Katarina Frostenson: ”Det var ett extremt tillstånd”

Hon är mer personlig än någonsin i sin bok ”K”. För första gången efter krisen uttalar Katarina Frostenson sig nu också själv om anklagelserna mot henne, i ett samtal med sin förläggare.

Ända sedan 18 kvinnor pekade ut den så kallade kulturprofilen har den före detta Akademiledamoten och poeten Katarina Frostenson hållit låg profil. Men för första gången berättar hon nu själv om krisen, i ett samtal med sin förläggare Jonas Axelsson, som förlaget Polaris publicerar på sociala medier. Hennes vardag fylldes av hat och förtal, enligt Frostenson.

– Meningen var att även jag skulle tas ner i dyn, säger hon i samtalet.

Några intervjuer med journalister ger hon inte.

Katarina Frostenson beskriver sin bok ”K” som en ”tankebok”: skrivandet var hennes sätt att överleva den tunga tiden.

”En annan bild”

Bokens titel ”K” anspelar inte bara på hennes namn, det sammanfattar också handlingen: Kris, katastrof, katharsis, Kafka – apropå ”Processen”. Hon tänkte på ordet ”kabal”, som betyder ränksmiderier.

I samtalet bestrider hon att hon har läckt Nobelpristagare men går inte närmare in på andra skuldfrågor. Frostenson berättar att hon i boken valde att skriva öppet om händelserna snarare än att vara gåtfull.

– Här ger jag min bild av flera olika skeenden som ingår i den här kabalen. Jag hoppas det kommer ge en annan bild än den som varit dominerande. Den borde göra det om man vill se med öppna ögon.

Livräddande distans

Det hon kallar landsflykt var avgörande, berättar också Katarina Frostenson för sin förläggare. I större europeiska länder upplever hon att man inte tror på en enda sanning på samma sätt som i Sverige, och att man förhåller sig mer skeptisk till mediernas nyhetsförmedling. Det hjälpte henne under kristiden, som hon beskriver med orden ”ett extremt tillstånd”.

– Det gav en annan distans att vara någon annanstans, som var viktig eller till och med livräddande.

Text: Elin Swedenmark/TT