Anders Möller, mathantverkare och youtuber. Foto: Pressbild

Söndagstuggare: Anders Möller om verklighetens lantliv

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på linkedin
Dela på email

Anders Möller har lämnat staden för ett liv på landet, vilket han skriver om både i sin bok Konsten att flytta till landet och i detta gästinlägg.

Det är aldrig tråkigt på landet

En brand, akut sjukdom eller rovdjursattacker. Det är sånt som är lätt att prioritera. Sånt kommer alltid högst upp på att-göra-listan. Värre är det för de små sysslorna. De som behöver göras men inte nödvändigtvis just idag, den här veckan eller i år. Har de otur så blir det aldrig deras tur.


ANNONS


När jag lämnade stadslivet och flyttade ut till riktiga landet såg jag fram emot det lugna och harmoniska livet nära naturen. Möjligheten att förverkliga alla idéer och projekt som jag ville genomföra. Möjligheterna fanns. Möjligheterna finns. Men de mindre projekten, de roliga projekten: som att plantera en häck, snickra ett bord, brygga öl eller att bygga ett vattenfall hamnar lätt i skuggan av underhåll och nödvändigheter.

När jag bodde i lägenhet hände det att jag hade tråkigt och ville hitta på något att göra. Den känslan har jag aldrig på landet. Här är listan över saker som behöver åtgärdas oändlig. Det finns de återkommande projekten. Som gräsklippning. Jag har några tusen kvadratmeter att klippa och om det inte blir gjort i tid är det inte bara en estetisk störning, det gör också nästa klippning betydligt mer arbetskrävande. När gräset blir för högt kan jag inte köra klipparen i samma hastighet. Jag får köra långsamt för att gräset ska bli snyggt klippt. Jobbet tar längre tid och gräsklippet samlas i små drivor istället för att malas ner till gröngödsling. Så gräsklippning är ett återkommande projekt som behöver göras.

ANNONS

Samma sak med ogräsrensning. Tar man inte itu med kvickrot, hampdån och skräppa i tid så får de ett försprång som du kanske aldrig kommer att hämta in. 

Det här är bara ett par av de återkommande projekt som som hela tiden maler på under lantlivets glansiga yta. Sen finns det de stora projekten. De som tar lång tid och oftast syftar till att göra gården till en bättre plats att leva på. I den här kategorin hittar vi byggprojekt. Nya byggnader som är till för att göra gårdens verksamheter enklare. Och stängsling för att hålla naturens vandaler borta från odlingarna. I flera veckor arbetade jag med att sätta stängsel runt gårdens odlingsytor. Ett alldeles utmärkt stängsel – som ändå visade sig vara ett otillräckligt skydd mot dovhjort och rådjur. 

De stora projekten kan verka nödvändiga men visionerna är inte lika lockande när man arbetat länge med samma sak. Snickarglädjen grumlas efter ett tag när drömmarna mer börjar likna en plikt. Ett stressmoment.

För när all tid ägnas åt de återkommande, nödvändiga, sysslorna och ”de stora visionära projekten” så är det annat som aldrig blir gjort. Även om det skulle kunna vara snabbt fixat.

I flera år har jag till exempel haft problem med tv-mottagningen när det regnar och blåser. Signalen försvinner och vissa kanaler går inte att titta på. Det kanske är en enkelt fel. En dålig koppling till antennen som går att fixa på några minuter. Eller ett litet större projekt som att byta antennkabel. Ändå bara ett par timmars arbete. Men det har aldrig blivit gjort. Antennproblemet har stått på att-göra-listan i flera år men får ständigt se sig omsprunget av andra mer prioriterade projekt.  

Eftersom det är ett intermittent problem – ett som dyker upp bara då och då – är det inget som jag grubblar över i vardagen. Och när det dyker upp och irriterar mig – så är det regnigt och blåsigt. Då vill jag inte klättra upp på taket utan gör en anteckning om att: Detta ska jag ta itu med när jag får tid över. Vilket jag aldrig får.

Min dröm, min vision för framtiden, är inte längre det lugna lantlivet. Jag vill fortfarande bo på landet. Men min dröm är numera att ha ett nio till fem-jobb. Att leva samma liv som jag gör idag men i en mer organiserad form. Att kanske ägna måndag, tisdag åt mathantverk. Onsdag, torsdag åt att göra videofilmer, att ägna fredagarna åt alla försummade småprojekt. Och att vara ledig på helgerna.

Att kanske en gång till och med uppleva känslan av att ha tråkigt och behöva hitta på ett sätt att förströ mig. 


ANNONS


Det kan jag sakna med stadslivet.

Om gästbloggaren

Anders Möller är en mathantverkare och youtuber som tagit det steg många drömmer om: att lämna staden för ett liv på landet. I boken Konsten att flytta till landet skriver han om hur verkligheten konfronterade drömmen – och om hur verkligheten vann. Men också hur man kan göra för att få ett bra liv långt borta från köer, trängsel och hetsen i storstaden.

❤️ Tack för att du läste ända hit. Hoppas att läsupplevelsen var bra. Som du märkte slapp du betalvägg. Mycket tack vare personer som du, som valt att bli Supporters. Dina och andras stöd gör det möjligt att fortsätta skriva om böcker och bokbranschen.  Stödprenumerera från 10 kr/mån eller swisha en tjuga (eller mer) till 123-483 18 71.
(Om du redan är Supporter – tack!)

info@boktugg.se

❤️ Tack för att du läste ända hit. Hoppas att läsupplevelsen var bra. Som du märkte slapp du betalvägg. Mycket tack vare personer som du, som valt att bli Supporters. Dina och andras stöd gör det möjligt att fortsätta skriva om böcker och bokbranschen.  Stödprenumerera från 10 kr/mån eller swisha en tjuga (eller mer) till 123-483 18 71.
(Om du redan är Supporter – tack!)

Relaterade nyheter

Lär dig bokbranschen på 5 minuter

Få vårt nyhetsbrev, måndag och fredag. Håll dig uppdaterad om trender och nyheter. Och få lite boktips. Gör som över 8000 andra.

SPONSRAT INNEHÅLL

Ögonvittnet – en bok om hur illa Kina behandlar etniska minoriteter

En chockerande skildring av en av världens grymmaste regimer – en kvinnas kamp för överlevnad.

De senaste åren har det anlagts över 1 200 koncentrationsläger i Kinas nordvästra provins där man håller personer från de kazakiska och uiguriska minoritetsfolken fängslade. Det kan röra sig om upp emot tre miljoner fångar. Villkoren är omänskliga: hjärntvätt, tortyr, misshandel, våldtäkt och medicinska experiment. Lägren utgör det största systematiska fängslandet av ett enskilt folk sedan Tredje riket.

Sayragul Sauytbay föddes i provinsen och arbetade som läkare innan hon blev utsedd till högre tjänsteman. Hennes liv blev omkullkastat när de kinesiska myndigheterna fängslade henne. Brottet: att vara kazak, en av Kinas etniska minoriteter.

I fängelset tvingades hon arbeta med att undervisa om Kinas språk, kultur och politik. Genom arbetet fick hon tillgång till hemlig information som avslöjade Beijings långsiktiga planer på att underminera både landets minoritetsfolk och demokratier runt om i världen. Efter sin flykt från Kina återförenades hon med sin familj men lever under ständigt hot om repressalier. Detta sällsynta vittnesmål från världens största övervakningsstat avslöjar inte bara den skrämmande omfattningen av Kinas tyranniska ambitioner, utan även motståndskraften och civilkuraget hos en enskild visselblåsare.

Sayragul Sauytbay bor med sin familj i Sverige sedan 2019 och har haft långa intervjutillfällen med journalisten Alexandra Cavelius under arbetet med boken.

(...) Läs hela artikeln »