Är du debuterande författare eller har ni aktuella debutanter på ert förlag? Läs mer här om hur du gör för att skicka in och vilka kriterier som gäller.

Vår definition av debutant: En författare kan debutera två gånger i sitt liv: som skönlitterär och som facklitterär författare.

Du kan även hitta debutantporträtt här, i bokstavsordning A-Ö.

De senaste debutanterna

Lena Törnberg. Fotograf: Jannice Thelander 

Lena Törnberg heter jag, född 1961 och uppvuxen utanför Sundsvall. Hela jävla alfabetet är min debut, fast skrivandet varit mitt stora intresse sedan jag var liten. Under många år rusade jag hem från skolan och skrev intensivt hela kvällarna. Men när jag skulle välja väg i livet vågade jag inte satsa på min skrivardröm. I stället har jag varit duktig flicka: läst till civilingenjör, jobbat med IT på Försäkringskassan och varit hängiven mamma till barnet med extra allt.

På skärvor av tid har jag ändå fortsatt skriva. Idén om en berättelse baserad på mina upplevelser som ”Theos” mamma dök upp under en skrivarkurs i Toscana 2009. När jag åkte hem igen hade jag bestämt mig för att skriva klart och inte ge upp. Vilken tur att jag inte visste vilken uthållighet som skulle krävas. Fjorton är senare är min debut äntligen klar. Vart nästa skrivprojekt ska ta mig vet jag inte än, men nu när jag har tid för mig själv igen är allt möjligt och hur spännande som helst. 

Hela jävla alfabetet

Hela jävla alfabetet

För Eva är det inte självklart att skaffa barn, särskilt inte med mannen hon borde lämna. Men när Theo föds älskar hon honom mer än hon trodde var möjligt. Det tar tid innan hon inser att omgivningen ser något annat: en jobbig unge som tar för mycket plats. 

I skolan vill Theo vara duktig och passa in, men när kraven ökar går det inte längre. Läs mer »

Ada Fredelius.

Bifogat finns också foto.I Farsta centrums slitna 60-talsbyggnader fanns en portal till en annan värld: ett bibliotek med nedsuttna soffor. I mitt barndomsland av MTV, videovåldsdebatt och en skola som först kommunaliserades för att sedan säljas ut, berättade böckerna om hur det hade varit förut, hur det skulle kunna bli i framtiden och hur världen skulle ha kunnat vara istället. Jag kunde lämna heltäckningsmattan i radhuset för en oändligt mycket större värld. 

I den riktiga världen, den som pågick utanför böckerna, blev jag vuxen samtidigt som milleniet skiftade. Jag läste kinesiska, hamnade i Beijing och Shanghai som språkstudent och upptäckte något om hur det är att leva på en plats där man alltid avviker. 

Min dåvarande sambo berättade om sitt extraknäck som guide. När familjer som adopterat barn från Kina kom tillbaka för att besöka sina barns barnhem brukade de besöka adressen där barnet hade hittats. De fick kliva ur bussen, ta några foton och åka vidare. Tanken på att det enda svaret vissa barn får på sina funderingar om sitt ursprung var en gatuadress blev ett frö till den ena huvudpersonen, storasystern, i berättelsen som mer än 10 år senare skulle bli en bok.

Den andra huvudpersonen, lillasystern, dök upp när jag på en av mina gamla arbetsplatser läste rapporter om grooming. Jag mindes förslagen som dök upp när jag själv hängde på Skunk och Aftonbladets chatt. Jag skrattade åt dem, men rapporten fick mig att förstå att det räckte med att vara lite mer ensam, lite mer osäker eller lite mer lättlurad för att kunna gå med på förslagen. 

Bokens två systrar fick bo i en annan av mina gamla hemstäder: Östersund, en plats i perfekt storlek för dramatik: tillräckligt stor för att vara en stad, tillräckligt liten för att nästan alla ska känna någon du också känner. 

I flera år levde jag med historien som skulle bli en bok, skrev på kvällar, på lediga halvtimmar. När jag till sist skickade manuset till förlag kunde jag den nästan utantill. Och så, till sist, svarade ett av förlagen ja. Historien får bli en del av böckernas värld: den som gör vår egen större. 

Två systrar

Två systrar

Idag är det 33 dagar sen Ylva och Alice slutade prata med varandra. Alice lägger till idag, lördag, på listan inne i huvudet. I början försökte mamma och pappa skoja om sina barns tystnad. Vad trevligt att ni har slutat bråka med varandra , kunde mamma säga. Men nu skojar hon inte längre om det. Läs mer »

Anne Grönlund.

Jag heter Anne Grönlund, är 61 år gammal och bor i Umeå.

Länge fick jag utlopp för min skrivlust i yrket. Jag visste redan i gymnasiet att jag ville bli journalist och det visade sig vara det perfekta yrket för mig. Mest av allt gillade jag att skriva längre reportage och när jag efter många år sökte till forskarutbildningen var det för att lära mig mer och kunna ta mig an större jobb som reportageböcker.

Istället blev jag kvar inom forskningen och är idag professor i sociologi. Ett givande yrke, men jag har saknat skrivandet och när jag började på min debutbok var det som att återförenas med en ungdomsförälskelse – så roligt och lustfyllt!

Min första bok blev en biografisk berättelse i romanform; en berättelse jag burit inom mig länge och som kändes viktig att skriva. Och tajmingen var perfekt. Jag står inför en ny livsfas där karriären går på styrfart och yngsta barnet lämnar boet; nu kan jag äntligen ge plats åt skrivandet och idéer till nästa projekt har så smått börjar gro.

Syster min syster

Syster min syster

Samtalet från polisen klyver Maries liv i ett före och ett efter. Hennes systers väska har hittats nere vid älven, med tomma tablettbrukar inuti. Marie står ensam kvar, full av frågor. Läs mer »
Lena Berglin. Foto: Lennarth Sundberg

Till vardags är jag molekylärbiolog och arbetar inom forskningsbranschen. På fritiden skriver jag böcker. Som barn skrev jag mycket, men sen glömde jag bort skrivandet och började ägna mig åt det som jag då tänkte var livet. Utbildade mig och arbetade inom ekonomi och kom på att nej, det här ville jag ju inte göra, så då sadlade jag om till en naturvetenskaplig bana som så småningom ledde mig till Karolinska institutet. Under de här snirkliga åren av olika karriärer har jag också haft ett familjeliv och fått tre söner. 

När jag var runt fyrtio fick min mamma alzheimer och jag genomgick en separation. Jag behövde en ventil, så jag tog upp mitt barndomsintresse igen och upptäckte att skrivandet var mer nödvändigt än någonsin. Jag anmälde mig till en kurs i att skriva kriminalroman och thriller, och sen var jag definitivt fast. 

Att skriva spänning är det roligaste som finns, men det är också utmanande. Man behöver dyka ner i det mänskliga psyket. Känna av den smärta man skriver om.  

Kickoff

Kickoff

"Det är suggestivt, trovärdigt och ett gediget romanbygge med hög närvaro i scenerna. (...) en psykologisk thriller som drar människors handlande till sin spets."
Emil Frej Svensson, Bibliotekstjänst, BTJ-häftet nr1, 2024

 

"Verkligheten är skev. Vi ser fragment av den och tror att vi förstår allt. Läs mer »

Åsa Järvholm.

Det började med frustration. 

Mitt andra tvillingpar var nyfödda och hela min tillvaro kretsade kring att mata, byta, söva, mata, byta, söva – på repeat, dygnet runt. Det var såklart mysigt också men frustrationen började sakta smyga sig på. Jag var tvungen att hitta tid för mig, bara lite grann, annars skulle jag gå under. Så plötsligt hände det. Efter några månader och milvis av barnvagnspromenader uppstod ett mönster. I exakt tjugo minuter varje eftermiddag sov båda bebisarna samtidigt i vagnen. Det var ett mirakel och min tid var kommen. Jag hade kunnat vila, tröstäta eller göra knipövningar, men det fanns ett behov som var större än alla andra – jag ville skriva. Och som jag skrev. Berättelsen blev mina fantasiers lekplats och mitt andningshål. De där tjugo minuterna blev heliga och så fruktansvärt effektiva att det bara efter några veckor hade blivit en hel kapitelbok. Rävnässlan skrevs av lust under en tid av total utmattning.

Det började med frustration och slutade med en bok.

Rävnässlan

Rävnässlan

Siven är 8 år och rädd för nästan allt. Han är rädd för tonåringar, vatten i näsan och djur med smala svansar. Han är också rädd för att få skäll av vuxna och för att säga världens svåraste ord förlåt. På samma grusväg som Siven, bor farmor och kompisen Lovis. En dag är farmor mer förvirrad än vanligt. Läs mer »

Annika Girod. Fotograf: Annika Girod Sundqvist.

Jag är 40 år och har precis släppt min första barnbok! Till vardags jobbar jag med marknadsföring men på kvällarna låter jag min fantasi få fritt spelrum! Läsning har alltid varit en passion för mig och jag älskar att resa till andra världar. Jag glömmer aldrig den första gången jag läste Anne på Grönkulla och Harry Potter och verkligen kände att jag kunde leva mig in i deras magiska universum. 

Jag är halvfransyska och har växt upp med två språk och två kulturer, något som har format mig som individ och författare. Eftersom jag själv älskar att läsa barn- och ungdomsböcker kändes det självklart att debutera med just en barnbok! Genom mina berättelser vill jag öppna dörrar till nya världar och låta läsarna upptäcka den fantastiska resa som böcker kan erbjuda.

Jag hoppas att jag med mitt författarskap kan inspirera barn och ungdomar till läslust. För läsning ger dig superkrafter! Du blir starkare, smartare och lever längre!

BOOKS av Annika Girod Sundqvist

BOOKS av Annika Girod Sundqvist

Mitt namn är Billie och jag är en SUPERHJÄLTE. Men jag är inte den vanliga sortens superhjälte som räddar världen från undergång med hjälp av mitt magiska spindelnät eller exceptionella styrka.

Nej, jag hjälper de som ingen bryr sig om i dagens digitala era. Läs mer »