Peter Bergting: Jag tror man föds till författare

Författaren, serietecknaren och illustratören Peter Bergting drivs av ”något inre” i sitt skrivande. Han har sett många dåliga exempel på AI-genererade bilder, men konstaterar att vi redan använder AI utan att tänka på det och måste lära oss leva med det.

Vad sysselsätter dig nu?
– Just nu jobbar jag med Maria Turtschaninoffs bok Mantikoran som är en genomillustrerad grafisk roman. Mycket skräck och suggestiva bilder. Maria är en så fantastisk författare att jag hoppade av glädje när jag fick frågan.

Vilken branschfråga är viktigast för dig nu?
– Kanske inte kommer som en jätteöverraskning att det är AI. Det började lite med rynkade pannor för något år sedan. Man pekade finger på konstiga händer och log lite i mjugg. Men nu är det liksom för sent redan och vi måste hantera den nya verkligheten. Jag kan ge massor med exempel men oftast handlar det om att en “illustratör” levererar en AI-bild till förlag utan att berätta och förlaget saknar förmågan och insikten att känna igen AI-bilder. Vi som jobbar med det kan känna igen till exempel en Midjourney direkt. De har en speciell stil. Men visst blir man mörkrädd när det nu dykt upp en ny typ av konstnärer som kallar sig för AI-Artists och vars hela existens bygger på att de kan skriva in några ord i en AI-motor som baseras på andras bilder.

Vilken bok läser du just nu?
– Just nu läser jag en kurs i japanska så det var kanske inte roligaste svaret. Men jag läser också den senaste Dungeons & Dragons romanen: The Fallbacks: Bound for Ruin av Jaleigh Johnson. Ska sätta tänderna i The Three-Body Problem av Liu Cixin sedan. Började kolla Netflix-serien och blev fast direkt, men nu vill jag ju läsa boken.

Vad tänker du kring i vilka format dina böcker ges ut?
– Jag ser mig ju först och främst som serietecknare och där regerar fortfarande tidningarna i pappersformat. De som köper vill ha det som det alltid varit, men det finns också rätt många som köper på till exempel Kindle eller Ipad. Tycker själv att det är lite konstigt att läsa serier digitalt, men köper massor med vanliga böcker till min Kindle. Köpte precis de senaste alstren av mina kompisar Tim Lebbon och Chris Golden som jag gör serier med i USA.

Hur ser du på användningen av AI-verktyg i bokbranschen?
– Förutom det jag sa tidigare så måste vi lära oss att använda det (eller leva med det). Vi har använt AI ganska länge utan att tänka på det. Jag använder AI dagligen men då som en funktion i mina penslar och texturer. En “smart-fill” i Photoshop är AI i grund och botten. Jag provade att använda Midjourney som är ett av verktygen för att generera bakgrunder till en serie, mest som ett experiment och jag tycker det är för trubbigt för att bli ett verktyg jag kan ha användning för. Det blir inte tillräckligt specifikt. Men jag har ju också 30+ års erfarenhet så det kanske är lättare för mig att skissa upp en bild än att be en dator spotta ut den åt mig i rätt vinkel och med rätt innehåll. Det finns exempel på serier och barnböcker som är gjorda helt med AI och tänker jag för mycket på det kommer jag få mardrömmar. Kanske kommer det en motreaktion så småningom där illustratörer och författare tar ställning mot det med att visa att de minsann skriver sina böcker med gammal skrivmaskin på papper och ritar sina bilder med akryl och tusch och skickar sina bilder och manus med posten (eller häst och vagn). Jag försökte själv att göra min senaste serieroman traditionellt med tusch och papper, men gav upp. Ritplattan som jag använder har förenklat mitt jobb till den grad att det nästan är omöjligt att gå tillbaka till papper och penna.

Vilken bok eller berättelse kan du inte glömma?
– Alltså … Jag läser om Sagan om Ringen (fast man ska väl säga Ringarnas herre nuförtiden) regelbundet. Läst alla böckerna minst 20 gånger (Silmarillion bara två gånger.)

Vad får dig att skriva?
– Om jag det visste … Jag har alltid skrivit och ser det i min yngsta dotter nu. Det är något inre som driver, att man bara måste. Jag tror man föds till författare eller illustratör, det är inget man blir. Sedan kan man såklart lära sig hantverket efter hand, men just “vad” som får mig att skriva är mer en del av vad jag är. Det är nog också det som gör att jag har ett kluvet förhållande till att faktiskt skriva åt förlag. Det blir mer hur man ska göra boken kommersiell, hur får man “valfri målgrupp” att läsa just den här boken när jag kanske bara ville berätta en historia som fanns i mitt huvud. Samtidigt är det ju en balansgång. Om någon vill ge ut min bok så måste jag kanske ge efter på vissa punkter. Så länge som jag känner den där drivkraften att få berätta så skriver jag på, men det har varit några gånger där jag känt att förlaget och jag vill helt olika saker.