Hans omdebatterade bok ”Kött” tände en debatt om maskulinitet i litteraturen. Själv ville David Szalay framför allt skriva om hur slumpen påverkar våra liv. ”Jag vill inte att den ska betraktas som en bok bara för män”, säger han.

Somliga kritiker har läst ”Kött” som ett sätt att förstå tysta män – huvudpersonens dialog består till allra största del av orden ”okej” och ”visst”. Men för David Szalay började skrivandet i funderingar kring att vara en kropp i världen. Han ville inte, som många författare gör, fokusera på tankar och känslor.

– Jag ser det faktum att vi är levande kroppar som grunden i vår existens. Allt annat strålar ut från det. Det är också något som ofta förbises i litterära gestaltningar av våra liv, säger han.

Skilda åsikter

I centrum av boken står István, en ungersk man som i tonåren råkar ut för ett övergrepp och så småningom migrerar till London där han hamnar i de superrikas värld. Det är upp till läsaren att tolka hur István upplever de omvälvande händelserna.

– Så det kanske inte är överraskande att folk har så olika åsikter om boken, konstaterar David Szalay, som är glad över debatten.

Med ordknappheten ville han också uttrycka att språket har sina begränsningar – vilket präglar de bitvis kyliga sexskildringarna.

– Att skriva om sex är svårt, det kan lätt bli absurt, sentimentalt eller bara konstigt. Jag bestämde mig för att skriva sakligt, utan konstiga metaforer, säger han och hoppas att läsaren själv ska föreställa sig Istváns känslor.

Slumpen viktigast

Szalay tror att en saklig bok om en mans upplevelser sticker ut i en bransch där romanskrivandet till stor del har blivit en kvinnlig angelägenhet. Men maskulinitet var inget han ville undersöka.

– För mig är slumpen viktigare. Det är så jag ser på världen, det börjar med var och när vi föds och vilka som är våra föräldrar. Våra liv formas i den stunden och det är inget vi kan kontrollera.

Boken inleds när järnridån faller och Europa ska enas. I stället växer klyftorna mellan öst och väst, och István erfar både enorma sociala skillnader och drabbas av fördomar mot honom som migrant.

Szalay ifrågasätter hur mycket agens vi har, kan vår fria vilja verkligen påverka våra liv? Redan som 11-åring blev han fascinerad av hur George Orwell i ”Djurfarmen” skildrar hur ödet drabbar människor, oavsett om de förtjänar det eller inte.

– I boken finns ett ögonblick då István räddar en person från att dö, det är moraliskt beundransvärt, men det är inget han blir belönad för. Boken visar att det inte finns något samband mellan moraliska handlingar och framgång.

Text: Elin Swedenmark/TT

Kött

av Szalay, David

• Förlag: Albert Bonniers Förlag
• Format: Inbunden
• Språk: Svenska
• Utgiven: 2026-04-22
• ISBN: 9789100812508

Köp på AdlibrisKöp på BokusKöp på BookOutlet

Fakta: David Szalay

Född: 1974 i Kanada, med en kanadensisk mamma och en ungersk pappa. Han växte upp i Storbritannien och har bott över tio år i Ungern.

Bor: Wien

Familj: Gift och tre barn.

Aktuell: Med romanen ”Kött”.

Bakgrund: Har skrivit sex romaner och tilldelats flera priser, bland annat The Gordon Burn prize för romanen ”All that man is”, som också nominerades till Bookerpriset 2018. 2025 tilldelades han Bookerpriset för romanen ”Kött”.

Favoritförfattare: ”Den frågan kämpar jag med, jag vet inte, jag uppskattar Houellebecq, Alan Hollinghurst, Virginia Woolf, för att nämna några”.

Skriver du på något: ”På sätt och vis. Jag har något halvfärdigt som jag inte jobbar på just nu, jag ser fram emot att börja skriva på det igen”.

Fakta: David Szalay om:

… fördomar mot migranter från öst:
”Det är subtilt. István möter inte en vägg av fientlighet men det finns de som försiktigt hånar hans accent. Och det hånet är ett tecken på större fördomar, kring vem han är och platsen han kommer från. Migranter från Östeuropa blir emottagna på ett ganska nyanserat sätt. Men det finns en nedlåtande sida, att man inte tar honom på allvar.”

… hur han började skriva:
”Som barn gillade jag att läsa och började skriva som en reaktion på det. Jag var i tioårsåldern, läsningen var som en lek som du ville leka från den andra sidan, det var ett naivt och omedvetet försök att återskapa det du njuter av som läsare. Det behövde inte betyda eller uttrycka något, det var bara njutningen i den leken”.