Anna Ahlund: Jag tror på den mänskliga hjärnan och handens magi

Författaren Anna Ahlund skriver om aktuella och utmanande ämnen för unga läsare. Med ärlighet och trovärdighet utforskar hon tonåringars liv, identitet och sociala dynamik. Det är också frågan om ungas läskunnighet som engagerar henne nu. ”Den aktör som inte tar det på allvar nu måste vara rejält ignorant”, säger hon.

Vad sysselsätter dig nu?
– Jag skriver på första delen i en fantasytrilogi som handlar om änglar i Uppsala. Världsbygget är otroligt roligt.

Vilken branschfråga är viktigast för dig nu?
– Ungas läsning. Johanna Lindbäck skrev ett så klokt inlägg i DN nyligen om hur den kvalificerade texten steg för steg tagits bort ur barns liv. Mycket går förlorat när läskunnigheten sjunker, och det kommer att bli allt svårare för unga att klara högre utbildningar. Personligen hoppas och tror jag på ett skifte, eftersom alla undersökningar visar på samma sak. Läsförståelse är centralt i vårt samhälle och mötet med kvalificerad litteratur är en viktig del i det. Den aktör som inte tar det på allvar nu måste vara rejält ignorant. Vi som skriver för barn- och unga behöver även bita ihop lite extra nu, eftersom många vill tafsa på våra ersättningar, till exempel genom skamligt låga ersättningar för ljudböcker och olika digitala format. Men jag hoppas att det blir bättre framöver. Vill vi ha god litteratur behöver även vi som skapar litteraturen få goda förutsättningar. Allt hänger ihop.

Vilken bok läser du just nu?
– Jag gillar att läsa flera böcker på en gång. Just nu är det Sången om Akilles av Madeline Miller, Half bad av Sally Green och Bränder av Moa Eriksson Sandberg och Ester Roxberg.

Vad tänker du kring i vilka format dina böcker ges ut?
– Pappersboken kommer alltid att vara det centrala för mig. Dels på grund av ersättningsnivån i förhållande till övriga format, dels för att den taktila upplevelsen av en bok är svårslagen. Det är ingen hemlighet att vissa format, som till exempel ljudböcker eller Inläsningstjänsts tjänster (Polylino och Polyglutt) ger skamligt låga nivåer i ersättning till författare. Jag tänker att det är nödvändigt att vi som skriver böckerna sätter gränser och avstår vissa format i våra avtal när de inte ger tillräckligt i ersättning. Med det sagt är det självklart roligt med ljudböcker, jag har själv läst in flera av mina titlar.

Hur ser du på användningen av AI-verktyg i bokbranschen?
– Jag hoppas att den som vill använda AI som ett researchverktyg eller liknande får chans att göra det, men att AI i övrigt hålls långt borta från bokbranschen. Jag är inte rädd för att AI ska ta våra jobb, för jag tror på den mänskliga hjärnan och handens magi. Däremot är det väldigt oroande när AI bygger sin kunskap på generering av material som är upphovsrättsskyddat, och att det är svårt att reglera.

Vilken bok eller berättelse kan du inte glömma?
– En liten kärlekssång av Michelle Magorian. Jag är svag för historier som utspelar sig på hemmaplan i krigstid. Den här handlar om första världskrigets England och hur två systrar flyttar ut till en liten by på landet och samtidigt rör sig från barndom till vuxenvärld.

Vad får dig att skriva?
– Tanken på att det jag skriver kan betyda något för en läsare, på riktigt. Att jag kan få någon att känna saker. Att jag kanske kan ge en känsla av hopp om att världen kan bli lite bättre.