Politiker i fiktionen: Bo Baldersons statsråd

Han är 16-barnsfar, synnerligen förmögen – men knappast särskilt politiskt intelligent. Det namnlösa statsrådet i Bo Baldersons deckarserie är betydligt bättre på att lösa intrikata mordgåtor än på att sköta sin ministerpost.

Hur kom det sig att statsministern utsåg en så uppenbart politiskt lealös figur till inrikesminister?

I debutboken Statsrådet och döden hävdar Bo Balderson att det beror på ett missförstånd. Statsrådet, som då bara var en simpel tjänsteman (kansliråd), hade en regnig dag tagit på sig för stora galoscher. För att fylla ut tomrummet i skorna rev han sönder ledarsidorna i morgontidningen.

I samma stund klev statsministern in i rummet, feltolkade situationen och gladdes storligen åt att någon annan också hade blivit rasande av att läsa ledarsidans nedriga påhopp på regeringen.

Hans öde beseglades

”Även en karg och inbunden natur skulle ha värmts av denna spontana lojalitetsdemonstration”, förklarar berättarrösten (den tjänstledige och hypokondriske skolpedagogen Vilhelm Persson – tillika Statsrådets svåger). Där och då beseglades kanslirådets öde. Trots sin mycket ringa politiska erfarenhet utsågs han till inrikesminister.

Det kom att bli elva böcker om det oregerliga och barnrika Statsrådet. Bo Baldersons serie, som gavs ut mellan 1968 och 1990, var omåttligt populär, kanske särskilt hos en borgerlig läsekrets som gillade de tjuvnyp som författaren då och då delade ut till den socialdemokratiska regeringen.

Det sades att pseudonymen Balderson satt med inside information om hur det gick till bakom kulisserna i statsministerns inre krets. Hur kunde han annars leverera så målande skildringar av den politiska världen?

Vem var Bo Balderson?

Under årens lopp kom de intrikata mordgåtorna i böckerna mer och mer att hamna i skymundan för den riktiga gåtan – den om herr Baldersons verkliga identitet. Över 60 personer har pekats ut som troliga Baldersöner, med kända namn som Ebbe Carlsson, Sven Delblanc, Gösta Gustaf-Janson, Olle Adolphson, Maria Lang och Barbro ”Bang” Alfving i spetsen.

”Vi har skrivit varannan mening”, svarade de båda sistnämnda med glimten i ögat när de utmålats som duon bakom författarpseudonymen.

Men trots att ”avslöjandena” har duggat tätt kring Bo Balderson har personen bakom pseudonymen aldrig trätt fram. Hens namn ska avslöjas först vid författarens död, har det sagts.

Eftersom en stor del av de föreslagna namnen, som exempelvis Delblanc, Carlsson och Adolphson, redan är avlidna verkar det mesta i så fall tyda på att det utpekande som gjordes av Aftonbladet-journalisten Jörgen Blom redan 1980 är ett av de mest troliga.

Flyttade till skatteparadiset Irland

Om det stämmer har författarens personlighet förmodligen färgat av sig mer på den prydlige skolläraren Vilhelm Persson i böckerna än på det vidlyftiga och lite omdömeslösa Statsrådet. Bloms bevisning ledde nämligen till en för allmänheten helt okänd adjunkt i svenska och historia vid namn Björn Sjöberg, som fått stora royalty-utbetalningar av Bonniers och flyttat till Irland (som på den tiden var ett skatteparadis för författare).

Men Sjöberg nekade och cirkusen kring Balderson fortsatte.

”Jörgen Bloms avslöjande i Aftonbladet hade visserligen varit korrekt. Men det var inget kul avslöjande i förhållande till de förväntningar som Bonniers skickliga marknadsföring hade blåst upp”, konstaterade Jan Guillou långt senare.

Trots att hajpen kring Statsrådet och dennes trogne vapendragare, herr Persson, har falnat väsentligt på senare år lever myten om Bo Balderson kvar. Och en och annan verklig politiker skulle nog gärna vilja ha tips om hur man som Statsrådet överlever alla politiska kriser, oavsett om man sitter i en socialdemokratisk eller en borgerlig regering.

Text: Sara Ullberg/TT