Håkan Lindgren – vägen till debuten gick via Frankrike

Håkan Lindgren debuterar våren 2015 med romanen Att raka en zebra. Vägen till att bli författare var dock inte spikrak.

Man vill gärna tro att man är herre över sitt eget öde, men när jag tänker tillbaka på vissa av de avgörande besluten i livet, så har förvånansvärt, och ibland skrämmande, mycket varit mer eller mindre slumpen, eller kalla det ödet om du vill.

Det blev Handelshögskolan i Göteborg eftersom jag var rädd att jag inte skulle klara inträdesproven till Konstindustriskolan för att bli inredningsarkitekt, och dessutom var det en utbildning som var så bred att jag inte skulle behöva välja yrke, åtminstone inte just då.

Jag stack sedan till Paris utan att fundera, när bäste kompisen föreslog att vi skulle göra exjobbet tillsammans där. När vi båda insett att vår franska knappast tillät oss att på det lokala språket utföra de intelligenta intervjuer med franska företagsledare som vi planerat, åkte kompisen hem. Själv hade jag mött l’amour och blev kvar ett år till.

Mellan terminerna gjorde jag som alla andra på skolan och sökte sommarjobb på bank. När jag fick erbjudande om jobb på reklambyrå tackade jag nej till banken, men ödet vill annorlunda och försatte reklambyrån i konkurs, så det blev bank i alla fall.

TIPS: Boktuggs nyhetsbrev via epost till din inbox varje vecka – anmäl dig idag >>

För att rädda kärleken, som följt med från Frankrike men som inte trivdes i Sverige, flyttade vi tillbaka till Paris. Sommarjobbet på banken hade på något magiskt sätt förvandlats till fast anställning och tillät mig att få nytt jobb på plats.

Egentligen är det märkligt att jag inte började författa långt tidigare, eftersom jag alltid älskat det skrivna ordet. Så en dag ringde en vän, som är sångerska i Frankrike, och sa att hon behövde hjälp. Hennes nästa skiva höll som bäst på att spelas in och hon behövde någon som kunde skriva två texter på engelska. Jag gjorde ett försök, och blev fascinerad och nästan besatt av konsten att berätta någonting enligt väldigt snäva regler och en bestämd rytm.

En dag fattade jag ändå ett aktivt beslut. Jag ville inte längre vara beroende av någon annan, musiker eller sångare, för att känna att det jag skrev faktiskt blev färdigt, jag ville känna att det var jag som bestämde, från början till slut.

Under tiden hade kärlekar kommit och gott, fram till dess att jag mötte den riktiga, via internet. Slumpen hade på så sätt fört mig från Paris till en liten by i nordöstra Frankrike och bankjobbet hade förflyttats till Luxemburg, på pendelavstånd från vår lilla by.

Efter ett par år tillsammans kom en stark önskan om att få barn. Eftersom vi inte kunde skaffa barn den naturliga vägen, tittade vi på alla möjligheter som stod till vårt förfogande. Adoption var inte heller ett alternativ. Till slut verkade surrogatmamma vara enda utvägen. Ännu ett aktivt val stod på agendan.

När jag så funderade på vad min första roman skulle handla om var valet inte svårt. En relationsthriller som bottnade i önskan om att få barn och hur långt någon kan vara beredd att gå för att få den att gå i uppfyllelse. Att raka en zebra var född.

Köp Att raka en zebra (Adlibris) >>

Köp Att raka en zebra (Bokus) >>

Köp Att raka en zebra (CDON) >>