Lisa Ridzéns debutbok Tranorna flyger söderut har sålts till 30 länder och den jämtländske mannen blir världskänd. Vad gör det för arbetet med nästa bok och vad är det med karaktären Bo som så många fastnar för?
Tranorna flyger söderut kom ut vid årsskiftet och Lisa Ridzéns debut har redan sålts till 30 länder. Berättelsen om jämtlänningen Bo med sin älskade hund Sixten, kökssoffan han gärna tillbringar dagarna i med funderingar kring livet och hemtjänstpersonalen som regelbundet bryter ensamheten kommer att släppas ut i världen.
– För mig var det jättestort att bli utgiven på ett svenskt förlag, bara tanken att boken skulle tryckas som en riktig bok på svenska var overkligt. Så de här internationella översättningarna, jag har nog inte fattat det än, tror jag. Min sambo är från Australien, så min första tanke var att då kan mina vänner och familj där läsa, och det är ju jättekul.
När Lisa Ridzén hittade anteckningar från sin farfars hemtjänst såddes ett frö till boken och huvudpersonen Bo. Hon har själv arbetat inom hemtjänsten och mycket av det hon varit med om har inspirerat när hon skrivit. Hon hade en väldigt nära relation till sin farfar och tog hand om honom innan han gick bort 2010. Nu bor hon i det som tidigare var hans hus. Lisa ville skriva med en äldre persons perspektiv och karaktären Bo har trots sin tvärhet vunnit många läsares hjärtan.
– Jag tror att det är något i Bos sätt att vara som många kan relatera till. Kanske inte bara Bo utan till andra karaktärer i boken. Kanske har man en förälder som håller på att åldras, en partner som har flyttat in på demensboende eller är barnbarn till någon äldre släkting. Jag tror att den ligger nära människor. Och även om den utspelar sig på landsbygden i Jämtland är det breda, existentiella ämnen som jag tror att alla människor någon gång under livet har haft. Tankar om åldrande, om relationen till sina föräldrar och sina barn. Eller till en hund.
Lisa Ridzén doktorerar i sociologi och forskar bland annat på manlighet och känslor på den norrländska landsbygden. Även om den jämtländske mannen är i fokus gäller strukturerna även på andra platser, patriarkala strukturer är starkare på landsbygden och män på landsbygden är överrepresenterade vad gäller självmord.
– Många har frågat varför jag är så intresserad av de här männen på landsbygden. Men jag tror att både i min forskning och när jag skriver skönlitterärt så skriver jag om de normer och kulturer som jag har vuxit upp med, jag försöker förstå platsen jag själv kommer ifrån. I min forskning har jag tagit mig an frågorna med psykisk ohälsa och konsekvenserna av att inte kunna sätta ord på hur man känner och mår. Jag vill att vi pratar mer om sådana strukturer.
Hon hoppas att läsarna tar med sig förståelse efter att ha läst om Bo. Förståelse för att allt inte är som det ser ut, om att allt förändras och att det kanske inte finns ett lätt och enkelt sätt att göra allt på.
– Vi ska vara så effektiva hela tiden, hitta på snabba lösningar och vi är ganska fyrkantiga i våra sätt att förstå saker och ting. Men oftast är ju livet mycket mer komplext än så.
Utlandsförsäljningen ger ett visst ekonomiskt uppsving som gör det lättare att frigöra skrivtid. Lisa vill fortsätta med både forskning och skönlitteratur. Nu arbetar hon med nästa bok, som också kommer att handla om män, yngre den här gången, på landsbygden.
– Och hundar. Jag lovar att det kommer att vara med hundar.
Vad gör framgångarna med debuten för arbetet med bok nummer två?
– Det känns precis som man hört så många andra författare säga, att tvåan är svår. Jag skriver inte på en ny bok om Bo utan en fristående bok. Men det är bara att ta sig igenom det, jag tror att jag har fått mycket av att hålla på med en avhandling, det är tufft ibland men bara att kötta på.
Bokbranschen år 2030 – hur ser den ut? Framtidsspaningar i Analysbrevet!
