fbpx

Söndagstuggare: Birgitta Rydztröm om Rwanda som ett pånyttfött land

Birgitta Rydztröm med Josée (t v) och Bosco (t h) efter en bokpresentation. Foto: Privat

Birgitta Rydztröm har tillsammans med Björn Sundeby skrivit en bok om tre rwandiska kvinnor och landets väg tillbaka efter folkmordet 1994. Hon berättar om sina upplevelser av sitt första besök i landet.

En inblick i landet som föddes på nytt – Rwanda!

Det kommer dagar som innehåller berikande möten med människor som gör att livet växlar upp en nivå extra och får en ny dimension. En sådan dag skulle bli när jag mötte Josée Butera, Devote Mukeshimana och Lyse Umutoni. Alla tre är överlevare från folkmordet mot tutsier i Rwanda 1994. En annan sådan dag blev samtalet med Björn Sundeby.

Händelserna i Rwanda har kommit att beskrivas som ett av den moderna historiens mest fruktansvärda brott mot mänskliga rättigheter. De tre kvinnorna som bor i Sverige, har var och en på sitt sätt under dessa 25 år bearbetat allt det fasansfulla som de, deras familjer och vänner blivit utsatta för. Och en dag var de redo att berätta. Berättandet visade sig också bli den bästa av terapier och vänskap, då de inte kände varandra tidigare.

ANNONS

I boken Rwanda – landet som föddes på nytt, som kom ut våren 2019, berättar de i ett av kapitlen om sina personliga erfarenheter och hur de kommit vidare i sina liv. De skildrar också ett land som startat om och som idag intagit en ledande position i världen inom flera områden, där miljö och jämställdhet kommit längst. Plastpåsar har till exempel varit förbjudna sedan 2008 och parlamentet har högst andel kvinnor än något annat i världen. Rwanda beskrivs av flera världsorganisationer och ledare som ett av de mest demokratiska och säkra länderna i Afrika.

Inom hälsosektorn investeras åtskilligt och likaså i infrastruktur och digitalisering. Barnen går i skolan och väldigt många är flerspråkiga redan vid 7 års ålder. De pratar engelska, franska och sitt lokala språk kinyarwanda.

Vägar och infrastruktur är prioriterat. Foto: Privat

Och det mest iögonfallande är att rwandierna kan leva sida vid sida igen. De är inte uppdelade i tutsi och hutu och pratar aldrig i sådana termer.

2013 tog Rwandas regering initiativet till Smart Africa, där 29 afrikanska länder samarbetar mot ett gemensamt mål, som bland annat innebär högre levnadsstandard, bättre utbildningsmöjligheter på alla nivåer och fler arbetstillfällen.

Första veckan i oktober i år besökte jag huvudstaden Kigali tillsammans med Josée. Vi var bland annat inbjudna av Aegis Trust, som driver Kigali Genocide Memorial för att berätta om boken och vikten av att fortsätta sprida kunskap och dela fakta med framförallt dagens unga, både i Afrika och i övriga världen. Historia och fakta kan lätt hamna i skuggan i en tempofylld värld där en tweet kan göra oss osäkra eller förvränga en sanning.

Vi träffade också ungdomar på stadsbiblioteket där organisationen Afflatus Africa regelbundet arrangerar event om högaktuella ämnen och med externa talare. Den här lördagseftermiddagen var det mänskliga rättigheter som stod på agendan och lokalen var fylld av entusiastiska och engagerade ungdomar, men även vuxna. Josée och jag var inbjudna för att berätta om boken.

Under den här resan har jag insett kraften i den dokumentära berättelsen och vikten av att lära sig av människor som verkligen har något att berätta och föra vidare till kommande generationer. Att samtala och dela verkliga berättelser behöver lyftas fram ännu mer och särskilt i tider som dessa, då vi matas med nyheter som sällan ger det helhetsperspektiv som är nödvändigt för kunskapsinhämtningen.

ANNONS
Namntavla på offer som miste livet, vid Kigali Genocide Memoria. Foto: Privat

«Skildringar av det här slaget ger även utsökta möjligheter till att föra in samhällssamtalet i undervisningen på grundskola och gymnasium.»

Vilken energi och kunskap skulle inte detta ge dagens unga!

Resan till Kigali var min första till Afrika och jag kommer att återvända till denna kontinent. Visst finns det fattigdom, vatten- och elbrist, men Rwanda har kommit långt i sina processer. Det byggs och rustas. Och det är rent på gatorna.

Rwandierna är kristna och majoriteten tillhör katolska kyrkan. Varje söndag klär kvinnorna upp sig i de mest fantastiska färger och mönster. Männen bär oftast kostym i dovare toner. Kyrkorna fylls med meningsfulla och viktiga budskap. Och inte minst gemenskap. En stor familjefest är vad det är. Och barnen har sin alldeles egen gudstjänst.

Att få bo hemma i en rwandisk familj och dela deras vardag är inget annat än själsligt berikande. Generositet, kärlek och livslång vänskap!

Boktuggs nyhetsbrev
Håll dig uppdaterad om de senaste trenderna. Vi tar dig med bakom kulisserna i bokbranschen. Kostnadsfritt.
Vi delar aldrig din epostadress med tredjepart. Avsluta när du vill.

Två nya ord fick jag också med mig hem:

– Amakuro? (Hur mår du?)

– Nimenza! (Tack bra!)

Om gästbloggaren

Växjöbon Birgitta Rydztröm är i första hand skribent, men jobbar också med samhällskommunikation. Hon driver BLIR Kommunikation sedan 2008. Rwanda – landet som föddes på nytt är den första bok hon varit med och skrivit, men det finns planer på fler. Utgivare är Rewanda.com, som småländske it-entreprenören Björn Sundeby startade efter sitt besök i Rwanda 2017 och mötet med överlevaren Josée.

Nya bostadsområden växer fram. Vy från stadsbibliotekets terass. Foto: Privat


❤ Tack för att du kom hit och läste …
… det gör oss stolta och glada. Som du märkte slapp du betalvägg. Ett val vi gjort, eftersom vi genuint älskar litteraturen och vill sprida våra artiklar till alla bokälskare. Är du trogen boktuggare och gillar det vi gör – stötta gärna den hårdast arbetande lilla redaktionen i landet. Varje bidrag vi får från läsare som dig, litet eller stort, gör att vi kan fortsätta ta med er bakom kulisserna i bokbranschen. Stöd Boktugg från 35 kr/mån eller 250 kr/år. Det tar bara en minut. Tack.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på linkedin
Dela på email
Dela på print

info@boktugg.se

Stäng meny