fbpx

Söndagstuggare: Anika Hussain om den moderna ungdomsromanen

Anika Hussain. Foto: Privat

Dagens ungdomsromaner handlar om så mycket mer än många tror, skriver den unga författaren Anika Hussain i ett gästblogginlägg. Fler skolor borde inse fördelarna med att använda moderna ungdomsromaner i undervisningen.

Text: Anika Hussain

Året är 2010 och jag sitter i mitt sovrum som är tapetserat med lila väggar och ett par foton på familjen. Jag tittar på skärmen framför mig, scrollar ändlöst igenom ett nyhetsflöde på Facebook och slösar tid i hopp om att hitta något som får mig att känna. För att riva av den här slöjan av likgiltighet och apati.

ANNONS

Det är då jag snubblar på boken Efter Alaska av John Green i pdf-format på en hemsida för uttråkade ungdomar. Det är då jag klickar på filen och stirrar rakt in i en skärm i åtta timmar i sträck för att jag är rädd att missa ett enda ord om jag gör ett avbrott; det är då slöjan sydd med likgiltighet löses upp.

Ungdomslitteratur, vars målgrupp är från 13 till 20 år, handlar om så mycket mer än vad de äldre förväntar sig. Det har alltid funnits böcker som handlar om ungdomar men som inte omfattar det ungdomar går igenom. Dagens ungdomsromaner handlar om livet och allt det fina, jobbiga, tråkiga, otroliga, konstiga, och mycket mer. Men många förstår inte det. Många tror att ungdomsromaner bara handlar om tjejer och killar som ältar, som bara gnäller på allt och alla – men så är det inte. Kulturellt är inte tonåringar respekterade och därav inte heller det de läser.

Om fler skolor integrerade fler ungdomsromaner i läroplanen skulle kanske färre ungdomar klaga när de hör: ”Nu är det dags att välja en bok, en klassiker, och skriva en uppsats om den.”

ANNONS

Läroplanen använder sig av böcker som är med i den litterära kanonen, men ungdomar är inte anpassade till den typen av text och väljer då bort böcker. För att lösa detta kan man istället använda sig av återberättade klassiker som April Lindners Catherine, en återberättad version av Emily Brontës Svindlande höjder. Genom att införa böcker som är skrivna i en kontext som unga förstår, och med grammatik och ordval som inte får hjärnan att snurra, kan vi få läslusten bland unga att öka.

Ungdomsromanen är inte heller bara för de yngre, den är även för de äldre – föräldrar och lärare – så att de kan förstå vad som försiggår i huvudet på de som lever livet i nuet. Så att de kan förstå de universella problem som uppstår, debatterna vi har med våra medmänniskor om allt och inget; för ungdomsromaner är så mycket mer än ungdomar som går runt och tjatar.

Året är 2016 och jag sitter på min säng med en bok i handen i mitt sovrum som är tapetserat med bokhyllor som överflödar med inramade citat som ska inspirera så att slöjan av likgiltighet aldrig återkommer; för att jag vet att ungdomsromaner är så mycket mer än bara tjejer och killar som längtar efter varandra.

Om gästbloggaren:
Anika Hussain var en av deltagarna i Berättarministeriet och Bonnierförlagens författarskola BM-debutant 2014/2015. Tillsammans med åtta andra ungdomar blev hon publicerad i novellsamlingen De tysta tänker högst, utgiven av Bokförlaget Forum. Idag skriver Anika på debutromanen Velia vs. the Script. Anika har även skrivit krönikor för Dagens Industri om sin resa och sitt författarskap. Läs mer på hennes författarsida.



❤ Tack för att du kom hit och läste …
… det gör oss stolta och glada. Som du märkte slapp du betalvägg. Ett val vi gjort, eftersom vi genuint älskar litteraturen och vill sprida våra artiklar till alla bokälskare. Är du trogen boktuggare och gillar det vi gör – stötta gärna den hårdast arbetande lilla redaktionen i landet. Varje bidrag vi får från läsare som dig, litet eller stort, gör att vi kan fortsätta ta med er bakom kulisserna i bokbranschen. Stöd Boktugg från 35 kr/mån eller 250 kr/år. Det tar bara en minut. Tack.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på linkedin
Dela på email
Dela på print

info@boktugg.se

Stäng meny