Oyinkan Braithwaite: ”När jag skrev tänkte jag inte på genre”

Oyinkan Braithwaite är aktuell med den uppmärksammade thrillern Min syster, seriemördaren. Hon pratar med Boktuggs reporter om framgång, genre och att vara äldsta syskonet.

Oyinkan är 31 år gammal och född i Lagos, Nigeria, där hon också bor idag. Större delen av uppväxten spenderade hon i London då hela familjen bodde där under några år. Hennes genombrott som författare kom med My Sister, the Serial Killer, en mörk men humoristisk deckare som gavs ut på originalspråk 2018.

Boken har uppmärksammats över stora delar av världen och översatts till runt 30 språk. När vi gör intervjun är Oyinkan på besök i Sverige för att lansera den svenska översättningen som ges ut av Lind & Co, och vi är såklart nyfikna på om hon har läst några svenska deckarförfattare.

– Jag har läst en del skandinaviska deckare, men kan inte alltid skilja den ena boken eller författaren från den andra, för jag konsumerar så mycket krim, säger Oyinkan.

Men Stieg Larssons Millennium-serie kommer hon väl ihåg.

– Den gillar jag. Den täcker in många olika teman, där finns både feminism och sexism på samma gång som den klassiska lite slitna gentlemannen får sin stund i rampljuset. Brotten är intressanta också, och Lisbeth Salander är en intressant karaktär, en riktig vigilante som tar lagen i egna händer, säger Oyinkan och lägger till:

– Men jag måste erkänna att jag tills nyligen inte visste att Stieg Larsson var död och att en annan författare hade tagit över. Det är pinsamt.

Vi pratar lite om hur hennes författarkarriär tog fart, och det visar sig att hon har en bakgrund som assisterande redaktör på ett bokförlag i Nigeria.

– Jag jobbade inte där så länge, bara i runt åtta månader. Det var mitt första jobb efter examen, och vid någon tidpunkt bestämde jag mig väldigt kaxigt för att jag hade lärt mig allt jag skulle kunna lära mig där.

– Det var faktiskt inte särskilt kul, erkänner hon. Det var ett litet förlag som mest gav ut memoarer och biografier skrivna av äldre män, ingen populär skönlitteratur direkt. 

Men hon fick ändå med sig vissa lärdomar från förlagsjobbet, bland annat en inblick i hur förlagsbranschen fungerar i Nigeria – vilket intresserade henne eftersom hon sedan länge hade siktet inställt på att bli författare.

– Jag fick mycket värdefull kunskap där om att redigera böcker, och det är alltid bra att kunna redigera sina texter.

Hon har även provat på egenutgivning. När hon var i 19-årsåldern och sysslade med poetry slam bestämde hon sig för att ge ut en diktsamling. 

– Jag vet inte varför mina vänner lät mig göra det, skrattar hon.

Några år senare gav hon ut även sin första roman själv.

Hur ser du på egenutgivning, är det svårt?
– Inte direkt svårt, men jag tror att man måste vara beredd på att jobba hårt för att tjäna några pengar på det. Jag gjorde det inte för att tjäna pengar och jag hade fortfarande drömmen att bli utgiven traditionellt av ett förlag. Romanen gav jag ut för att jag ville se vad folk tyckte om den, det handlade om att få feedback. Det var en chans att växa som författare, men om man på allvar vill satsa på egenutgivning måste man vara bra på marknadsföring.

Oyinkan Braithwaite har vunnit och blivit nominerad till ett flertal tunga litterära priser, hon tilldelades bland annat LA Times Award för bästa thriller 2019 och var nominerad till det prestigefyllda Bookerpriset 2019.

– Det var galet med Booker, säger hon. Först och främst var jag var övertygad om att priset redan hade delats ut, jag var samtidigt nominerad till Women’s Prize for Fiction och av någon anledning blandade jag ihop allting. Dessutom var Booker så långt ifrån min verklighet att jag inte ens skänkte det en tanke. Man vet ju att priset existerar men man siktar inte på det. När de meddelade att jag var med på den långa listan blev jag helt chockad.

Bookerpriset är känt för att belöna litterära verk, så att de uppmärksammade Min syster, seriemördaren var enligt Oyinkan kanske lite märkligt. Men samtidigt har hon fått höra många gånger att boken är både litterär och kommersiell.

– Folk har ibland ställt sig frågande till varför jag har fått så mycket uppmärksamhet. Men man kan inte förutsäga vad som kommer att slå igenom. Många större medier har plockat upp boken och det betyder mycket. 

Vi pratar lite om kommersiell versus litterär litteratur. Oyinkan säger att hon har läst vissa fantasyromaner som slår litterära böcker med hästlängder, och att episk fantasy ofta täcker in många viktiga ämnen.

Just fantasy är en av Oyinkans favoritgenrer och hon har skrivit en del i genren tidigare. Som läsare gillar hon även gamla engelska klassiker, och dessutom är hon en storkonsument av kriminalromaner.

Hennes egen bok Min syster, seriemördaren får beskrivas som en sorts krim, kryddad med svart humor.

– När jag skrev tänkte jag inte på genre. Jag visste att jag skrev om ett mord, men jag siktade inte på att skriva just en kriminalroman, även om jag snabbt insåg att jag hade gjort det – för alla sa det, säger Oyinkan och tillägger att hon själv brukar definiera boken som noir.

Hon berättar om sin huvudkaraktär Korede, som trots jagformen är mer som en slags betraktare och inte aktivt deltagande i händelseförloppet.

– Det kan vara utmanande att skriva i jagform, säger Oyinkan. Jag var lite orolig för att det skulle låta som en tonåring som skriver sin dagbok, så att distansera Korede var ett trick jag använde för att undvika den fällan. Trots att det är i jagform känns det ändå lite som att det är i tredje person, Korede ser på och tar ett steg tillbaka.

Katalysatorn i boken är istället Koredes lillasyster Ayoola, som för tredje gången har tagit livet av en pojkvän. Det blir Koredes jobb att städa upp efter mordet.

Du är själv storasyster, vilka erfarenheter har du av att städa upp efter dina syskon?
– Min äldsta syster är den mest ordentliga av oss, så bokstavligt talat har jag inte städat upp särskilt mycket, säger Oyinkan skämtsamt. Men jag kan känna igen mig i Korede, hur starkt man känner för sina syskon och hur mycket som förväntas av en när man är äldst. Det förväntas att man ska se efter dem och alltid finnas där för dem. Och ibland kan plikt vara betungande, så det kunde jag använda när jag skrev.

För tillfället skriver hon på en del kortare projekt och har gett ut ett par noveller, bland annat på Audible.

– Jag har lite svårt att fokusera på att skriva just nu, men jag hoppas att jag kommer skriva något längre igen. Jag har många bollar i luften samtidigt och är aldrig helt säker på att jag kommer avsluta någonting, men jag har gott om idéer, säger Oyinkan.