtminstone borde det göra det – på så sätt påminner rättvisan om litteraturen”, skrev Victoria Amelina.

Direkt efter att Ryssland inlett sin fullskaliga invasion lämnade hon sin tioårige son i tryggt förvar i Polen, innan hon gav sig tillbaka in i Ukraina för att dokumentera händelserna. Hon påbörjade en bok om elva kvinnors motstånd men hann inte klart. Den 1 juli 2023 träffades en pizzeria i Kramatorsk av en rysk robot – som dödade 37-åriga Victoria Amelina.

Bara fyra dagar före sin död skickade hon sitt manus till Tetiana Teren, som tills nyligen var verksamhetschef för ukrainska Pen.

– Hon skickade manuset för att hon skulle resa till sin son. Hon hade en fantastisk svart humor, och skrev att ingen vet vad som kan hända nära fronten. Det är outhärdligt att prata om, men när hon dog började vi tänka på bokens framtid.

Dela sanningen

Från att ha skrivit romaner och barnböcker började Victoria Amelina i stället spela in överlevandes vittnesmål för den Kiev-baserade människorättsorganisationen Truth Hounds. Samtidigt träffade hon andra som engagerade sig – efter 2022 försökte alla hitta sätt att vara nyttiga för landet, enligt Tetiana Teren.

– Vi hör ofta soldaters röster, och det är viktigt under kriget, men hon ger en plattform till kvinnor – journalister, bibliotekarier, kulturchefer och författare. Det är starkt att se så olika röster med samma mål, att dela sanningen om kriget med världen.

Victoria Amelina följer bland andra den framstående advokaten Jevgenia Zakrevska som blev soldat och Oleksandra Matvijtjuk, som lett en insats för att dokumentera tiotusentals krigsförbrytelser, och tilldelades Nobels fredspris 2022.

”Viktigast: rättvisa”

Omkring 60 procent av boken hann bli klar – och redaktörerna valde att ta med fragmenten och anteckningarna. De sidorna är en symbol för tomrummet efter Victoria, framhåller Tetiana Teren, men också för ukrainsk historia.

– Vi kan namnge tusentals ukrainska kulturarbetare och intellektuella genom århundraden vars texter inte kunnat skrivas på grund av Ryssland, säger hon.

Bokens lansering sammanfaller med att Donald Trump och Vladimir Putin talar om Ukrainas framtid, och Tetiana Teren tycker att Victoria Amelinas röst klingar starkt nu. Hon brukade prata om hur ord ändrar mening under kriget.

– Som ”fred”. För ukrainare betyder fred inte bara slut på kriget utan också rättvisa för vårt folk och vårt land.

Text: Elin Swedenmark/TT

Boktuggs fotnot: I artikeln och den engelska utgåvan av boken används den engelska transkriberingen av hennes förnamn, Victoria med c, men i den svenska översättningen är det Viktoria med k som gäller. En mer naturlig variant av Viktorija som annars hade varit alternativet.
”Personligen anser jag att j-et finns i uttalet av Viktoria, så det ser naturligare ut. Detsamma gäller Marija/Maria”, skriver översättaren Ola Wallin till Boktugg.

Se kvinnorna se kriget : dagbok om krig och rättvisa

av Amelina, Viktoria

• Förlag: Ersatz
• Format: Inbunden
• Språk: Svenska
• Utgiven: 2025-02-06
• ISBN: 9789189906280

Köp på AdlibrisKöp på BokusKöp på BookOutlet

Fakta: Victoria Amelina

Victoria Amelina började sin karriär som IT-specialist innan hon övergick till litteraturen. Hon debuterade 2015 med romanen ”The fall syndrome: about homo compatiens” som handlar om protesterna vid Majdan 2014. Hon skrev också ytterligare en roman, en barnbok och poesi. Se kvinnorna se kriget var hennes första sakprosebok, som hon skrev på engelska.

Victoria Amelina grundade New York Literature Festival i Donetsk-regionen, nära fronten. Hon fick motta Joseph Conrad Literary Award och var finalist i Europeiska unionens litteraturpris.

Boken har redigerats av fyra personer: Tetiana Teren, Jaryna Grusja, Sasja Dovzjyk och hennes man – Alex Amelin. De har bland annat lagt till 100 fotnoter och inkluderat olika versioner av samma text.

Förordet är skrivet av den kanadensiska författaren Margaret Atwood.