Hennes pass i studion brukar börja strax före midnatt. Nu tilldelas skådespelaren Katarina Ewerlöf hederspris på Storytel Awards för sina ljudboksinläsningar.
– Det är lite hysteriskt, är man arbetsnarkoman så är man.

Många känner igen henne från film och tv, inte minst som huvudrollen Sara i ”Tomten är far till alla barnen”.

Men Katarina Ewerlöf är också en av de mest efterfrågade ljudboksinläsarna, inte sällan toppar hon listan över rösterna med flest antal lyssningar.

Redan på 1980-talet började hon läsa in talböcker för Synskadades riksförbund. Genom sitt jobb i hemtjänsten fick hon tips av en synskadad journaliststudent som bad henne läsa upp sina texter. Det blev veckans höjdpunkt för den aspirerande skådespelaren.

”En fantastisk skola”

Därför tycker Katarina Ewerlöf att det känns extra roligt att det är Synskadades stiftelse som nu vill uppmärksamma hennes arbete med sitt pris på Storytel Awards.

– De gav mig mitt första jobb som skådespelare innan jag kommit in på utbildningen. Jag lärde mig enormt mycket av att arbeta med romaner, diktsamlingar och berättelser. Det var ju en fantastisk skola för mig, det är jag jättetacksam för.

Efter ett långt uppehåll återvände hon med stor glädje till inläsningen i början av 00-talet. Genom åren har det blivit 180 talböcker och mer än 240 ljudböcker. Hon läser in allt från barnböcker till deckare och klassiker. Men favoriten är romaner, gärna av lite smalare sort.

TT: Vad är det som gör en bra inläsning?
– Man måste vara musikalisk, det tror jag är helt avgörande. Men det är avgörande i allt skådespeleri tror jag. All text är för mig musik. Och sedan berättarglädjen, jag hoppas att det är den som folk känner.

Vill sätta färg

Rösten är faktiskt inte det viktigaste, enligt skådespelaren.

– Jag brukar säga att rösten inte är förutsättningen för en bra inläsning, rösten är en omständighet, säger hon och förklarar att det är hur man väljer att tolka texten som är det centrala.

Hon tillhör inte de mest neutrala inläsarna, ett medvetet val då hon vill sätta färg på tolkningarna.

– Hellre lite mer åt det hållet än att vara så himla ren. Det tycker jag själv är tråkigt att lyssna på, men man kanske ska undvika att göra radioteater på en person. Man får inte fläska i för mycket, det kan bli rätt outhärdligt.

TT: Kan du njuta av ljudböcker eller har du blivit arbetsskadad?
– Jag har inte lyssnat på så många, mest för att jag jobbar så mycket. Men visst har jag lyssnat en del. Jag kan verkligen rekommendera ”Röda rummet” av August Strindberg, inläst av Per Myrberg. Den är ett gott exempel på det roligaste och mest attraktiva med ljudbok.

Text: Hanna Schück/TT