Daniel Åberg skrev ljudboksserie om dödligt virus men skulle aldrig kalla sig virusexpert

I dessa tider med coronaviruset Covid-19 som sprids över världen vimlar det av experter. En som läst mycket om virus är författaren Daniel Åberg som skrivit ljudboksserien Virus.

Det räcker att gå in på Facebook för att översköljas av inlägg och länkar till experter och förståsigpåare som analyserar coronakrisen och vad myndigheterna borde ha gjort.

Daniel Åberg, journalist men numera mestadels författare, läste på mycket om virus och epidemier innan han började skriva ljudboksserien Virus åt Storytel. Han borde väl kunna rätt mycket om virus? Men expert vill han inte kalla sig.

– Åh, vad jag önskar att jag kunde svara ja på frågan om ifall jag är en expert! Men nej, det är jag verkligen inte, men kanske en hyfsat välpåläst amatör, säger Daniel Åberg.

– När det gäller informationsspridning i sociala medier så skulle jag säga att det nog finns många ute i flödena som menar väl, men som ändå lyckas sprida en hel del av tveksam karaktär. Ärligt talat så försöker jag vara lite restriktiv med att hänga i sociala flöden dessa dagar, det uttrycks så mycket tvärsäkra åsikter om coronaviruset och hur myndigheterna agerar och inte agerar att jag snart spyr på det. Själv är jag av den rätt tråkiga åsikten att jag inbillar mig att myndigheterna och politikerna gör så gott de kan, och antagligen lyckas så väl som man kan förvänta sig.

Hur stora likheter är det mellan coronaviruset och ”ditt” virus?
– Utan att spoila handlingen i Virus-serien för mycket, så kan jag väl säga att likheterna är rätt små – tack och lov! Coronaviruset är ju ett virus som hos de flesta ger förhållandevis lindriga luftvägssymptom av förkylningskaraktär, medan ”mitt” virus är en laboratoriemuterad variant av det verkliga Marburgviruset, som tillsammans med sin släkting ebola tillhör de värsta virus som finns – smittas du är risken överhängande att du dör i blödarfeber på det mest gräsliga sätt, säger Daniel Åberg.

Han berättar att han har skruvat upp reglagen för den här mutationen rätt rejält i berättelsen, så när den tar sig ut i samhället ödelägger den civilisationen på mycket kort tid. Även i verkligheten är det dock ett riktigt otäckt virus, med en dödlighet på upp till 90 procent beroende på sträng.

– Men mutationen jag hittade på har en dödlighet på 99,5 procent, smittar genom luften, har en inkubationstid på 20-30 minuter och saknar helt latentperiod, vilket innebär att även om du inte känner symptom förrän efter 20 minuter, så blir du smittsam för andra omedelbart efter att du själv smittats. Det gör att viruset i mitt scenario i praktiken är omöjligt att stoppa när det väl slunkit ut i tätbefolkade miljöer, utbrottsförloppet blir oerhört explosivt.

I Virus kliver patient noll ovetande om sin smitta ombord på en buss strax utanför centrala Stockholm i rusningstid, och ett drygt dygn senare ligger Europa i ruiner.

– Självklart är det inte ett sannolikt scenario, men det är heller inte ett omöjligt sådant, givet de egenskaper jag gett mitt virus och hur tätt sammanlänkade våra urbana miljöer är med varandra.

En sak som Daniels ljudboksserie och verkligheten har gemensamt är dock att Folkhälsomyndigheten spelar en viktig roll i båda, även om det i hans berättelse inte är deras publika chefer som är viktiga, utan deras så kallade P4-laboratorium i Solna, som är Nordens enda laboratorium i den översta säkerhetsklassen.

– Det är lite lustigt faktiskt, för när Virus första säsong kom 2016 så hade Folkhälsomyndigheten rätt nyligen bildats när Smittskyddsinstitutet och Statens Folkhälsoinstitut slogs samman. Det gav mig en del bryderier när jag skrev – namnet var ju så okänt. Antar att det inte är ett problem längre …

Läste du några böcker om pandemier som inspiration eller research? Några du rekommenderar?
– Idén till viruset och hur utbrottet sker i Virus kom från en text jag läste i The Guardian 2014 om hur virologer i säkerhetsklassade laboratorier forskar på mutationer av naturliga virus och förstärker deras värsta egenskaper, i syfte att ligga steget före den dag de här mutationerna uppträder i naturen. I artikeln riktade andra forskare kritik mot den här forskningsmetoden, för vad skulle hända om ett sådant här muterat ”supervirus” tog sig ut i samhället? Ja, det var ju en utmärkt fråga att spinna en historia kring, tyckte jag, och gjorde just det. Det kom faktiskt en amerikansk bok i fjol som uppmärksammade den här typen av forskning, med den inte så uppmuntrande titeln End Times: A Brief Guide to the End of the World. Det var en lång intervju i Washington Post i höstas med författaren Bryan Walsh, och han menar på fullt allvar att det är just den här sortens forskning – och inte klimatförändringarna – som är det största hotet mot mänsklighetens överlevnad.

Coronaviruset har redan påverkat Daniel Åberg personligen då han som många andra hade planerat att åka till Littfest i Umeå som ställdes in i sista stund.

– Ja, Littfest är en av årets absoluta höjdpunkter för mig, en oerhört sympatisk litteraturfestival, så när beskedet kom om att de tvingades ställa in kändes det väldigt sorgligt – även om man så klart hade anat några dagar vartåt det barkade. I år skulle jag dessutom för första gången ha varit konferencier för en av scenerna där vilket jag såg fram emot, så det gjorde ju det lite extra snöpligt rent personligt.

Men det blev en resa ner till Umeå ändå, Daniel är vice ordförande i Norrländska Litteratursällskapet och de har alltid årsmöte kvällen innan själva Littfest drar igång, med efterföljande releasefest för årets första nummer av deras tidskrift Provins.

– De evenemangen kunde vi genomföra, och det blev en väldigt fin kväll på Bokcafé Pilgatan som slutade med att vi gick ut och ölade med Littfestgeneralerna till alldeles för sent på natten, säger Daniel.

– I övrigt har väl inte den allmänna rädsla som jag tycker mig notera bland vänner och bekanta i mer tätbefolkade regioner spritt sig hit till Vittangi ännu, men när jag efter hemfärden från Umeå klev av tåget i Gällivare i fredags kväll svängde jag förbi Stora Coop där för att handla, och nog var det ganska glest på hyllorna för toapapper där också.

Känner du igen människors reaktioner i verkligheten, när du jämför med dina böcker?
– Själva utbrottet i Virus går som sagt väldigt fort, och berättelsens egentliga fokus ligger på vad som händer efter katastrofen, när de få som överlever försöker bygga upp en tillvaro igen. Men ett av problemen för de överlevande är att det visar sig att de som är immuna mot sjukdomen ändå blir bärare av viruset och för smittan vidare – vilket gör de immuna till rent livsfarliga för de ickeimmuna som lyckats hålla sig undan vid själva utbrottet och ännu lever. Det här skapar så klart en oerhörd misstänksamhet och rädsla som sedan blir hela seriens huvudkonflikt, säger Daniel Åberg. Han tillägger:

– Och just den här misstänksamheten går det ju tydligt att se hur den sprider sig i samhället nu, där vi inte kan se om personen vi sitter bredvid på bussen eller köar bakom i mataffären bär på viruset eller inte. Sedan finns det så klart scener under själva utbrottet som liknar det jag läst om vad som skett inom exempelvis akutsjukvården på sistone. Det finns en rätt mardrömslik scen i berättelsens början på akutmottagningen på Södersjukhuset i Stockholm, dit rollfiguren Iris beger sig i hopp om att få hjälp med en bruten arm samtidigt som väntrummet fylls på av virusdrabbade. Den episoden känns som att den skulle kunna ha varit skriven utifrån de skildringar av stabslägen på SöS som förekommit i media på sistone.

Har du hört något om lyssningen på Virus ökat under de senaste veckorna?
– Ja, en viss ökning går att notera, och nu såg jag att Storytel lagt den som ”Veckans serie” någon av de senaste dagarna, och det kommer säkert att öka lyssningarna lite ytterligare. Men jag vet inte, jag tycker det känns tveksamt att försöka rida på någon sorts virusvåg, och jag har hittills helt undvikit att skriva om Virus i relation till corona i mina sociala kanaler eller på min blogg, exempelvis, säger Daniel Åberg.

[Red:s anm: Det är Boktugg som tar kontakt med Daniel för den här intervjun.]

– För det är ju också så, att även om jag försökt hålla mig hyfsat inom vetenskapens ramar när jag skrivit den, så är ju Virus en underhållningsserie fylld av twistar, cliffhangers och over the top-händelser, och att försöka slå mynt av det i ett läge när samhället utsätts för oerhörda påfrestningar – nej, det känns kymigt.

Samtidigt ställer detta virusutbrott till det i planeringen för Daniel och förlaget.

– Det leder faktiskt till en knepig sits, för tanken är att vi ska knyta ihop hela Virus-säcken nu i maj och försöka slå på stora trumman när den sjunde, avslutande säsongen kommer – ”nu går Storytel Originals mesta långkörare i mål med en rejäl smäll”, typ. Men att finalen på Virus skulle sammanfalla med en verklig pandemi var ju inte riktigt meningen.

Så vad skriver du på nu, är det någon ny pandemithriller?
– Jag har precis börjat skriva på en andra säsong av Nära gränsen, vars första säsong gick som sommarföljetong hos Storytel i fjol. Därefter ska jag förhoppningsvis skriva en serie för P3 Drama, men detaljerna kring det är ännu så lösa att jag kanske jinxar det bara genom att nämna det. Men då får det väl vara så!