ANNONS

Malva B. skriver erotiska noveller under pseudonym. Foto: Privat

Söndagstuggare: Malva B. efterlyser författare som skriver under pseudonym

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på linkedin
Dela på email

Författaren Malva B. skriver under pseudonym och vill komma i kontakt med andra i samma sits för att hjälpas åt att nå ut.

Jag läser på Boktuggs sajt om digitala boksläpp och utlandslanseringar. Om författare som i coronatider firar virtuellt och skålar i champagne via Zoom. Jag läser om hur förlagen firar ännu en erövrad marknad.


ANNONS


Jag vill också fira! Jag vill fira att min novellsamling Begär numera finns översatt till sex språk. Jag vill fira att mina noveller Professorn, Utflykten, Mödrar och Rollspel släpptes som ljudsinglar av Bonnier Audio i höstas. Men jag har ingen att fira med. Jag skriver nämligen erotisk litteratur under pseudonym.


ANNONS


För några veckor sedan när Begär släpptes på polska av Lust förlag, gjorde jag ett försök att återuppliva mitt gamla Instagram-konto för att nå ut till mina läsare och andra författare som skriver erotik. Det går sådär. Jag har även en Facebook-sida som för en tynande tillvaro med ett tiotal gillamarkeringar sedan i somras, utan ett enda glatt tillrop. Därför efterlyser jag nu författarkollegor som skriver under pseudonym! Har du också svårt att nå ut? Ska vi hjälpas åt? Och kanske börja fira tillsammans?

Mitt alter ego är Malva B. Jag är en nyfiken Vattuman som älskar att resa. Min favoritfärg är lila och jag skulle inte kunna leva utan kardemummabullar! Som författare vill jag chockera och testa gränser. Jag vill avvika från normen och utmana tabun utan att döma. Jag förespråkar jämlikhet på alla fronter, i synnerhet den sexuella! Jag vill få mina läsare att gå utanför sin bekvämlighetszon och släppa alla hämningar.

En god vän till mig som läser bögporr besökte för några år sedan en skrivkonferens för att träffa sin favoritförfattare som skriver under pseudonym. Hen visade sig vara en kort, korpulent mormor, och efter det blev litteraturen aldrig densamma. Sa min vän. Nu är visserligen inte alla som honom och jag är ingen lång, spinkig farfar men en av anledningarna till att jag skriver erotik under pseudonym är ju för att jag som författare inte vill stå mellan min berättelse och läsarens upplevelse av den. Vem Malva är och hur jag ser ut är totalt ointressant!

Men hur ska vi då kunna fira tillsammans, undrar du. Ja, jag tänker att vi kan skåla för varandra på sociala medier utan kamera. Eller klä ut oss för lite Eyes Wide Shut-känsla. Kanske kan vi fixa en FB-grupp där vi delar med oss av tips, pepp och idéer? Låt oss genast skapa samarbeten om digitala boksläpp och utlandslanseringar. Vad tycker du? Jag är öppen för alla förslag!

Skriv en rad till: malvab@outlook.com

Följ mig på Instagram @malva_b_ och på Facebook: MalvaB101 så följer jag tillbaka.

Eller titta in på min hemsida www.malvab.com och länka gärna.

Jag ser fram emot att höra av dig. Varm corona-kram!

❤️ Tack för att du läste ända hit. Hoppas att läsupplevelsen var positiv. Som du märkte slapp du betalvägg. Om du har möjlighet får du jättegärna bli Supporter (1 kr/dag) och stötta Boktugg så kan vi fortsätta skriva om böcker och bokbranschen. Det går även att swisha en tjuga eller mer till 123-483 18 71.
(Om du redan är Supporter – tack!)

info@boktugg.se

Lär dig bokbranschen på 5 minuter

Få vårt nyhetsbrev, måndag och fredag. Håll dig uppdaterad om trender och nyheter. Och få lite boktips. Gör som över 8000 andra.

SPONSRAT INNEHÅLL

Sveriges glömda historia, Väringasagan

I slutet på 970 lämnade flertalet män Svitjod, senare kallat Svearike, för att slåss för Vladimir, mot sin bror Jaropolk. Utsikterna för seger var stor. Vladimir hade fler krigare från Norden.

Vladimir var ättling till Rurik, den nordiska fursten över landet Rus, som regerat landet sedan ca 850.

”Vladimirs nordiska krigare, var de verkligen skillnaden mellan seger och förlust?”

”Ja” säger Leif Selander, författare till Väringasagan. ” På den tiden var de nordiska krigarna överlägsna allt motstånd. Nordmännen var fostrade sedan barnsben till krigare, något som inte fienden var.”

Efter att ha uppfyllt sitt löfte Vladimir, fortsatte nordmännen till Miklagård för att hjälpa den Romerska kejsaren mot generaler som gått över till fienden.

Segern över dem gjorde att nordmännen fick bilda Väringagardet. Ett livvaktsgarde som bestod till Romarrikets fall 1453.

”Livvakt och elitgarde i dåtidens främsta civilisation”, avslutar Leif. ”Det är stort. Då var Konstantinopel det absolut mäktigaste riket.”

(...) Läs hela artikeln »