Labyrint-trilogin är komplett. I böckerna Vägen in, Illumination och Union utforskar Karin Pasche människors verklighetsuppfattning och fria vilja i ett gränsöverskridande mysterium.
I oktober 2020 släpptes Labyrint. Union, den avslutande delen i Karin Pasches trilogi, som inleddes med hennes debutroman Labyrint. Vägen in 2017 och följdes upp av Labyrint. Illumination 2018.
Projektet tog avstamp i år 2012 som var ett tufft år privat för Karin då bland annat både hon och hennes man förlorade sina jobb.
– Uppsägningen var inget personligt, jag var bara en av många som fick gå, men jag blev ändå fruktansvärt upprörd över att någon utomstående kunde ha så stort inflytande över mig och mitt liv. Jag älskade jobbet och kollegorna. Jag gick hem och grät, och i min vrede och revanschlusta föddes en tanke: Jag skulle skapa något som ingen kunde ta ifrån mig, berättar hon.
Viljan att skapa något eget tog fäste. Hon började skriva redan som ung och hade tidigare i livet påbörjat flera skrivprojekt som aldrig lett till någonting. Men under en tid hade hon gått och grunnat på en idé och samlat stoff till karaktärer. Steget att ta tag i projektet på allvar var inte långt.
Hon har alltid varit förtjust i spänning och thrillers, men samtidigt var hon inte intresserad av att skriva en vanlig deckare. Hon ville väva in flera dimensioner och hitta sätt att diskutera filosofiska och psykologiska frågeställningar utan att tumma på spänningen.
– Hur kommer det sig att man blir den man blir? Hur hamnade jag här? Vad hade hänt om jag gjort annorlunda? Sånt är spännande, det tror jag att många håller med om, säger Karin och fortsätter:
– I botten har jag ett stort intresse för naturvetenskap, vilket låter som en motsägelse när jag skriver inom genren magisk realism. Men naturvetenskapen innefattar också oerhört nervkittlande och spännande frågor som vad verkligheten består av, och hur lite av den vi människor uppfattar. Med all säkerhet kan vetenskapen säga att människan inte ser verkligheten som den är. Vår upplevelse är förstås att vi gör det, men i själva verket är det en snabb och ganska slarvig modell som hjärnan skissar upp utifrån den information den får från sinnena.
Bokserien kretsar runt tre karaktärer vars vägar möts, och hur de dras in i en tätnande intrig. Julia är vilse i livet och saknar riktning. Men allt förändras när hon vaknar upp efter en hjärninflammation och verkligheten inte ser likadan ut längre. Plötsligt får hon en uppgift i att utforska mysteriet som verkar omge henne. Jake har satt sitt liv på paus för att leta efter sin försvunna pappa. Han är maniskt fokuserad på det och lite paranoid. Job är gatumissionären som känner sig missförstådd, han har ett budskap till människorna och vill hjälpa dem, men det försvåras av att mänskligheten inte är intresserad.
– Jag ville att de skulle representera olika sätt att ta sig an den allt konstigare tillvaron. Den rationella och självständiga Jake, som fullständigt blånekar trots bevisen som ligger framför honom. Job ser mönster överallt och kastar sig över alternativa förklaringar och hittar egna skruvade trossystem. Sedan finns det människor som Julia, som trevar sig fram, försöker hålla ett öppet sinne, och testar hypotes efter hypotes, innan hon accepterar sin nya roll, berättar Karin.
– Det är oerhört spännande när gränserna mellan verklighet och illusion suddas ut och när man inte längre kan lita på sina sinnen. Det är extra kittlande precis när människor börjar upptäcka att något är fruktansvärt fel men försöker ljuga för sig själva eftersom det uppstår en dissonans mellan deras världsbild och det som sker.
Karin beskriver sin bokserie som en korsbefruktning mellan spänningsroman och magisk realism.
– Vid sidan av konspirationer, action, spänning och drama vill jag även visa trovärdiga skildringar av psykisk ohälsa, paranoia, självmedicinering och medberoende. Och så finns det kärlek med, dock en omöjlig sådan, säger Karin.
Symboliken kring en labyrint valde hon av flera anledningar.
– Jag hade tankar om att livsvalen var lite som en labyrint, ibland stöter man på blindgångar och måste ta en annan väg. Dessutom har jag alltid tyckt att hjärnan påminner om en labyrint.
Hur går tankarna nu när du har skrivit klart trilogin?
– Jag är jättenöjd med att ha uppfyllt en dröm. Det har varit ett långt projekt, och jag har jobbat heltid samtidigt. Nu känns det skönt att avsluta precis som jag ville, och det är inget Hollywoodslut. Historien är oförutsägbar ända in till de sista sidorna, men samtidigt landar den i ett slut som har funnits där hela tiden. Inte synligt för alla, men för de uppmärksamma.
Om författaren
Karin Pasche föddes i Uppsala, växte upp i Uddevalla och bor nu på Södermalm. Hon är utbildad agronom och arbetar idag med hållbarhetsfrågor inom livsmedelsbranschen. Labyrinttrilogin är en nutida magisk berättelse om mötet mellan tre främlingar och hur deras handlingar påverkar kausaliteten i en labyrintformad bana genom tid och rum. Läs mer på karinpasche.se
Labyrint. Vägen in
- Förlag: Hoi Förlag AB
- Utgiven: 2017-01-21
Hur är det att ständigt tvivla på vad som är verkligt och vad som är illusion?
Julia vaknar upp på sjukhuset efter en hjärninflammation som har orsakat minnesförluster. Det enda hon kommer ihåg är att hon har gått efter en okänd man genom en labyrint av korridorer. Läs mer »
Labyrint. Illumination
- Förlag: Hoi Förlag AB
- Utgiven: 2018-09-21
Illumination är andra delen i den spännande och fängslande Labyrint-serien. Julias hallucinationer kommer fortfarande till henne, men inte med vinster och framgångar som tidigare, utan med andra tecken som hon inte förstår. En okänd man förföljer henne och hon flyr för sitt liv utan att kunna lita på någon. Läs mer »
Labyrint. Union
- Förlag: Pasche Fiction
- Utgiven: 2020-10-02
